Vargmän

[vije]

En sak bara, borde inte utgångspunkten vara att gestalta vargmän snarare än kika på dom från utsidan? Nu spelar det kanske inte så stor roll för den beskrivande texten men äventyrsuppslagen, eller iaf några av dom, borde vara utformade med vargmän som tänkta huvudrollsinnehavare. Den stora frågan när det gäller vargmän (och alver, orcher, dvärgar m.m.) är hur man kan variera rollen. Hur kan en grupp med vargmän se ut? Vilka äventyr och konflikter kan man utnyttja där?

Hmm, det var et ganska medvetet val jag gjorde när jag skrev äventyrsuppslagen, att just inte påtvinga spelarna någon specifik aspekt på sin rp. Men jag förstår vad du menar, och det kunde säkert vara intressant.

Min tanke var att texten ger uppslag för vargmans-rp:n, medan äventyrfröna är möjliga för alla tänkbara rollpersoner. Men det är förstås inget man behöver se som hugget i sten för andra varelser (Och ett upplägg designat för en grupp vargmansäventyrare skulle säkert inte ha varit helt fel...)

[Brior]

men jag pesonligen gillar inte iden att Vargmän ska va nå primitivt folk som springer runt nakna , gläffsande och kissar på träd.

Däremot tycker jag att det vargiga (och djuriga) i dem är roligt och något som jag försökt framhäva. Det är ju trots allt deras egenhet.
Jag tycker själv att text och bild ger befog att tänka sig vargmännen som icke-nakna, men nog gärna gläfsande (och ibland även lite trädkissande).
Men berätta gärna vilken bild du får från wiki-texten, jag ändrar gärna om den ger ett felaktigt intryck

PS. Urinpålen och kissandet, skrevsnusandet och en hel del morrningar kommer från Briors Oraklets 4 ögon-text, och får iaf mig på gott humör

När jag har gestaltat Vargmännen i romanform så tänker jag mig dem som ganska anpassliga till mänsklig kultur med vissa undantag, t.ex att de alltid inordnar sig i rang som oftast stämmer illa med formella meriter utan mer bygger på respekt och attityd. Dessutom har de svårt med grupper större än flockstorlek, dvs de är inte bekväma i städer eftersom alla främlingar uppfattas som potentiella hot, mer på ett psykologisk än ett faktiskt plan.

Bortom denna kulturella yta finns dock alltid vargen i dem som kommer fram / tillåts komma fram under stress och upphetsning. Specifikt kan de falla i djuriskt raseri eller skräck och kan då inte nås mentalt. I Svavelvinterromanen råkar Grisselhår ut för detta under striden med en horndemon i Kmordatemplet.

Vargmännen har också behov av och en romantisk dragning till fritt djurliv där de kan ge sig hän åt lukter, jakt och ren fysisk och social lössläppthet. För att må bra måste de helt enkelt släppa kontrollen ibland. Här är ett exempel:

"Dagarna hade gått och Grisselhår hade sökt sig mer metodiskt längs stammens gränser för att göra sina frågande urinmarkeringar på träden. Han drack sig därvid mer än otörstig i bäckarna för att spä ut pisset så att det inte skulle bli för fränt och utmanande. När svaren ändå uteblev sökte han som förströelse upp särskilt minnesvärda doftkällor såsom de stora myrstackarna, ett avätet älgkadaver och myrarnas fjolårsfält av pors, växter som flocken använde mot löss. Ibland tog djuret i honom över så att han rullade sig i lämningarna efter en rådjursfödsel eller i de jäsande resterna av ett urtaget bytesdjur, men då hans människa återkom ångrade han sig genast och badade bort det mesta av stanken i någon tjärn.

