Morëlvidyn

[Spelknepe]

Ansvarig: Mikael

/Spelknepe

http://erebaltor.se/wiki/images/4/48/01 ... dyn_ny.jpg

Morelvidyn

Jag har kollat en del av det officiella materialet om Morelvidyn. Här kommer det kort och gott. Om nån annan hittar mer så tillfoga detta så börjar skrivandet sen.

Kollade Källor:
Ereb Altor Kampanjbok (EAK)
Ereb Altor Spelledarbok (EASL)
Ereb Altor Spelarbok (EAS)
Kopparhavets Kapare (KK)
Aidne (AI)
Monster och män (MM): inget
Krilloan Kampanjbok (KRK)


-Morelvidyn bosattes av ett folk från Morginnerskogen. De plundrade Alvriket Sivoa och Melukha år 1040fO. På 1000-talet blev det inbördeskrig, den sk nudelhärvan då de 216 tronarvingarna slogs om makten. (EAK s6)
-Sommaren 599fO inföll 3e konfluxen, dvs miljardtals köttbitare från Samkarnas inre flög norrut över Morelvidyn och Ereb. (EAK s7)
-M består av ett antal småriken vars gränser och styre ständigt skiftar. Invånarna ägnar sig ofta åt grymheter. De säljer slavar från Samkarnas inre och norra Soluna, och har ingen respekt för liv. De är goda sjöfarare och krigare men odiciplinerade. Här bor människor, svarta och bruna ankor. Det förekommer ofta plundringståg längs Kardiens och Zorakins kuster. Folket är vidskepliga för Sivoas alvskogar. Längs Drakryggens västsida ligger isolerade riken vars invånare knappt duger till slavar. Ofta kommer regn från väst. (EAK s9)
-Morelvidynska pirater plundrar både norr och söder om Caddo. Piraterna vet att om de plundrar för mkt så kommer hårdare tag att sättas in. (EAK s39)
-Lysande Vägen skickar korståg till Morelvidyn på 200talet eO. (EASL s7)
-Om Ankor (EAS s61)
-Skeppstypen Chebecker är vanlig i Morelvidyn pga svag vind. (KK s22)
-Skeppstypen Muleta är vanlig i Morelvidyn. (KK s24)
-Skeppstypen Långskepp favoriseras av vissa klaner svarta ankor. (KK s24)
-M utgör bas för pirater som ibland slår sig ihop och bildar flottor på uppemot 20 skepp. (KK s29)
-Självständiga småriken på Samkarnas nordkust lever på att plundra handelsfartyg (KK s32)
-Montagor och Krilloan är hamnar som köper piratgods. Slavhandel från Soluna & Samkarna till Felicien & Krun (KK s33)
-Om ankor. Staden Ankorath är en fri ankstad, inkomst av slaveri och piratverksamhet, ingen lag och ordning. Dunderin är ankor/människor 50/50. Styrs av arkedom som röstas fram vart 6e år. Rik på handel. Människostaden Karakh-Khun är i krig med Dunderin. (KK s34)
-År 287 eO Kardien & Zorakin på korståg till M. (KK s48)
-År 353 eO Zorakin på korståg till M. År 466 eO Zorakin landstiger i M. Pirathövdig och magiker Lodekhiz förgör Z mha bla eldklot och hagelstorm. (KK s49)
-Karakh-Khun stadsstat inte spec stor men fruktad. Dyrkar dödens gud Bametoth. Otillräcklig handel och egen produktion. Är i fejd med Dunderin & Ankorath (KK s55)
-Morelvidyns pirater oroade över Feliciens styrka (KK s66)
-Karakh-Khun stadskarta (KK s85)
-Karta över Morelvidyn och revir. Karakh Khun ligger rakt söder om Caddos västra spets. Dunderin ligger rakt söder om Gringul. Ankorath ligger rakt söder om Tolokfes västspets. (KK s88)
-År 285 Dalkerna anfaller M och ockuperar borgen Osahiln. (AI s54)
-År 498 M Pirater plundrar Kardien fram till Arntuna. Piratkung Illerest strider mot Kung Vidar. Båda dör. (AI s55)
-Morelvidyner är korta, har smala näsor, pipskägg, fotsid vit kåpa, kroksabel, spetsig hjälm utan visir o brynja (KRK s27

[Bergdahl]

Fortsätter OT-diskussionen från viewtopic.php?p=7075#7075 och viewtopic.php?t=7&start=45 där den hör hemma.

