Berendien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

MYCKET att läsa men skall försöka gå igenom och kommentera. Får vi kartan snart?
User avatar
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 761
Joined: 2008-03-12 19:39
Location: Uppsala

Post by leinder »

Shit!!! Helt massa :lol: Kul. Ska med glädje i sinne läsa igenom texten när jag kommit hem från jobbet i kväll !
Mysigt att det kryper och rör på sig i Berendientråden :D
Dude
Berendisk Vintrampare
Posts: 41
Joined: 2009-02-15 22:22
Location: København

Post by Dude »

:)
Birke, det er netop dét: jeg har brug for et sted at uploade! Eller også ved jeg ikke hvordan man gør...?
Dude
Berendisk Vintrampare
Posts: 41
Joined: 2009-02-15 22:22
Location: København

Post by Dude »

Woohoo, Berendisk Vintramper! :D
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Beskrivningen av Syd-Berendien var mycket trevlig läsning. Danskan gör det lite exotisk och tror jag lyckats översätta det mesta. Att inga kartor följde med var kanske till en fördel för då behövde inga detaljer (eventuellt) sticka ut. ;) Dina andra poster också läst och begrundat.

Om du vill skriva om det Berendien som vi i EA-projektet gör till vår officiella version är det helt fint. Som vi alla vet så är det ett samarbete och att vi då måste enas om mångt och mycket. Viktigt är befolkningssiffror och geografi. I Berendiens fall är inte befolkningen helt färdigdiskuterad känns det som men KARTAN GÄLLER! Kartmästare Spelknepe skulle förmodligen döda oss om vi ännu en gång vill flytta om på skogar, vattendrag och Kandras lokalisering. Anpassa därför ditt material till nuvarande karta nu när du postar (men gör för all del som du vill hemma i din egen kampanj). Som du säger så är det endast mindre skillnader så då borde det väl kunna gå rätt enkelt? För att få in din placering och användning av namn som i projektet redan har satts ut andra platser föreslår jag att du privat använder din version medans vi här på forumet kommer fram till nya namn. Nu tänker jag på exemplen som Tårsjön, Eskildsdal och Anja. När jag skriver att kartan inte kommer göras om gäller det endast den grundläggande geografin, mindre tillägg kan göras och städer/platser sättas ut. Som det ser ut nu behöver vi många namn på städer, byar, skogar, berg, floder och sjöar.

Din indelning av Berendien i sex delar tycker jag ser bra ut, möjligen kan det även vara ett system som används av Erebs kartografer också. Dina ”Heartlands” föreslår jag att vi helt enkelt översätter till Hjärtlanden. Antalet län och deras namn kan vi reda ut i en diskussion.

Angående dina kartor och hur du får upp dem på forumet så finns det säkert massor med sätt. Jag har inte så bra koll på sådant men det funkar att skapa ett konto på www.imageshack.us och lägga upp kartor och bilder där. Sen länkar du därifrån till ett foruminlägg. Om dina scanningar inte blev så bra kan du alternativt kopiera Berendienkartan härifrån och dra upp enkla streck i paint som du sen postar här för att visa hur du tänker.

Vad tror du Dude, kan du göra anpassningar? Det sparar oss andra för massa arbete med att skriva om (vilket jag heller inte tror någon kommer orka göra). Och åter igen, beskrivningen av Syd-Berendien var mycket bra!

PS: Fenomenet ”Sort Sol”, är det något danskt begrepp? Fick mig att minnas yngre glada dagar när jag semestrade på Falster och lyssnade på bandet Sort Sol.
Mikael
Admin
Posts: 5079
Joined: 2007-02-22 19:19

Post by Mikael »

Sydberendien växer fram fint här Dude! :)

1) om du vet det som står under 1) varför stryker och anpassar du inte själv innan du postar? Jag skriver också ofta texter för min spelgrupp och om jag tycker det är bra nog för erebaltor.se så postar jag det rensat på kampanjspecifikt material, easy peacy.

2) Jag tycker nog vi har varit mycket tydliga med att kartan nu är spikad.

3) ca 95 km fågelvägen får jag det till enligt Enhörningshornet.

4) pamfiliuser...vad är det? lykkans pamfiliuser?

5) Entika och Ventimiglia är LV:s starkaste fästen om man tittar var Kerisgassätet är, var Kungen sitter, vad som sagts på tråden och att det vätter emot den LV-täta Ereb. Östberendien kan istället vara konservativa UG eller grogrund för hynsolgiska religioner?

6) träd osv bör man dubbelkolla mot Felicien då det vore naturligt med vissa paraleller, men det har du kanske redan gjort.

7) Säger nja eller nej till lemlar (norden), saiga och vicent (sorry de har jag redan gjort till cerevaliska djur) och mustelon (Trakorien), djur som redan förknippas med andra länder. Istället för mustelonen (akrogalisk vargiller) föreslår jag seldimiska stridsdoggar. Vad är en Mantak? :oops:

8) Forten i erbulasbergen har säkert en hel del att göra med tidigare krig med Felcien att göra...kanske mer så än med svartfolken.

9) Ja svartfolken i erbulas, jfr med vad som skrivits under Felicien så att det inte haltar.

10) hhv? lunefulde (mångalen)??

11) även Birke har några högtider för Berendien.

12) befolkningsmängder överlåter jag åt den generella diskussionen avs dessa och en balans mellan erebs länder, men lämna Kandra som det är. :evil:
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Posts: 1634
Joined: 2007-05-10 00:12
Location: Stockholm

Post by Fraxinus »

Mikael wrote:Sydberendien växer fram fint här Dude! :)

1) om du vet det som står under 1) varför stryker och anpassar du inte själv innan du postar? Jag skriver också ofta texter för min spelgrupp och om jag tycker det är bra nog för erebaltor.se så postar jag det rensat på kampanjspecifikt material, easy peacy.

2) Jag tycker nog vi har varit mycket tydliga med att kartan nu är spikad.

3) ca 95 km fågelvägen får jag det till enligt Enhörningshornet.

4) pamfiliuser...vad är det? lykkans pamfiliuser?

5) Entika och Ventimiglia är LV:s starkaste fästen om man tittar var Kerisgassätet är, var Kungen sitter, vad som sagts på tråden och att det vätter emot den LV-täta Ereb. Östberendien kan istället vara konservativa UG eller grogrund för hynsolgiska religioner?

6) träd osv bör man dubbelkolla mot Felicien då det vore naturligt med vissa paraleller, men det har du kanske redan gjort.

7) Säger nja eller nej till lemlar (norden), saiga och vicent (sorry de har jag redan gjort till cerevaliska djur) och mustelon (Trakorien), djur som redan förknippas med andra länder. Istället för mustelonen (akrogalisk vargiller) föreslår jag seldimiska stridsdoggar. Vad är en Mantak? :oops:

8) Forten i erbulasbergen har säkert en hel del att göra med tidigare krig med Felcien att göra...kanske mer så än med svartfolken.