Då och då fick han människor på vinden, särskilt runt gränsbyarna i bergen där jordens lukt var tjock av järn och koppar, men han undvek att ge sig tillkänna. Länge hade han vistats bland människor på Marjura och nu ville han bara vara vargman tills det åter var dags att söka upp hans följeslagare, hudhonan Pi-Zou. Människosällskapen upptäckte aldrig hans gulbruna grisselpäls när han tryckte i den rika, mångfärgade grönskan. De pratade högt, viftade yvigt eller nickade till i sina sadlar och han tänkte att som bytesdjur hade de knappast blivit gamla. Om han mötte män på jakt med hundar gjorde han snabbt några förvillande kors- och kastspår innan han löpte undan över våtmark eller ravin och det hände inte en enda gång att de fick upp hans spår. Efter någon ytterligare vecka började han istället följa efter människorna för att se hur nära dem han kunde komma. Han stal för spänningens skull mat eller småsaker från deras rastställen men kastade allt han inte kunde äta i gruvhålen han passerade för att inte belasta sig med packning."

[vije]

Ah, trevligt med lite sneak-previews!

Hoppas på mycket vargmän i kommande roman!

[birkebeineren]

Mycket trevligt!

Skulle onska att aven EA-existenser som ankor, kattman och rottlingar skulle hamna under din penna... For inte att tala om minotaurerna, serpenterna... och svampmannen!

[birkebeineren]

Är det av interesse att uppdatera Vargmän pdf'en?

[Mikael]

Med vadå?

[Spelknepe]

Med samma stil som vi har nu...

[Fafnir]

Med Kartor!!!

En karta över ereb som visar beörda vargmansamhällen? En karta över ett typiskt vargmansläger.

Kanske några illustrationer till?

Och den nya layouten. Texten känns väldigt tät i vargmans-pdf:en. Kan bero på att den är skriven i linjärer vilket är tyngre att läsa i tryckt löptext än antikvor.

Och kanske kan man få använda någon av Granströms målande texter om Griellhår som extra mumsbit?

I övrigt tycker jag fortfarande innehållet är kanon

[birkebeineren]

Låter som en plan detta tycker jag...

Vargmän i Ereb, vart finns dessa?

I Torshem finns de, gärna också en hel del flera än den lilla flock som beskrivs. I mitt eget Ereb har jag låtit de östra Nidabergen sydliga sida ner mot Hynsolge och östra Landori vara vargmannaland. Nekhiflocken i Torshem är en första indikation på en större förflyttning västerut bland vargmännen i de östra bergen.

[Fafnir]

Och när det ändå diskuteras, titta vad som bidrogs med av Inka

[gtjorgo]

Det finns vargmän i Klomellien med, främst i Hamur, Triska och mellan addiaska och yolev kanske ochså mot Melorgh?

Kan tänka mig att dessa även har hyfsat starka flockar i Kasenu.
Som jag förstår hade vargmännen sin främsta utbredning innan kejsardömet för att få en kort rivaval under mörkertiden och sedan åter gå tillbaka. Vad tror ni?

[Peter]

Med samma stil som vi har nu...

Men - jag tycker vargmannapdfen är snygg! Omväxling förnöjer

[birkebeineren]

Vargmän i Klomellien

Följande skrevs om vargmännen mycket tidigt i projektet och innan vi ens börjat få någon ordning på Klomellien:

Funderade lite på Klomelliens stora vargmannapopulation och hur det kan tänkas fungera.

Tänkte mig att Klomellien domineras (ur ett vargmannaperspektiv) av typ 4 större stammar. Stamsammanhållningen är stark i Klommellien eftersom individtätheten är så stor. Flockarna inom stamen är helt självständiga, men det existerar en stark inbygd förståelse, liktänkande och respekt mellan flockar av samma stam.

Vargmännen har sina vinterläger på nordsidan av Melasherbergen dit också älg och bergssvin sökt sig i stora mängder i lä för översvämningar och frostdränkta stormar nere på lågländerna.
På vårarna tar de sig genom passen i Karkazra och Pinhake Klyft ner till Klomellien. Många flockar söker sig till Baxardeltat där de frossar på klomulägg, en oerhört näringsrik föda. En enda ägg-gömma kan hålla en hel flock mättad under sommaren.

Till de största stammarna hör den inflytelserika och oskygga svartsnöstruparnas stam. Svartsnöstruparna utför under vintern snabba och skickliga räder mot handelskaravaner på vägarna kring staden O, och somrarna tillbringar de i sina revir långt inne i landet där de fiskar djupmal och vattenorm, och handlar med de klomelliska bosättningarna längs flodstränderna.

