Begravningstraditioner: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 14: | Rad 14: | ||
''- Begravningsplatser anses heliga, och jorden vid en begravningsplats är "vigd" av en riark eller bontisâl. [http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=14280#p14280]'' | ''- Begravningsplatser anses heliga, och jorden vid en begravningsplats är "vigd" av en riark eller bontisâl. [http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=14280#p14280]'' | ||
==Felicien== | |||
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=38475#p38475 | |||
==Ransard== | |||
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=38475#p38475 | |||
==Krun== | ==Krun== |
Versionen från 19 juli 2019 kl. 10.37
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?f=3&t=1130
Lysande Vägen
- Själen anses lämna kroppen fyra dagar efter döden inträtt. Under dessa fyra dagar håller man vaka över kroppen, ber och offrar rökelseoffer.
- Efter fyra dagar sker det som kallas "sändningen" då den avlidnes själ under en ritual sänds till Etin av en riark.
- Efter sändningen begravs den avlidne. Traditionellt begravs man på ett bergs västsida (den sida som solen går ned över, vilket symboliserar livets slut). När inte berg finns att tillgå anordnar man en begravningsplats en bit väster om byn/samhället. Begravningsplatsen kan sålunda ligga en bra bit från byn, och man processerar med liket under hymn och bön till begravningsplatsen.
- Enligt traditionen står den avlidnes själ efter begravningen inför domarserafen Angarion i sex dagar, då hans tankar, ord och dåd vägs på den gyllene vågen. Under dessa sex dagar håller familjen normalt daglig bönevaka vid graven. Man offrar mat och dryckoffer vid graven så att den avlidne har styrka under "rättegången".
- Begravningsplatser anses heliga, och jorden vid en begravningsplats är "vigd" av en riark eller bontisâl. [1]
Felicien
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=38475#p38475
Ransard
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=38475#p38475
Krun
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=17652#p17652
Kejsardömet Jorpagna
De döda brändes och askan lades ner i lerkrukor tillsammans med ett mynt. Lerkrukorna förvarades i stora offentliga kolombarier. [2]
Nargur
Från att tidigare ha begravt sina döda i högar eller stengravar bränner nu alltid nargurerna sina döda. Denna förändring i begravningstradition skedde som en följd av fruktan för smitta från skrethsvamp och uppstånden av skrethingar (likätare).