Hynsolge

Feodal monarki i östra Ereb.

Landsfakta

Invånarantal: Ca. 1 100 000
Befolkning: 100% människor
Huvudstad: Orkovia (ca. 15 000)
Statsöverhuvud: Mefimor IV
Styrelseform: Feodal monarki
Exportvaror: Boskap (avelshingstar), hantverk
Importvaror: Metaller, lyxvaror, tyger, slavar
Välstånd: Fattigt på grund av rådande inbördeskrig
Armé: Liten men stark kungatrogen armé. I inbördeskriget används mest legotrupper.
Religion: Dyrkan av Fingal. Gudafamiljen Parbagerna är också stark. Andedyrkan förekommer.
Övrigt: För tillfället pågår ett inbördeskrig mellan kungen och adeln.

Historia

Nedanstående årtal är tagna från Kronologin och måste redigeras. Många berör saker i grannländer som endast delvis berör Hynsolge

Bosättningen

Ca. 1650 f.O.

Dvärgarna upptäcker rika järnförekomster ute på högslätten i Grynnerpasset. Ett gruvsamhälle och en port mot Överjorden etableras, kallad Barun-Meth.

Ca. 1550 f.O.

Östnarguri-talande stammar börjar dyka upp i området. Dvärgarna är misstänksamma mot detta folk, men försöker inleda handelsavtal. Det slutar med att människorna försöker erövra dvärggruvorna, dock utan att lyckas.

Järnkriget

1539 f.O.

I söder utbryter Järnkriget mellan dvärgarna i Adâhz-Toth och det Krunska Kejsardömet. Dvärgarnas överkung svär i ungdomligt övermod att människorna skall drivas ut i Övervattnet (dvärgarnas något udda beteckning för ”havet”). En av de större narguriska stammarna, hynerna, allierar sig med Krun.

1534 f.O.

Krunierna segrar och dvärgarna tvingas som skadeersättning avslöja järnsmidets konst, en hemlighet människorna länge har försökt lära sig. Hynernas insats var avgörande och det Krunska riket överlåter ett stort landområde i nordväst till sina allierade. Landet blir känt som Hynsolge – "hynernas jord". Flera dvärgbosättningar överges och förseglas mot Överjorden.

Krunska kriget

1080 f.O.

Krig utbryter mellan hynerna och det Krunska riket. Krunierna angriper genom det breda Grynnerpasset och de nordhynska klanerna får stå emot de hårdaste attackerna. De krunska stridsvagnarna är mycket svåra motståndare for hynerna som huvudsakligen kämpar till fots. Så småningom får dock hynerna hjälp av sina avlägsna fränder i Barbia, som på snabba hästar kan utmanövrera vagnarna, och stridslyckan vänder.

1073 f.O.

Ett för krunierna förödande slag står sydväst om dagens Sabarun. Krun förlorar hundratals stridsvagnar och för hela resten av kriget initiativet i nordöst.

1065 f.O.

Kejsardömet Jorpagna utropas långt borta i väster av hynska krigare som med stöd av befolkningen i den forna krunska kolonin Jorpur besegrat krunierna. Krigsledaren Awhralin utropar sig till kejsare och tar namnet Aurelion I. Endast ett fåtal av de hynska krigarna väljer att stanna kvar i det nya riket.

Kejsardömet Jorpagna

Moderlandet

1065 f.O.

De flesta av de hynska krigare som deltagit i kriget mot det Krunska riket återvänder till sitt hemland och en lång tid av fred inleds. Deras skatter går numera inte till en vald krigsledare, utan till den joriske kejsaren, som han numera kallar sig, långt borta i Grivela. Hynerna lämnas annars i fred.

Måste redigeras...

Antingen:

912 f.O.     Rådsmötet i Grafferburg. Narguriska hövdingar kallas till rådslag, men mördas på den joriske kejsarens order. Hynsolgerna stödjer sina fränder och gör uppror mot Grivela.

Ca. 900 f.O.   Provinsen Hynsolgia, som delvis stött sina barbariska kusiner, straffas nu av sina andra kusiner, jorerna. En jorisk överklass placeras att styra, vilket snabbt förvandlar hynsolgerna till fattiga och förslavade undersåtar.

Eller:

900-talet f.O.   Då Kejsardömet Jorpagna på allvar börjar expandera är den gamla anknytningen till Hynsolge, eller Hynsolgia som jorerna nu kaller det, förträngd. När hynerna inte längre får stöd från nargurer i norr (som nu likställer hynerna med jorerna i Grivela), faller deras rike snabbt. Hynsolgia integreras på allvar med det joriska kejsardömet och en jorisk överklass (dock med hynskt blod i ådrorna) tar över styret.

