Solorden

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Solriddarorden 2.png

Riddarorden inom Lysande Vägen. Exarkens svärdsarm. Inte att förväxla med S:t Justins Orden.

Inledning

"Solens och den Lysande Vägens strålande riddares orden" var den första andliga riddarorden som bildades inom den Lysande Vägen. Detta var under Soltågens Tid och de heliga riddarna skulle vara Etins egna krigare och lyda direkt under exarken. Solorden var även avsedd att vara en motsvarighet till den världsliga Solfararorden. Under samma period stod Lysande Vägen på höjden av sin makt och spridandet av Läran med vapen i hand ansågs vara i enlighet med Odos budskap. Efter den Stora schismen kom dock många av de ursprungliga intentionerna med solriddarna inte längre att vara aktuella och framförallt soltåg anses som ett förfelat sätt att sprida Etins ljus. Tankarna om att olika kulturers stridande krafter gemensamt skulle verka under en och samma solstrålande fana var också borta. Solens Orden existerar inte längre i sin ursprungliga form utan är, likt den Lysande Vägen, splittrad i två grenar, den aidniska och den dalkiska. De aidniska solriddarna har behållit ordens ursprungliga namn, även om Aidniska Orden ibland används, och är oftast de som kallas Solriddare. På Caddo har de dalkiska solriddarna tagit namnet S:t Justins Orden och riddarna benämns gärna som Justinerriddare. Båda ordnarna ser sig som de sanna solriddarna. I Aidne är Solorden den främsta av Lysande Vägens riddarordnar, och dess särställning beror både på prestigen i att lyda direkt under exarken och på det faktum att solriddarna är formidabla krigare. Flera mindre riddarordnar har sitt ursprung i Solorden, och benämns i större sammanhang även de solriddare, men ingen har samma enastående status som exarkens egna krigare.

Beskrivning

Officiellt namn

"Solens och den Lysande Vägens strålande riddares orden"

Typ

Andlig riddarorden tillhörande den Lysande Vägens aidniska gren. Orden har en särställning bland övriga riddarordnar och lyder direkt under exarken.

Säte

Efter Stora Schismen då solriddarna trogna den aidniska grenen av Lysande Vägen lämnade Arno på Caddo samlades de först i Ekeborg för att besluta sin framtid. Som nytt huvudsäte övervägdes ordensfästena i Faltrax och Pendon, men slutligen föll valet på Skapen. Här har nu de aidniska solriddarna sitt huvudsäte i den mäktiga Krakborgen.

Storlek

Solorden förfogar över ungefär 1 500 riddare, varav tre fjärdedelar är stridande, medan en fjärdedel är tjänande. Väpnarnas antal är ungefär 2 500, fördelade under riddarna. Antal tjänande lekman – riddarulepper – är avsevärt större. Ulepperna sköter både ordens borgar och dess övriga egendomar.

Tillträdeskrav

Endast adliga tillåts träda in i orden och en grundutbildning i klassiska aidniska riddarkonster är en förutsättning. En ansenlig summa silvermynt betalas och löften om lydnad, celibat och fattigdom avläggs enligt ordensregelns föreskrifter. Vid inträdet rangerar man som väpnare, oavsett sin tidigare status. Trots detta, att inga titlar längre officiellt har någon betydelse, tenderar det att bli konflikter när en tidigare högadlig tvingas lyda under någon som haft en lägre ställning.

Rikedomar

Solorden finansieras av den Lysande Vägen och dess ekonomiska resurser är därefter. En ordensriddare tillåts ingen personlig egendom men förfogar enligt ordensregeln ständigt över två stridshästar och utrustning i form av vapen och rustning. Materiella värden en solriddare kommer i besittning av överlåts till orden. Vid behov kan dock en solriddare rekvirera speciell utrustning från en ordensborg eller mot noggrant uppsatta kvitton från ett soltempel.

