Solorden

Inledning

"Solen och den Lysande Vägens strålande riddares orden" var den första andliga riddarorden som bildades inom Lysande Vägen. Detta var under Soltågens Tid och de heliga riddarna skulle vara Etins egna krigare och lyda direkt under exarken. Solorden var även avsett att vara en motsvarighet till den världsliga Solfararorden. Under samma period stod Lysande Vägen på höjden av sin makt och spridandet av Läran med vapen i hand ansågs vara i enlighet med Odos budskap. Efter Stora Schismen kom dock många av de ursprungliga intentionerna med solriddarna inte längre att vara aktuella och soltåg framfor något anses som ett förfelat sätt att sprida Etins ljus. Tankarna om att olika kulturers stridande krafter gemensamt skulle verka under en och samma solstrålande fana var också borta. Solens Orden existerar inte längre i sin ursprungliga form utan är likt den Lysande Vägen splittrat i två grenar, den aidniska och den dalkiska. De aidniska solriddarna har behållit ordens ursprungliga namn, även om Aidniska Orden ibland används, och är oftast de som kallas Solriddare. På Caddo har de dalkiska solriddarna tagit namnet S:t Justins Orden och riddarna benämns gärna som Justinerriddare. Båda ordnarna ser sig som de sanna solriddarna. I Aidne är Solorden den främsta av Lysande Vägens riddarordnar, och dens särställning beror både på prestigen i att lyda direkt under exarken och på det faktum att solriddarna är formidabla krigare. Flera mindre riddarordnar har sitt ursprung i Solorden, och benämns i större sammanhang även de solriddare, men ingen har samma enastående status som exarkens egna krigare.

Beskrivning

Officiellt namn

"Solen och den Lysande Vägens strålande riddares orden"

Typ

Andlig riddarorden tillhörande den Lysande Vägens aidniska gren. Orden har en särställning bland övriga riddarordnar och lyder direkt under exarken.

Säte

Efter Stora Schismen då solriddarna trogna den aidniska grenen av Lysande Vägen lämnade Arno på Caddo samlade de sig först i Ekeborg for att besluta om sin framtid. Som nytt huvudsäte övervägdes ordensfästerna i Faltrax och Pendon men slutligen föll valet på Skapen. Har här nu de aidniska solriddarna sitt huvudsäte i den maktiga Krakborgen.

Storlek

Solorden förfogar over ungefär 1500 riddare, varav tre fjärdedelar är stridande medans en fjärdedel är tjänande. Väpnarnas antal är ungefär 2500, fördelade under riddarna. Antal tjänande lekman - riddarulepper – är avsevärt större. Ulepperna sköter både ordens borgar och dens övriga egendomar.

Tillträdeskrav

Endast adliga tillåts träda in i orden och en grundutbildning i klassiska aidniska riddarkonster är en förutsättning. En summa av ? silvermynt betalas och löften om lydnad, celibat och fattigdom avläggs enligt ordensregelns föreskrifter. Vid inträdet rangerar man som väpnare oavsett sin tidigare status. Trots detta, att inga titlar längre officiellt har någon betydelse, tenderar det att bli konflikter när en tidigare högadlig tvingas lyda under någon som haft en lägre ställning.

Rikedomar

Solorden finansieras av den Lysande Vägen och de ekonomiska resurserna är därefter. En ordensriddare tillåts ingen personlig egendom men förfogar enligt ordensregeln ständigt över två stridshästar och utrustning i form av vapen och rustning. Materiella värden en solriddare kommer i besittning av överlåts till orden. Vid behov kan dock en solriddare rekvirera speciell utrustning från en ordensborg eller mot noggrant uppsatta kvitton från ett soltempel.

Makt

Solorden har all den makt som Lysande Vägen förfogar över och att motsätta sig orden är att motsätta sig exarken själv. Detta är något solriddarna är mycket noggranna med att handhäva och även om orden tillåts ta självständiga beslut sker dessa efter noggranna överväganden och detaljerade rapporter till kerisâriet. Orden straffar själva brott begått av sina egna.