Tilläggsfråga:

Var en bidragande orsak till konflikten att hyner börjat dyrka Parbagerna och att jorerna dyrkade de Gamla Gudarna? Var kom i så fall Parbagerna ifrån och hur försvann de Gamla Gudarna totalt från Hynsolge?

Provinsen Hynsolgia

903 f.O.

Kejsardömet Jorpagna erövrar hynernas land och ombildar det till provinsen Hynsolgia. Staden Tamoronia (idag Thamborg) i norr blir huvudstad och en viktig gränsfästning för kejsardömet i nordöst.

900 f.O.

De tidigaste kända källorna till att gudarna i panteonet Parbagerna börjat dyrkas i Hynsolge kommer från denna tid. (Kom de med de hyner som kämpat tillsammans med efarier under Krunska Kriget? [1])

Den Tredje Konfluxen

599 f.O.

Den Tredje Konfluxen drabbar Ereb i form av miljontals köttätande insektoider från träskdjunglerna i Samkarna. Kejsarmakten faller i provinsen Hynsolgia och två tredjedelar av hynerna äts upp. Det joriska samhället faller samman totalt.

Mörkertiden

Maurocs rike

412 f.O.

Gordil Mauroc, en framgångsrik krigare, träder fram och försöker ena riket.

409 f.O.

Gordil Mauroc lyckas ena Hynsolge till en stark monarki, mycket tack vare hans retoriska förmåga. Han blir en mycket populär kung.

407 f.O.

Kung Gordil grundar den nya huvudstaden Fervidun.

402 f.O.

Kung Gordil mördas av konspiratörer inkluderande hans yngre bror Pirow Mauroc. Hynsolge blir en oligarki som dock upplöses (samma år?) efter splittringar mellan makthavarna.

375-352 f.O.

Dvärgar från riket Imiht-da-Khôn i Grynnerbergen tar sig upp från Underjorden i det gamla Barun-Meth och försöker etablera ett rike i Cerbergen. Efter 23 års strider mot svartfolken ger dvärgarna upp och återvänder. Området blir känt som ”Dvärgastupan”.

50-100 f.O.

Svartfolksklaner under ledning av blodsalven Korumil Gormowac härjar i hela norra Hynsolge.

Fingal Orchnackare

124 e.O.

Härföraren Fingal Gorrond krossar svarfolken och utropas till kung av Hynsolge.

Kungariket Hynsolge

139 e.O.

Provinsen "Krunia Proxima", även kallad "Lasutyp", som varit självstyrande sedan Jorpagnas fall (egentligen har det inte funnits något styre alls), införlivas på egen begäran med Hynsolge under den starke kung Fingal. Man behåller dock självstyret i stor utsträckning. De klassystem som senare kommer att råda i landet Nidland grundläggs vid den här tiden. Vid Golwyndas sötvattenshav byggs staden Besphoro upp och blir hela regionens huvudstad.

142 e.O.

En senhöstnatt dör den barnlöse kung Fingal Orchnackare av lunginflammation. Elias den vidreste, en astrolog från norra Hynsolge, upptäcker en ny stjärna på himlavalvet. Efter ett par års livlig diskussion mellan rikets teologer, deifieras Fingal och blir Hynsolges skyddsgud. En kusinson till Fingal utses till kung.

200-talet e.O.

Ingen av de regenter som följer lyckas centralisera det bångstyriga Hynsolge. Den parbagiska gudinnan Angusia, som står för vishet och rättvisa, blir symbol för kampen mot den korruption och det vanstyre som blivit synonymt med landet.

312 e.O.

Den oduglige kung Tanbul (av Fingals släkt om än ej i nedstigande led) förlorar, bland annat på grund av korrumperade rådgivare, en stor del av sin makt till adeln. Detta missgynnar även de övriga stånden. Folket dignar under skatter, orättvisor och grymt förtryck.

Angusiaorden grundas av en grupp adelsmän som står mot kung Tanbul. Ordens syfte blir sedermera att verka för adeln och mot kungen.

347 e.O.

Den mäktige elementarmagikern Zvuldo besegrar en krigisk härförare vid namn Nemedat på uppdrag av Hynsolges ädlingar. Som belöning får han Nemedats borg och dennes baroni. Zvuldo använder dessa tillgångar till att grunda Akademin i Grynnerbergen.

375 e.O.

Med hjälp av en trupp dvärgar från Grynnerbergen sätter folket i östlänen Ansorvia och Mergilia igång ett uppror mot de lokala adelsmännen. Till en början är upproret framgångsrikt. Ansorvias länsherre fördrivs.

381 e.O.

Mergilias länsherre, som ansätts hårt av upproret, får hjälp av grannlänens vasaller. Folkets uppror slås därmed ner, upprorsledarna avrättas och hundratals borgare och bönder döms till livstids straffarbete. Mergilias, Ansorvias och Brangorias bönder blir nu mer eller mindre livegna.