Makt

Solorden har all den makt som Lysande Vägen förfogar över och att motsätta sig orden är att motsätta sig exarken själv. Detta är något solriddarna är mycket noggranna med att handhäva, och även om orden tillåts ta självständiga beslut sker dessa efter noggranna överväganden och detaljerade rapporter till kerisâriet. Orden straffar själva brott begångna av sina egna.

Organisation

Solorden är organiserad i ett antal militärdistrikt kallade priorât. Inom dessa har en prior befäl över ett kompani ordensriddare. Kompanierna varierar i storlek men är uppbyggda av grupper om tio riddare, kallade banér – de som kämpar under ett och samma solbaner – själva grundindelningen av Solorden. Ledaren för banéret kallas banérförare och i strid samordnas dessa under en kapten. Solorden leds av stormästaren i huvudsätet Skapen som här tillsammans med ett råd av mästare – Mästarrådet – styr och samordnar ordens verksamhet efter direktiv och order från exarken och glath-kerîgassen i Ekeborg. En solriddare verkar huvudsakligen som stridande, aktiv i fält och kamphandlingar, med två underlydande väpnare. De riddare vars ålder eller krigsskador hindrar dem från strid verkar som tjänande, ansvariga for administration och rekrytering, med endast en väpnare under sig. Väpnaren börjar vid inträdet i orden som underlydande en tjänande riddare, för att sedan efter grundläggande utbildning övergå till att lyda under en stridande riddare. Ute på uppdrag där solriddare agerar självständigt kallas ledaren "kapten" även om han har rang av banérförare eller endast riddare. Solorden är gammal och har under århundradena behållit sin grundorganisation men har även en utvecklad tradition av att göra flexibla undantag och bilda specialförband.

I dagsläget finns 23 priorât, inklusive huvudpriorâtet Skapen: sju i Kardien, tolv i Zorakin, ett i Nostratiet, samt två specialfall i Magilre, respektive Berendien. Ordens nuvarande stormästare är riddar Oban Starke av Ellmunsberg, en zorakier från Inberg av raxorisk härkomst.

Syfte

Exarkens svärdsarm.

Grundades

Solens Orden grundades formellt 233 e.O. i Arno på Caddo. Detta år hittade den unge skomakarlärlingen Justin från Metera det svärd som enligt legenden tillhört den helige Odo. Exarken såg detta som Etins önskan om att en väpnad styrka skulle bildas för att försvara den Lysande Vägen och att denna unga lärling skulle leda den. Ynglingen var just en lärling och han hade föga kännedom om vare sig den Lysande Vägen eller krigskonst. Därför kom ordens första tid att, med hjälp av visa solmunkar och av riddare inbjudna från Solfararorden, handla om utbildande av Justin och andra som kallades att träda in i orden. Det administrativa skapandet av en helt ny organisation tog också tid och det var först 241 e.O. som exark Ítallo I kunde viga en Solmästare av Solens Orden (denna titulering användes endast av ordens två första ledare). I en storslagen ceremoni i Arnos tados svor Justin troskap till den Lysande Vägens exark och den nyskapade ordensregeln för Solens Orden, inför vittnen som kung Gardigolf av Zorakin, kung Brand I Tallerinsbane av Kardien och Caddos hela Riksråd. Vid detta tillfälle svor även många unga riddare från Aidne trohet till Solorden och det var först nu den kunde börja sin riktiga verksamhet. Under den långa fredsperiod som följde fram till den Stora Schismen bröt ut 278 e.O. byggde Justin Metera och hans efterträdare Abin Edelfara upp Solens Orden till en kraftig maktfaktor.

Vad som i dag oftast menas med Solorden grundades egentligen efter Stora Schismen. De solriddare som svor trohet till den aidniska grenen av Lysande Vägen omorganiserade sig och skapade en ny organisation i Zorakin och Kardien. Mandelmunkarna som studerar och skriver ner historien använder i sina kronologier 281 e.O. som årtal för dagens Solorden för att på så vis skilja den från den tidigare Solens Orden, men det är något Lysande Vägens prästerskap och de aidniska solriddarna inte gillar.

