Addiaska

Stadsstat i Klomellien.

Landsfakta

Senaste uppdatering: [1]

Invånarantal:
Befolkning: människor xx%, halvlängdsmän xx%
Huvudstad: Addiaska stad
Statsöverhuvud: Drottning Nadoia Friman
Styrelseform: Monarki
Exportvaror: Pärlor, salt
Importvaror: Livsmedel
Välstånd: Medel
Armé: Litet riddarkavalleri, legosoldater
Religion: Lysande Vägen (aidniska grenen)
Övrigt: Addiaska har nära band med Kardien

Historia

Ursprunglig text: [2]

Kronologi

380 e.O.

Ett skepp från Det Heliga Kishatet i Trakorien tillfångatar ett helt samhälle av dvärgar som lever i vad som senare blir södra Addiaska och som nu kallas Dvärgsten. Trakorierna jagade egentligen ransarder under Andra ransarderkriget och omständigheterna kring varför dvärgarna fångades är oklara.

463 e.O.

En echtisk gosse föds som tredje son i en köpmannafamilj i Faltrax, Kardien. Han ges namnet Targos Friman. Han kommer att växa upp till krigare, då hans bröder ärver faderns tillgångar.

477 e.O.

Några melorghiska pärlfiskare upptäcker ett enormt bestånd av klomelliska jättemusslor vid kusten norr om Morezeskogen.

478 e.O.

Nyheten om jättemusslorna lockar stora mängder fattiga, bönder och lycksökare som vill starta ett nytt liv.

479-487 e.O.

Bråk om musselstråken och intresse från handelsfurstarna i Mercana, Nya Arno och Melorgh förvandlar området till en kaotisk smältdegel av våld, sabotage och illdåd. Bakom jordvall och palissad växer en ”neutral” kåkstad upp, där pärlfiskare kan sälja sin fångst till handelshusrepresentanter och där alla större intressenter etablerar vaktförsedda kontor. Staden lockar till sig handlare och underhållare från hela Klomellien som vill få del av den rikedom som byter händer där. Platsen börjar kallas ”Addiaska” efter det gammalklomelliska ordet för ”pärla”.

488-489 e.O.

Musselstråken kontrolleras av ett fåtal starkare grupper från Mercana, Nya Arno och utomlands. Varje grupp försvarar sina områden med inhyrda krigarband.

490 e.O.

En härdad legokontingent från Kardien under befäl av den echtiske fältkaptenen Targos Friman anländer, inkallad av en av de etablerade grupperna.

491 e.O.

Targos skickar i hemlighet sin löjtnant, Aseri Skila, till Mercana, där hon sluter förbund med olika handelshus. Med dessa resurser hyrs regelrätta trupper in och Targos går med dessa i krig mot alla andra intressenter i området, inklusive sina tidigare arbetsgivare. Nya Arno, vars köpmän är mycket involverade, förklarar krig mot Mercana, vars pengar och handelshus de anar stå bakom denna attack.

494 e.O.

Targos tar kontrollen över pärlstaden efter hårda strider och en längre tids belägring. Han har därmed kontroll över hela området, inklusive samtliga musselstråk. Hans erbjudande att, för Mercanas räkning, fortsätta erövringståget ner till Nya Arno, får Nya Arnos ledning att kapitulera och dess ”profet” att begå självmord.

495 e.O.

Targos påbörjar byggandet av en borg.

496 e.O.

Targos utropar sig själv till furste av Frimansborg.

497-512 e.O.

Targos styr en hårt centraliserad stadsstat nu officiellt döpt till Addiaska. De soldater som anlände från Kardien under hans befäl bildar grunden för en ny adelsklass av riddare. All inkomst från pärlfisket återinvesteras i förvarsanordningar och en allt starkare borg. Mercanas handelshus, som lovats del i pärlvinsten, kräver pengar.

508 e.O.

Ett försök av Mercana till att införliva svartfolkens områden i Klomellien förhindras av Addiaska. [3]

513 e.O.

Addiaska tar plats vid Klomelliens unionsråd som självstyrande stadsstat. Targos kommer hem från rådet i triumf, anordnar en traditionell kardisk dansnatt för att fira detta och stadsvakten kastar kopparmynt till jublande folkmassor i staden från den nya ringmur som håller på att byggas.

517 e.O.

Addiaskas nya ringmur står färdig. Targos utlyser ett dekret på att staten Addiaska inte erkänner utomstående anspråk på tillgångar. Mercanas mäktiga handelsmannafamiljer blir rasande och grunden för fiendskap mellan de två stadsstaterna är lagd.

