Feliciska skeppstyper

Felicien har en säregen form av skeppsbyggnad. Den har sitt ursprung i feliciernas bakgrund som ett sjöfarande folk på ön Garumos långt borta i öster, men även i den utveckling som skett sedan folket anlände Kopparhavet i väster.

Galärer

Inget folk i Kopparhavet bygger bättre galärer än felicierna och ej heller snabbare. Feliciska galärer byggs spant först i ett fåtal snarlika modeller där allt timmer redan vid tillsågningen märks för att visa var de ska placeras i konstruktionen. Detta tillåter snabb konstruktion och även möjligheten att bryta ner en galär i sina olika delar, flytta dem och sätta samman dem igen. I cederträdet har felicierna ett superbt galärvirke, men cederträdet är ovanligt och dyrt och används enbart i de kungliga galärerna.

Dromon

Dromonen är den tyngsta stridsgalären och den enda med roddarna placerade i flera (två) nivåer med två roddare vid varje åra. Antalet roddare på dromonen är sammanlagt 240. Skeppet är tungt nog att besättningen inför strid kan resa torn i trä i fören, midskepps och mot aktern och där placera armborstskyttar och arcuballister. Inför strid fälls de två till tre stora kîmzonersegel som skeppet är utrustat med. Rammen i fören är skodd i stål och används myter till trots inte för att sänka fartyg utan för att krossa motståndarens åror, samt som en sorts änterbrygga. Förskeppet är stort nog att vid belägringar där montera katapulter eller t.o.m. belägringstorn.

Dromonens svaghet är att roddarkonfigurationen samt mängden roddare tillåter mycket litet utrymme för förnödenheter och den har därmed kort räckvidd. Detta innebär att den sin styrka till trots är på väg ut som tung enhet i den feliciska flottan då denna förbereds för kampanjer längre från sin hemmabaser än tidigare (läs: Erebos och Caddo). I stället används taridoner som tyngre enheter med stort antal marinsoldater. Dromonen är ett vanligt skepp i bl.a. Caddos och Trakoriens flottor.

Dromon:

[1] [2]

Celandion

Celandion, den tunga galären, är en galär med åror enbart i en nivå med tre roddare per roddarbänk och ca. 25 nedställda roddarbänkar per sida. En bänk på vardera sidan används för matlagning och under däck finns visst utrymme för förnödenheter, vilket ger ett typiskt totalt roddarantal på 144 man. Celandion har således bättre räckvidd och uthållighet än dromonen men är inte stabil och bred nog för större torn eller tyngre belägringsmaskiner. Dromonen och celandion är lika snabba under rodd, men celandion är mera manövrerbar.

Celandion:

[3] [4] [5]

Saettion

Saettion, den lätta galären, är en lätt och extremt smal galär byggd för maximal hastighet. De trettio roddarbänkarna har vardera två roddare på var sida, så totalt 120 roddare, och skeppet har oftast bara ett fåtal marinsoldater ombord. Denna skeppstyp är mycket snabb, speciellt över längre sträckor, och används i sjöslag på flankerna, som rörlig reserv och som depeche- och spaningsfartyg. Deras svaghet är att de är de minst sjövärdiga av galärtyperna (inga av dem är tåliga för hög sjö, saettion minst av alla).

Saettion:

[6] [7]

Brigandon

Halvgalären, brigandon, har 20 roddarbänkar med två roddare vardera och används som patrullfartyg och som eskort till segelfartyg. Den är den långsammaste av galärtyperna under åror, men den bästa seglaren. Brigandonen används också av feliciska sjöormsjägare – ett riskfyllt feliciskt mandomsprov. Att tjäna en sommar på en sjöormsjägare anses vara en viktig mandomsrit för unga kîmzoner. I Krun och Morëlvidyn kallas denna skeppstyp Xebec/Chebeck.

Brigandon:

[8] [9]

Taridon

Ett mellanting mellan segelfartyg och galär är taridonen som är den lastdrygaste och sjödugligaste av galärtyperna. De har samma roddarbänkskonfiguration som celandion, men kan klämma in en fjärde roddare vid behov. De är utrustade med tre stora kîmzonersegel och använder årorna framförallt vid stiltje, då de ska runda farliga uddar eller gå in i hamn. Roddarna kan vid behov beväpnas och fungerar framförallt som inbyggda vakter (få piratskepp kan borda ett fartyg med 200+ beväpnade män på försvararsidan). Felicierna använder dessa galärer framförallt vid värdefull last t.ex. i ormsjötraden eller vid mycket långa seglatser, som till Tricilve. Lastdrygheten uppgår till ca. 150-200 ton. Taridonen kallas i Trakorien för galbalon och annorstädes galeass.

Taridon:

[10]

Segelfartyg

Gaulos

Det typiska feliciska större handelsfartyget kallas gaulos och är ett runt lastdrygt skepp med hög akter och för, oftast med kastell. Längd till bredd proportionen är ungefär 1:3. Skeppet bär 1-3 stora kîmzonersegel på varsin mast och kan variera stort i storlek och lastdryghet. De små lastar ca. 100 ton och de allra största flerdäckade bjässarna 600-800 ton. De sistnämnda används som trupptransporter i marinkåren och även i de konvojer som varje vår seglar från Felicien med sikte mot Torilia, Mercana, Moril Dilaz, och Tricilve. I Trakorien kallas denna skeppstyp kavarell.

