Folkslag i Kardien

Huvudartikel:Kardier

Sammanställning av den lärde Osbjers redogörelser för människofolk i kungariket Kardien.

Inledning

Kardien befolkas till största del av människor. Urbefolkningen utgörs av folkslagen penter och ker-bosh medan echter, faltrakier och nordmakare stammar från joriska folkslag. Förutom människor finns en del mindre samhällen med alver, ankor, halvlängdsmän, dvärgar och svartfolk.

Echter

Huvudartikel:Echter

Echter är ett människofolk som härstammar från Valentin Echthe, mannen som bringade fred mellan människorna i det forna Kardien precis efter konfluxen. Efter Echthes död förflyttade de sig till Divras udde och bildade ett eget samhälle. Echterna beblandade sig inte gärna med andra folkslag och utvecklade egna talanger inom gruppen. Många blev framstående hantverkare och fiskare och de brukade den bördiga jorden med lätthet. De är ett högrest och stolt folkslag, nästan på gränsen till arroganta, fast de själva aldrig skulle beskriva sig så. De är väldigt envisa och vill i största möjliga mån klara av sina göromål själva utan yttre inblandning.

Av de människor som befolkar Aidnehalvön är echterna de längsta och kraftigaste. Jämfört med omvärlden är de dock inte speciellt stora. En normallång echtisk man är ungefär 170 cm lång och väger 65 kg och kvinnorna är något mindre. De är ljusbruna i hyn, efter att ha anpassat sig till det soliga och varma klimatet och har oftast svart eller mörkbrunt rakt hår. Kulturellt sett håller sig echterna ofta rakade i ansiktet men med långt hår uppsatt i svans, flätor eller i tjocka tovor beroende på yrke. Echterna utgör adeln i Kardien sedan de tog över makten i landet. Enligt landets lag utgör echterna och ingen annan detta stånd, oavsett vad enskilda må tycka om saken.

Faltrakier

Huvudartikel:Faltrakier

Norr om Gladaskogen bebos Kardien av ett livsglatt folkslag som heter faltrakier. De har sedan de invandrade till Aidne i huvudsak livnärt sig på fiske och jordbruk och de befinner sig längst ned på den feodala stgen tillsammans med losdriverna. Redan under kejsardömets storhetstid var faltrakierna underkuvade och har aldrig riktigt varit ett fritt folk. Till utseende liknar de echter då de är ljusbruna till hyn, ungefär 170 centimeter långa med mörkt hår. Generellt är de dock något starkare och mer uthålliga än echterna, medan de är mindre organiserade.

Losdriver

Huvudartikel:Losdriver

Längst ut på västra Faltraxnäs lever det fiskelevande folket losdriver. När losdriverna invandrade till Aidne flyttade sig penterna från stora delar av västkusten och losdriverna bosatte sig vid kusten. De grundlade städerna Sterborg, Ispin och Bry som alla var losdriviska fiskeläger från början. Losdriver är ganska tystlåtna och lite tillbakadragna av sig. De uttrycker sig med få ord och förefaller vara lite hemlighetsfulla och gåtfulla. På grund av det stundtals blåsiga och regniga klimatet, speciellt om vintrarna, har losdriverna utvecklat ett speciellt plagg kallat kasern. Det är ett runt stort ylletyg som är ungefär tre meter i diameter. Det finns ett hål för huvudet i mitten och två hål för armarna. Nedtill kan ett snöre dras åt för att hindra vinden från att komma åt underifrån. Yttersidan smörjs regelbundet med ett tjockt lager fett så den ska förbli vattenbeständig. Alla losdriver har en egen kasern och de finns i en mängd olika varianter med vackra dekorationer i fina tyger. Losdriver är något kortare än echter och faltrakier och något mörkare i hyn. De har uteslutande mörkt kort krulligt hår och männen har ofta stort yvigt skägg. De är härdade mot väder och vind och är ytterst uthålliga och starka.

Nordmarkare

Huvudartikel:Nordmarkare

Nordmarkare befolkar den karga, fattiga och otillgängliga terrängen på Antivins udde i norra Kardien. De livnärar sig mest på fiske och pälsförsäljning. En del handlar med trakoriska handelsmän i staden Torilia, men de flesta ger sig ut på handelsexpeditioner i Magilre, Ransard, Trakorien och ibland så långt som Marjura. Eftersom provinsen är fattig, oländlig och svårtillgänglig har kungen i Ekeborg inget vidare intresse för området och nordmarkarna får ganska fritt spelrum. De bosätter sig ofta flera familjer i större trähus för att hålla vind och svartfolk ute, men de undviker att bosätta sig i städer där de beblandar sig med andra folkslag. Utseendemässigt skiljer de sig mycket från andra kardier. De är ljusare i hyn och kan ha både blont hår och blå ögon. En del av männen har till och med rött hår som annars är ytterst ovanligt bland övriga kardier.

Penter

Huvudartikel:Penter

Penterna lever längst ut på Faltraxnäs samt i glada skogen och befolkade västra Kardien långt före jorerna erövrade området. När kejsardömet växte flyttade penterna på sig och bosatte sig i sina nuvarande hemvister. De är ljushyade och har alla möjliga hårfärger och ibland färgar de håret i väldigt udda färger. Hår, skägg och mustasch flätas oftast istället för att klippas. Vid högtidliga tillfällen målar de sitt ansikte med ett slags växtfärg vars recept är hemligt. Penterna är väldigt diplomatiska av naturen och har inte varit inblandad i någon större konflikt under någon del av deras historia. När echterna tog över styret i Kardien erkändes penterna en viss självständighet, och de lyder inte under någon hertig utan direkt under kungen. De penter som lever i Gladaskogen har gjort det i samförstånd med skogsalver där. De har annamat många av alvernas leverne och seder och tillber exempelvis alvernas gudinna Tevatenu.

Ker-bosh

Huvudartikel:Ker-bosh

Ker-bosh-folket är ett urgammalt folkslag som bebott Antivins udde under flera århundraden innan landet blev en del av kejsardömet. De har alltid levt ett självständigt liv vid sidan om den moderna civilisationen där de lever kvar på en nomadisk stenåldersnivå. De har något ljusare hy än övriga befolkningen på Aidne, och har ofta ljust krulligt hår. Flera härskare över området har genom historien förgäves försökt underkuva sig Ker-bosh-folket. De har alltid undanflytt med överlägsen kännedom om geografin som främsta vapen. Nu finns inte längre peciellt många stammar kvar och de få som fortfarande befolkar de otillgängliga bergstrakterna och kuststräckorna får leva fritt för kungen i Ekeborg och står helt utanför det feodala systemet. De betalar ingen skatt, avlägger ingen kunglig ed men har heller inget kungligt beskydd.