Ahaguhrer

Befolkning i stadsstaten Triska i Klomellien. Kallas även "Forsfolket". Ahaguhrerna tillhör de narguriska folken.

Folkslagets historia

Ahaguhrerna ursprung kommer från Tredje stora vandringe 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de kommit till Kasenu vandrade sedan en del av dem in i dagens Klomellien tillsammans med de folk som skulle komma att bli triskerna, hamurerna och lofernierna. De grupper som skulle komma att bli ahaguhrerna var de som bosatte sig i Nagnagordalen och de resursrika skogsmarkerna däromkring. I konflikten som uppstod med Kejsardömet Jorpagnas uppdykande i området vägrade de att underkasta sig jorernas ok. Striderna blev hårda, speciellt för grupperna i syd, och kejsarens trupper bestraffade nargurerna hårt och dräpte eller fördrev dem som kämpade emot. Till slut gav folket i bergen, hamurerna, sig för övermakten. Därefter lade Kejsardömet under sig allt mark mellan Wemer och Hamervathna ned till Jaggaracksjöns strand. Hamurerna klarade sig oväntat bra efter de lagt ned vapnen så länge de betalade tribut och inte gick över vad kejsardömet ansåg vara ’säkra områden’. De övriga, Yhtguhrerna - de som lever utanför, fortsatte kampen men kämpades efter tapper kamp ned och fördrevs från deras områden ifall jorerna ansåg att de var tillräckligt viktiga. På så vis kom de sydligast levande ythuhurerna att under stor manspillan tryckas ut från Nagnagordalen och in i Karphervathnas mindre fruktsamma älvdal. Denna spillra blev känd som Ahaguhrerna- forsens folk, och levde trängda mellan Melashebergens svartfolk och Kejsardömets påträngande utposter. Detta fortsatte genom Tredje konfluxen ända fram till Klorsodiums fall 283 e.O. Svartfolksband och de nu självrådiga hamurerhövdingarna tog då över ahaguhrernas tidigare bosättningar i Nagnagordalen. Ahaguhrerna försökte återta sina skogar och dalar i kamp mot svartbloden och de förrädiska hamurerna. De var dock inte talrika nog att hävda sin rätt utan hölls kvar vid Karpervathna. Man har dock inte förlåtit hamurerna för sitt svek. För ungefär hundra år sedan började triskiska småoligarker göra besök uppför Karpervathna och handla med ahaguhrerna. Snart började de ta en mindre tribut men främst rör de sig om ren byteshandel. Ahaguhrerna vill ha salt och järnföremål medan triskerna söker ädelfisk, skinn och pälsar. Några av småoligarkerna har satt upp små utposter och handelsstationer längs övre delen av Wemers lopp och vid Karpervathna men dessa är sällan permanenta. Ahaguhrerna tillåter dem ännu men kommer nog börja knussla om de blir fler.

Därutöver har ahaguhrerna kämpat på mot svartfolksräder, som grannar till obskyra sekter vid Kvulmsjön och sett till så malmletare från Hamur som gått för långt hamnat flytande på rygg i Wemer med pilar i ryggen.

Under de sista åren har strider blossat upp mellan Hamur och ätterna Cudda och Vildbete. Ahaguhrerna ogillar hamurerna sedan sveket för över ett millennium sedan. Samtidigt gillar de inte att fler och förr trisker uppehåller sig i området under stridigheterna.

Folkslagets utbredning

Efter kampen mot Imperiet trängdes de kraftigt decimerade ahaguhrerna bort från Nagnagorskogen och in i Karphervathnas älvdal mellan Wemer och Kvulmsjön. De har aldrig lyckats återta sina gamla områden utan är kvar längs forsen än idag.

Bosättningar

Ahaguhrerna är halvnomadiserade och rör sig runt Karpervathna med bifloder och bäcker i dalgångarna. Främst fiskar de men säsongsvis ör jakten, svampplockningoch rotinsamling de viktigaste sätten att försörja grupperna. Ahaguhrerna lever i storfamiljer som flyttar och lever tillsammans. De lever antingen fritt i små naturskapade läger, i rymliga grottor eller i små flyttbara trähus där stommen flyttas vidare på kanoter när forsens vatten är som minst strid. Oftast rör det sig om ensamma bosättningar, gårdar eller små gårdsgrupper.

Kultur och samhälle

På detta vis beskriver Rustiliam Gannau Ahaguhrerna i sin bok Bland folken mellan Melashe och Ishna:

Hos Ahaguhrerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga inga verktyg, icke hästar, icke ens fasta boningar. Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd den kalla marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jakstätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur, bestfolk och oväder än i skydd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända även de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Allt de längtar till är den vilda skog kallad Nagnagordalen i Hamur till vilken Ahaguhrerna icke äga tillträde.

Obekymrade i sitt förhållande till människorna (Gannaus ansåg inte att folk som bor så torftigt är riktiga människor) obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda, att önska något bättre, för dem är något behov.”

Seder och bruk

Forsens folk är halvnomadiserade och har större behov av att bära en lätt packning än att samla på sig värdeföremål. Ofta talas det om Nagnagordalen vilken fått status av ett mytiskt paradis som orättvist förnekats dem av de lömska hamurerna.

Man firar vinter- och sommarsolstånd och blotar till de små gudarna, vaenir och till förfadersandarna.