Ha, jag har väl aldrig påstått annat än att de kommer från regnskogen, men innan dess hann de med en längre vandring och deras ursprung bör vara på en plats där man kan bo. Den torra östkusten anser jag helt enkelt för karg för att efarerna skulle varit intresserade av den i så hög grad att hela folket där behövde fördrivas. Jag finner det troligare att den efariska expansionen fördrev folket från Ormsjöns nord/nord-östra strand. Att de korsade sjön för att undkomma behöver ju inte varit en längre resa än över hav likt felicierna, snarare hur bretagnerna flydde från saxarna i via wales till Bretagne, över sjön såas. Människors utseende som argument för var de kan höra hemma finner jag om inte ointressant så oväsentligt. Spelknepe: Vad jag backade på i den tidigare diskussionen var att de skulle vara en fördriven efarisk stam. Så jag tycker defenitivt att det finns vissa solunska drag i morelvernas språk. Mer om detta i Morelvidyn.

Nää, du har inte ordagrant påstått att de kommer från regnskogen, utan du skrev:

Jag har tidiagre skrivit:
Ca 1550-1480 f.Odo:
Ett gränsfolk vid regnskogens norra gräns, Morelverna, fördrivs av efarer och sombatzer på grund av sin krigiska kultur, och hyllningar av våldet som hög konst. Morelverna fördrivs från sina hemländer och korsar Ormsjön för Samkarna. Deras 70 år långa resa över vatten och berg, sjö och land, djungel och träsk, tar dem tillsist till deras nya domän på Samkarnas nordkust. De ger snart landet sitt namn, Morelvidyn.

Detta tänkte jag nu använda som bakgrund till Morelvidyn, kan det accepteras?

Du skrev alltså att de kommer från regnskogens norra gräns på kontinenten Soluna. Där har (från officielt material) en stor del av de folkslag som går under namnet djungelfolken placerats. Som jag skrivit tidigare har morelvidynierna mycket lite gemensamt med dessa folkslag rent utseendemässigt. Jag ser igentligen ingen direkt anledning till att morelvidynierna måste komma från Soluna och tycker att det då inte behöver krystas fram någon anledning till att de skulle ha kommit från den regionen men inte påminna om sina fränder utseendemässigt. Då tycker jag att det som jag skrev tidigare är troligare att de har ett samkarniskt ursprung, där de kanske kan vara besläktade med sanrittrianerna.
Angående Efariernas expansion står det i EA-kampanjboken att de bildat fria furstendömen på flera platser runt, vilket jag tolkar som att denna lilla officiella information inte motsäger mitt förslag.
Att det skulle vara för tort och kargt för efariskt intresse tycker jag också inte riktigt duger som argument. Det kan ju ha funnits en massa anledningar till att slå sig ner i morelvidynernas ursprungstrakter. Kanske fanns det någon/några resurser där som efarierna ville åt: guld, pärlor, rika fiskevatten mm. eller något mer fantastiskt.
Att det skulle vara för tort och kargt tycker jag även är ett dåligt argument om man ser till vår värld. Tror jag nämnt det på forumet i något annat sammanhang men Perus kustremsa skulle väl kunna betraktas som liknande Samkarnas ormsjökustremsa öster om Drakryggen, (bild på Perus vegetationsområden http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... g_1970.jpg)
med ökenkust. I Perus kustområden har det under historien existerat en hel del framstående kulturer (se t.ex. wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Peru).så varför skulle det inte ha kunnat funnits människokulturer längst med ormsjökusten öster om drakryggen?

