Yohrleider

Människokultur i stadsstaten Hamur i Klomellien. Tillhör de joriska folken även om Hamurs befolkning i övrigt stort sett är narguriska folk.[1]

Översikt

Yohrleiderna är en relativt senkommen blandkultur av de jorisktalande människor som lever och verkar samt är medborgare i stadsstaten Hamur. Hit räknas rent tekniskt inte de narguriska hamurerna eller de folk från låglandet som endast är här tillfälligt för att bedriva handel eller studier. De ska dock sägas att de narguriska hamurerna och dvärgarna i stadsstaten kan ha svårt att se någon skillnad.

Historia

Efter kontinentaljoriska riket och Klorosodiums fall lämnar nästan alla jorisktalande södra Melashebergen och söker sig ned till låglandet. Det finns mellan år 260 och 417.eO inga betydande grupper jorer i området.

417e.O. Bergsområdena i Melashes södra utlöpare anses fortsättningsvis till stor del vara ett ogästvänligt bakvatten fram till att Niel Småhacka hittade en stor silveråder. Sedan kommer upptäckten av den stora silverfyndigheten och Mercana får upp ögonen för bergslandet och dess folk. Med stöd av Mercana samt andra staters handelshus kunde tidigare kontakter som dvärgarna från Mirin Kohn arbetat fram nu utnyttjas mer än föregående århundrade. Hamurstaden grundas och mercanska men även andra handlare strömmar till. Ett nytt samhälle tar form kring staden och utvecklingen där. En kung väljs på mercanskt initiativ och även om den metod hamurerna kommer fram till inte är optimal så fungerar systemet.

447 e.O. Hamur tas upp som medlem i Klomelliska Unionen. Sannolikt spelade Silverfyndigheterna en stor roll och Mercana, som själva var nya medlemmar i Unionen, såg en bra marknad att skjuta in sig på. Bergslagen tar alla del av de stora silverfyndigheterna och börjar sälja sina metaller härifrån och från sina ättegruvor till mercanerna. Hantverket utvecklas och en egen stadskultur växer fram. Många utländska hantverkare flyttar också till staden. Gillena uppstår ur detta. Nu när det övriga Klomellien fått upp ögonen för Hamur strömmar lycksökare och flera malmletare till Hamurstaden och Hamervathnadalen. Många hamurer är skeptiska till nykomlingarna som kom att kallas Yohrleider ("de som tala joriska"), men så småningom lyckas dugliga sådana köpa in sig i vissa bergslag och även upprätta egna grupper av gruvbrytare. Bland dessa senare uppstår en nybyggarkultur som alltjämt består. Nybyggarna står ofta i motsättning till de gamla bergslagen, men de kan samexistera i Hamurstaden då alla har kungens tillstånd att bryta malm. Hamuriska storfamiljer har även insett att de kan både sälja rättigheter till gruvdrift på sin mark samt att de kan öppna egna gruvor tillsammans med de dvärgar som flyttar ned från det fallna Mirin Kohn.

Geografisk utbredning

Sedan Niels Småhacka hittade silverådern vid gnistrithvathna ( obs förslag!), en biflod till hamervathna har en mängd gruvsamhällen sprungit fram inom Hamurs gränser. Dessa drivs antingen av Bergslagen, en sammanslutning mellan dvärgar från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer eller som ’fria’ gruvlag som ofta har joriska huvudmän. Dessa Jorer benämns av hamurerna (och dvärgarna) som Yohrleider ("de som talar Jori"). De senare är ibland även ägda av folk från andra stadsstater som Mercana och Hisskov.

Jorernas ’fria’ gruvlag har en mer kaosartat karaktär. Gruvorna byggs oftast med tillstånd från den lokala storfamiljen mot en ersättning. Tillståndet sätts i regel på flera år framöver vilket gör att viljan att investera i gruvan ändå existerar. Dessa gruvsamhällen är ofta tältläger med något enstaka träskjul. De som arbetar här är ofta lycksökare från andra delar av unionen eller hamurer som av olika anledningar förskjutits från sin storfamilj. Tyvärr är det få som finner lyckan i dessa gudaförgätna gruvor och huvudparten av det som grävs upp tillfaller ägaren. Mindre orter som köps av små grupper av silversökare kan ha turen att bli riktigt rika om de hittar en åder. De senare decennierna har detta dock blivit mycket ovanligare och dessa orters ägare tvingas under hot att sälja sina avtal. Det är inte helt ovanligt att kropparna från små grupper lycksökare hittas nedströms i älvarna intrasslade i alger eller granruskor...med halsarna uppskurna..både bergslag och gruvägare utifrån misstänks för sådana illdåd. —-