418 e.O.

Den hynsolgiske kungen Assan II Radomir tvingas avstå mycket av sin makt. En märklig utveckling inleds där kungen tidvis lierar sig med folket mot sina egna vasaller.

419 e.O.

Många dvärgar från Grynnerbergen vandrar norrut mot Cereval lockade av månsilver. Denna exodus blir senare känd som Dvärgarnas Marsch. Efter cerevaliska påtryckningar ser sig Hynsolges kung tvingad att stoppa dvärgarnas framryckning (är kungen allierad med eller motarbetad av länsherren i Jamarund i detta?). Mindre stridigheter uppstår vilket leder till protester från hynsolgiska handelsmän som inte vill göra sig till ovänner med dvärgarna. Den hynsolgiske kungens ställning försvagas ytterligare. Den del av Hynsolge som senare kommer att bli det självständiga landet Nidland skärs av ytterligare från kungamakten.

421 e.O.

Mustansir Omurtaag, rådgivare till baron Aurolf Järnnäve av Brangoria, får en vision och börjar predika en ny gudsfilosofi. Den nya religionen kommer att kallas Stjärnläran. Dess anhängare, främst adelsmän, lägger stor vikt vid astronomisk och astrologisk forskning.

424 e.O.

Flera unga adelsmän från centrala Hynsolge rapporteras försvunna och under sökandet hittas en tidigare okänd sjö som verkar vara en kometkrater.

425 e.O.

Stjärnlärans anhängare anordnar en expedition och lärans inre krets beger sig till den nyfunna kometkratern och tömmer den på vatten. De använder en röd sten som de finner där för att frammana demonen Onaabys och låter denne befrukta Mustansir Omutaags, Stjärnlärans ledare, hustru. Större delen av deltagande kultister avlider strax därefter i en märklig sjukdom.

426 e.O.

En otäck feberepidemi utbryter i Brangoria.

Fru Omurtaag, Stjärnlärans ledares hustru, dör i samband med att hon föder demonen Onaabys' son. Barnet ges namnet Tervel Omurtaag.

430 e.O.

Den feodala adelns maktutövande börjar närma sig terror. Missnöjet ökar, men ingen vågar ge sig i kast med överheten. Innehav av vapen förbjuds. Rykten går att adeln ägnar sig åt farlig ockultism, eller till och med demondyrkan. De närmaste tjugo åren försvinner folk regelbundet från centrala Hynsolge.

468 e.O.

Vicotnik ärkemagikern anländer till den stora men isolerade hynsolgiska provinsen Lasutyp via Demontungan. Genom sin karisma och sina magiska mörkerkonster skaffar han anhängare som han tar hjälp av för att grunda nationen Nidland, självständigt från Hynsolge. Namnet "Nidland" kommer från de adelsmän som flyr till Hynsolge i samband med övertagandet. Även om namnet är föga smickrande har grannlandet fått heta så sedan dess.

497 e.O.

Tervel Omurtaag korrumperar baroniet Brangoria (efter att ha dödat sin styvfar och tagit dennes plats, både som rådgivare åt baronen och ledare för Stjärnläran). Tervel byter sitt namn till Parikila Omurtaag.

En feberepidemi utbryter i Brangoria. För att förhindra att epidemin sprider sig isolerar man området.

502 e.O.

Grannlandet Nidland börjar bygga en mur längs sin gräns med Hynsolge (och även mot andra grannar). Det otroliga bygget blir känt som den Stora Muren och står klart 38 år senare.

538 e.O.

Brangorias länsherre, Djauruc Riikov, går med på att låta sitt läns huvudstad, Gråborg, köpa sig fri. Enligt köpekontraktet, som gäller i etthundra år, får länsherren eller hans tjänare inte på något sätt störa ordningen i Gråborg. Därmed blir staden en fristad för politiska flyktingar från hela Brangoria och även från andra län och länder.

540 e.O.

Muren kring Nidland färdigställs.

543 e.O.

Brangorias adelsmän börjar handla med slavar. Speciellt män och kvinnor från Efaro och utländska krigsfångar förs på hemliga vägar till länet. Ingen vet vad slavarna används till.

580 e.O.

Agila Dubbelhand leder ett mindre uppror mot länsherrarna i Mergilia. Upproret slås snart ned och Agila placeras i en djup fängelsehåla. Han hyllas som en hjälte bland folket.

587 e.O

En fångvaktare smugglar ut en diktsamling som frihetskämpen Agila Dubbelhand skrivit under sina år i fångenskap. Dikterna sprids snabbt, främst muntligt men även genom avskrift, bland folket. Många dikter blir tonsatta. Ur dikten ”Enhörningens flykt” kommer parollen: ”Det vridna hornet följer vi, slaveriets tid är förbi.” Originalet göms undan.