Om du nu har en fräck anledning till varför de skall komma från Soluna, är jag inte den som inte kan ändra mig även om det i mitt tycke skulle bli lite krystat. Men som det ser ut nu tycker jag inte det finns någon anledning till att morelvidynerna skulle komma från Soluna. Om det är för att du vill ha efariska inslag i deras språk som jag har för mig har framkommit på andra ställen borde det väl finnas bättre sätt att få in det. Kanske har framstående morelvidynier en tradition av att införskaffa lärda slavar från efaro som mentorer till sina många barn bla, morelvidyniernas många kontakter med efaro kan ju ha påverkat språket, slavhandlare som vistats i Efaro vänder hem till morelvidyn och har då med sig låneord osv.

O andra sidan är jag ju inte ansvarig får området och är jag i minoritet här på forumet är det väl bara att ignorera mitt tjat (lägger nog näsan i blöt lite för ofta ändå).

[Mikael]

Jag skall ge det en tänk igen...

[Spelknepe]

Mikael & Bergdahl: Läs texten ovan, första inlägget. Visserligen inte jag som har skrivit det, men det är Andreas aom har forskat fram officiel information angående Morelvidyn

[Bergdahl]

Spelknepe: Jag är tämligen säker på att både jag och Mikael har läst den sidan i EAK ett antal gånger. Vad som står på sidan sex i den boken är följande "[...] samtidigt som ett synerligen härdat folk från regnskogarna i söder koloniserade grannregionen i Morëlvidyn. Detta folk hade drivits från sina ursprungliga hemtrakter av kolonister från Efarokulturen, vilka bildat fria furstendömen på flera platser runt ormsjöns stränder". Det är tolkningen av denna text som jag och Mikael har diskuterat ett tag nu.

Jag skulle säga att de är klart att de kom vandrandes söderifrån från Morginnerskogen, in i Morëlvidyn. De behöver inte ursprungligen vara från Morginnerskogen, åtminstone tolkar jag det så, för det passar inte med att de fördrivit av efarier om de ursprungligen var från regnskogen. Att de fördrevs av efarier från sina ursprungliga trakter och att de var synerligen härdade är också officiellt. Resten är ju upp till oss att pussla ihop på ett tillfredställande sätt. Som jag tänker mig bodde de vid Samkarnas ormsjökust, öster om Drakryggen. De fördrevs sedan av efarier, av vilken anledning är en annan femma, det samma gäller ju om det var hela befolkningen som fördrevs... Deras flykt över Drakryggen genom de gigantiska träskmarkerna i centrala Samkarna och vidare in i den lömska Morginnerskogen torde ha gjort dem till ett "synnerligen" härdat folk när de nådde Morëlvidyn. Kanske var det under den långa marschen som deras inställning till den starkes rätt började ta form... osv. Många frågor att ta ställning till men det är väl inte riktigt det som är aktuellt nu, utan snarare var morëlvidynernas ursprung är.

[Spelknepe]

Det jag mest tänkte på var:

"

Morelvidyner är korta, har smala näsor, pipskägg, fotsid vit kåpa, kroksabel, spetsig hjälm utan visir o brynja

"

Vilket säger mot beskrivningen av en efarier (Kolsvart hy, blont krulligt hår, osv)

Mycket möjligt att ursprungsbefolkningen har blivit uppblandat, ersatt eller liknande.

[Bergdahl]

Ah... då är jag med. Ja, det var en av anledningarna till att jag tycker det känns lite fel att de ursprungligen skulle komma från Soluna. Fast det finns mer utförlig beskrivning av dem i Krilloankampanjboken. Den beskrivning som Andreas skrivit ner är ju mer vilka prylar de använder och hur de klär sig. I Krilloankampanjbok på sidan 27 står följande: "Morelvidynierna är mycket kortvuxna och har sandfärgad hy, mörkt hår och bruna ögon. De har ofta långsmala ansikten och långa, smala näsor[...]".

