Trakorien

Expansivt kejsardöme på öarna utanför västkusten av Ereb.

Landsfakta

Invånarantal: 1 600 000
Befolkning: 80 % människor, 10 % svartfolk, 10 % ankor och halvlängdsmän
Huvudstad: Tricilve (ca 15 000 ?)
Statsöverhuvud: Radassabar den Store
Styrelseform: Kejsardöme med starkt adelsråd (bodâken)
Exportvaror: Metaller, tyger, jordbrukprodukter, salt
Importvaror: Svavel, timmer, ädelmetaller, kryddor, lyxvaror
Välstånd: Rikt
Armé: Liten med stark kejserlig armé, stark flotta, legostyrkor utgör 75% av totala armén.
Religion: Kastyke, Shamash, Joriska Gudarna, Inashtar
Övrigt: -

Historia

Arvet från Forntiden

Arvet från Jorpagna

Arvet från Yndar

Kronologi

Oredigerad text i kursiv

559-558 f.O.

Tredje konfluxen. Köttbitarnas härjningar drabbar i liten grad öarna i Västerhavet men de isoleras från omvärlden. Staden Krau-ki på Yndar flyttas av Gudarna till iskanten längst norr i Västerhavet.

550 f.O.

Joriska kolonisatörerna i Lasemos och Laabne, Palamux, försöker reorganisera sig i konfluxens efterdyningar. Konflikter uppstår om vem som skall styra. Konflikterna kommer att vara i flera hundra år.

400 f.O.

Crurerna byggde staden Esachrha (nuvarande Isakra) på Trinsmyra men kom genast i krig med milacker och rungler. De två kulturerna kom att blandas samman.

380 f.O.

En falang magiker tar makten i Laabne på Palamux och uppför Trakoriens första akademi i staden Voag Aspede. Magikerna isolerar sin stad för att få studiero medan striderna om herraväldet på Palamux fortsätter. Magikerna kommer att kallas de Grå eminenserna. På grund av dem och deras trolldom kommer Laabne så småningom att förvandlas till grå ödemark.

300 f.O.

Cruri grundar livskraftiga kolonier på Chrachz och i Kargom på norra Palamux.

290 f.O.

Folken i östra Lasemos knyter kontakter med älvfolken i Gwondel Leigu under gemensamma strider mot svartfolken från Klagga. Alverna berättade för människorna om rika slätter österut och började odla marken på den Moskoriska slätten. De kallade sig Klavyker av ”klavys” som betyder nyckel ty de hade låst upp ettförlovat land.

253-249 f.O.

I det krig som kommer att kallas de "Grå Eminensernas Fall" störtar Baskimer Brushane slutligen magikerna i Voag Aspede på Palamux 249 f.O. Han härskar sedan över Lasemos där all magi förbjuds.

222-218 f.O.

Den milackiske fursten Ctagon inleder uppförandet av Rakmakolonnaden vid Etemenankitemplet utanför Isakra på norra Trinsmyra. Fyra år senare fullbordas verket.

Ca. 200 f.O.

Marjura. Ön täcks av is och svavelvintern inleds som sägs skola vara i 800 år.

135 f.O.

Lasemos drabbas av den otäcka skallspräckarsoten, en dödlig sjukdom. För att skona Moskorien stänger alverna i Gwondel Leigu vägen genom skogen. Moskorerna missförstår det hela och försöker med vapenmakt undsätta sina fränder. Sjukdomen dör så småningom ut men förtroendet mellan alver och människor är för evigt brutet liksom Lasemosi makt.

130 f.O.

I Moskorien spreds vatten ut över slätten från floden Quafacha så att den blomstrade. På Fokalerslätten byggdes slott och trädgårdar. Träden gav tredubbel skörd. Med sådant överflöd kunde klavykerna bygga en högkultur på slätten mellan städerna Yoh och Albarunzia. Jägarfolk blev avundsjuka och ville ha tillbaka markerna varför krig utbröt. Krigen kom att kallas Klavykiska krigen. Klavykerna allierade sig med tolgulderna och de har sedan dess varit allierade. Urinvånarna å sin sida allierade sig med bergsfolken från Nastrôl och Kargom.

68 f.O.

