Det skal jag nok kunna göra, under kvällen eller i morgon. Alltid bra med ett spark bak!Gunther skrev:Kan Mäster Birke slänga upp en beskrivning av hur nargurer klär sig till vardags och i strid? Blev inspirerad av det där med huggkubben, så jag håller på att kladda lite.
Nargurer
Allmänt: Nargurerna i Nargurs skogar är de av norra Erebs barbarer som har bevarat mest av sin ursprungliga kultur. Alla vandringar till trots lever de på samma vis som förfäderna. Centrala och nordöstra Erebs djupa skogar är deras hem och ytterst få lämnar någonsin dessa. De lever ett halvnomadiserade liv där de under vintern holder sig skyddade i små befästa lager och resten av året agnas åt ett kringvandrande samlande och jagande. Nargurerna består av två olika folk som fast de inte kan blanda blod lever sida vid sida alltsedan Gudinnan skapade fred for tusentals år sedan, osroguhrer och noroguhrer. Den såkallade ”fostringen”, där ynglingar ur ett folk lever några år hos en klan av det andra, är central. Gudinnan, förfäderna och skogen är det viktigaste i nargurernas värld.
Utseende: Nargurerna är antigen långa och kraftiga med ljus hy, blondt hår och blåa ögon, noroguhrer, eller korta och smala med ljus hy, svart hår och gröna ögon, osroguhrer. Båda folken ar robusta och tåliga, väl anpassade till ett liv i vildmarken. De klär sig i skinn och päls men även enklare vävda tyger används, gärna lätt i varmt väder. Nargurerna gillar att smycka sig med halsband och amuletter i naturmaterial som trä, ben, fjädrar och bärnsten. Tatueringar i snirkliga mönster är vanliga och alla nargurer har sin klans märke någonstans på kroppen. Hår och frisyrer förekommer på ett otal olika vis, fast gärna gemensamt innom klanen, skägg och flätor anses som mycket vackert.
Uppträdande: Nargurerna är ett vildmarkspräglad och självstandigt folk, frihetsälskande och stolta. Naturen ses på med stor vördnad och respek. De är normalt tysta och lugna forutom vid krig och fästligheter då naturens vildhet tar over. Egenskaper som lojalitet, ära och omhändertagande är betydelsefulla. Vid krig, och generelt vid konflikter, försöker narguren att välja jämlika motståndare. Kvinnor och män är varandras lika även om sysslorna ofta är olika. Nymodigheter ses på med stor skepsis då nargurerna gör som sina förfäder och sällan anammar andras sätt. Annan magi än volvornas vind- och ande-magi ses på med stor fruktan.
Religion: Nargurerna tillber Gudinnan, Nhariguhr, som engång steg upp ur vattnet och enade folken. Hon är främst naturen och skogens gudinna men har även många andra aspekter; Ashril, ”lilla älvan”, kärlekens gudinna; Inashrar, elden och den vilda lustans gudinna; Mirraghan, kriget och dödens gudinna. Förfädersdyrkan är mycket viktig.
Språk: Nargurerna i Nargurs skogar talar central-narguri, även kallad narguriska. Deras ursprungliga runor som de utvecklade från norddvärgarnas har ersatts av östnarguriska tecken. Ytterst få nargurer talar något annat språk än sitt eget och det är bara volvorna och runskärarna som behärskar skrivkonsten.
Ovater
Allmänt: Ovaterna är kända från historien som howather och är de nargurer som bebor området rundt den berendiska kolonin Torshem. De kallar sitt land Avani Yrdh – Sjölandet efter alla de små sjöar och tjärn som ligger i skogarna mellan Nidapasset och Landori. Ovaterna är kanske det narguriska folk, eller snarare stam, som är bäst känd i övriga Ereb och ses gärna som de ”typiska” nargurerna. Detta är något som i viss grad stämmer men då de har varit påverkade av jorisk och alvisk kultur under lång tid är det en sanning med modifikation.
Utseende: Ovaterna består nästan enbart av noroghurer och är således långa och kraftiga med blondt hår och blåa ögon, endast ett fåtal klaner är korta och smala osroghurer med svart hår och gröna ogon. Kläder i skinn och päls är det vanliga men närheten till jorerna i Torsborg har gjort att vävda tyger inte är sällsynta. Handeln med dvärgarna i Kihzûr-kôhn har också försett ovaterna med enkla men vackra smycken. Ovatiska man håller håret kort och vårdar skägget noggrant, kvinnorna har långt hår och mycket intrikata flätor. Den ovatiska stamtatoveringen alla har, är ett silverlindsblad och representerar den silverlindgren hersen Kathenowi fick av Landoris alver då ovaterna gavs landet nedanför Nidapasset.
Uppträdande: Ovaterna är ett skogens folk och även om de känner till många av söderns vanor genom sitt hemland vid Nidapasset och Vandringsleden, lever de mycket likt sina förfäder och sina fränder i Nargurs skogar. Denna närhet gjorde dock att ovaterna till dels övergav sitt nomadliv under en period innan den tredje Konfluxen, men då detta fick ödesdigra konsekvenser har det gjort att det traditionella livet sedan bejakats starkt. En större tolerans mot andra kulturer och raser har det ändå fört med sig. En ovat är tyst, lugn och värdesätter lojalitet och ära, samt har en stor respekt för naturen.
Religion: Likt sina fränder i norr har ovaterna inte förändrats mycket i sin tro och tillber Gudinnan, Nhariguhr, skogens gudinna. Hon anses mycket närvarande i Avani Yrdhs många vatten och närheten till alvskogarna i söder sägs även påverka henne. De flesta av gudinnans aspekter finns hos ovaterna, men även hjälten Whegil har en stärk ställning.
Språk: Ovaterna talar ovatiska, ett språk sprunget ur central-narguri men kraftig påverkad av öst-jori och satenu. Deras ursprungliga språk howathiska var ett dialekt mycket likt det språk nargurerna i Nargur nu talar.
Under de varmare årstiderna bärs lättare skinnklader, ofta bara byxor och snörade stövlar. Kvinnorna lindar bröstet med tygremsor. Mindre yxor och de små skölden bärs i bältet. Nargurerna vandrar och då inga lastdjur används är de lätt utrustade. Vintern kräver varmare kläder och päls det bästa valet även om ull från nerlagda mammutat och myskoxar används som vävda tyger närmast kroppen.Nargurernas vapen har alltid varit yxan och spjutet. Pilbågar används men är först och främst ett jaktredskap. Små träsköldar tas i bruk vid större krigsföretag. Alla nargurer, barn, kvinnor, män, bär kniv. Harnesk i skinn och läder, främst av hirder och flockar. Enkla ringbrynjor och hjälmar i järn förekommer men är ytterst sällsynta..
Yxan
Små handyxor som används dagligt av de flesta, både till krigerska och fredliga ändamål.
Stridsyxor (med enkelt huvud) till bruk i strid, kan användas med både enkel och dubbel fattning.
Långyxor för de riktigt stora och stärka, långa skaft med något bakåtsvängd huvud och lång skärande egg.
Spjutet
Kraftiga jaktspjut.
Korta bredeggade stridsspjut
Kastspjut till jakt.
Pilbågen
Korta och kraftiga idegransbågar, till huvudsakligen jakt.