[Mikael]

Var kom Morlvidyns invånare från?

Den grånade Mauhimri sitter omsvept i sina vita mantlar med guldbård och ser sitt barnbarn rusa runt fäktandes med en av sin mors dolkar. Han ler stolt tills han hör pojken utropa: "Död åt köpmännen. Dramma henne och fram med äntrehakarna."
–”Pojk! Kom hit skall jag berätta om dina föfäder… Var vi kommer ifrån? I forntiden hade vårt folk ett rike som sträckte sig kring Ormsjöns stränder. Det var ett rikt rike där jorden blomstrade och korna var feta. Vitklädda ädla krigare höll ordning från hästryggen och folket ärade dem och fick respekt i retur. En dag kom dock efarerna, den gamla sorten med hud svart som synden och hår som bländande eld. Med dem kom girigheten och hur väl de starka krigarna än kämpade mot dem var förräderiets frön redan sådda av de lömska efarerna. Offren blev de svaga, de unga och de stolta. Kungen Haiek-dramu insåg att för folkets överlevnad var de tvungna att korsa de höga bergen. Resan skulle bli farlig för redan då var vindarna i Gaerdons Gap mycket hårda och bergen var fulla med drakar. Dessutom hade kungen och hans krigare fullt upp med att få folket över bergen innan efarerna var ikapp. Kungens äldste son Terik-an-Haiek tog sina främsta krigare och stoppade de anstormande efarerna vid Zinns stoder. Efarerna var dock för många och till slut stupade Terik-an-Haiek ståendes ovanpå hundra fallna efarier. Efariernas grymma härförare återtog förföljandet, men Bergen såg med medlidande på vårt folk och samlade alla vindar som blåste längs dess sidor, nord och syd, och sände dem genom passet. Orkanen som följde efter de sista av vårt folk hade passerat var så kraftig att den lyfte den efariska hären och kastade dem ut i havet där Ormsjöns havsormar slet deras ondskefulla kroppar i stycken.

Landet som öppnade sig på andra sidan bergen var smaragdgrönt och fullt av sjöar. Det var hart när omöjligt att ta sig fram utan att korsa sjöarna. Folket som bodde vid sjöarna var hedningar, svaga och naiva, men de kunde göra stadiga vassbåtar stora nog att bära folket över sjöarna. Vårt folk slog sig ner vid sjöarna och såg att det skulle kunna vara en bördig grund att bygga ett nytt rike på. Slavar fanns det gott om och en stad i hårt ebenholtsträ stod snart klar. Innan många månår kommit och gått kom dock sjölandens förbannelse. I hundratusental kom de, svarta och bruna, skränande och med mord i blicken. Som kaktusbaggar anföll ankorna (pthui!) den nya staden och kryllade över dess murar. Våra krigare höll tappert stånd men när slavarna av feghet bytte sida var vårt folk åter tvungna att vandra vidare. Många tappra föll och ankorna döda de flesta av våra kvinnor och barn. För att rädda de kvinnor som kunde räddas tog kungen och hans främsta ädlingar folket ut i de stora träsken. Vandringen blev svår, lång och full av sjukdom och blodsugande insekter. Ödlefolk försökte sig på att ta folket som slavar, men deras primitiva stammar lämnades decimerade för deras försök. Kungen förde folket, som allt mindre hade några svaga att försvara, norrut. Likt sand i vaskarens panna allt mer sköljs bort för att avslöja guldkornen framträdde vårt folks gyllene sken. De starka hade blivit starkare och de härdade envisa och tåliga som de svarta havskrokodilerna. Till slut nådde vårt folk träskets slut och den väldiga Morginnerskogens kant. Bland träskens offer fanns dock vår kung Haiek-dramu som i paddfeber lämnade vårt folk i händerna på de sista ädlingarna ur hans livvakt. Folkets sorg varade så länge att ädlingarnas hår hann gråna.