533 e.O.

Targos mördas, träffad i hjärtat av en armborstskäkta. Diverse mercanska handelshus misstänks och anklagas, men inget kan bevisas. En sjuttonårig pojke vid namn Ahrges påstår sig vara den ogifte furstens hemlige son. Ahrges utropar sig genast, med stöd av sin moder, Aseri Skila, till Addiaskas förste konung.

534-540 e.O.

Statlig pengautlåning utvecklas och stöd till brytandet av ny jordbruksmark införs.

541-547 e.O.

Anspråk görs på Ishnaslättens stora salttillgångar. Den aidniska grenen av Lysande Vägen införs som statsreligion och relationerna till Kardien stärks genom handelsöverenskommelser och statsbesök.

548 e.O.

Kungens mor och viktigaste rådgivare, Aseri Skila, dör.

549-550 e.O.

Addiaska organiserar ett saltbrott på den södra utstickaren av Ishnaslättens saltmarker. Stora mängder salt börjar skeppas direkt från Addiaskas hamn till Kardien. Straffarbete i saltbrottet införs som påföljd för nästan all brottslighet. Pärlfisket fortsätter att utbreda sig och Mercana klagar att klomullernas parningslekar störs.

551 e.O.

Kung Ahrges äktar Lauressa Måne, en adelsdotter från Kardien.

561 e.O.

Addiaska erövrar stora delar av stadsstaten Poane invid Maurefloden.

591 e.O.

Kung Ahrges dör utan att ha utsett en arvtagare bland sina två döttrar och tre söner. Ahrges' äldsta barn, dottern Nadoia, och hans äldste son, Targos, kräver båda tronen. Alla adelsmän väljer sida och en hård politisk maktkamp börjar.

593 e.O.

Nadoialojalister barrikaderar palatset och placerar sin drottning på tronen. Helt kort har hon en majoritet av folket med sig, men ett rykte att hon låtit lönnmörda en sergeant i stadsvakten orsakar raseri bland militären. Ett upplopp med unga gardister i spetsen söker hämnd mot ”ärolösa krämare” – många icke-kardiska handlare attackeras och det lilla ankkvarteret bränns ned fullständigt. Nadoia uppmanar alla lojala soldater och krigare att sluta upp runt palatset och försvara Addiaskas drottning. Inbördeskriget är nära.

594 e.O.

Släkten Måne skickar ett skepp med sammanlagt 18 lansar (90 man) att understödja Addiaskas rättmätige tronföljare, Targos II, i dennes kamp mot sin upproriska syster, men innan stridigheter börjat, attackeras nordligt belägna pärlfiskare av mercanska legosoldater på klomuller. Krig med Mercana förklaras. Nadoia utses till ’tillfällig regent’, medan Targos får kontroll över statsarmén.

595 e.O.

Kriget med Mercana trappas upp och härjar fram och tillbaka över kusten. Stora mängder legosoldater hyrs in på båda sidor.

(...troligen råder inte fullt krig i femton år utan konflikten går i vågor...)

610 e.O.

Nu! Utfallet av kriget är ännu ovisst, liksom vad som kommer att hända med tronföljden när Ahrges' barn inte längre har en gemensam fiende att fokusera på.

Geografi

Om bördighet: [4]

Ishnaslätten

Huvudartikel:Ishna

Maure

Huvudartikel:Maure

Kusten

Dvärgsten

Klippa vid kusten i söder där dvärgar tidigare bodde. Dvärgstaden Basadaz-mûh byggdes av flyktingar från det fallna Mirin-Khôn och under tvåhundra år växte ett välmående samhälle fram här. År 380 e.O. togs dock alla dvärgar som slavar av Det Heliga Kishatet till de trakoriska öarna och Basadaz-mûh lades öde. De sista dvärgarna lyckades dock försegla stadens inre delar och varken trakorierna eller de otaliga äventyrare som sedan försökt har kunnat ta sig in. Enligt sägnen så fördes stora rikedomar från Mirin-Khôn till Dvärgsten och dessa finns troligen fortfarande där.

Musselön

En av de Melorghiska öarna på gränsen mellan Addiaska och Melorgh. Här har Addiaska byggt flottbasen Kastell Targos.