Större bosättningar

Hamur stad

Hamur stad är Klomelliens fjärde största stad. Den ligger högt uppe på en avsats som skapats av att hamervathna dikat ut Melashebergen. Man har en strålande utsikt åt nästan alla håll om man står uppe på murarna. Västersidan är omgärdad av en högre bergsida. Utanför murarna stupar berget brant ner på tre sidor till den strida floden. Fallet är upp till 400 meter ner beroende på klippavsats. Från klippspetsen går flera hängbroar, och åtminstone en gammal stenbro över till andra sidan (var?). Några hängbroar går rakt in i berget, in i gångar till ett kvarter kallat ”lilla Mirin” av hamurerna. Denna del av staden är under jorden. Hamur har spejartorn uppe på de högsta bergen och stora delar av stadsstaten är översållat med underjordiska gömställen. Utsocknes köpmän och pålitliga främlingar släpps in innanför den första muren, men längre in kommer man sällan utan eskort. Hamurerna är ännu misstänksamma mot okänt folk men kanske ännu mer mot de man redan känner… Från Hamur skickas livsmedel ut till de andra gruvorterna i stadsstaten. Detta gäller både för Yohrleidernas och till Bergslagens gruvor. Beroende på omständigheterna kan kungakampen utkämpas ute på klippspetsen eller innanför den tredje muren på kungaborgens borggård.

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Många av klomelliens skickligaste hantverkare bosätter sig i Hamur då det ses som ett av västra erebs mest framgångsrika plats för lärande för smeder och många andra hantverk. Dessa inflyttade är i huvudsak jorisktalande och har av hamurerna benämnts som ”Yohrleider”-de som talar Jori. De är främst hantverkare, köpmän och gruvarbetare som kommer till Hamur för att bosätta sig. Få bönder eller liknande från låglandet finner en anledning att bosätta sig i den av svartfolk nedlusade stadsstaten.

När det gäller hamurernas tillvägagångssätt att tillsätta konung så är Yohrleiderna i tydlig minoritet när det gäller deltagande. Även i förhållande till sin befolkningsstorlek. Det finns dock ingenting som hindrar dem från att ta upp kampen om konungatiteln över Hamur och alltid är någon Yohrleider som ställer upp. Ett par tillfällen har de dessutom segrat!

Religion

Yohrleiderna har tagit med sig sina tidigare traditioner och religioner då de flyttade in i den Hamuriska stadsstaten. Som varande ett blandfolk har dessa sedan ärvts ned under de ungefär två århundraden som yohrleider funnits i Hamur (även om de från början definierades utifrån sin ursprungliga stadsstat eller nation). Då blandäktenskap uppstod så spreds även religiösa åskådningar över de tidigare traditionella gränserna. Det ska dock sägas att det är en flytande skala hur mycket denna integration skett. Detta ty oavsett om individen betraktar sig som tredje generationen Hisskovit och konfessionellt hörande till den aidniska grenen av Den ljusa vägen så är denna i Hamur i alla fall klassad som en ”Yohrleider” och de har i sin tur ingen explicit religion. De vanligaste kulterna hos Yohrleiderna är den ljusa vägen, både aidnisk och dalkisk (ja dalker räknas som Yohrleider trots att de inte talar ett joriskt språk, Hamurerna är inte så noga med lingvistiska problem) den kejserliga panteonen, (särskilt terra och andra gudar kopplade till hantverk), olemkulten, ett otal melorghiska kulter samt många fler. Noterbart är att hamurer ogärna ingått äktenskap med Yohrleiderna utan de få blandäktenskap mellan hamurer och de jorisktalande oftast rör hamurer som tvingats lämna sin storfamilj. Dessa utkastade individer kan föra över sin Aesirtro på de gemensamma barnen men det är lika vanligt att de uppfostras inom Yohrleiderförälderns religion. Det finns för dessa utstötta alltså ingen fördel att vara Aesirtroende i Hamur.

Relationer

Yohrleiderna har generellt en bra relation med de narguriska hamurerna. Det välstånd som kommit till stadsstaten har till stor del kommit samtidigt som jorerna flyttade in igen efter Niel Stålhackas fynd. Visst motstånd finns dock mot ”barbarerna” även om detta snarare rör konkurrerande gruvbolag och handelshus än hamurerna själva. De flesta Yohrleiderna som bor i Hamur är inte längre medborgare i sina tidigare stadsstater och ses som lojala mot konungen av Hamur. De jorisktalande vet om att de är beroende av hamurerna för att ha möjlighet att bedriva sin verksamhet och försöker istället samarbete och stödja konungen av Hamur. Nargurerna ogillar dock generellt när kungen tar mer råd från joriska handelshus än hamurernas storfamiljer vilket kan leda till vissa konflikter.

Sanzas och Hamur som stadsstat har väldigt bra relationer. Främst rör detta Hamur stad då halvlängdsmännen står för en stor del av matproduktion till bosättningen i bergen. I gengäld handlar Hamurs befolkning med hantverk och verktyg samt tackjärn. Till skillnad från de narguriska hamurerna så är det väldigt ovanligt att Yohrleiderna åker till sanzas för att arbeta som legoknektar.