Förhållandet mellan klomellerna och svartsnöstruparnas stam är väldigt bra och från klomellisk sida ser man det som en allians. Varmännen känner inte till dylika begrepp och det som ytterligare försvårar det hela är att det inte finns något överhuvud för vargmännen utan varje flock är sin egen och agerar enligt sitt eget bästa. Alla försök av klomellerna att rikta in sina understöd och förhandlingar mot en viss drott har resulterat i oroligheter och rubbad balans inom stammen, och andra stammar (som tex de stort hatade och äggfrossande vargmännen från den vältade paddans stam) har blivit starkare.
Det goda förhållandet har dock gjort att klomellerna lever i relativ trygghet från andra vargmän och därtill fungerar svartsnöstruparna och andra likasinnade stammar som effektiva gränsbevakare och buffertar mot fiender och farligheter bakom Melasherbergen.

För att befästa denna "allians" med svartsnöstruparna har klomellerna instiftat en ambassadörspost för vargmännen. Den innehas av Grimvite, en gammal drott från Kushu-flocken, troligtvis infångad i tiderna, men numera helt insatt och engagerad i Klomelliens och vargmännens politik. Han sitter i rådet i Melorgh tillsammans med handelsmagnater, småfurstar och träsktribuner, iklädd björnpäls och grottsvinsbetar. I Klomellien går han under titeln ”Stordrott och generalissimus öfver de djuriska halvfolken uti Klomelliens land”
I svartsnöstruparnas stam är han en kuriositet och kallas Hezzrah-Assalak ( = Någon som är lite virrig och sitter på rumpan så att svansen blir krokig) Vargmän från andra stammar vet knappt vem han är, och inte ens i sin egen flock har han någon makt då de sedan länge utsett en ny drott. Han respekteras dock ännu i sin flock och de håller alltid ett rovpack på en handfull krigare i Melorgh som hans hird.

Framtiden för förhållandet mellan klomeller och vargmän är dock ovisst då svartsnöstruparnas stam kraftigt reducerats den senaste tiden. Det är oklart varför, endel talar om motattacker från uppretade maktfraktioner i staden O, andra om skabbpest eller ökat inflytande från svartfolk i Nålhålspasset i Melasherbergen.
Trots att Baxarslättens flanker numera bevakas av klomelliska fyrtorn blir vargmännen från den välta paddans stam allt fräckare i sina räder mot de dyrbara äggmarkerna.
Därtill börjar Grimvite bli allvarligt gammal och sjuk, och trots att hans makt endast är symbolisk på sin höjd, är det få klomeller som vet det, och hans kunskap och insikt är ovärderlig för de klomelliska diplomaterna.

Hur ser dethär ut Grom (och ni andra)? Kunde det funka? Har tagit mig friheten att lägga in egenpåhittade ortsnamn mm, så det är givetvis bara att radera och ändra efter tycke.

Nu när Klomellien tar fart vill jag påminna om det som jag skrivit i Vargmans-pdf:en. Jag har slängt ur mig namn och företeelser helt obekymrat, så hoppeligen går det att sammanfoga.
(Pdf:en får väl ses som officiell så det är bara att anpassa sig )

och det klomelliska legoförbandet Randrim är vida känt för sina insatser i klomellerkrigen. De anses ha intagit tre städer på egen hand för Mercanas räkning. Ledarhanen Tukkutok den Vanställde nedgjorde ensam 8 dalkiska riddare utanför Addiaskas portar och åt deras hjärtan oberörd av pilregnet från bågskyttarna på stadsmuren. När staden väl var intagen och de resterande dalkiska riddarna kapitulerade blev han så besviken över detta vekliga beteende att han skar upp sin buk för att slänga bort den värdelösa måltiden. Mirakulöst nog så överlende Tukkutok och leder fortfarande Randrim, fast deras nuvarande uppdragsgivare är okänd.

Här har jag alltså bl.a. hittat på "Klomellerkrigen". Det behöver ju inte vara en stor grej, något miondre uppror el.dyl. Dessa torde väl inte vara alltför ovanliga i Klomellien?