Heraldik

Likt sitt ursprung i Solens Orden har Solorden som vapen en gyllene sol mot svart bakgrund. Solorden övergick dock tidigt i sin historia från en caddosol till en S:t Dericussol för att inte förknippas med vare sig Justinerriddare eller staten Caddo. Svarta vapenkjortlar med solen på bröstet och svarta mantlar med solen på ryggen bärs av alla ordensriddare, likaså vita bälten och gyllene sporrar. Kaptenerna har dessutom svarta hjälmplymer och gyllene halskedjor. En prior har ingen sol på vapenrocken men en guldbrosch med S:t Dericussolen över hjärtat, och gyllene hjälmplymer.

Riddare Riddare SOLO.png Väpnare Väpnare SOLO.png

Verksamhet

Solordens verksamhet har ändrats och omformulerats under historiens gång. Det har dock alltid handlat om att tjäna exarken och att utföra uppgifter som gagnar Lysande Vägens mål och verksamhet.


Om hur solriddarna skickas på uppdrag beordrade av exarken och kerîsariet: [1]

Om att bekämpa odöda och svartfolk: [2]

Om tillfällen där solriddare beordras gripa in: [3]

Flottan

Solorden förfogar över Lysande Vägens egna skepp. Två flottbaser finns; i väster priorât Faltraxnäs och staden Valentinia, i öster priorât Kra och staden Kra.

Om hur solordens flotta var delaktig i Sjöslaget vid Selim: [4]

Om att Solorden har två flottbaser: [5]

...och en nyetablerad bas utanför Magilre?

"597 e.O. gjorde kronan en överenskommelse med Solorden att upplåta en naturlig hamn på en ö i södra Magilre. Detta gjorde man med löfte om hjälp att erövra Bezgusta."[6]

Ritualer

Historia

Innan Stora schismen

233-281 e.O.

Utkast: [7]

Efter Stora schismen

281-610 e.O.

Priorât

När den ursprungliga Solorden splittrades i sammanhang med Stora Schismen 278-281 e.O. omorganiserades den aidniska delen av riddarorden. Zorakin och Kardien delades in i militärdistrikt – priorât – där solriddarna i kompanier med säten i en ordensborg skulle utgöra den militära styrkan till Lysande Vägen och exarken i Ekeborg. Varje priorât skulle vara det område där Lysande Vägens egendomar försåg ordenskompaniet med nödvändiga medel. Antalet priorât och deras gränser har varierat, något även deras funktion har gjort, beroende på politiska förhållanden och ordens verksamhet.

Zorakin

Karta över zorakiska priorât: [8]

Mannemo

(centrala Dreverike)

  • Ordensborg: (inne i staden Mannemo)
  • Kompani:
  • Prior:

Pendon

(norra Amtefjärd, Pendonien)

  • Ordensborg: (inne i staden Pendon)
  • Kompani:
  • Prior:

Framhundra

(södra Likermark, östra Amtefjärd)

  • Kompani:
  • Prior:

Pharynx

(norra och östra Pharynx, västra Inberg)

  • Ordensborg: (inne i staden Pharynx)
  • Kompani:
  • Prior:

Greveryd

(centrala och östra Inberg, västra Salamora)

  • Kompani:
  • Prior:

Kra

(östra Salamora, Gredelmark, norra Yttersol)

  • Ordensborg: (inne i staden Kra)
  • Kompani: fem banér, varav tre tjänande och två stridande (totalt 50 riddare och 70 väpnare)

Priorâtet är östflottans huvudbas och förfogar här över tre större skepp, varav två oftast ligger för ankar, och sex mindre skepp.

Kompaniets primära uppgift är att administrera flottan och att tjäna som besättningsbefäl. Vanlig besättning och soldater hyrs in efter behov.

