När det gäller
dvärgarnas utbredning från det ursprungliga Akrogal, och till lite mer perifera platser som Soluna, så har jag (baserat på lösa konversationer här på forumet) tänkt mig att det i tidernas gryning fanns en
"folkvandringstid" för dvärgarna. Denna folkvandring hände djupt djupt i
Underjorden som då var öppen för dvärgar och andra grottvarelser av olika slag. Det var så dvärgarna korsade alla hav utan behov av flytetyg.
Dessa passage finns fortfarande. Den framkomliga och av aktivitet sprudlande Underjorden är en altorisk realitet som aldrig skulle kunna existera på Tellus. (I stil med de
extremtemperarade polerna och planetens
sötvattenkärna.) Passagen har dock blivit oframkomliga på grund av att
Kaos bubblat fram där nere på olika sätt. Jag ser Kaos' övertagande av delar av Underjorden som den antagliga anledningen att dvärgarna (och antagligen även svartfolken) rörde på sig så mycket som de gjorde, men även som anledningen att de sökte sig mot ytan överhuvudtaget. De var lyckliga i Underjorden.
Dvärgarna idag minns den djupa Underjorden, men mycket vagt. Diverse tabun har förhindrat alltför djupgående arkeologiska expeditioner hittills, men det finns alltid dvärgar som argumenterar för att återvinna paradiset i Underjorden, en gång för all slå ned hotet från
illvättar och
demoner, samt (inte minst) återerövra de urgamla skatter av guld och vishet som tros ha lämnats kvar där nere.
En stark och desperat grupp äventyrare skulle kunna besluta sig för att använda den förbjudna Underjorden för att ta sig nästan var som helt på Altor. Ungefär som Moria x 1 000.