9) Ja svartfolken i erbulas, jfr med vad som skrivits under Felicien så att det inte haltar.

10) hhv? lunefulde (mångalen)??

11) även Birke har några högtider för Berendien.

12) befolkningsmängder överlåter jag åt den generella diskussionen avs dessa och en balans mellan erebs länder, men lämna Kandra som det är. :evil:
Skogslämmel helt ok (i skogsområden i norr). Murmeldjur likaså. Varför inte slänga in karakal, rödlo och varg också. Mantak antar jag är muntjak...finns i Zorakin. Liksom tvättbjörn, brunbjörn och svartbjörn.

Erbulagran finns redan nämnd. Silkestall godkänner jag direkt. Liksom Enarna. Bergtall är utmärkt. Vad är Troldetall? Johannebrödträd har, vill jag minnas, bytt namn. Virginiapoppel bör byta namn (till Berendisk poppel?). Bäverasp? Vanlig asp eller annan särskilt gnagvänlig asp?

Andra träd som (redan) finns i Erbulabergen och Tolanhalvön är cembra-tall, maritim tall, terpentintall, holmek (även kallad stenek), ängsek (samma som Tellus skogsek), äkta kastanj samt lärk, olika lönn-arter (som berglönn, rödlönn och skogslönn), silverlind, alm och svart locust.
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Några berendisk högtider har jag beskrivit i tråden för Altorisk Tideräkning men de bör väl även postas här. Det finns garanterad flera, både folkliga och religiösa, så lägg gärna till. De ej-rödmarkerade högtiderna för Visha och Ninnave måste jämkas ihop med Berendiens klimat tror jag det blev till och jag har därför avvaktat lite med dem.
Berendiens folkliga festdagar och religiösa högtider

Berendien har som alla användare av den Nyjoriska kalendern följt i Kejsardömet Jorpagnas gamla tradition när det gäller att inte exkludera olika religioner och kulturer ur den gemenskap som bruket av samma kalender anses ge. ”Ej tro, utan tid förenar oss alla” som filosofen Senos sade. Det står i Berendien var och en fritt att applicera de högtider, festligheter och markeringar som religion eller kultur tillvisar. Dagarna räknas dock enligt det joriska kalendersystemet endast i officiella dokument och historiska annaler, då det är mest praktiskt och översiktligt, i dagligt bruk är det årstider, festdagar och olika religiösa högtider som utgör hållpunkter att relatera till. I huvudstaden Entika finns de fyra såkallade Runstöttorna uppställda, fyra stenstoder av gammalkrunsk eller enligt vissa möjligtvis efarisk ursprung. På dessa monoliter är markeringar och symboler inhuggna som visar årets dygn uppdelade i de olika årstiderna. Kejsardömet Jorpagna använde under första delen av sin historia en liknande kalender, men då i form av endast en stenpelare med årets fyra kvartal på varsin sida. Dessa fungerade även som stora solur och visade dygnets timmar. Numera byggs sällan nya solur i Berendien men i många gamla städer finns de fortfarande kvar sedan kejsardömets tid. De gamla tidssymbolerna från runstöttorna dyker upp lite varstans i det berendiska samhället, exempelvis i gamla religiösa skrifter, inskurna i byggnader och föremål eller använda av kloka gummor och gubbar i trollramsor och sigillteckning, för inte att tala om i den magiska litteraturen.

Festdagar

Kungliga födelsedagar
Folket i Berendien har utvecklat en tradition att fira födelsedagarna till medlemmar av kungafamiljen. Alla som tillhör den sittande kungen eller drottningens närmaste familj firas, ju fler ju bättre. Upptåg och parader anordnas, det viftas med flaggor där respektive födelsedagsbarns vapensköld eller färger syns, det dansas och kalaseras, skålar utbringas och det skrattas åt laster nästan lika ofta som dygder prisas. Den kungliga familjen brukar bjuda in till kalas når någon fyller år och ser detta som ett sätt att upprätthålla ett gott förhållande till folket. Om kungen vill belöna ett område eller en stad för exempelvis utvisad lojalitet i en tvistefråga är det vanligt att en medlem ur kungafamiljen skickas dit och firar sin födelsedag där, till stor förnöjelse och uppskattning av folket. Berendierna älskar sin kungafamilj.

  • Kung Frekvand10 Misiska
    Prinsessan Melindor1 Nusin
    Gammalprins Bosmar (Frekvands yngre bror) – 29 Giren
    Lillprins Nalin (Bosmars son) – 18 Tannan
    Lillprinsessa Tollininda (Bosmars dotter) – 16 Minde
    Gammalprins Vyrfrek* 27 Taragan

* Prins Vyrfrek var kung Frekvands farfars bror och hans tillhängare påstod när det begav sig att han var rättmässig arvinge till tronen. Vissa menar att Vyrfrek fortfarande lever, vilket skulle ge honom den aktningsvärda åldern av 137 år och ett faktiskt krav på tronen, men de flesta använder födelsedagsfirandet som ett sätt att markera missnöje och opposition vid de högre hoven.


Unga Gudarnas högtider

Sholak
Gudarnas allfader har inga högtider eller festdagar utan äras genom en kort bön som avslutar alla andra böner, ritualer och ceremonier tillägnat någon annan av de Unga Gudarna. En magiker och trogen Unggudadyrkare avslutar också varje magisk ritual med en bön till Sholak. I alla slags lärdomscentrum inom de Unga Gudarnas kultursfär, magiska som akademiska, står en staty av Sholak som vishetens gud och denna passeras alltid med en i vördnad nersänkt blick.

Sankma

Drakfesterna 16-19 Misiska
Prästeskapet flyger drakar till Sankmas ära. De fyra dagarna firas av alla Unggudadyrkare med sånger, leker, dans och gyckel.
Lugnet och reningens dag 1 Taragan
Sankma blåser denna rent sina trognas hjärtan och lämnar själen i ett harmonisk lugn. Kallas även "Blåsbortdagen".


Visha

Välsignelsesdagen Varierar beroende på väder och ort men infaller någon gång på våren
När allt som skal sås är i jorden tillkallas Vishas präster som välsignar det som skal gro. Det anses som lyckosamt när Välsignelsedagen kan firas innan eller samtidigt som den till Ninnave firade högtiden Eldvår.
Tacksägelsedagen Varierar beroende på väder och ort men infaller någon gång på hösten
När skörden är bärgad tillkallas Vishas präster som tackar för det som nu är i hus. Tacksägelsedagen brukar firas samtidigt som den till Ninnave firade högtiden Höstbrinne.