Organisation

Solorden är organiserad i ett antal militardistrikt kallat priorât. Innom dessa har en prior befäl över ett kompani ordensriddare. Kompanierna varierar i storlek men är byggd upp av grupper om tio riddare kallat banér - de som kämpar under ett och samma solbanér - själva grundindelningen av solriddarorden. Ledaren för banéret kallas banérforare och i strid samordnas dessa under en kapten. Solorden leds av stormästaren i huvudsätet Skapen som här tillsammans med ett råd av mästare - mästarrådet - styr och samordnar ordens verksamhet efter direktiv och order från exarken och glath-kerîgassen i Ekeborg. En solriddare verkar huvudsakligen som stridande, aktiv i fält och kamphandlingar, med två undelydande vapnare. De riddare som ålder och krigsskador hindrar från strid verkar som tjänande, ansvariga for administration och rekrytering, med endast en väpnare under sig. Väpnaren börjar vid inträdet i orden som underlydande en tjänande riddare, för att sedan efter grundläggande utbildning övergå till att lyda under en stridande riddare. Ute på uppdrag där solriddare agerar självständigt kallas ledaren "kapten" även om han har rang av banerförare eller endast riddare. Solorden är gammal och har under århundradena behållit sin grundorganisation men har även en utvecklad tradition av att göra flexibla undantag och bilda specialförband.

I dagsläget finns 23 priorât utöver huvudpriorâtet Skapen: 7 i Kardien, 12 i Zorakin, 2 i Nostratiet, samt 2 specialfall i Magilre respektive Berendien. Ordens nuvarande stormästare är riddar Oban Starke av Ellmunsberg, en zorakier från Inberg av raxorisk härkomst.

Syfte

...text kommer...

Grundades

Solens Orden grundades formellt 233 e.O. i Arno på Caddo. Detta år hittade den unge skomakarlärlingen Justin från Metera det svärd som enligt legenden tillhört den helige Odo. Exarken såg detta som Etins önskan om att en väpnad styrka skulle bildas for att försvara den Lysande Vägen och att denna unga lärling skulle leda den. Ynglingen var just en lärling och han hade foga kännedom om vare sig den Lysande Vägen eller krigskonst. Därför kom ordens första tid att, med hjälp av visa solmunkar och av riddare inbjudna från Solfararorden, handla om utbildande av Justin och andra som kallades att träda in i orden. Det administrativa skapandet av en helt ny organisation tog också tid och det var först 241 e.O. som exark Itallo I kunde viga en Solmästare av Solens Orden (denna titulering användes endast av ordens två första ledare). I en storslagen ceremoni i Arnos solkatedral svor Justin troskap till den Lysande Vägens exark och den skapade ordensregeln for Solens Orden, inför vittnen som kung Borodrik av Zorakin, kung Brand Tallerinsbane av Kardien och Caddos hela Riksråd. Vid detta tillfälle svor även många unga riddare från Aidne troskap till Solorden och det var först nu den kunde börja sin riktiga verksamhet. Under den långa fredsperiod som följde fram till Stora Schismen bröt ut 278 eO byggde Justin Metera och hans eftertradare Abin Edelfara upp Solens Orden till en kraftig maktfaktor.

Vad som i dag oftast menas med Solorden grundades egentligen efter Stora Schismen. De solriddare som svor troskap till den aidniska grenen av Lysande Vägen omorganiserade sig och skapade en ny organisation i Zorakien och Kardien. Mandelmunkarna som studerar och skriver ner historien använder i sina kronologier 281 e.O. som årtal for dagens Solorden for att på så vis skilja den från den tidigare Solens Orden, men det är något Lysande Vägens prästerskap och de aidniska solriddarna inte gillar.

Heraldik

Likt sitt ursprung i Solens Orden har Solorden som vapen en gyllene sol mot svart bakgrund. Solorden övergick dock tidigt i sin historia från en caddosol till en S:t Dericussol för att inte förknippas med vare sig Justinerriddare eller staten Caddo. Svarta vapenkjortlar med solen på bröstet och svarta mantlar med solen på ryggen bärs av alla ordensriddare, likaså vita bälten och gyllene sporrar. Kaptenerna har i tillägg svarta hjälmplymer och gyllene halskedjor. En prior har ingen sol på vapenrocken men en guldbrosch med S:t Dericussolen över hjärtat, och gyllene hjälmplymer.

Verksamhet

...text kommer...

Ritualer

...text kommer...