Klavykerna vinner kriget mot jägarfolken och Klavykiska riket föds bestående av Moskorien, Fokale, Nastrôl och nuvarande Kishatet. Kriget slutade med festivalen i HOXOH.

62 f.O.

Eniaken, svampen som numera utgör mur mot Kargom på norra Palamux, flöt iland i Lasemos. Astrologer förutspådde att den skulle utgöra skydd mot kargomiterna och svampen började odlas i norra Nastrôl. Kargomiterna fattade ingenting men anföll för säkerhets skull. Efter bittra strider bildades ordern Hypherernas munkordern med uppgift att vaka över Eniaken.

50 f.O.

Klavykerna börjar göra upprepade och ständigt misslyckade försök att rensa Kargom från måndyrkare, nekromanti och svartfolk. Man håller på i tvåhundra år utan att nå framgång. Dessa tvåhundra år kallas på Palamux Kristallens sekler.

0

De heliga svanarnas seglats. Tusentals melukhier räddas från den sjunkande ön Kymm av den klavykiska flottan.

34 e.O.

Echter från Aidne som inte vill överge den slavhandel som Lysande Vägen fördömt bosätter sig i Trakorien. (Palamux?)

50 e.O.

Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.

100 e.O.

Klavykerna bestämmer sig för att anlägga en flottbas i Bzegusta, Magilre, och lyckas med detta efter ett femtiotal år. Magilerna gör efter bästa förmåga motstånd. Klavykiska kolonister far till Stegos och Paratorna där städerna Zaroflas, Siola och Melse grundas.

102 e.O.

Från polarisen norr om Trakorien lossade ett stort isblock som flöt söderut rakt mot Melukha. Shamanfurstinnan skickade som tack till köldgudarna en stor guldhäst på ett norrgående fartyg men fartyget förliste tragiskt nog vid Ferrofagerna.

130 e.O.

De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.

137 e.O.

Efter en märklig spådom anländer klavykiska fartyg från de trakoriska öarna till Kardien och grundar kolonin Torilia. Kung Kleodrik och hertig Ekker från Nordmark försöker förgäves driva iväg klavykerna.

150 e.O.

På Trinsmyra växer en mördarsekt som uppkallas efter RhabdoRana, en strimmig groda som sägs vara moder till alla giftiga varelser. Sekten känner sig kallad att bistå demonen Ghumgakk i dennes uppdrag från Inashtar att ta hämnd på mänskligheten. Under århundradena blir sekten utnyttjad till allehanda lömska göromål av andra krafter och dess metoder förfinas över åren.

181 e.O.

Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonin på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.

187 e.O.

Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik. (fel datering?)

191 e.O.

Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.

199 e.O.

Sjöslaget i Rubakins vik (Trakorien s. 58)

200-250 e.O.

Fokalerslätten på Palamux är nu försaltad och inga grödor kan längre odlas. Detta är en av anledningarna till palamoxernas dystra sinnelag. Anledningen till försaltningen är den konstbevattnig med salt vatten som bedrivits i flera hundra år.

220 e.O.

Palamuxiska nybyggare gör flera försök att kolonisera Trinsmyra men slås tillbaka. Under striderna enas milackerna mot den gemensamma fienden.

268 e.O.

Den segerrika klavykiska flottan besegras av en underlägsen fiende från Trinsmyra. De snabba katremasserna seglade runt de klavykiska fartygen och satte eld på dem. Innan man visste ordet av hade horder av milacker, rungler och karker som i förbund med isbarbarer från norr landstigit vid HOXOH för att marschera mot huvudstaden. Inom en vecka hade Fontra Cilor plundrats då rikets huvudstyrka fortfarande vaktade Saphyna mot ransarder.

277 e.O.

Ransard sluter en allians med Magilre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro (”Den galne milacken”) som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magilre.

287 e.O.

När de tre allierade Ransard, Magilre och Milacke vunnit en seger över klavykerna på Saphyna, kan man inte enas om vem som skall få ön. Blodiga strider utbryter och när Milacke byter sida tvingas både Ransard och Magillre att dra sig tillbaka till fastlandet. Trakoriska lärda menar att Milackes härförare tillika Trinsmyras diktator Hatus Neffro ”den galne milacken” bytte sida bara för att få fortsätta striderna vilka han sades älska över allt annat.

288 e.O.