Kushta

Bortgångnas minne 3 Tannan
Enligt myterna dog Kushtas kärlek av en olyckshändelse vid hösteqvinet. Kushta sörjde i sextiotre dagar vid sin älskades sida och höll sen en stor fest till hennes minne. Unggudadyrkare sörjer därför även de sina döda i sextiotre dagar innan den avlidne begravs och firas. Tillsammans med Kushta ärar de sen sina döda varje år på denna dag med att tända ljus i hem och helgedomar. Den långa sorgetiden gör att döda kroppar måste bevaras på något sätt innan de begravs och detta har gjort Kushtas arbetspräster till duktiga balsamerare.*

Kartov

Kartovvaka 27 Byrdo
I urtiden fördrevs de Gamla Gudarna och "De Sju Seglen" sattes för att skydda världen mot deras ondska. Under denna natt bevakar Kartovs munkpräster noga alla punkter och kända passager mellan Altor och utomvärlden då profetiorna berättar att "de Gamble komma åther när cirkanthen kan sluthas". Alla Unggudadyrkare vet att tiden rör sig i cirklar och fruktar återkommande ödespunkter. Under Kartovvaka håller man sig bäst i ro för att inte störa prästerskapet, många beger sig till Sholaktemplen för att där visa sitt stöd och vaka tillsammans med Kartov. Innan Kartovvaka bör varje hushåll ha förnyat sina skyddssymboler.


Ninnave
Ninnaves prästinnor håller ceremonier och utfor ritualer vid vad som är viktiga tillfällen i de intelligenta humanoidernas liv (kulten är noggranna med att människorna endast är en bland andra humanoider). Vid födsel och död, trolovning och bandbindning, prästinnorna finns där, för att hjälpa och trösta, vittna och knyta. En sedvana som alla Unggudadyrkare har är att be en kort bön till Ninnave när elden görs upp i ett hushåll då det var hon som gav gåvan om elden.

Eldvår 1 Iskamsi
Fruktbarhetsgudinnans stora högtid är vid våreqvinet. Ninnave gav elden som gåva till människorna och för att hylla henne eldar man stora vårdkasar. De dräktiga kreaturen samlas även de vid elden för att avkomman skal känna gudinnans värme. På den berendiska landsbygden är det vanligt att ynglingar nu dansar nakna kring elden för att visa sin skönhet och livskraft för gudinnan. Vishas präster brukar ibland utföra ritualerna för Välsignelsedagen vid samma tid som Eldvår.
Höstbrinne Varierar beroende på vädret men infaller sent på hösten, oftast mot slutet av månaden Nusin
När sista lövet har fallit från träden och lagts i hög samlas folk för att elda. Stora högar av kvist, löv och segrotsgräs (ökänt berendiskt åkerogräs) har under hösten samlats och brinns nu upp. Ju större brasa, ju mer värme ges till gudinnan under vintern. Där ynglingarna under våren klädde sig nakna är det nu åldringar som inför Ninnave visar att de inte behåller någon värme för sig själva utan ger allt som offer till gudinnan. Ninnaves prästinnor brukar under Höstbrinne att välsigna de brunstiga kreaturen. Höstbrinne firas sällan innan Vishas präster har utfört ritualerna för Tacksägelsedagen.

Eilana
De nätter då Lahunias fullmåne och nytändning syns är av alla Unggudadyrkare omtalade som "Eilanas nätter". Det är endast prästerskapet och vigda eilanadyrkare** som utför ritualer och deltar i ceremonier, men alla berendier respekterar gudinnan och har inget emot hennes ställning då det är hon som skyddar mot mörkrets faror. Dock föredrar folk att hålla sig inomhus under dessa nätter och hålla ett visst avstånd till kända tillhåll för Eilanadyrkan. I Berendien säger man inte; ”En vacker fullmånenatt” utan ”En vacker Eilananatt”. Lahunias fullmåne infaller den 2 varje kalendermånad och nytändning (första natten efter mörkmåne) infaller den 18 varje kalendermånad. Tack vare en förskjutning i kalendern och okända astronomiska förhållanden stämmer inte längre månmånaden och kalendermånaden överens med varandra i den Nyjoriska kalendern.*** Olika religiösa högtider som endast vigda eilanadyrkare vet den sanna innebörden av är Ljusbad, Pantergåva, Skimmerskatt och Vattensyn.

Fullmåne Lahunias tolv fullmånar
Vid månens uppgång beger sig alla vigda dyrkare av Eilana till ett av kultens dolda tempel. Här berättar de i tysthet vilket offer de tänker ge sin gudinna och lämnar sen templet för att hämta hem detta föremål. Innan månen gått ner skall de vara tillbaka i templet. Att bli bestulen denna Eilananatt anses av alla Unggudadyrkare som lyckosamt, då vet man att ett offer har getts till Eilana och att hon glädjer sig.
Nytändning Lahunias tolv nytändningar
De vigda samlar sig i templen och utför rituella danser och skuggspel till Eilanas ära. Det är ett välkänt faktum i Berendien att dagarna efter nytändningen kan man se vem som är eilanavigd eftersom ett svagt men varmt ljus syns kring ögonen till den som dansat med gudinnan.


Ej allmänt firade högtider

Delitha

Delithadans 26 Melendo
Kring höga pålar dansar gudinnan Delithas dyrkare intrikata dansar där de flätar samman färgglada band fästa i pålens spets. Olika typer av ”enhörningsmönster” bildas av banden och väver in bönerna som de dansande riktar mot sin gudinna.

Zeeris

Röda döden Okänt när högtiden infaller och firas, inte ens säkert att den är jämnligt återkommande
Zeeriskulten sägs fira en högtid vid detta namn men ingen utanförstående vet den sanna innebörden av ”Den röda döden”.