Mörka fuktiga skogar var inte heller det som vårt folks hembyggd och folkets vandring fortsatte. I skogen mötte än fler prövningar för vårt redan prövade folk. Det visade sig omöjligt att orientera sig utan stjärnornas hjälp ovan det täta trädtaket. Varje gång man klättrat upp och funnit riktning tog det bara ett par dar att tappa den igen. Man visste ju inte det vi idag vet om trädens orkidéer och var den grönlila aran bygger sina bon. Vandringen pågick i månader och år sägs det. Under tiden fick skogens huvudjägare, de som dödar sina fångar genom att krympa deras skallar, leopardmän, den blodtörstiga Onaquin, alvfolk i behov av slavar, onda andar och inte minst djungeln själv sin beskärda del av offer. Efter många år kom så en av kungens döttrar i kontakt med en vänlig skogsande som visade folket ut till det land vi idag lever i. Här startade så de åldriga ädlingarna ett nytt rike och det växte sig starkt. Tyvärr beblandades folkets guldkorn med landets urinvånare och deras stolthet ersattes av girighet. Lättja ersatte tålamod och med undantag av de sex ädlingarnas ättlingar som hedrade de gamla gudarna och sederna, så förföll folket i sjöröveri likt svarta ankor och valde att dela smutsiga stinkande städer med folk av alla raser.

Nej pojk, minns det rika Ormsjöriket och dina förfäder, andas den friska ökenluften och sluta drömma om äventyr i stinkande hålor som Dunderin eller Karakh-Khun. Kanske är du den utvalde att blir hela rikets förutspådde kung efter snart fyrtio mansåldrar sedan senast en konung trädde fram.”

[birkebeineren]

Trevlig läsning mäster Mikael!

Haieg-hamu och hans tvåhundrasexton söner var forstås en senare historia?

[birkebeineren]

Spelknepe: Var det så att du tog bort den andra Morëlvidyn-tråden och i såfall, vad hände med de inläggen som fanns där?

[Spelknepe]

birke: Där fanns inget intressant i den tråden. Det enda som är intressant är det jag har klistrat in överst i denna tråd.

[Mikael]

Trevlig läsning mäster Mikael!

Haieg-hamu och hans tvåhundrasexton söner var forstås en senare historia?

Man tackar. Naturligtvis. Det var den senaste kungen, 40 mansåldrar sedan...

[Mikael]

Geografi
Morëlvidyn är inget enat rike utan snarast en beteckning på sydkontinenten Samkarnas nordkust från den mytomspunna ön Sanritra i väster till de himmelssträvande Drakryggsbergen i öster. I norr slår Kopparhavets vågor mot den karga kusten och i söder övergår Morelvernas land i de djupa djungellika regnskogarna som kallas Morginnerskogen. Kusten är vild och oftast brant. Även om det också finns ett större antal stränder av både mjuka stenar och rödgul sand är de oftast svåra att ta sig inåt land från och sandrevlar gör landstigning farlig. Vissa av dem har dock möjliggjort landstigning vilket inneburit en by, stad eller ett kastell i närheten. Lejonparten av Morëlvidyns befästa byar ligger dock en bit från kusten på något strategiskt ställe dit befolkningen kan dra sig tillbaks vid fara. Landets pirater har nämligen aldrig gjort skillnad på landsmännen eller ereberna när det gäller att plundra.