596 e.O.

Översvämning i sydvästra Hynsolge. Många dör och många fler lider ekonomisk skada. Hem- och arbetslösa flyr norrut mot länet Mergilia och sätts där på hårt lågavlönat grovarbete i arbetsläger ”för att förtjäna sitt levebröd”, som Boris Guldstenck, länsherren, uttrycker det. Nu börjar även folken i de annars så fogliga länen i norr visa missnöje.

604 e.O.

Hynsolgeupproret börjar på allvar. Länsherrarna i Mergilia och Ansorvia belägras. Missväxt i stora delar av Hynsolge. Krig och elände får många att söka sig norrut genom Grynnerpasset mot Cereval för att gräva månsilver, då de hört om Tarassusdalens nyfunna fyndigheter. De få som återkommer berättar om hiskliga strapatser och livsfarliga möten med drakar och troll.

605 e.O.

Brangorias armé kommer till Mergilias undsättning men möts av ett alltför stort motstånd och slår till reträtt. På sensommaren störtas Ansorvias länsherre. Abrahim Stenklo adlas av kungen för sina bedrifter och utses till ledare för kungens armé, folkets armé, den Nya Armén.

606 e.O.

Kungen förklarar krig mot länet Sirigon, men länen Baldor och Kunhaga lägger sig i.

607 e.O.

Länen Baldor och Kunhaga faller för kungens rojalister och sluter fred med kungen. Den Nya Armén kuvar länet Galdinor och norra Pendor. I slutet av året anfalls Mergilia och Nya Armén vinner även där.

609 e.O.

Huvudstäderna i Varpodia och Jamarund belägras av lokala rebellstyrkor i väntan på Nya Armén och/eller rojalisterna.

610 e.O.

NU!

Geografi

Karta

Karta över Hynsolge

Spelarkarta

Kladdkarta med län: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=29163#p29163

Flora & Fauna

Fauna

• Bäckbjörn
• Demonkatt

Platser

Hyllmarskogen

Huvudartikel:Hyllmarskogen

Stor skog nedanför Grynnerbergen.

Gormowacs skog

Huvudartikel:Gormowacs skog

En fruktad skog i Hynsolge. Skogens träd växer tätt och undervegetationen är snårig. Den mörka skogen tycks vara ond, vilket naturligtvis är omöjligt. Även i dess utkanter lever stryparrankor, trädiglar och förvuxna folkilskna vildsvin. Historiska vittnesmål talar om blodsalver och demonkatter. Enligt krunska källor och gammal folktro skall en tresvansad röd meteor ha störtat i skogen. Skogen har fått sitt namn av att blodsalven Korumil Gormowac flydde dit när Fingal Orchnackare besegrat hans orchhär.

Meteoritkratern

Här störtade den röda meteorit som syntes under den Tredje Konfluxen och som sägs ha härstammat från den onda månen Raukhra.

Grynnerpasset

Huvudartikel:Grynnerpasset

Det lågland som ligger norr om Grynnerbergen och söder om Cerbergen.

Städer

Orkovia

Huvudartikel:Orkovia

Huvudstad i Hynsolge.

Fervidun

Huvudartikel:Fervidun

Hynsolges största stad och största centrum för handel.

Gråborg

Huvudartikel:Gråborg

Fristad belägen i länet Brangoria, men vars borgare betalar skatt direkt till kungen.

Podun

Huvudartikel:Podun

Stad på gränsen mellan Pendor och Ansorvia.

Enda stad utmärkt på kartan (förutom Gråborg) som inte är länshuvudstad...

Samhälle

Styre

Hynsolge är en monarki som styrs av en kung.

Förslag:

Kungen Fingal Gorrond utsåg tolv länsherrar, eller "bovarer" som de kallas. Dessa fungerar som autonoma härskare för sitt respektive landsområde – län eller "bovarier". Bovarerna har i det närmaste oinskränkt makt över sina undersåtar. Det innebär att de i mycket är helt enväldiga med svag kunglig inblandning i sina förehavanden. Kungens makt är starkt begränsad till hans eget län, Hamellien, och det inflytande han kan tänkas ha över sina länsherrar begränsar sig till att dels utnämna varje bovars efterträdare (dock endast i händelse en länsherres ätt skulle ända – något som endast skett vid ett tillfälle), och dels till att kalla in militära medel från sina länsherrar (dock endast i händelse av ett eventuellt angrepp från en främmande makt).