*Prästerskapet som tjänar Kushta benämner sig själva för ”Dödens arbetare” då det är de som sköter allt praktiskt arbete kring död och begravningar. Kushtas arbetspräster är också de som beger sig ut på slagfält och in i sjukdomsdrabbade områden för att ta hand om de döda.
**Unggudadyrkare som ser Eilana som sin speciella gudinna kallar sig ”vigda” till gudinnan.
***Kartovs munkpräster sägs veta vad denna förskjutning beror på men de tiger om sin kunskap och avvisar både frågor och de kreativa komputiska lösningar som diverse lärde till och från kommer med för att åtgärda felaktigheten.
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

I tråden om Gregorius den Röde har den berendiska kungalängden tagits upp. Det material Ghazam skrev rörande kungarna finns kvar oändrat (åtminstonde för den senaste delen) men behöver några kompletterande årtal och att en bortglömd kung som omtalas i historiematerialet skrivs in (hertigen av Sol och Måne som var marionettkung under styre av den onde Legund, se historien: http://www.erebaltor.se/wiki/Berendien# ... 35-610_e.O.).
Gyllenekska dynastin
354-362 eO Sunder Gyllenek
362-395 eO Valerian
395-424 eO Orson Fredskonung
424-437 eO Valerian II Alvvän
437-443 eO Valerian III
(443-459 eO Rådstyre)
443-489 eO Valerian IV Barden
489-503 eO Tvillingkonungarna Arvand och Bervand
503-508 eO Devonia Konungamodern
508-508 eO Bermond III
508-510 eO Orson II
510-516 eO Frekvand IV
516-568 eO Valerian V den Minste
568-??? eO Frekvand V
Mina årtal och nya namn/personer:

Valerian IV Barden (439-443/459-489 eO), kung av Berendien

Arvand (463-489-503 eO), Valerians ena tvillingson och kung av Berendien
Bervand (463-489-503 eO), Valerians andra tvillingson och kung av Berendien
Devonia Konungamodern (468-503-508 eO), Valerians dotter och drottning av Berendien

Hertig Erdam av Sol och Måne (466-516-520 eO), Drottning Devonias mann och och kung av Berendien under inflytande av sin oäkta son i perioden 516-520 eO
Legund (482-520 eO), hertigens oäkta son
Anantha (466-483 eO), tjänstepiga och Legunds mor
Vyrfrek av Sol och Måne (473-? eO), hertig Erdams yngre bror (se not: http://www.erebaltor.se/wiki/Berendien#Festdagar)

Bermond III (486-508-508 eO), Devonias första son och kung av Berendien
Orson II (488-508-510 eO), Devonias andra son och kung av Berendien
Frekvand IV (489-510-516 eO), Devonias tredje son och kung av Berendien
Valerian V den Minste (496-520-568 eO), Devonias fjärde son och kung av Berendien
Vivelmina (499-520 eO), Devonias första dotter
Tianador (503-520 eO), Devonias andra dotter
Minynthe Bågskytterskan (504-588 eO), Devonias tredje dotter
Eonilia (508-599 eO), Devonias fjärde dotter
User avatar
Fafnir
Vortiger
Posts: 2066
Joined: 2007-02-09 12:19
Location: Stockholm
Contact:

Re: Deth bherendizke äädelscapet

Post by Fafnir »

Lite blandat från trådens historia att bita i, redigera och wikifiera?

vije wrote:
Ghazam wrote:Spelknepe: De streckade linjerna som kom med på kartan jag skickade till dig är ett utkast till indelning av grevskap. Berendien har samma feodala indelning som Zorakin och Kardien i hierarkin hertigdömme-grevskap-baroni. Jag kan dock tänka mig att Berendien har fler andra avarter av titlar och är mer kaotisk än länderna i väst, rent politiskt.

ADEL I BERENDIEN

Maktstrukturen i Berendien utgörs av en samling mäktiga och rika adelsätter. Ju äldre en ätt är desto finare, och man försöker därför dra sina linjer tillbaka till slaget vid Sankmas Klint då kung Bermond besegrade svartfolken och det feodala Berendien grundades. De vars förfäder inte var med i detta historiska slag har inte lika lätt att hävda sig och får finna sig i en lågstatusposition. Därför har en hel del tvister kring historiska dokument, med anklagelser för förfalskningar hit och dit, uppstått under årens lopp.

Jag har funderat på följande indelning av adeln;

HÖGADEL - Hertigar och rika grevar. Några enstaka förmögna friherrar. Notera att hertigen av Jarlmanland kallar sig "jarl" istället för hertig, men det beror på att purpursparrarna alltid ska vara så jäkla märkvärdiga. :wink: Högadeln har mycket högre status än lågadeln. Det finns naturligtvis gränsfall.
Exempel på högadelsätter är Månevit, Aftonfalk, Björnestam, Purpursparre med flera.

LÅGADEL: Fattigare grevar och baroner, samt de flesta friherrarna (adelsmän som står direkt under kungen). I Kronomarken finns dessutom en sorts tjänstemannaadel som är mer administratörer åt kungen än de övriga adelsmän som har rustplikt istället för skatteplikt. Inom kronomarksadeln finns riddare ur lågadeln som visat sig dugliga och därmed fått ett fögderi i belöning. Kronomarkens titlar går inte i arv.
Under baronerna finns en nivå till och det är bannérriddarna. En bannérriddare är en vasall som ingår i en adelsmans rytteri men som har fått en egen egendom som ska försörja honom och hans söner. Denna egendom, vanligtvis inte mer än en bondgård, brukar han själv.

En berendisk ätt har fått sitt namn från sitt heraldiska vapen. Sålunda har Månevit en vit måne på svart grund, Tvenne Ormar har två omslingrande ormar i sitt vapen och Sol & Måne har en delad sköld med en sol och en måne på en delad sköld. En ätts färger går igen i klädsel och i sina vakters livré och är något man bär med stolthet. Mer om varje enskild ätts vapen kommer senare (jag har inte med mig detta just nu). Min tanke om namnen är i alla fall att i största möjliga mån undvika klichéartade adelsnamn som Gyllenskjöld eller Silvferhök. Då inspireras jag hellre av gamla svenska adelsätter som Natt och Dag eller Stolpe.
Såhär skrev alltså Ghazam när det begav sig, och det diskuterades lite lätt då, med tanken att tydligare få fram det mångfald och kaos som Ghazam tänkte skulle komma fram i Berendien (till skilnad från Aidnes rätt strikta hertig-greve-baron-hierarki). Samtidigt pratade vi lite om länens namn, och att de ev. borde fantasyfieras lite, och kanske minskas lite på -rikena.

Här är ett förslag på modifiering av länsnamnen och en uppluckring av den feodala strukturen där jag gärna ser att Berendien skiljer sig något från Kardien och Zorakin (Nu är ju inte Ghazam här och försvarar sina tankar ( :twisted: ), men jag tycker mycket om det han skrivit och där finns väldigt bra grejer, men här alltså ett litet kosmetiskt förslag):
(Grönt är identiskt med Ghazams text)

NORDARIKE - NORDHALS
LARDAMENDRIEN
MÄLDERIKE

BEDARIKE - BEDA
FRÄNDERIKE - KLINGA FOT
LINDAROS - MELLIMA
KRONOMARKEN
DAL

NORRA SKÖLDERIKE - ALDARAM
SÖDRA SKÖLDERIKE
BARLERIKE
EDSLAND
THUN
JARLMANLAND

SYLVERIKE - SYLVERVIDD
HÅVASLÄTT - HÅVA SLÄTT
SOLRIKE - COROMRA


ADEL
Adelns hierarkiska uppdelning är ett debatterat och svårhanterat ämne, men som regel kan sägas att om man under sig har adelsmän som svurit lojalitetsed gentemot en själv, kan man klassas till högadeln. Detta är dock inte hela sanningen och stor vikt ligger också vid ens ätterötter, om man kan påvisa band till Sankmas Klint, samt ens förmögenhet och sociala kontakter.
Titeln borde i princip ange ens hierarkiska rang, men med tiden har så invecklade inbördes förhållanden uppstått att inte ens det är en fullgod indikator på adelsrang. Vanligtvis tituleras högadliga med furste, jarl, landsherre eller hertig. Exempel på högadelsätter är Månevit, Aftonfalk, Björnestam, Purpurskalle med flera.