Hiatus Neffro brinner av misstag ner Frimbole Olvi på Saphyna. (Trakorien s.5)

304 e.O.

I skuggorna av krigen mellan klavyker och trinsmyrer vaknar på Paratorna en önskan till oberoende. Man förklarar sig fritt från det uttröttade klavykiska riket. Händelsen kallas den Kastykiska omvändelsen eftersom gudinnan Kastyke instiftas som Paratornas officiella skyddsväsen. Den nybilda de nationen bestående av Paratornas sydliga områden Bralorge och Karramak, kallade sig Trakorien, av orden traekor som betyder att andas fritt.

311 e.O.

På Palamux märktes efter de misslyckade krigen en väckelse för att frigöra sig från sitt tragiska klavykiska förflutna. I staden Frand uppstod Shamashkulten som snart spred sig som en löpeld, flera sekter och ordnar bildades och snart väcktes krav på en religiös stat. Det heliga Kishatet grundades.

350 e.O.

Klastobrest Dimvett börjar predika guden Remuntras läror. Först på Saphyna och senare Palamux. Han seglade sedermera västerut med halva Palamux flotta för att aldrig återvända.

370 e.O.

Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Edorl den Unge stupade och Margon Rådvis organiserade återtåget. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna.

380 e.O.

Av misstag råkade man i bråk med en dvärgklan på Klomelliens kust när man förföljde ransarderna under andra ransarderkriget. Dvärgarna återfördes till Palamux för att arbeta som slavar i kopparbergen men gjorde sig snart fria och grundade ett rike som finns än idag.

385 e.O.

Trakoriska riket grundas. Man förklarar sig som arvtagare till Klavykiska riket och övertar dess styrelseform. Man har efter det andra ransarderkriget en koloni på Palamux, staden Soblak.

400 e.O.

Huelerna var nu återigen ensamma på den förr så bördiga men nu försaltade och ofruktbara Fokalerslätten eftersom de sista klavykerna dragit sig tillbaka från slätten.

405 e.O.

På Trinsmyra hade grupper börjat plädera för alla människors lika värde men dessa åsikter förbjöds av Ganfryd Åålskalle och grupperna flydde till Marjura där de grundade Arhem och andra kolonier. Namnet Marjura stammar från denna tid. Nybyggarna livnärde sig på fiske och fårskötsel. Även innan kolonisterna kom till ön fanns där dvärgar, jättar och kvurer (människor).

440 e.O.

Stegoserna beslutar sig att förekomma trinsmyrerna som närmar sig Albarunzia på Palamux östkust genom att själva plundra staden. Man var trots allt de närmast sörjande och som det heter i ett gammalt moskoriskt talesätt ”Det är inte borta, det som rinner ur näsa till mun.” Shamash vrede drabbade Stegos som förföll i permanent mörker. Det blev också omöjligt att resa till eller från ön.

458 e.O.

Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.

460 e.O.

Trakorierna har rensat Paratorna från svartfolk och upprättat lönsam handel med omvärlden. Man erövrar Ilibaurien på norra Paratorna, Ilibaurierna har länge varit en nagel i ögat för trakorierna. Den onde alkemikern Astrumal diFolt anlitades för att lansera opianderkryddan bland ilibaurierna och när dessa gått ner sig i drogträsket kunde de besegras utan strid. Än idag lider områdets befolkning av svårt drogmissbruk och är Trakorien till liten nytta.

462 e.O.

Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.

480 e.O.

Klavykiska riket upphör formellt som sammanhållen enhet.

497 e.O.

Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna. Efter ett antal förödmjukande förhandlingar där hot och mutor begagnades har också de gamla klavykiska kolonierna övergått till att vara trakoriska. Det Klavykiska riket existerar inte längre.

507 e.O.

Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.

510 e.O.

Från Trinsmyra fördrevs allehanda sekter i en av Åålskallarna ledd utrensning, däribland shaguliterna som flydde till Marjura från den transmyriska staden Vumbra. Shaguliterna bygger ett järntorn i norra Marjuras Dymrabergen med hjälp av dvärgar.

520 e.O.

Saphyna startar ett uppror mot den trakoriska överheten. Upproret slås ner fem år senare.

523 e.O.