Fem floder mynnar vid Morëlvidyns kust. I väster ligger Habonez som är den längsta. Den sträcker sin bördiga dal en lång bit in i landet och har sin källa bland snöklädda 2500 meterstoppar. Det är i denna dalgång som de flesta av Morëlvidyns jordbruk bedrivs och de största skördarna erhålls. Samma bergskedja, Tájosbergen, förser floden Almeriá med vatten österut. Norr om den torra stenöknen Sasasquash-öknen ligger bergskedjan Zodvokér med toppar över 2000 meter vilka utgör en barriär som fångar upp fukten som driver in från Kopparhavet och så föder floden Lardo. Längst i sydöst skär sig den djupa Ankhr-viken, av många pirater kallad ”anktarmen”, genom landets östra del. Den förses med sötvatten via floden Krystallis (Kristallfloden). Sötvattnet förblir dock inte bräckt länge då inte bara Kopparhavets vatten är salt utan viken även försaltas av drivsalt från saltslätten Carcamusa som täcker större delen den östra stranden. Väster om Drakryggens nordspets nära Anderos udde rinner floden Hiqûm ut. Genom avancerad bevattningsteknik för flodens vatten ut på halvön och gör den brukbar. Skillnaderna mellan regnig vår och resten av året är stor i flodfårorna.

I forntiden täckte Morginnerskogen hela Morëlvidyn, men ett torrare klimat och människors avverkning har gjort att endast ett fåtal sammanhängande regnskogar kvarstår norr om dagens djungel. I väster finns några mindre ångande skogar kvar där djungelns flora och fauna ännu finns kvar. Det samma kan sägas om Drakbegens regnskogar som är rika på både djungelfolk, växter och djur. Här finner man en enorm variation av växtlighet som frodas i de heta skogarna. Skogarna minskar fortfarande då piraternas skepp behöver ständiga reparationer och timmer. Populärast timmer är svart ebenholts för byggnader och lätt sembonträ för fartygen. Även djungeldjuren kommer i alla former och färger. Bland de större djuren kan nämnas …

Det mesta av Morëlvidyn består dock idag istället av lätt kuperad terräng samt några mindre bergskedjor. Landskapet är torrt och stenigt och endast torra busksnår, kaktus och glesa gräs växer där. Deras tjocka blad utgör dock föda nog för landsbygdsbefolkningens många getter och får. En och annan mager ko strövar också omkring i närheten av bosättningarna. Endast där floder och åar letar sig ner från bergen går det att bedriva odlingar. I de bördigaste dalgångarna odlas hirs, frukt och vitt vin, annars dominerar fikon, rött vin, oliver och dadlar. Olivträd och dadelpalmer växer även vilt runt om i landet, tillsammans med torra cypresser, kork och pinje. När de första regnen kommer på våren frodas dock slätten och blir under endast ett par månader grön och full med blommor. Rovdjur som utgör hot för kritterna är flockar av stäppräv och vildhundar, samt ensamjagande klippkatt. I floder och åar finns en del krokodiler, oftast den mindre sjökrokodilen, men ibland den jättelika svarta havskrokodilen som kan simma in från kusten. Ingen av krokodilerna är särskilt vanliga. I östra Morëlvidyn förekommer det att man på vår och ibland vintern kan se de vinröda flodhästarna, men på höst och sommar drar de sig undan till Krystalerna eller Drakbergens regnskogar.

Kusten är som sagt karg men där finns en del sjöfågel som skarvar, sulor och en del fiskande örnar. Det är gott om fisk längs kusten, men det är hårt arbete att få upp den då de för människor ätbara sorterna går djupt. Modiga fiskarhustrur dyker också efter musslor och ostron, samt krabba och langust, som finns i klippskrevor en bit under ytan. Oftast sker detta endast sekunder från att de slås blodiga mot klipporna av någon illasinnad våg.

På högre höjd bland bergen finns Morëlvidyns största skogar, främst bestående av eukalyptus (flera olika arter), gult fjäderblomsträd, pinje och ceder. Undervegetationen är mycket gles, mest busksnår och låga ormbunkar. Det finns en del svamp och bär, men de behöver tillagas eller förvällas för att bli ätbara. Bland risen strövar samkarniska djungelsvin som de senaste tusen åren anpassat sig till livet utanför den fuktiga djungeln. I bergen finns även kungshjort och rakhornad stenbock, liksom några arter av gems och andra klippgetter. Bytesdjuren försörjer en stam av grottlejon och läppbjörn.