Indarsol

(sydöstra Inberg, västra Indarrike, västra Yttersol)

  • Kompani:
  • Prior:

Priorâtets huvudsäte ligger i staden Indarsol.

Stirpazklyfte

(östra Philmark (Kardien), norra Slättebo (Zorakin))

  • Kompani: sex banér stridande solriddare (60 riddare, 120 väpnare)

Detta priorât ligger inom både Kardien och Zorakin, men gränsen länderna emellan ses som oviktig av Lysande Vägen i detta hänseende. Kring en av solriddarnas kraftigt befästa borgar har en mindre stad vuxit upp i en bergsklyfta på östsidan av Stirpazfloden. Livet här präglas av orden och närheten till Svarta Tornet. Kompaniets prior Altbin Hjortlöpe kommenderar över sex banér stridande riddare. Priorâtets alltöverskuggande verksamhet är riktad mot Svarta Tornet och samarbetet med Tornriddarna är nära.

Borgen Stirpazklyfte var tidigare säte för familjen Borvix, först grevar av Stirpazklyfte?? och senare hertigar av Slättebo.

Vidarhamn

(sydvästra Gredelmark, norra Yttersol)

  • Kompani:
  • Prior:

Bore

(södra Dreverike, sydvästra Amtefjärd)

  • Ordensborg: Bore (hamnstad på den lilla ö med samma namn, utanför sydvästra Grindanu)
  • Kompani:
  • Prior:

Tausabine

(östra Indarrike, södra Yttersol)

  • Ordensborg:
  • Kompani:
  • Prior:

(östra Indar)

Gröneborg

(södra Slättebo, norra Dreverike, sydvästra Pharynx, nordöstra Likermark)

  • Kompani:
  • Prior:

Kardien

Karta över kardiska priorât: [9]

Skapen

(del av Haperike, del av Satgherin, västra Philmark)

Ordensborg: Krakborg [10]

Kompani: sex banér stridande riddare (60 riddare, 120 väpnare) ...eller... tre banér stridande riddare och tre banér tjänande riddare (60 riddare, 90 väpnare)?

Stormästare: Oban Starke

Solordens huvudsäte varifrån stormästare Oban Starke av Ellmundsberg och mästarrådet administrerar orden. Skapen domineras totalt av ordensfästet Krakborg som mäktigt ruvar på en höjd i mitten av staden. Sex banér stridande riddare utgör kompaniet men antalet stridsdugliga kan utökas med alla väpnare som här får sin grundläggande skolning enligt solriddarnas ordensregel. Uleppernas antal är också stort i Skapen och de flesta har sin tjänst i ordenssätet, inte ute bland ordens markegendomar, vilket dock är uleppernas vanliga verksamhet inom Solorden.

Övre Kardia

(Nordmark, Videlrike)

  • Ordensborg: Vallat
  • Kompani:

Benämndes tidigare Kastellien efter staden där priorâtets ordensborg var belägen. Efter echternas maktövertagande 424 e.O., som innebar omstruktureringar även for Solorden, ändrades detta till Övre Kardia. En ny borg byggdes i Vallat och den gamla övertogs av den nye echtiske hertigen av Nordmark.

Phaltoflod

(Inmark, östra Darensslätt)

  • Ordensborg: Kettlaborg
  • Kompani:
  • Prior:

Solriddarnas ordensborg låg tidigare inne i staden Faltrax, men flyttades då echterna inte ville att den tidigare kardiska huvudstaden skulle vara ett säte for solriddarmakt. Kettlaborg byggdes som nytt fäste och kring denna har en ny stad vuxit upp. Den östra delen av priorâtet sammanfaller med Tornriddarordens domäner och här håller solriddarna av respekt for sina jämnlikar en låg profil. Dock finns ständigt ett banér solriddare närvarande i Tornborgen där de ställer sig under systerordens stormästares befäl.