Trakorien försöker invadera Mereld men misslyckas på grund av mereldernas kraftfulla magiker. Merelderna bad om att få missionera på Trakorien och trakorierna vågade inte säga nej. Sedan dess sköter Kafrilersekten fattig och sjukvård inom trakoriska riket vilket alla är nöjda med.

525 e.O.

Ylarnas afton. Nationalister på Saphyna uppviglar en här av kriminella och slavar som drogats med zombin. Zombinet fick kämparna att lyda alla order blint, tyvärr också fiendens. Slaget kallas ylarnas afton eftersom bägge härförare skrek ikapp för att få kontroll över hären. Den högröstade trakoriske härolden Skrynk avgjorde till trakorernas favör.

530 e.O.

Trakorien invaderar Trinsmyra och införlivar ön med sitt rike. Åålskallarna, som regerade över Trinsmyra, flydde upp till de otillgängliga bergen i Rung. Landsdelen Kark gjordes till en del av Trakorien men Milacke fick behålla sin självständighet.

550 e.O.

För att utsträcka sitt rike skickar Trakorien en expedition västerut, mest av misstag upptäcker man Kejsardömet Jih (Jih-puh)n och Tsun-kuo på andra sidan Västerhavet.

595 e.O.

Svavelhandeln har länge varit en eftertraktad handelsvara. Arhem på Marjura ockuperas och man tar kontroll över svavelgruvorna.

600 e.O.

Dymratraktatet undertecknas av Trakoriens kejsare. Traktatet låter shaguliterna praktisera sina läror utan inblandning så länge trakoriska lagar efterlevs och bara slavar eller infödingar används till experimenten.

604 e.O.

Kronolaben i Tricilve invigs.

Geografi

Trakorien Geografi

Karta

Karta över Trakorien

Städer

Trakorien Städer

Tricilve

Huvudartikel:Tricilve

Kolonier

Trakoriens kolonier och lydstater

Arhem

Huvudartikel:Arhem

Staden Arhem och svavelträsken på västra Marjura.

Torilia

Huvudartikel:Torilia

Bzegusta

Huvudartikel:Bzegusta

Trakoriska rikets ambassadör på Bzegusta är Wilgynard da Hiltre (Trakorien s. 87)

Samhälle

Styre

Hertigfamiljerna

Paratorna domineras av sju mäktiga familjer som var med om att grunda Trakoriska riket. En åttonde familj vid namn Folt fanns också tidigare men valde att stå utanför statsbildningen. [1], [2]

• Allesella (Kejsarfamiljen)
• Belsiria
• Gomba
• Kamest
• Kartarind

• Spinalunga
• Trimelda

Utrikespolitik

Caddo

Dalkernas ö Caddo är i Trakorien känd som Querdo. [3], [4]

Handel

Felicien

...och med lite tur och en god vindvävare kan feliciernas årliga Västerhavskonvoj via Moril Dilaz och Tricilve nå Halle och komma hem till Felicien innan vinterstormarna. ... [5]

Religion

Kastyke

Huvudartikel:Kastyke

Joriska gudarna

Huvudartikel:Joriska gudarna

Enki

Huvudartikel:Enki

Marduk

Huvudartikel:Shamash

Shamash

Huvudartikel:Shamash

Anxalis

Huvudartikel:Anxalis

Ereshkigal

Huvudartikel:Ereshkigal

Trocuspa

Huvudartikel:Trocuspa

Luvena

Huvudartikel:Luvena

Inashtar

Huvudartikel:Inashtar

Lysande Vägen

Huvudartikel:Lysande Vägen

Anders skrev: Den Lysande Vägen är inte särskilt etablerad i Trakorien, men det finns missionärer både från den aidniska och dalkiska grenen. Enstaka tempel har byggts - framför allt på Paratorna - och exarken i Ekebord har utsett en kres-bontisâl att övervaka öarna. Denne stackars bontisâl får dock ofta utstå spott och spe från oförstående paratornier...[6]

Brior skrev: ... så förefaller det sannolikt att Lysande vägen har ambassader och missionärer i Trakorien om än inte folkets sympati. Jag tror att den allmänna meningen bland kommersiella intressen är att fördömande och moraliserande religioner ska hållas borta för att inte störa "vardagslivet" (dvs. den existerande elitens maktbas). ... .[7]

Idéer: [8]