Folkslag i Kardien
Sammanställning av Osbjer den äldres redogörelser för människofolk i kungariket Kardien.
Echter
Echter är ett människofolk som härstammar från Valentin Echthe, mannen som bringade fred mellan människorna i det forna Kardien precis efter konfluxen. Efter Echthes död förflyttade de sig till Divras udde och bildade ett eget samhälle. Echterna beblandade sig inte gärna med andra folkslag och utvecklade egna talanger inom gruppen. Många blev framstående hantverkare och fiskare och de brukade den bördiga jorden med lätthet. De är ett högrest och stolt folkslag, nästan på gränsen till arroganta, fast de själva aldrig skulle beskriva sig så. De är väldigt envisa och vill i största möjliga mån klara av sina göromål själva utan yttre inblandning.
Av de människor som befolkar Aidnehalvön är echterna de längsta och kraftigaste. Jämfört med omvärlden är de dock inte speciellt stora. En normallång echtisk man är ungefär 170 cm lång och väger 65 kg och kvinnorna är något mindre. De är ljusbruna i hyn, efter att ha anpassat sig till det soliga och varma klimatet och har oftast svart eller mörkbrunt rakt hår. Kulturellt sett håller sig echterna ofta rakade i ansiktet men med långt hår uppsatt i svans, flätor eller i tjocka tovor beroende på yrke. Echterna utgör adeln i Kardien sedan de tog över makten i landet. Enligt landets lag utgör echterna och ingen annan detta stånd, oavsett vad enskilda må tycka om saken.
Faltrakier
Norr om Gladaskogen bebos Kardien av ett livsglatt folkslag som heter faltrakier. De har sedan de invandrade till Aidne i huvudsak livnärt sig på fiske och jordbruk och de befinner sig längst ned på den feodala stgen tillsammans med losdriverna. Redan under kejsardömets storhetstid var faltrakierna underkuvade och har aldrig riktigt varit ett fritt folk. Till utseende liknar de echter då de är ljusbruna till hyn, ungefär 170 centimeter långa med mörkt hår. Generellt är de dock något starkare och mer uthålliga än echterna, medan de är mindre organiserade.
Losdriver
Längst ut på västra Faltraxnäs lever det fiskelevande folket losdriver. När losdriverna invandrade till Aidne flyttade sig penterna från stora delar av västkusten och losdriverna bosatte sig vid kusten. De grundlade städerna Sterborg, Ispin och Bry som alla var losdriviska fiskeläger från början. Losdriver är ganska tystlåtna och lite tillbakadragna av sig. De uttrycker sig med få ord och förefaller vara lite hemlighetsfulla och gåtfulla. På grund av det stundtals blåsiga och regniga klimatet, speciellt om vintrarna, har losdriverna utvecklat ett speciellt plagg kallat kasern. Det är ett runt stort ylletyg som är ungefär tre meter i diameter. Det finns ett hål för huvudet i mitten och två hål för armarna. Nedtill kan ett snöre dras åt för att hindra vinden från att komma åt underifrån. Yttersidan smörjs regelbundet med ett tjockt lager fett så den ska förbli vattenbeständig. Alla losdriver har en egen kasern och de finns i en mängd olika varianter med vackra dekorationer i fina tyger. Losdriver är något kortare än echter och faltrakier och något mörkare i hyn. De har uteslutande mörkt kort krulligt hår och männen har ofta stort yvigt skägg. De är härdade mot väder och vind och är ytterst uthålliga och starka.