Bovaren har under sig utsett ett tiotal fogdar eller "marechz" som de lokalt kallas. Dessa kan liknas vid en adlig markägare som ser till att skatter drivs in och att lagarna efterföljs. De är bovarens närmaste undersåtar och utgörs ofta av hans släktingar, nära vänner eller belönade kämpar. Marechzen skall vid behov förse sin bovar med stridsföra män. Denne har därför rätt att utse dugliga och lämpliga personer till riddare eller "knezh". En knezh är en beriden stridsför krigare med vissa adliga förmåner, som att vara befriad från skatt, men räknas inte till det allra högsta nobila skiktet. När en krigare väl utsetts till knezh, kan denne söka sold hos vilken bovar eller marechz som helst, men vanligast är att en knezh förblir trogen den herre som utsett honom eller henne. [2]

Bovarierna

Hynsolge är uppdelat i tretton stora län kallade bovarier. I andra joritalande länder misstolkas ordet "bovari" ofta som "baroni". Ett bovari regeras antingen av en bovar eller en friherre.

Namnen på de i källorna namngivna bovarerna: [3]

Namnförslag till de i källorna ej namngivna bovarerna: [4]

Baldor

Heraldiskt vapen:
Huvudort: Olsehem
Bovar: Djauromir Olse (av ätten Olse) (av berendisk härkomst?)

Baldor tog del i det pågående inbördeskriget genom att förklara krig mot kung Mefimor år 606 e.O., men betvingades och lyckades förhandla fred det följande året. Ätten Olse står nu officiellt på kungamaktens sida.

Kunhaga

Heraldiskt vapen:
Huvudort: Thamborg
Bovar: Tanwin Widor (fullt namn: Tanwin Alvskytt av ätten Widor)

Kunhaga har alltid, ända sedan kejsardömet Jorpagnas dagar, sett sig som civilisationens försvarare mot gränsen österut.

Bovaren Tanwin Alvskytt anslöt sina trupper till adelns uppror mot kungen samtidigt som grannbovariet Baldor gjorde det, men tvingades dessvärre ganska snabbt till total kapitulation. Han är nu tvingad att hålla sig i sin stora fästning och att återigen koncentrera sig uteslutande på att försvara Hynsolge mot eventuella externa fiender. Tanwins barn befinner sig nu vid hovet i Orkovia – i "säkert förvar" som kung Mefimor uttrycker det.

Hamellien

Heraldiskt vapen:
Huvudort: Orkovia
Bovar: Kung Mefimor IV (fullt namn: Mefimor Radomir av ätten Radomir – se: Assan II Radomir)

Jamarund

Heraldiskt vapen: En röd stegrande häst mot svart? [5]
Huvudort: Sabarun
Bovar: Det är komplicerat

Jamarund och staden Sabarun har spelat en central roll i Hynsolges historia, ända sedan dvärgar och människor först möttes långt tillbaka i legendernas tid. (Se Hynsolges historiska kronologi ovan för mer information.)

Sabarun är för nuvarande belägrat av lokala rebelltrupper lojala till kung Mefimor. Bovar Agel Spiutspethz (förslag till fullt namn: Agel Spiutspetz av ätten Iwre eller Widvre) dog för bara månader sedan under belägringen och staden styrs nu av hans dotter Aglinga. Agels son Mervidar, som befinner sig utanför den belägrade staden, är faderns arvinge, men kan inte formellt få bovartiteln förrän han begravt sin fader. Mervidars starka traviner-armé skulle möjligen kunna skingra belägrarna och slå sig in i Sabarun. Både den Nya Armén och andra rojalistiska styrkor är dock i antågande för att undsätta belägrarna och då blir det desto svårare.

---

Notater

-Regerades tills nyligen av bovar Spiutspethz (och hans dotter Aglinga) i bovariets huvudort Sabarun. Bovarens andra dotter, Yglinga Spiutspethz, är gift med kung Mefimor av Hynsolge.

-Bovarens vasaller är här inte så talrika som i södra Hynsolge, men de har desto större områden att förvalta (vilket knappast är till någon fördel). De kallas "traviner" och regerar från stora gods där huvudnäringen är hästavel.

-Hynsolgerna i Jamarund bedriver i hemlighet egen avel av hästar som de sedan säljer till akrogalier i Cereval eller till berendiska karavanhandlare.

-Delar av Sabarun är dvärgbyggd och ruiner från krunsk kejsartid finns i västra bykärnan. Under staden ligger ”katakomberna”, rester från dvärgarnas gruvor som numera används som lagerutrymmen och tillflyktsort. Delar fungerar även som ett slags primitivt kloaksystem. En förseglad dvärgport leder ner i Underjorden, men är omöjlig att forcera...

-Det tros att dvärgarna från Grynnerbergen en gång hade gruvor här som stod i förbindelse med dvärgriket. År 375 f.O. tog sig dvärgarna genom dessa när de försökte invadera Cereval. Dvärgarna kom från riket Imiht-da-Khôn (allierat med Tarat-Khôn).