Den minsta av de tre sydligaste av öarna utanför Melorgh är Musselön. Ett annat äldre namn är Ir-Vattug. Namnet härstammar från att ön förut var mycket viktig för musselfisket. Numera är musselodling vanligare i Klomellien, särskilt längs den delen av kusten som tillhör Mercana, men tidigare samlades vildmusslor hela vägen ner till där Morezeskogen möter havet. Musslorna fiskades från små båtar som kunde navigera mellan sandbankar och algängar i de grunda farvattnen. På den östra sidan av Musselön finns en stor naturhamn där även stora skepp kan gå in och ligga säkert för växlingarna i tidvatten. Musselfiskarna samlades där med sin fångst och sålde den till uppköparen från Mercana, Mykasse och ibland även Munzga i Magilre.

Tidigt på 400-talet e.O. dog både musselfisket och handeln på Musselön ut när jorderna från Kard återigen seglade in i Gryppas vik. En historia berättar att Harald Krokig tyckte särskilt illa om musslor och lät hamnen fyllas igen för att göra den obruklig. Sanningen är troligare att sand började samlas i inloppet till hamnen när ingen använde den. Jorderna brydde sig i övrigt inte om Musselön.

När jättepärlor senare upptäcktes utanför kusten av vad som kom att bli stadsstaten Addiaska blev Musselön igen viktig. Pärlfiskare, lycksökare och handlare strömmade till området. För en kort tid etablerade Nya Arno sig på Musselön och började rensa upp hamninloppet men 489 e.O. tog Mercana kontrollen. En mindre befästning byggdes och en liten garnison förlades hit. Mercaniernas intressen i området sköttes dock främst från staden Waliton söder om Musselön. 513 e.O. när Addiaska togs upp som medlem i Klomelliska Unionen överlämnades Musselön till den nya staten. Som en del av avtalet mellan just Mercana och Addiaska åtog sig kung Targos I att etablera ett gemensamt flottförsvar för norra Klomelliens kustland. Melorgh, Nya Arno och Yolev gjorde även liknande avtal med Addiaska, men väl så mycket av önskan om ett gott förhållande till Mercana som av nödvändighet. Farvattnen i norr runt utloppet av Maure har alltid varit mer utsatta för piratangrepp och plundringsräder än södra Klomellien, även om jorderna under perioder gjort många strandhugg i södern. Addiaska byggde ut mercaniernas befästning och fortsatte arbetet med att rensa ut naturhamnen som nyarnoerna påbörjat. En liten flotta fick här sin bas och Addiaska tog sitt ansvar som beskyddare av Klomelliens kust med stort allvar. Starkt bidragande till detta var de beslagtagna piratskepp med handelsvaror rövade från handelsskepp på väg till och från Mercana. Addiaskerna behöll dessa varor och sålde dem själva med god förtjänst. Gradvis blev förhållandet mellan Addiaska och Mercana sämre, inte huvudsakligen beroende på addiaskernas verksamhet med piratvarorna men denna var ändå bidragande.

Tvisten om rättigheter till musslor och jättepärlor är det konflikten mellan Addiaska och Mercana främst handlar om och 594 e.O. utbröt det såkallade Musselkriget staterna emellan. Musselön befästes ytterligare och en ny befälhaver för flottbasen utsågs, riddare Kulbrys Vite från Havsmanland i Kardien. Addiaska förfogar över ett fåtal stora havgående skepp och ett flertal mindre skepp som kan segla längs kusten.

Musselöns inre är oländig och täckt av snårig lövskog. Ett mycket rikt fågelliv och förvildade nordklomelliska mufflonfår utgör det viktigaste djurlivet på ön. Bosättningarna på ön har alltid varit samlade runt naturhamnen. Befolkningen består av addiasker eller legosoldater i addiaskisk sold. Även en del musselfiskare som återupptagit det gamla samlandet av vilda musslor. Några bönder bidrar till försörjningen av flottbasen men den är ändå beroende av förnödenheter från fastlandet, det vill säga om inte alla på ön vill leva av fisk och musslor.

Morezeskogen

Huvudartikel:Morezeskogen

Städer

Frecol

Huvudartikel:Frecol

Stad på sydsidan av Maure där gränsen mellan Mercana och Addiaska möts. Kontrolleras sedan xxx av Addiaska.

Poane

Huvudartikel:Poane

Samhälle

Senaste uppsummering: [5]

Idéer: [6]

Styre

Addiaska styrs som en monarki. Nuvarande monark är drottning Nadoia Friman.

Om militärguvernörer i städerna Frecol och Poane: [7]

Handel & Ekonomi

• Import: Tyger, viner, livsmedel, metall, vapen och rustningar, glada riddare (från Kardien och Zorakin, samt någon enstaka från Jorpagna), legosoldater.
• Export: Pärlor, pärlsniderier, virke, fisk (i begränsad omfattning), bergssalt (från Ishnaslätten), glada riddare, legosoldater.