Det finns två extremt torra områden i landet, dels den enorma Sasasquash-öknen och dels saltslätten Carcamusa, ibland refererade till enbart som saltslätterna. Öknen har en del oaser där dadelpalmer och kanelbuskar kan växa. I öknen finns annars ytterst få djur. Några arter av gnagare, fåglar som tex. ormvråk, insekter, ödlor och ormar. Ökenklanerna har från Soluna importerat kameler och dromedarer, men av någon anledning blir många sterila och det har visat sig mycket svårt att få dem att föröka sig. Klanfurstarna har dessutom mindre stall av vackra fullblodshästar. På Saltslätten lever varken djur eller växter med undantag för vad salthandlarna själva för med sig.Grannar, Platser, m.m...

Nu blev ju detta lite av en mix mellan geografi och flora/fauna, skall se om jag kan skyffla om det för att passa vår mall.

Spelknepe: Kan man få en karta på sidans start? Tack!

[Mikael]

Skrönor om Morëlvidyn:
Vad den gamle legosoldaten säger: Endast om du har sjöben och begränsad moral kan du finna jobb i Morëlvidyn. Mönstrade på ett skepp en gång när jag knappt hade pengar till mat. Hatade den grymma livsstilen, ingen ära. Blev istället karavanvakt för slavkaravanerna från djungeln, inte mycket roligare, och sämre betalt. Hörde ryktas om mer ärorika väktartjänster i mindre kuststäder, men då hade Hynsolgiska kriget brutit ut så mina tjänster behövdes annorstädes.

Vad den ärrade äventyraren säger: Farligt land att vistas i, men visst finns det ärofulla äventyr att finna där. Har själv fritagit en djungelhövdings dotter från slavhandlare, letat piratskatt och gravplundrat i öknen. I djunglerna lär finnas urgamla städer av elfenben vaktade av kannibaler. Min benstomme kom dock inte överens med fukten där så jag kan inte svära på dess existens.

Vad den snikne köpmannen säger: Det är livsfarligt att segla längs den kusten utan stark eskort eller skydd av piratflotta, vilket kan fås mot stora summor silver. Har man bara tagit sig förbi piraterna finns stora vinster att göra i deras städer. Salt, vapen och lyx är eftertraktat, och de har alltid slavar att sälja. Det gäller dock att inte stöta sig med de vita ankornas handelshus. En kollega i Nohstril fick sina skepp plundrade av svarta ankor samma kväll han lämnade Ankorath. Han säger det beror på att han vann i bräde över en Dluring.

Vad den mäktige magikern säger: Landet har haft flera framstående mästare, men lite finns att hämta där nu. Möjligen skulle en Alkemist finna djungeln intressant.

Vad den vittbereste sjöfararen säger: Morëlvidyn är synonymt med pirater och de är alldeles för många. Jag har fört handelsskepp till piratstäderna, men aldrig lockats av dess smutsiga förvärv. Värst av alla är khuniterna, då de älskar att ta andras liv på grymmast möjliga vis. Jämfört med dem kan de svarta ankorna anses vara rent ärbara. Om du inte handlar med slavar undviker du dessa kuster.

Vad den klåfingrige tjuven säger: Ahhh, de stora piratstäderna har feta pirathövdingar med smak för lyx och plundrade skatter. Kan inte skada att det plundrade stjäls igen, kan det? Tog själv en gång en jättelik svart opal från Vitskäggs sovrum, som jag dock senare förlorade i ett korkat vad. Jag slog vad med en brun anka i Cadez att jag skulle stå för hans slag om han stod för mitt. Jag fick aldrig chansen, då han visade sig vara en kvack-fot pugilist. Kunde dock snart bygga upp en nätt förmögenhet, men är nu allt för välkänd där för att stanna där.

[Spelknepe]

Mikael: JA DET KAN DU FÅ!