-Området norr om Sabarun benämns ”Dvärgastupan” efter alla de dvärgar som här förlorade livet under invasionsförsöket av Cereval.

-Innan Järnkriget (1539-1534 f.O.) slogs dvärgarna i Sabarun (Barun-Meth) med de östnarguri-talande hynerna som försökte erövra deras smedjor.

-När sedan dvärgarnas överkung (Targald Karskfot) gick i krig mot krunierna allierade dessa sig med hynerna kring Sabarun.

-Efter Kruns seger tilläts hynerna att bosätta sig i nordvästra Krun (dagens Hynsolge) och krunierna byggde en stad kring dvärgagruvorna.

---

Varpodia

Heraldiskt vapen:
Huvudort: Bolbosa
Bovar: Ervidar Ladroc (av ätten Ladroc)

Län i norra Hynsolge.

Huvudstaden Bolbosa ligger för nuvarande belägrad av ett folkuppbåd bestående mest av bönder och skogsfolk. Belägringen startade för månader sedan. Belägrarna hoppas hålla staden stången tills den Nya Armén eller rojalisterna kommer till undsättning.

Idé:

Möjligtvis färdas svartfolkstrupper (som anlitas i inbördeskriget, men även lösa banditgäng och plundrande rövare) från norra Grynnerbergen genom Varpodia. Hit har varken Nya Armén eller rojalisterna tagit sig ännu. Frånvaron av bovarens makt ute i bovariet (han är uppbunden i den belägrade huvudstaden) har gjort det ovanligt laglöst och förhärdat. Riddarfogdarna (knezharna) i länet har lämnat sina gods och strider nu för andra bovarer, med hoppet att dessa så småningom kommer kunna undsätta Bolbosa.

Sirigon

Heraldiskt vapen: En gyllene nyckel mot xxx? [6]
Huvudort: Fervidun
Bovar: Anarghel Ståhlkänga [7] (av ätten Mauroc)

Sirigon är ett, med hynsolgiska mått mätt, rikt bovari och dess bovar, Anarghel Ståhlkänga, är den rikaste mannen i Hynsolge (förutom möjligen kung Mefimor). Hynsolges största och enda ordentligt fungerande hamn ligger i bovariets tusenåriga huvudstad, Fervidun, där den viktiga handelsfloden Widja rinner ut i Fingalbukten.

Sirigon kallas ibland för "Maurocs Rike". Detta för att länet utgjorde kärnan i den statsbildning som återinförde lag och ordning i Hynsolge efter det joriska kejsardömets fall. Fervidun grundades av den legendariske Gordil Mauroc som med våld återetablerade idén att Hynsolge är ett enat rike. Fervidun är idag en magnifik stad och var även hela Hynsolges huvudstad tills Orkovia tog över som huvudstad på kung Fingals tid. Sirigonerna, och speciellt fervidunerna, har dock hållit fast vid attityden att de vet hur saker och ting "egentligen" borde göras, till skillnad från "uppstickarna" i Orkovia. Anarghel Ståhlkänga, Sirigons bovar, är Maurocs ättling, även om inte i direkt nedstigande led.

Sirigons bönder och skogsfolk har anslutit sig till upproret mot bovarerna. Dessutom befinner sig Sirigon idag i öppet krig med kungamakten efter att Mefimor IV förklarade krig för fyra år sedan. Kungen hävdar att bovar Ståhlkänga var i maskopi med Mergilia, men andra tror att kungen såg ett tillfälle att slå till mot det allt rikare och mäktigare Sirigon innan Maurocs ätt såg läge att hävda Hynsolges tron. Ståhlkängas respons, till både upproret och kungens krigsförklaring, har varit fruktansvärt. Han har seglat upp som en av ledarna, om inte ledaren, för adelsmännens sak. Han skyr nu inga medel för att vinna kriget och slår skoningslöst mot sina motståndares intressen.

Ferviduns utmärkta hamn ger Ståhlkänga möjlighet att blockera import för andra, medan han själv skeppar in krigsmateriel och legotrupper. Han använder även sin rikedom att hyra in trupper från svartfolksstammar i Grynnerbergen.

Brangoria

Heraldisk vapen: En röd drakorm mot xxx? (Se: [8] och EA-Boxen)
Huvudort: Någonstans utanför det tidigare fästet Gråborg?
Bovar: Rigurt Riikov (av ätten Riikov)

381 e.O.

Mergilias länsherre, som ansätts hårt av det sex år gamla upproret befinner sig i ett prekärt läge, när han på hösten får hjälp av grannlänens vasaller. Folkets uppror slås ner, upprorsledarna avrättas och hundratals döms till livstids straffarbete. Mergilias, Ansorvias och Brangorias bönder är nu mer eller mindre livegna.