Lågadliga bär titlar som markherre, kastellan, baron, slottsfogde, sköldjarl.
Under den traditionella lågadeln finns därtill bannérriddarna. En bannérriddare är en vasall som ingår i en adelsmans rytteri men som har fått en egen egendom som ska försörja honom och hans söner. Denna egendom, vanligtvis inte mer än en bondgård, brukar han själv.

I Kronomarken finns dessutom en sorts tjänstemannaadel som är mer administratörer åt kungen än de övriga adelsmän som har rustplikt istället för skatteplikt. Inom kronomarksadeln finns riddare ur lågadeln som visat sig dugliga och därmed fått ett fögderi i belöning. Kronomarkens titlar går inte i arv.

En berendisk ätt har fått sitt namn från sitt heraldiska vapen. Sålunda har Månevit en vit måne på svart grund, Tvenne Ormar har två omslingrande ormar i sitt vapen och Sol & Måne har en delad sköld med en sol och en måne på en delad sköld. En ätts färger går igen i klädsel och i sina vakters livré och är något man bär med stolthet.
Ghazam wrote:För att lättare kunna planera vidare utforskning av Berendien kommer här en beskrivning av hur jag tänker mig landet. Säg till vad ni tycker.

Visionen om Berendien del 1: Geografi
Berendien är ett vackert land med den naturtyp som man kan tänka sig finns i många sagor och klassiska fantasyromaner och spel (t ex "Three Hearts, Three Lions" av Poul Anderson eller "The King of Elflands Daughter" av Lord Dunsany, i spelsammanhang kan man nämna Sommerlund i Ensamma Vargen-världen Magnamund som referens, se gärna de vackra verken av konstnären John William Waterhouse för att få en reell bild av hur jag vill ha Berendiens landskap). I "Kandra" jämförs klimatet med södra Frankrike och Provence och Languedoc står därför nära till hands när man beskriver Berendien, både naturmässigt och kulturellt (längre fram ska jag berätta om den rika berendiska trubadurtraditionen).
I de centrala jordbruksregionerna (trakterna kring Kandra, Edsland, Norra Skölderike, Lindaros) tänker jag mig pastorala scenerier a la Österlen i Skåne (rena paralleller finns längs med den magnifika museijärnvägen från Gärsnäs till St Olof) med böljande sädesfält och ängar, vitkalkade bondgårdar och gemytliga täppor, lummiga lövskogsdungar, porlande bäckar och lugnt flytande åar. Den berendiske barden Aemendor beskriver en sådan scen i sin ballad "Dryaden vid Getån"

"Vid Getåns strand, ett pilträd står och välver sina grenar
utöver det mörka vattnet, näckrosor och mossbeklädda stenar"

I västra Berendien, i den trakt som kallas Dal, finns vackra, mjukt böljande kullar där herdar vallar sina får och getter (om någon har varit vid Brösarps backar i Skåne, eller vid Kullen så vet ni, annars kan man spana in de inledande scenerna i "Det sjunde inseglet" för att få en direkt bild, eller varför inte denna vackra vy från Englands Lake District;

http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Thirleme_069.jpg

De berendiska skogarna (Felan-, Beda- och Kungaskogen) är lummiga lövskogar där bok, ek, kastanj, oxel och alm är vanliga trädslag. Murgröna klär de åldrade stammarna och marken är om våren täckt av vitsippor och andra vårblommor. Här kan man se kronhjort och dovhjort samt vildsvin i stor mängd. Längre norrut mot Landori blir terängen svårare och skogen än mer gåtfull. Se gärna denna vy från utkikspunkten Kopparhatten på Söderåsen i Skåne för en bild;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Kopparhatten.jpg .
Det finns naturligtvis även andra naturområden i landet. I den sydöstra delen av landet finns ett magert hedlandskap som bär likhet med det man kan finna på flera håll i England. En vanlig syn här är pinjeträd, vars nötter är en berendisk exportvara. Kring Kromflodens mellersta lopp utbreder sig det snåriga Spindelträsket, beskrivet i "Enhörningshornet". I söder reser sig Erbulas bergskedja kargt mot skyn. Här är landskapet kargt, klippigt och ogästvänligt. Här och var kan man se vattenfall kasta sig ut från ättestupshöjderna. De högsta av bergstopparna är snötäckta, och i dalarna finns svårframkomlig vegetation i form av den fruktade erbulasbusken vars sylvassa taggar kan bli över två decimeter långa.
Ghazam wrote:Visionen om Berendien del 2: Politik och maktstrukturer

Berendien är en feodal monarki vars överhuvud är kung Frekvand. Han är rikets mäktigaste och rikaste man eftersom Kronomarken och den mycket bördiga Opa-dalen är hans domän. Dessutom äger han mark även utanför Kronomarken på olika håll i landet. Men, kungen är långt ifrån enväldig. En rad olika adelsätter, av vilka de flesta kan spåra sina stamtavlor tillbaka till slaget vid Sankmas Klint då det feodala Berendien grundades, besitter stora markägor och rikedomar. Adelsätterna svär visserligen trohet till konungen, men är vana vid att vara relativt självständiga och sköter sina egna affärer. Kungen fungerar främst som överbefälhavare för den armé som man sätter upp i tider av oro (t ex om svartfolk eller felicier hotar landet), ansvarig för utrikespolitiken samt medlare vid tvister mellan adelsätterna. Kungen är också av tradition försvarare av de Unga Gudarnas dyrkare i landet, en sedvänja som går tillbaka till det förbund som slöts mellan prästerskapet och den legendariske hövdingen Trebarchus för många sekler sedan. Att kungen dessutom är den Lysande Vägens beskyddare och förkämpe i landet sätter honom i en mycket prekär situation i det rådande reiligiösa klimatet och bidrar ytterligare till hans begränsade politiska rörelsefrihet. Kungen anses av många ha en svag position och den nuvarande kung Frekvand (som aldrig varit känd för några djärvare utspel) har på grund av sviktande hälsa allt mer dragit sig tillbaka från poltikens huvudscen.
Till sin hjälp har monarken både ett Rikets Råd, som en gång i tiden grundades av den mytomspunne stavmagikern och lärde mannen Tychon. Bland rådsmedlemmarna finns ansvariga för bl a finanser, utrikespolitik, juridik och flotta, men också hertigen av Berget, Erbulasregionens försvarare, har en stol i Rådet. Rådets främsta uppgift är att sköta den löpande administrationen och det är kungen som tar alla viktiga beslut. Det finns också en folkförsamling som vart femte år samlas i Entika. I folkförsamlingen finns representanter för de fria städerna, de största prästerskapen, de fria halvfolken samt odalmännen i varje större provins. Folkförsamlingen instiftades på Beomund Riksfaders tid och var en fortsättning på det krigsråd som hjälpte den blivande kungen att hålla ordning på den brokiga allians som han ledde i strid. Med tiden utmanövrerades församlingens makt, bl a av den lömske Zedufar, och numera är dess makt nästan enbart av symboliskt slag och dess möten har mer blivit ett sätt att knyta handelskontakter än att påverka politiken i riket i någon betydelsefull utsträckning.