Politik

Ställning i Unionen

Addiaska gör anspråk på ledarskapet över Klomellien. De vill inte göra sig till diktatorer över hela landet, men de vill ta ledarpositionen från Mercana, som de ser som korrupt, tyranniskt och slösaktigt. Framförallt kräver Addiaska kontroll (läs rätt att ta ut tull) över "sin" del av Maurefloden, på vilken Mercana kräver fri transport och handel.

Diskussion: [8]

Klomelliska relationer

• Mercana

Den militära konflikten med Mercana handlar om pengar, pärlor, territorium, religion och absolut kulturkrock, men går egentligen inte på djupet. Den förs i stor omfattning av legohärar. Då lokalbefolkning hålls relativt skadefri och stadsbefolkning knappt drabbas, så skulle en fred kunna slutas mycket snart om bara viljan fanns – konflikten drivs inte av hat.

Diskussion: [9]

• Yolev

Addiaska har goda relationer med Yolev.

• Hisskov

Addiaska har goda relationer med Hisskov.

• Nya Arno

Addiaska har ganska neutrala relationer med Nya Arno. Detta till trots för att stadsstaten följder den dalkiska grenen av Lysande Vägen.

• Hamur

Addiaska har ganska neutrala relationer med Hamur.

• Bozsa

Addiaska ser med misstänksamhet på Bozsas magiker.

• Triska

Addiaska har kyliga eller fientliga relationer med Triska, och är ofta indraget i mindre skärmytslingar med dem långt hemifrån.

• Melorgh

Addiaska ser Melorgh antingen som ett missionsfält eller som ett stopp på vägen mot Mercana. Ett kortvarigt men intensivt krig mellan de två staterna utspelades dock för 17 år sedan p.g.a. en diplomatisk incident. Båda sidor förklarade sig efteråt vinnare.

• Sanzas

Addiaska och Sanzas har Maure som konstant trätoämne, då gränsen går mitt i floden. Addiaska behandlar Sanzas överbeskyddande och lägger sig ofta i deras styre av Maures andra strand, vilket gör att de aldrig står på särskilt god fot. Deras relation präglas av ständiga smågräl om tullar och försvar. Addiaska envisas dessutom med att angripa, utan provokation, de legotrupper som anställts att patrullera Sanzas' gränser (dock endast när sådana patruller verkar bestå av svartfolk eller trisker), något som Sanzas naturligtvis inte gillar. Sanzas gillar inte heller att Addiaska etablerat livegenskap i Klomellien (speciellt livegenskap av halvlängdsmän).

• Brikho

Addiaska befinner sig i öppet krig med Brikho. Konflikten mellan Addiaska och Brikho är djupgående och hatisk. Ursprungligen drevs den av addiaskisk rasism, men numera rullar den vidare med blodshämnder och vendettor i tredje och fjärde generationen. För närvarande lägger Addiaska de mesta av sina resurser på konflikten med Mercana, men kriget mot Brikho ligger aldrig helt nere. Det skall dock tilläggas att städerna fortfarande driver handel och har diplomatiska relationer. Det finns addiaskiska riddarordnar och orchiska klaner som i stort hållit sig undan kriget och som därför kan umgås någorlunda fredligt.

Relationer till andra länder

Addiaskas ambassadörer är nästan alltid riddare, och det erbjuder ibland problem då Addiaskas riddare har svårt för utländska adelsmän. De har ofta svårt att respekteras, och att respektera andra, vid utländska hov. Den mycket världsnära hederskodex som betyder allt för Addiaskas riddaradel (se stycket om Addiaskas Sociala Stånd nedan), betyder mindre för utlänningar. En fet adelsman som aldrig gjort något svårare än att födas i rätt säng, kan enligt aidnisk sed ranka högre än den mest frejdade av addiaskiska riddare (av många anses detta vara riddar Barlock, vice stormästare i Tronväktarorden, kronans rådgivare och betrodde fogde, dekorerad i otaliga slag och med stövlar av drakormsskinn och mantel av gripfjädrar).

• Kardien

Addiaska har mycket goda relationer med Kardien, och har en ambassad i Ekeborg. Kardiska riddare kommer till Addiaska i stort antal (fast vissa åker direkt till Mercana för att sedan rida vidare i syfte att utrota staden Brikho, en styggelse i kardiska ögon). Kardiskt stöd för Addiaskas expansion förespråkas av den mäktiga Greverydska Orden, som hittills haft god tillgång till den kardiske kungens öra. Kardien har dock ambassader i både Addiaska och Mercana, den sistnämnda sköts av Mervald Knape.