421 e.O.

Mustansir Omurtaag, rådgivare till baron Aurolf Järnnäve av Brangoria får en vision och börjar predika en ny gudsfilosofi. Den nya religionen kom att kallas Stjärnläran. Dess anhängare, främst adelsmän, lägger stor vikt vid astronomisk och astrologisk forskning.

425 e.O.

Flera unga adelsmän från centrala Hynsolge rapporteras ha försvunnit. Stjärnlärans inre krets begav sig till kometkratern och tömde den på vatten. De använde den röda stenen de fann där för att frammana demonen Onaabys och lät den befrukta stjärnlärans ledares hustru. Större delen av deltagande kultister avled strax därefter i en märklig sjukdom förorsakad av den röda stenen. Senare dör kvinnan i samband med att hon föder en son, Tervel, som kom att korrumpera bovariet Brangoria efter att han dödat sin styvfar och tagit hans plats som rådgivare åt baronen. Tervel bytte senare namn till Parikila.

426 e.O.

En otäck feberepidemi utbryter i Brangoria.

497 e.O.

En feberepidemi utbryter i Brangoria. För att förhindra att epidemin sprider sig isolerar man området.

538 e.O.

Brangorias länsherre, Djauruc Riikov, lider av pengabrist och går med på att låta en liten stad, Gråborg, köpa sig fri. Staden växer dock med åren. Enligt köpekontraktet, som gäller i hundraår, får inte några av länsherrens tjänare på något sätt störa ordningen i Gråborg. Därmed blir Gråborg på gott och ont en fristad för politiska flyktingar från hela Brangoria och även andra län och länder.

543 e.O.

Brangorias adelsmän börjar handla med slavar. Speciellt män och kvinnor från Efaro och utländska krigsfångar förs på hemliga vägar till länet. Ingen vet vad slavarna används till.

605 e.O.

Brangorias armé kommer till Mergilias undsättning men möts av ett alltför stort motstånd och slår till reträtt. På sensommaren störtas Ansorvias länsherre. Abrahim Stenklo adlas av kungen för sina bedrifter och utses till ledare för kungens armé, folkets armé.

Mergilia

Heraldisk vapen: En hammare i silver mot blått? (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=29166#29166) (...med nio små stjärnor av guld runt?)
Huvudort: Bedorum
Bovar: Boris Guldstenck (förslag till fullt namn: Boris Guldstenck av ätten Revioc)

375 e.O.

Med hjälp av en trupp dvärgar från Grynnerbergen sätter folket i östlänen Ansorvia och Mergilia igång ett uppror. Till en början blir upproret framgångsrikt. Ansorvias länsherre fördrivs.

381 e.O.

Mergilias länsherre, som ansätts hårt av det sex år gamla upproret befinner sig i ett prekärt läge, när han på hösten får hjälp av grannlänens vasaller. Folkets uppror slås ner, upprorsledarna avrättas och hundratals döms till livstids straffarbete. Mergilias, Ansorvias och Brangorias bönder är nu mer eller mindre livegna.

580 e.O.

Agila Dubbelhand, en av historiens största frihetskämpar, leder ett mindre uppror mot länsherrarna i ett östligt län, Mergilia. Upproret slås snart ned och Agila placeras i en djup fängelsehåla. Han hyllas som en hjälte bland folket.

587 e.O.

En fångvaktare smugglar ut en diktsamling som Agila Dubbelhand, den Hynsolgiske frihetskämpen, skrivit under sina år i fångenskap. Dikterna sprids främst muntligt men även genom avskrift snabbt bland folket. Många blir tonsatta. Ur dikten Enhörningens flykt kommer parollen: ”Det vridna hornet följer vi, slaveriets tid är förbi.” Originalet göms undan.

596 e.O.

Översvämning i sydvästra Hynsolge. Många dör och många fler lider ekonomisk skada. Många flyr norrut mot Mergilia och sätts där på hårt, lågavlönat grovarbete i arbetsläger. ”För att förtjäna sitt levebröd”, som Boris Guldstenck, länsherren, uttrycker det. Nu börjar även folken i de annars så fogliga länen i norr visa missnöje.

604 e.O.

Hynsolgeupproret börjar. Missväxt i stora delar av Hynsolge. När ingen hjälp ges belägrar man länsherrarna i Mergilia och Ansorvia.

605 e.O.

Brangorias armé kommer till Mergilias undsättning men möts av ett alltför stort motstånd och slår till reträtt. På sensommaren störtas Ansorvias länsherre. Abrahim Stenklo adlas av kungen för sina bedrifter och utses till ledare för kungens armé, folkets armé.