Till exempel den stora flocken Shesh-Nilak av svartsnöstruparnas stam i Klomellien har sitt vinterläger på sluttningarna norr om högpassen i Melasherbergen dit älg och vattensvin söker sig undan de frusna och översvämmade låglanden kring Kaltersjön. På våren flyttar flocken ner till sommarlägret vid deltat på Baxarslätten, fiskar djupmal och vattenorm och handlar med de klomelliska bosättningarna längs floderna.

Kaltersjön, hoppsan... hehe, använde visst ordet Kalterstranden i Mirel-tråden för området söder om Mefamir Kanske Kalterstranden får stryka på foten, Birke hade ju nåt annat namn för området...? Eller?


Kolla också vad ni tycker om det jag skrivit mera ingående om vargmännen i Klomellien som förslag tidigare i tråden. Här:
viewtopic.php?t=14&postdays=0&postorder=asc&start=60

Baxarslätten (som också kallas Baxardeltat) tänkte jag (helt löst) att skulle vara ett större sankt lågmarksområde söder om den stora sjön (som jag alltså i min okunskap kallade för Kaltersjön, men som jag anar att är Jaggarack-sjön som du pratar om....), mellan Yolev, Hissko, Bosza och Nya Arno där den underliga floden utan utlopp ringlar. Så ja, ganska stort.
Baxarslätten tänkte jag skulle vara ett viktigt område för klomulerna som lägger sina ägg i dess vattensjuka slamfickor.

Kaltersjön (var det alltså numera finns rikligt med kaltbitare) kan ju lika gärna vara någon mindre vattensamling på Baxarslätten.

Två tydlige konstigheter som sedan kom fram (men inte åtgärdades):

1) Vargmännens "ambassadör" var tänkt att sitta i Unionsrådet i Mercana och inte i Melorgh.
2) Kaltersjön är egentligen Jaggaracksjön.

[birkebeineren]

Efter detta har Klomellien utvecklats mera och frågan är om vargmännen kan ströva lika fritt i landet som texten indikerar. I viss grad kanske men det känns lite trångt nere vid sydändan Jaggarack om det är dit vargmännen söker sig under sommarens vandring. Kanske istället kusten mellan Addiaska stad och Morezeskogen? Eller följer flockarna möjligens Hamurs norra gräns och letar sig den vägen ner i Baxar?

Att vargmännen hindrar färdsel i Karkazrapasset krockar lite med Mercanas handelskaravaner som garanteras av avtalet med svartfolken i Brikho men de skapar kanske heller problemer på sträckan norr om Melashe ner till staden O?

Pinhake Klyft skulle istället kunna vara där vargmännen hindrar fri färdsel. Kombinerat med den fiendeskap som råder mellan vargmän och Triska sedan följande:

120 talet e.O.
Sydnargurierna i Triska upphör med livet som jägare/samlare och börjar i allt högra grad odla upp marken i området. Även boskap, främst får, förs av stammarna. Detta leder till konflikt med Vargmännen i trakten då Izsheskogen blir krymper allt mer pga uppodlingen och röjning till betesmark. För att lättare stå emot hotet från "bestfolket" samlar sig ythuguhrerna under särskilda hövdingar vars makt bygger på ledarskap i strid. Dessa män skapar i sin tur ofta förbund för att bistå varandra i konflikten med vargmännen. Förbundens ledare kallas oligarker då dessa få män står för styrandet i området. Tillsammans besegrar ythuguhrerna vargmännen som trängs tillbaka permanent till izshes kärna.

[Mikael]

Så stora är väl inte motsägelserna att de inte lätt kan justeras

Hur de tar sig ner från bergen till våren kan vi ju låta vara osagt. Håller med om att de inte ska vara i Karkazra, det är svartfolkens domäner.

"Nålhålspasset i Melasherbergen"?

Pinhake Klyfte kan vara i vargmännens våld och sedan 120-t eO släpper man ingen igenom passet. Detta har inneburit strider med trisker, dyler, svartfolk och kalklänningar men än har ingen kunnat behålla kontrollen över passet som snart återtagits av vargmännen.