Ute i hertigdömena styr varje länsherre sina interna angelägenheter. De traditionellt starkaste ätterna (Månevit, Aftonfalk, Purpursparre, Björnestam m fl) är tillsammans långt mäktigare än konungen. De är dock ständiga konkurrenter inbördes och fiendskap har uppstått, några gånger med dragna klingor. Dessa de mäktigaste ätterna och deras överhuvuden innehar en så stor maktfaktor att få riktigt stora beslut kan tas utan deras medgivande. Det finns ingen kodifierad juridisk struktur i landet utan avtal, lagar och sedvänjor bygger på gamla traditioner och överenskommelser. Många adelsätter är ingifta i varandra och har besittningar på flera olika håll i landet. Sedan den Lysande Vägen etablerat sig i landet och erhållit landegendomar via gåvor och arv har även kyrkan blivit en maktfaktor att räkna med. Allt detta gör att den inhemska politiska strukturen i Berendien är snårig och komplicerad. De rikaste länsherrarna håller sig därmed med skrift- och lagkunniga män för att kunna hålla ordning på sina affärer och anspråk.
De fria städerna Kandra, Lindaros och Ventigmilia svarar endast inför konungen och styr sig själva. De fria halvfolkens bosättningar är stundom konungens direkta undersåtar men en del halvlängdsmannabyar och anksamhällen i södra Berendien har ställt sig under en länsherres beskydd, (t ex halvlängdsmannabyn Bäckelid i Södra Skölderike).

De flesta högre adelsmän tillhör numera den Lysande Vägen, men undantag finns (t ex den mycket traditionsbundne och buttre hertig Aftonfalk av Lardamedrien). I lågadeln finns de gamla traditionerna kvar i betydligt större utsträckning. Många adelsmän befinner sig i samma dilemma som kungen, d v s att man har en traditionell roll i de gamla traditionerna samtidigt som man bekänner sig till Odos lära. I de län där folket fortfarande tillber Sholok, Sankma och Visha är det mer eller mindre tvungna att delta i festligheter och traditioner eftersom folket kräver det. Detta ses inte med blida ögon av kyrkan som aktivt motarbetar alla former av blandkultur mellan trosuppfattningarna.

Frågor:

Kan en fri stad bestämma över sina egna skatter och tullar eller är det kungens uppgift?

Hur stort är LV:s prästerskaps inflytande över den interna politiken i landet?

Är Berendiens maktstruktur för lik Zorakin och Kardiens? Om ja, gör det något?

Andra kommentarer?
Ghazam wrote:Visionen om Berendien del 3: Berendierna socialt och kulturellt

Naturligtvis är det inte någon överväldigande skillnad mellan en vanlig berendier och en zorak, kardier, klomellier eller annan medborgare i en feodal stat. En berendisk bonde har förmodligen mer gemensamt med en hynsolgisk bonde än med en berendisk adelsman. Men, det finns ändå några saker som utmärker berendierna något.

Gästvänlighet, öppenhet och gemenskap. Det berendiska kynnet är ofta vänligt mot främmande människor och kulturer. På den berendiska landsbygden litar man på varandra, och det är tradition sedan lång tid tillbaka att ge enkel mat och husrum till resande. Denna tradition beror förmodligen på att det var viktigt att hålla ihop mot svartfolken, och kungens soldater var ofta på resande fot och inhystes då i byar på landsbygden. Måhända beror också nyfikenheten och toleransen gentemot det främmande på den framgångsrika allians som behövdes för att under Beomunds tid knäcka svartfolken. Det sägs nämligen att det innan dess var betydligt värre, och att fiendskap rådde mellan såväl olika grupper av människor som mellan människor och halvfolk. God handel är viktig för landet, och utbytet med främmande raser och nationer gör också att öppenhet och vänlighet är dygder som man håller högt.
Bygemenskapen är i regel stark. På landsbyggden delar man på arbetet och skördar frukterna tillsammans. Det är alltså en kultur med starkt kollektiv och viktiga beslut tas av alla vuxna män i byn i samråd. Det är sålunda t ex ovanligt att en by är splittrad i religionsfrågan. Visserligen är man öppen och gästvänlig mot främmande kulturer och gäster, men det är mycket svårt för en individ att stå mot bygemenskapen.

Festligheter. Det finns flera tidpunkter på året som berendierna orienterar sig kring. Dessa högtider är dels av religiös karaktär, som t ex Drakflygardagen andra veckan i grodde, och dels ekonomisk, som de fyra stora marknadsdagarna varje år. Vilka religiösa högtider man håller beror något på vilken religion man tillhör, men faktum är att även de Etintrogna på många håll i landet firar de Unga Gudarnas festligheter och det är ännu vanligare att de som tillber de Unga Gudarna firar exempelvis Odos födelsedag! Anledningen till detta märkliga fenomen är förmodligen att man inte vill gå miste om en bra fest. Men det tyder också på att de Etinstrogna fortfarande håller kvar vid en del av sina gamla sedvänjor och att många av de Unga Gudarnas dyrkare ser Etin som en gudom av många, eller möjligtvis en variant av Sholak.
Vid dessa tillfällen flödar det berendiska vinet. Berendierna är sedan länge duktiga på att odla och göra vin, och de är också duktiga på att dricka det, något de gör med glädje. Vinkulturen i landet är utbredd, och de flesta innvånare kan dessutom skilja på varifrån ett visst vin kommer. Opa-dalens viner anses som de bästa, men andra distrikt har sin unika karakteristika. Visst finns det de som hävdar att anledningen att man så hängivet håller hårt på högtiderna är att det ger fler tillfällen att dricka vin, men det är inget man pratar högt om, för vem vill förstöra den goda stämningen?