607 e.O.

Länet Baldor faller för kungens armé och sluter fred med kungen. Den nya armén i Ansorvia kuvar Galdinor och norra Pendor. Samtidigt vann kungen över Kunhaga. I slutet av året anfalls Mergilia och Nya armén vinner.

Metipov

Heraldisk vapen:
Huvudort: Orlangin
Bovar: Bodor Merriod (av ätten Merriod)

Galdinor

Heraldisk vapen:
Huvudort: Arbin
Bovar: Abgan Wijke (av ätten Wijke)

607 e.O.

Länet Baldor faller för kungens armé och sluter fred med kungen. Den nya armén i Ansorvia kuvar Galdinor och norra Pendor. Samtidigt vann kungen över Kunhaga. I slutet av året anfalls Mergilia och Nya armén vinner.

Ansorvia

Heraldisk vapen: Anyaks symbol i guld mot blått? (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=29166#29166)
Huvudort: Kandor
Bovar: Sedan 605 eO Abrahim Stenklo, tidigare den nu avsatte Jernstaff? (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=16305#16305) (tidigare xxx Jernstaff. Förslag till fullt namn: Kragmar Jernstaff av ätten Rijmrod)

375 e.O.

Med hjälp av en trupp dvärgar från Grynnerbergen sätter folket i östlänen Ansorvia och Mergilia igång ett uppror. Till en början blir upproret framgångsrikt. Ansorvias länsherre fördrivs.

381 e.O.

Mergilias länsherre, som ansätts hårt av det sex år gamla upproret befinner sig i ett prekärt läge, när han på hösten får hjälp av grannlänens vasaller. Folkets uppror slås ner, upprorsledarna avrättas och hundratals döms till livstids straffarbete. Mergilias, Ansorvias och Brangorias bönder är nu mer eller mindre livegna.

604 e.O.

Hynsolgeupproret börjar. Missväxt i stora delar av Hynsolge. När ingen hjälp ges belägrar man länsherrarna i Mergilia och Ansorvia.

605 e.O.

Brangorias armé kommer till Mergilias undsättning men möts av ett alltför stort motstånd och slår till reträtt. På sensommaren störtas Ansorvias länsherre. Abrahim Stenklo adlas av kungen för sina bedrifter och utses till ledare för kungens armé, folkets armé.

607 e.O.

Länet Baldor faller för kungens armé och sluter fred med kungen. Nya Armén i Ansorvia kuvar Galdinor och norra Pendor. Samtidigt vann kungen över Kunhaga. I slutet av året anfalls Mergilia och Nya armén vinner.

Pendor

Heraldisk vapen:
Huvudort: Wolkor (flyttat till staden Podun efter översvämningar?)
Bovar: Mesalim Gardac (av ätten Gardac)

596 e.O.

Översvämning i sydvästra Hynsolge. Många dör och många fler lider ekonomisk skada. Många flyr norrut mot Mergilia och sätts där på hårt, lågavlönat grovarbete i arbetsläger. ”För att förtjäna sitt levebröd”, som Boris Guldstenck, länsherren, uttrycker det. Nu börjar även folken i de annars så fogliga länen i norr visa missnöje.

607 e.O.

Länet Baldor faller för kungens armé och sluter fred med kungen. Den nya armén i Ansorvia kuvar Galdinor och norra Pendor. Samtidigt vann kungen över Kunhaga. I slutet av året anfalls Mergilia och Nya armén vinner.

Idé om kontakter me Krun: [9]

Olakia

Heraldisk vapen:
Huvudort: Bemir
Bovar: Osruc Mercov (av ätten Mercov)

596 e.O.

Översvämning i sydvästra Hynsolge. Många dör och många fler lider ekonomisk skada. Många flyr norrut mot Mergilia och sätts där på hårt, lågavlönat grovarbete i arbetsläger. ”För att förtjäna sitt levebröd”, som Boris Guldstenck, länsherren, uttrycker det. Nu börjar även folken i de annars så fogliga länen i norr visa missnöje.

Idé om kontakter med Krun: [10]

Utrikespolitik

Krun

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=16003#p16003

Krilloan

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22630#p22630

Rättskipning

Diskussion: [11]

Religion

Parbagerna

Huvudartikel:Parbagerna

Fingalkulten

Huvudartikel:Fingalkulten

Stjärnläran

Huvudartikel:Stjärnläran

Andedyrkan

Kopplad till nargurernas dyrkan av sina förfäder...

Kultur

Heraldik

Diskussion...

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=29173#29173

Kokkonst

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26944#p26944

Hynsolgiska namn

Huvudartikel:Hynsolgiska namn

Personer

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36920&sid=16073923130cb5c08cf8b621abd0c2a0#p36920