Tiden räknas på olika sätt och utifrån olika förutsättningar bland Altors alla raser och kulturer. Altor är en värld lik ”vår” och Äventyrspel har anammat ett systen likt detta för sin värld, ett vi väl de flesta har ett ganska bra hum om när det gäller sol, måne, omloppsbanor, årstider, månader, dygn mm, Detta ger vissa förutsättningar för hur man sedan bygger upp en kalender men vissa ”altoriska” skillnader bör dock förtydligas och påpekas. Detta är något jag tänkt ta upp i denna nya tråd, både dessa förutsättningar och de olika raser och kulturers kalendrar.
Innan vi börjar räkna små rutor och jack på almanackor, runstavar och tidsskivor så bör kanske den mest näraliggande frågan gällande en kalender utredas; hur många dygn är ett år uppdelat i?
Vårt år är (förenklad) på 365 ¼ dygn och redan de gamla sumererna störde sig på detta. Dels så rör det här kvarta dygnet till det, dels är det svårt att dela upp året i lika intervaller, och oavsett hur man gör så flyttar exakta mätpunkter som dagjämningar och solstånd sig aningens för varje år. Sen så har vi månen med sin skenbara regelbundenhet, hela tiden upp och ner men med små skillnader, och irriterande nog så går inte antal hela månvarv att dela med de här 365 ¼ dygnen som solåret har. Jag skal inte gå in på alla lösningar som med större och mindre exakthet har konstruerats genom historien för att försöka få en ordning på detta, men häller verka för den mycket mer städade (det var i alla fall vad de furgiska, sombatzinska och krunska atrologerna trodde
)variant där året har 360 dygn.Om golwyndierna perfekta kalender, två fruktansvärda upptäckter, och astrologiska typexempel.
Ett år är 360 dygn långt och månen hinner precis gå genom sina fyra faser 12 gånger under denna tid. Mycket enkelt och golwyndierna vid sötvattenshavet som var de första att nedteckna dessa enkla fakta delade glada upp sin kalender med 30 dygn i varje månad och 12 månader på ett år.
Men! Snart upptäcktes det att på något vis kom detta vackra system (som också hade fått golwyndierna att basera hela sitt räknesätt på 12 och bl.a. delat upp en cirkel i 360 grader) i otakt med hur det borde om man som astrologerna (med furgierna som typexempel) gärna gjorde, räknade timmarna noggrant, och Palofars stjärna steg inte upp över horisonten i sydost precis vid midnatt på årets kortaste dag som den borde göra. Det hela fungerade ändå hyfsat bra och man fick häller lägga till någon timme eller ibland helt dygn när man behövde komma i takt.
Sen en dag upptäcktes något fasansfullt! En enkel bonde ute på slätten med uppgiften att sköta tillflödet i en av de tusentals bevattningskanalerna som genomkorsade golwyndiernas land, märkte att under en dag då solen gömde sitt ansikte (solförmörkelser var kända fenomen och det ansågs som lyckosamt att befinna sig utomhus i det svalkande mörkret under en sådan) så verkade bassängen nedanför kanalluckan fyllas snabbare än den borde om man tittade på solskuggan. När han berättade denna iakttagelse till den lokala Enkiprästen och denna sedan nämnde detta i sin årliga lägesrapport till stadsstatens styrelse kom den fruktansvärda sanningen fram; Under en solförmörkelse stannar tiden!
Golwyndakulturen var nära att gå under efter denna upptäckt som bara ett par år senare kunde kontrolleras under en ny förmörkelse. Alla möjliga fasanfullheter rapporterades ha hänt under den tid som ändå förflöt medan solen inte syntes, och som en sista utväg (egentligen hände inte så mycket hemskt men det var ju bäst att vara på den säkra sidan) kallade golwyndierna samman alla sina lärda kvinnor och män, astrologer, filosofer och magiker för att försöka förstå gudarna och rädda världen.
Efter långa diskussioner, himmelskådande, vattenmätningar, beräkningar och funderingar kom till sist filosofen Whellina M´byno fram till inte ett svar, men en förklaring till hur denna tidsfördröjning som borde bli bara större och större för varje solförmörkelse, ändå verkade korrigera sig själv på något sätt. Under de i antal betydligt fler månförmörkelserna (som inte ansågs lika lyckobringande då de gärna innebar vilda kalmurrier i gränstrakterna mot norr men ända betraktades som rätt ofarliga) förflöt tiden snabbare än den borde, den återhämtade tid som gått förlorad vid solförmörkelserna.
Golwyndia skakades åter i sina grunder, men då det heller inte denna gång hände något, och detta var ju tydligen något som hade pågått sedan tidernas begynnelse, lugnades sig de flesta, och tillsist var det bara astrologerna (med sombatzinerna som typexempel) som med sin sans för melodrama hetsade upp sig.
Dessa upptäckelser ”förstörde” golwyndiernas perfekta kalender men den förklarade samtidigt alla dessa kalenderkorrigeringar som alltid hade behövt göras och nu kunde astrologerna (med krunierna som typexempel) tävla om vem som kunde beräkna flest förmörkelser framåt och bakåt. Den golwyndiska kulturen försvann inte i en tidslucka men den lyckades aldrig förstå gudarnas tanke med dessa tidskorrigeringar.
) vill använda sig av tidvatten så står det fritt att bestämma själv. Det jag egentligen mest vill är att ge en bakgrund till dvärgars (inte de nordliga som använder månsten dock)* och feliciers mätning av tid.