Cochon

En skeppstyp som börjat användas av felicierna i begränsad utsträckning är cochonen. Denna skeppstyp kallas kogg eller cocha bland de länder där den först började användas och är populär: Klomellien, Kardien, Zorakin, Caddo och Erebos. Det feliciska ordet har som en händelse betydelsen "gris", vilket väl beskriver feliciernas känslor för den. I Erebos och Caddo används den flitigt då den är billig att bygga, lastdryg och och kräver liten besättning, vilket sammantaget innebär kostnadseffektiv frakt. Mer kostnadseffektiv än t.ex. den feliciska gaulosen som kräver stor besättning för att hantera kîmzonersegelns långa rår. Den är dock svårmanövrerad och en dålig kryssare. De flesta koggar i Felicien är sålda av kapare som tagit dem som byte i Enios sund eller utanför Berendiens västkust. Koggen är byggd med flat botten och kan vila på botten vid ebb i det starkt tidvatteninfluerade Västerhavet. I krigstid kan de relativt små kastell som koggen har byggas ut och förstärkas och då fungera som goda plattformar för bågskyttar och armborstskyttar.

Kogg:

[11] [12] [13]

Karack

En annan skeppstyp från västra Kopparhavet och sydvästra Västerhavet är karacken, ibland också kallad holk (i sin klinkbyggda form). Denna är en ny skeppstyp och dess mera rundade former gör den än lastdrygare och den är inte heller lika flatbottnad som koggen vilket gör den till en bättre seglare. Karacken har alltid en råriggad stormast. Ofta utrustas den med ett kîmzonersegel på en mesanmast och har ofta en liten blinda som kallas artemon. Den blandade riggen förstärker ytterligare dess goda segelegenskaper och karacken är definitivt en skeppstyp som är på väg in. I krigstid utrustas den dock ofta med höga för- och akterkastell vilka påverkar seglingsegenskaperna negativt. Karacken är i Felicien, liksom koggen, oftast kaparbyte.

Karabos

Karabosen är det vanligaste mindre lastfartyget och har en mast, ibland två master, med kîmzonersegel och lastar ca. 40-80 ton. De fungerar förutom som handelsfartyg också som "moderskepp" till fiskebåtar på längre fiskeexpeditioner, t.ex. sydpelenosernas fiske längs Tigranes kust eller gerdikkfiskarnas längs Hynsolges kust. Dessa skepp är smäckrare än gaulosen, ca. 1:4. I västra Kopparhavet byggs en speciell tvåmastad variant av karabosen som kallas karavell.

Karabos:

[14]

Båtar

Dgaisos

Mindre skepp och båtar finns det en uppsjö av – vanligen varianter av den typ kîmzoner kallar dgaisos. Dessa är relativt smäckra (längd-breddproportion 1:4-5) och har ett eller två kîmzonersegel, men kan även ros med bunkåror kortare sträckor. De är vanliga som fiskebåtar och för lokala kusttransporter. Större galärer har en eller flera dgaisoser ombord.

Manalon

En specialiserad båttyp är manalonen som från början är en fiskebåt avsedd för rodd och trålfiske. Då de är snabba oavsett vindriktning används också rikt dekorerade manaloner som lust- och passagerarfartyg i Feliciens större städer.

Lustmanalon:

[15]

Gaiassos

Den vanligaste flodbåten i Felicien och på Ytalizfloden som mynnar vid Caraidon kallas gaiassos. Dessa är egentligen långa, lastdryga och grundgående pråmar med ett eller två kîmzonersegel. Motströms dras de ofta av oxar, mulor eller slavar.

Karakoros

Till sist bör nämnas att felicierna från efarerna har anammat stora segelkanoter av katamarantyp. Dessa är speciellt vanliga i Derk, övriga södra Pelenos och i de efariska kolonierna. Segelkanoterna kallas karakoros av felicierna och de används framförallt som patrull- och kaparfartyg, eftersom de är mycket snabba under segel. Karakoroser paddlas och är också utrustade med ett segel.

Karakoros:

[16]

Skeppsutsmyckningar

Även den fattigaste fiskare i Felicien sätter stolthet i sin båts kvalitet och även dess dekoration. De flesta skepp och båtar i Felicien bemålas, åtminstone den övre bordläggningen, och alla förses med ögon. Det kan vara ögon målade direkt på bordläggningen eller de ögon som sitter på skulpterade, bemålade och förgyllda galjonsfigurer. När det gäller skulptur så är det oftast skeppets akter som är mest utsmyckad och figurerna och växtornamentiken hämtas från felicisk mytologi och heraldik. Det är också vanligt med upphängda sköldar på relingssidor och kastell samt vapenförsedda segel och rikt färgade flaggspel. En speciell form av dekoration är de rikt dekorerade skeppslyktorna som pryder galärernas akterspeglar och som nattetid används för att hålla avstånd mellan skepp och för enklare ljussignalering.

Marinkårens skepp är alla försedda med en akterskulpturer i vilken Feliciens riksvapen står i centrum, flankerat av Kalameikos och Elissa. Havskårens skepp bär på motsvarande plats stammens vapensköld med riksvapnet som hjärtsköld.

Exempel den rika dekoration flaggskepp kan ha:

[17]