Faltraxnäs

(Havsmanland, västra Darensslätt, del av Grinfara)

  • Ordensborg: Valentinia
  • Kompani:
  • Prior:

Priorn av Faltraxnäs har fått den folkliga benämningen "Amiralen av Grinfara" då staden och borgen Valentinia ligger inne i hertigdömet Grinfara och den faltrakiska priorn i egenskap av amiral över solriddarordens västflotta är en av få icke-echter som står högt i rang inom orden. Under Inbördeskriget i Grinfara 469-473 e.O. använde solriddarna sina skepp att undsätta befolkningen i de västra hertigdömena och även om de inte hade myndighet att ingripa direkt i den politiska konflikten lades under denna kaotiska tid grunden till en stor folklig kärlek gentemot orden som fortfarande står sig.

Ispin

(Grinfara, Ridmark, västra Ekenfara)

  • Ordensborg: Vesspeta
  • Kompani:
  • Prior:

Ursprungligen låg priorâtets ordensborg vid västmynningen av Inspiflodens mittemot staden Ispin på andra sidan. När denna delen av floden slammade igen på 300-talet e.O. flyttades borgen till Vesspeta. Vid den gamla borgen finns en helig bönepemod ute i slammet. Divrahingstar föds upp i priorâtet och stallarna här förser hela Solorden med stridshästar av högsta kvalitet.

Aneborg

(centrala Ekenfara, norra Haperike)

  • Ordensborg: Aneborg
  • Kompani: ett stridande och åtta tjänande banér (90 riddare, 110 väpnare)
  • Prior:

Aneborg är ett priorât där permanent skadade men fortfarande handlingsdugliga ordensriddare förläggs, samt de äldsta som av naturliga orsaker inte längre verkar som stridande. Kompaniet består således av hela åtta tjänande banér, men också ett stridande. Priorâtet ligger i hjärtat av Echterike och riddarna här är de flesta echter, en följd av privilegiet solriddare har om att kunna önska var deras sista tjänst skall göras. En sammanslutning har bildats i Aneborg – informell – men de ledande riddarna av echtisk börd som verkar i Skapen är noga med att lyssna till råd härifrån.

Divra

(södra Haperike, norra Satgherin)

  • Ordensborg: Borg Arntuna
  • Kompani:
  • Prior:

Priorâtet Divras säte har vuxit samman med staden Arntuna och borgen utgör nu en del av stadsmuren. Genom Solporten passerar pilgrimer som vallfärdar till staden där självaste Odo steg i land första gången han besökte Aidne 12 e.O. Ett av Solordens rikaste priorât i Kardien, mätt i Lysande Vägens jordinnehav.

Avenna

(södra Satgherin)

  • Ordensborg: Sydspetzen
  • Kompani:

Med murar ärrade av morëlvidynska piraters artilleri och magiska eldangrepp ligger Sydspetzen längst ute på Grimsudden, Divras yttersta punkt mot söder. Ordensborgens kärntorn fungerar som fyrbåk för skepp som seglar i de svåra vattnen utanför kusten och är ett välkänt landmärke för sjöfarare i västra Kopparhavet. Här residerar Solordens enda kvinnliga prior Mylmina Månvarg av Ytterö.

Nostratiet

Kres-priorât Kalband

(västra Nostratiet)

  • Kompani: tre stridande banér (30 riddare, 60 väpnare)

Diskussioner: [11] [12]

Berendien

Kres-priorât Entika

Kres-priorâtet i Berendiens säte i Entika. [13] [14]

Magilre

Är Solorden närvarande i Magilre? Har de möjligen en flottbas där?

Specialförband

Koragardet

Förband vars uppdrag är att bevaka Kora-katedralen i Pendon.

Tornbanéret

Förband som bistår Tornriddarna i den ständiga kampen mot Häxmästaren i Svarta Tornet.

Beskickningen i Klomellien

Förband som skickats ut från priorât Övre Kardia för att bevaka Lysande Vägens intressen i Klomellien. [15]

Personer

Ordensmästare

Priorer

Hämtad från "https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Solorden&oldid=10284"