Mercana och Yohrleiderna när en vänlig relation. Mercana hjälpte Hamur in i unionen och har löst logistiken kring malmtransporterna mot gryppas vik. Många av Yohrleiderna har utvandrat från Mercana och betraktar plutokratin som sina förfäders rötter.

Ahaguhrerna har få kontakter med Yohrleiderna. De som sker är dock sällan muntra även om den konflikt som finns mellan forsens folk och hamurerna inte rör Yohrleiderna.

Förhållandet till Nya Arno är för Yohrleiderna lite speciellt. Detta då den minoritet av Yohrleiderna som har bakgrund i stadsstaten i väst ofta fortfarande utgör en ”grupp inom gruppen”. Den dalkiska kulturen har inte smält samman på samma vis som Yohrleiderna från övriga stadsstater gjort. Sannolikt just för att de dalkiska Yohrleiderna ju inte är jorisktalande. Med stadsstaten Nya Arno har man ingen direkt utarbetad kontakt då det är lättare att föra varor nedför hamervathna och Wemer än över bergen i väst.

Yohrleiderna står på god fot med Melorgh. Faktum är att ett betydande antal av dem är av melorghiskt blod. Att lämna Melorgh ses i allmänhet som svek, men i Hamur kan man umgås med dvärgar och ägna sig åt hantverk och vistas i underjordiska gångar, samt leva hårt och knapert – allt saker som ligger melorghier varmt om hjärtat. Man ser därför med blidare ögon på ättlingarna till de som utvandrat till Hamur än på de som förfallit till att leva i Mercana eller Hisskov. Melorghierna håller kontakten vid sina vallfärder till heliga berg och stenar på Hamurs territorium. En melorghier som blivit yohrleidier kan överge mycket – men knappast Nargivs kult.

Dvärgarna i hamur har goda relationer med Yohrleiderna även om de inte är lika symbiotiska som mellan hamurerna och Mirin Khons ättlingar. Man handlar och respekterar varandras hantverksskicklighet och trots att man till viss del konkurrerar så är man inga fiender.

Språk

Yohrleiderna talar främst en sammanblandning bestående av olika dialekter av klomelliska. Denna har i sin tur blivit en ny dialekt kallad Yohrleid och har utöver klomelliska även många Hamuriska inslag samt ett litet antal ord från Gryndur.

Teknologi

Hamur stads hantverkare anses generellt vara västra Erebs skickligaste. Framförallt gäller detta för smeder, gjutare och andra hantverkare med anknytning till metallframställning och förädling. Detta gäller självklart även för stadsstatens joritalande befolkning. En korsbefruktning mellan narguriskt, joriskt och Mirin Khons hantverk har gjort hamurernas varor till ett eget uttryck som har stor efterfrågan i hela västra Ereb.

Typisk bosättning

Utöver Hamur-stad bor de flesta Yohrleiderna i mindre gruvsamhällen bestående av ett tältläger samt ett fåtal stugor. Tälten är ofta uppsatta huller om buller utan större omtanke kring organisation. Husen är nästan alltid uppförda i trä. Beroende på utsatthet för väder och vind samt träets kvalitet skiftar de timrade husens fasader i grått, ibland nästan silvervitt, och brunsvart. Stugorna är sällan utsmyckade utan snarare snabbt ihopspikade byggen.

Vissa Yohrleider bedriver mindre handelsstationer vilka finns längs med hamervathna med bifloder. Kring dessa skapas ibland en mindre bosättning av temporär karaktär. Här kan gruvlag eller hamuriska storfamiljer handla de varor som vanligtvis är svåra att få tag på ute i vildmarken. Ibland finns här enklare underhållning men det är ovanligt.

Kropp och själ

Fysiologi

Yohrleiderna härstammar i huvudsak från inflyttade kommande från det joriska kejsardömet. Vanligtvis är man ungefär lika högresta som hamurerna men mer finlämmade. Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. Generellt kan man säga att Yohrleiderna I Hamur stad använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder och till och med silke och siden av tämligen modernt snitt. Dock har man anammat en del bildspråket från nargurerna samt även Mirin Kohn i framför allt i smyckesdetaljer och spännen. Hantverkares förkläden är även vanliga och att läderförstärka knä och armbågar. Ute i gruvsamhällena i övriga stadsstaten dominerar mer praktiska kläder som pälsar, skinn samt grova ofärgade ullpaltor.

Mentalitet

Yohrleiderna karaktäriseras av andra som varande drivna, noggranna, seriösa men även nyfikna. Dock kanske snarare på nya tekniker och hantverkskunnande än nyfikna på andra människor. Ofta uppfattas de som lite fyrkantiga dock inte i jämförelse med deras hamuriska eller dvärgiska kollegor. Ofta är Yohrleiderna lösningsorienterade och mer intresserade av teknik, produktivitet, hantverkskunnande och profit än av titlar och symbolik. Detta kan dock skilja sig lite beroende på härkomst.

Kända personer

Geologen Niels Småhacka är den som satte igång den storskaliga guldruschen då han fann silverfyndigheter i Hamur.