• Zorakin

Zorakin har mycket goda relationer med Addiaska, även om de ligger långt bort. Adelsfamiljer knutna till Greverydska Orden uppmuntrar lycksökande riddare att se Addiaska som ett möjligheternas land att finna ära och främja Etins ljus. Det Sydzorakiska Brödraskapet, en rivaliserande politisk sammanslutning, ser ogärna att greverydska intressen hittar och får kontroll över nya handelsvägar norrut och motarbetar därför frenetiskt Addiaskas expansion, men detta görs i strängaste hemlighet.

• Magilre

Addiaska har ett problematiskt förhållande till Magilre. De är bägge riddarstater och anhängare av den Lysande Vägens aidniska gren, så de borde kunna komma överens, men öppet är de fiender, då Magilre officiellt är i krig med hela den Klomelliska Unionen. Addiaskas kungahus vet att om Magilre skulle få makten över Klomellien skulle de kanske få behålla kronan och livet, men i praktiken skulle de reduceras till ett baroni. Fraktioner i Munzga, knutna till Greverydska Orden, förespråkar exakt ett sådant övertagande. Fraktioner inom Addiaskas ledning, däribland kerisgass Ozymandias Pietas, har ytterst tabubelagda och hemliga kontakter med dessa herrar i Munzga. Addiaska driver dock, precis som Mercana, handel med Magilre, men spottar vid tanken på deras adelsmän.

Sociala stånd

Kungamakten i Addiaska är absolut, och inga feodalherrar och förläningar tolereras. En riddare i Addiaska, oavsett vilka hans föräldrar är, måste bevisa sin duglighet i strid innan han får sina sporrar. Fint joriskt påbrå söderifrån kan hjälpa att få en chans att visa vad man går för, men annars ses tradition och bildning snarare ned på i dessa kretsar. När man väl fått sina sporrar kan man ansluta sig till en eller flera riddarordnar, där man sedan genom duglighet och lojalitet kan stiga i rang. Är man lojal mot kronan och visar fallenhet för administration kan man bli fogde och därigenom kontrollera en bit mark å kungahusets vägnar.

Befolkning

Om koppling til Kardien: [10]

Förslag:

Befolkningen bor i Addiaskastaden och i många små kustbyar. Ute på den ofruktbara Ishnaslätten finns många men fattiga adelsgods och befolkningen är gles. Längs Maure finns några kungliga garnisonsstäder som bevakar flodgränsen och utgör hemmahamn för flodklomullflottan. Ankor lever i kustsamhällena och i Addiaskastaden. Halvlängdsmän lever som livegna ute på Ishnaslätten.[11]

Religion

Lysande Vägen

Huvudartikel:Lysande Vägen

Klomelliens kerisgass Ozymandias Pietas har sitt säte i Addiaska.

Om Solorden i Addiaska: [12]

Kultur

Tideräkning och högtider

I Addiaska vill hovet, adeln och alla nyinflyttade echtiska familjer fira kardiska festdagar. Man använder sålunda officiellt den aidniska kalendern och firar samma högtider som observeras i Kardien. Två högtidsdagar firas dock annorlunda:

• Bontisâlens förälskelse 2 töemånad (16 fateska)

Officiellt kallas dagen Bontisâlens förälskelse och firas som i Kardien, där älskande par ger varandra en gul blomma. Dock har traditionen utvecklats i Addiaska och folk kallar nu ofta dagen för Targos och Aseri i åminnelse av det hemliga romantiska förhållande dessa två stadens ledare skall ha haft. Dagen har för många kommit att hylla hemliga förhållanden och otrohet, något som hovet starkt sätter sig emot. Var addiaskabo som påkommes med att åberopa sin stads grundare i ett försök att idka utomäktenskapliga förhållanden skickas genast till straffarbete i saltbrottet. Detta hjälper dock föga och utövandet bara växer i popularitet.

• Dansnatten: 9 mognemånad (26 byrdo)

Denna tradition firas i Kardien på 13 kalltemånad (29 gyrsag), men har i Addiaska flyttats till 9 mognemånad (26 byrdo) för att minnas den dag då Addiaska godtogs av det klomelliska unionsrådet som stadsstat i unionen. Hovet och stadsvakten hyllas speciellt och stadsvakten delar ut kopparmynt genom att kasta dem till dansande stadsbor.

Övrigt

Persongalleri

• Ahrges Friman
• Targos Friman
• Lauressa Måne
• Nadoia Friman
• Targos Friman, den yngre
• Ozymandias Pietas