Religion

Ahaguhrerna är vaenirtroende. Man anser att "de små gudarna" lämnat tecken i naturen och dessa tolkas av ahaguhrerna. En rad olika tabun kopplade till jakt och att inte störa andarna genomsyrar tron som är väldigt löst organiserad. Ahaguhrernas kult påminner mer om hur det andliga livet ser ut i Kasenu och Snoarskogarna än bland nargurerna i Klomellien. Detta beror på att Forsens folk inte i egentlig mening kom i kontakt med jorderna under deras två intrång i Klomellien. Vidare vördar man förfädernas andar och minne men har inte samma goda relation till dessa som i Nargurs skogar. Snarare försöker man blidka dem. Dock saknas de yagagor som finns hos triskerna.

Relationer

Folket har få kontakter utanför södra Klomellien. Triskerna har man alltid haft viss kontakt med men på senare tid har de även börjat idka närvaro längs Karphervathna. Ahaguhrerna har inget emot handeln men ogillar att fler konkurrerar om utrymmet. De har själva inte förstått att oligarkerna ser dem som undersåtar och lika bra är nog det. Stridigheterna mellan triskiska oligarker och Hamur har gjort att fler trisker rör sig i området vilket är en källa till irritation. Ahaguhrerna ogillar hamurerna efter deras svek under kriget mot Imperiet. Detta har i ahaguhrernas lägereldsberättelser fått mytiska inslag och hamurer baktalas som regel så ofta detta går. Upplevelsen hos Forsens folk är att Nagnagordalen är deras och att den ska återbördas ahaguhrerna. Hamurerna är förståeligt nog mindre begeistrade av den beskrivningen. Vissa melorghiska sekter besöker ibland Kvulmsjön, sedan långt tillbaka även känd som "Gudarnas avlöpa". Här håller de ceremonier och processioner i närheten av den vedervärdigt stinkande sjön. Ahaguhrerna tillåter dessa märkliga pilgrimer passage och erbjuder sig ibland att guida dem på vägen mot en mindre ersättning. Forsens folk har fred med en liten svartalfstam som fiskar Kvulmerkarp i Kvulmsjön som de senare byter till sig och säljer vidare till triskerna. Svartblod är annars några som ahaguhrerna inte kompromissar med med i detta fall ansåg en synsk andeviskare att svartalfstammen bar veanirs skyddstecken. Därmed fick de inte störas. Ahaguhrerna håller tyst om svartalfernas existens för triskerna. I övrigt har man få kontakter utöver konstanta räder från Melashes horder av orcher samt en och annan vargmannastam som ibland jagar i området.

Diplomatiska förbindelser

Ahaguhrerna har inga diplomatiska förbindelser utanför Klomellien.

Språk

Ahagi är en triskisk dialekt nära besläktad med hamuriska. Det utmärkande är att ahagi nästan helt saknar låneord och inflytande från jori och jordiska men däremot har flera spår av urgammal narguri som talades under Tredje vandringen. Delar av detta finns även i olika dialekter av Kasenu (även om detta språk numera också har influerats av snoaranska).

Teknologi

Ahaguhrerna har en ganska enkel teknologisk nivå helt utan masstillverkning. Faktum är att många verktyg som är vanliga i egentliga Triska eller i Hamur är ovanliga bland Forsens folk. Däremot är ahaguhrerna skickliga hantverkare på det man bemästrar; fiskeredskap, hantering av skinn och träskulpturerna av de vaenir man dyrkar är av hög klass enligt de få konstvetare som får se verken. Fångstekonomin är den dominerande och endast få försök till svedjebruk har gjorts i den inte särskilt bördiga jorden.

Handel

Ahaguhrerna vill ha salt och järnföremål vilka de köper från triskerna som i sin tur söker ädelfisk, skinn och pälsar. Ahaguhrerna säljer noterbart även vidare Kvulmerkarp (som ’forsens folk’ köper av en svartalfstam de har fred med) till triskerna som tror att fisken fångas av Ahaguhrerna skälva. Denna säljs sedan i övriga Klomellien som Gyllenkarp för skyhöga priser.

Kropp och själ

Fysiologi

Ahaguhrerna är precis som övriga sydnargurier korta och mörka. Detta kan bero på att de i huvudsak var osroguhrer som kom att utgöra Forsens folk. De låter ofta hår växa långt och bland männen är stora och ganska vildvuxna skägg vanligt. Man klär sig ofta i skinn och pälsar. Generellt klär man sig även mer efter vad som är praktiskt än efter vad som är moderiktigt.

Mentalitet

Ahaguhrerna är ett folk som lever av vad naturen erbjuder. Socialt har de en flack samhällsstruktur och alla har rätt att tala och föra fram sin åsikt vid diskussioner. Kvinnorna bland Forsens folk har samma status och utför i stort likadana uppgifter som männen. Detta skiljer dem starkt från den matchokultor som är den rådande hos triskerna. De är godmodiga, nära till skratt och ältar sällan saker i onödan. Dock kan de vara introverta i större grupper då de inte är vana. Forsens folk är inte bra på kallprat, och pinsamma tystnader i konversationer ses inte som pinsamma alls. Tystnaden betyder bara att personen i fråga inte har något väsentligt att säga. Det anses inte som nödvändigt att fylla tomrummen med onödigt pladder.

En sak som dock ockuperar många ahaguhrers tankar är förlusten av Nagnagordalen och orättvisan de upplever från hamurerna som inte lämnar tillbaka den. Detta har fått orimligt stor betydelse för Forsens folk. Bilden av dalen har även blivit mer paradisisk än verklighetsförankrad.

Kända personer

Hjältar?

Någon halvmytisk kämpe från kriget mot Jorpanga?

[1]