Sång och dans. Musik är ett viktigt inslag i den berendiska kulturen, och det är något som förenar adel och bönder. Det finns en uppsjö olika populära folkvisor som de allra flesta kan, och allsång är vanligt både i arbetet och till fest. Men man lyssnar mer än gärna åt de berömda berendiska barderna. Den berendiska trubadurkulturen är känd långt utanför landets gränser, och det finns en rik inhemsk lyrikskatt. Trubadurerna spelar dock olika roller beroende på socialt stånd.
Att skriva och sjunga poesi är något som spritt sig inom adeln, och det ingår som ett obligatoriskt inslag i den höviska utbildningen. En riddare anses faktiskt inte vara en riktigt riddare om han inte någorlunda kan några ballader och helst hantera luta såväl som svärd. Det annordnas många torneringar i landet, men frågan är om inte sångartävling är lika vanliga, och den heder en riddare kan vinna i en sådan tävling är minst lika stor som en torneringsseger. Inom adeln följer trubadurlyriken en viss poetik, där natur och ouppnåelig kärlek är de högsta motiven. Sångaren ska utnämna en gift adelsdam till sitt Hjärtas Dam och det är sedan till henne som balladerna ska riktas. Att ha utsets till föremål för en trubadurs kärlek anses vara stor ära och många länsherrar bjuder helt sonika in berömda spelmän till sina borgar för att på så sätt få poesin att bidra till huset och ättens status.
De lägre ståndens trubadurer är viktiga inslag i samhället. I Berendien finns det en yrkeskår av kringresande spelmän, kallade vaganter, som för en kringflackande tillvaro. Dessa vagabonder är populära inslag på festligheter eller på bykrogarna om kvällarna, dels på grund av underhållningen. Men vaganterna fyller en viktig funktion som nyhetsspridare, då de tenderar att snickra ihop visor om t ex olyckor, torneringar, kungabröllop och andra stora händelser. Vaganterna anses vara knytna till Sholak, som ju är musikens gud. De har en säregen yrkeskultur med ett eget teckenspråk, både skriftligt och ikonografiskt (jämför med luffarna i Astrid Lindgrens "Rasmus på luffen") och tillskrivs ibland magiska egenskaper.
Ghazam wrote:Vision om Berendien del 4: Det utrikespolitiska läget

Berendien drogs in i en internationell politisk sfär i och med missionen från den Lysande Vägens präster. Dessförinnan var utbytet med andra länder, Landori undantaget, ytterst skral. De caddiska och zorakiska missionärer som under 100-talet eO började predika Odos lära följdes av allt tätare handelskontakter. Köpmän hade visserligen tidigare besökt Entika och Ventigmilia och i någon mån också Lindaros, men möjligheterna att bedriva gynnsam handel med det av svartfolkskrig svårt drabbade landet var små. Undantaget var vapenhandel, en bransch som kunde vara nog så lukrativ - en del lärde påstår t o m att för en del berendiska krigare var den viktigaste anledningen att övergå till den Lysande Vägen just att man då lättare kunde sluta goda handelsavtal med dalkerna.

Under det unga rikets första stapplande århundrande stod man dock alverna i Landori mycket nära. Ett blodsband inrättas till och med när den berendiske prinsen Ilmond äktar den landoriska prinsessan Dimladris. Från den här tiden härstammar de hjärtliga kontakterna mellan länderna och får sin ceremoniella form (dessa ceremonier är tämligen ustuderade och jag tänker mig här någon form av nästan rituella kontakter a la mellan handelshusen i Bingtown och det mystiska folkslaget the Rain Wild Traders i Robin Hobbs 'Ship of Magic'). Under det andra århundradet efter Odos födelse knyter man från berendiskt håll en viktig kontakt med dvärgarna i Nidabergen i och med anläggandet av kolonin Torsborg. Alverna anser dock att detta inte är helt lyckat. Den berendiska drottningen Nevinanda står inför ett svårt val men övertalas av sina militära rådgivare att landet behöver dvärgarnas vapen. Alverna ser detta som att man indirekt stöder våldtäkten på naturen i och omkring Torsborgs skogar och man drar tillbaka sin ambassadör från Entika. Kontakterna med Landori förblir fortsatt goda, men kommer aldrig mer att bli så kamratliga som på Limondias av Skogens tid. För mer information, se kontaker med alverna på wikin.

Under 100-talet sker också en händelse som kom att påverka Berendiens utrikespolitik under långt tid framöver. Kimzônerna anländer till Koalintviken och grundar Felicien. Till en början är faktiskt relationerna goda mellan de båda grannländerna som har en gemensam fiende i Erbulasbergens svartfolk, och en militär allians mot bergens oknytt var ett tag under uppsegling. Under 200-talet utvecklas ett underrättelsesystem länderna emellan och sammarbetet blir framgångsrikt. Orcherna tvingas djupare in i bergen då man är ansatt från två fronter. De vänliga relationerna länderna emellan får sig dock en knäck då dermanierna erövrar Felicien. Trots rop på bistånd förblir Berendien passivt under hela den dermanska konflikten och detta ses som en av anledningarna till att felicierna gick till angrepp mot Berendien år 344. Det segdragna berendisk-feliciska kriget blir Berendiens störa angelägenhet under nästan hundra år. Mången berendier stupar och många byar bränns ner under feliciska sklövlingar. Från denna bittra tid minns man mången ogärning, och avskyn och hatet mot Felicien finns än idag kvar.

Under det sombatziska slavupproret kring år 500 stödde de berendiska tvillingakonungarna Arvand och Bervand upproret och mycket tyder på att man förutom hämnd hade för avsikt att etablera ett mer bestående politiskt och militärt inflytande över ett försvagat Felicien. Då sombatzerna brutalt slogs ner fann felicierna spår av berendiska agenter i de städer som slavarna erövrat och kanske var det den stora ansamlingen trupper som fanns rustade och i fält under Tvillingkriget 501-503 den enda anledningen till att Felicien inte satte igång en vedergällningsaktion (man var ju trots allt något försvagat efter slavupproret och i behov av att se om sitt hus).

Idag är läget spänt mellan de båda länderna. Det långa kriget mellan grannarna har satt djupa spår och man är än idag djupt misstänksamma mot varandra trots att vissa mycket ansträngda kontakter trots allt sker. Kung Frekvand etablerade under vissa svårigheter dessa kontakter medans han ännu var ung för att kunna ha några möjligheter att stoppa en eventuell framtida konflikt. Idag utnyttjar båda sidor dessa diplomatiska kontakter till ivrig spioneriverksamhet.

I och med att Berendien alltmer blir ett stabilt rike och att de gamla joriska näringarna (vinodling, hästuppfödning, jordbruk) succesivt återuppbyggs under perioden 200-400 eO blir landet också mer och mer intressant för främmande makter. Under soltågen mot bl a Efaro användes berendiska hamnar som underhållspunkter för solriddararméerna. Närheten till Berendiens kornbodar var något som utnyttjades av solfararna och caddiska och erebosiska köpmän upptäckte på så sätt denna lukrativa marknad i centrala Kopparhavet. Berendien drogs sålunda tätare in i det nätverk av handel som idag är etablerat i länderna runt Kopparhavet. Ända sedan dessa dagar har relationen med Erebos och Caddo varit god. När den Stora Schismen bröt ut stod epicentrum i konflikten mellan Ekeborg i Kardien och Arno på Caddo. På Berendien såg man mest på och trots att man anslöt sig till fastlandssidan behöll man sina caddiska handelskontakter. Detta lyckades man med genom att spela ut dalkerna mot dessas erebosiska konkurrenter. Man kan bara kallt konstatera att guldet och mätta bukar ofta skapar starkare lojaliteter än vad tron gör.

I dags dato är berendien beroende av sina utrikespolitiska kontakter eftersom handeln är såpass viktig. Man har en svag egen handelsflotta och vilar till stor del på lastförmågan hos sina erebiska och dalkiska partners. Det gryende hotet från Felicien gör detta extra viktigt och man inser vikten av militära såväl som ekonomiska allierade. Man vårdar därför kontakterna ömt och ser ogärna att något som stör dem. Genom inträdet i den Lysande Vägens gemenskap öppnades många dörrar och man ger skenet utåt att vara en i det närmsta helt omvänd region, allt för att vara bundis med zoraker och kardier. Man deltar gärna i farsegels turneringar och skickar delegationer till Ekeborg och Pendon, alltför att knyta vänskapsbanden med grannarna i väst. Idag har man ett välutvecklat utbyte såväl ekonomiskt som kulturellt med Caddo, Erebos, Zorakin och Kardien. Zorakin hålls extra högt tack vare hjälpen i kriget mot Felicien och många berendier ser upp till Zorakin som en trogen och välvillig vän och bror.

Värre är det med relationerna i öster. Hynsolgerna är trots pirathotet en viktig handelspartner till Felicien och detta har gjort att man misstänksamt betraktar vad som händer där. Ryktena om att den hynsolgiske kungen vill ena landet mot en gemensam fiende efter att inbördeskriget är vunnet gör också att man håller sig på sin kant när det gäller grannen i öst.


Detta är ett utkast. Säg till om något inte stämmer överens med vad som skrivit annorstädes eller vad ni tycker.
Ghazam wrote:Visionen om Berendien del 5: Religion

Det här är mångt och mycket en sammanfattning av vad som tidigare sagts i frågan, samt ett försök till förklaring av det religionspolitiska läget i landet. Säg vad ni tycker och om det är något som krockar med vad som står annorstädes. Nedanstående text är främst till att försöka sammanfatta och lösa en del av de tidigare oklarheterna med religionen i Berendien samt skapa en situation i landet som bäddar för intrig och äventyr. Jag har löst problemet med de GG genom att helt enkelt lämna det öppet och bara bifoga de UG:s egen myt i frågan. Hur det egentligen ligger till vete katten, och frågan är om det inte är en för stor fråga och att det kanske är för många kockar - och att det kanske till och med är en fördel om vi som bygger vidare på denna världen inte heller vet vad som försigår i Himlen. Kanske är det upp till enskild SL att bestämma was eigentlich gewesen habt (ursäkta om tyskan inte stämmer :wink: ). Jag vill tillägga att jag tycker att LV i Berendien ska ha tagit en något egen väg och att detta kan motiveras utifrån historiska faktorer och hur kulturer påverkar varandra (se bara på hur länge kristendom och hednareligion existerade sida vid sida i det medeltida Norden).

Berendien är en splittrad stat när det kommer till religion. Det finns två huvudsakliga traditioner i landet, Den Lysande Vägen och De Unga Gudarnas religion. Den sistnämnda är en polyteistisk lära som omfattar en grupp större och en grupp mindre gudomar, och den förstnämnde är en monoteistisk troslära där det enbart finns en gud, Etin.
Då den Lysande Vägen finns utförligt beskriven på annat håll tänker jag lämna den därhän, förutom att beskriva de speciella förhållandena i landet. Berendien besöktes först av dalkiska missionärer som följde de vattenvägar som de egna handelsmännen funnit. Munkarna predikade Odos bud främst i landets stora handelscentra (Entika, Atrema och Lindaros). Dessa missionärer byggde tempel och fick så småningom en skara anhängare som växte sakta men säkert, främst inom städernas borgarklass.
Det omfattande välgörenhetsarbete som man bedrev var en viktig faktor till att läran fick fäste. En annan viktig orsak var att den Lysande Vägen inte lade restriktioner på något som delar av de Unga Gudarnas prästerskap såg ner på - företagsamhet och möjligheten att tjäna pengar genom handel och penningutlåning. Ytterligare en faktor var inställningen till magi. Många berendier skrämdes av prästerskapets magiska förmågor, den illvillige magikern Zedufars framfart som orsakat stor skada i landet samt de mystiska alverna som det gick mycket rykten om. Detta kunde missionärerna dra nytta av och på så sätt locka fler anhängare. När den stora schismen kom försökte dalkerna att behålla greppet över församlingarna i Berendien, men exarken i Ekeborg kunde med skickligt politiskt ränkspel och dolda agenters verksamhet manövrera ut dalkerna.
Den berendiska kyrkan kom så att framgent lyda under Ekeborg. Dock kan man än idag skönja spår av de dalkiska munkarnas tankestoff - främst genom misstänksamheten gentemot magi som är större i Berendien än i andra länder som erkänner sig till fastlandsgrenen av Lysande Vägen. Idag fungerar Berendien som ett eget kerisat med en kersigass utsedd av exarken i Ekeborg. Internationellt så anses landet vara en fullvärdig medlem i den Lysande Vägens gemenskap. Faktum är att relativt litet är känt om de Unga Gudarnas lära utomlands och att resenärer som besöker Kandra ofta förvånas över hur en, till synes, kättersk religion kan existera och frodas i hjärtat av ett etintroget land.
Den andra religionen således, är de Unga Gudarnas lära. Denna är, namnet till trots gammal, mycket äldre än den Lysande Vägen. Varifrån läran kommer och hur den uppstått samt vilka egentligen de Gamla Gudarna var är höljt i historiens dunkel. Vad man vet är att de Unga Gudarna framträdde och slog genom under tiden efter konfluxen och Imperiets sönderfall. En del saker tyder på att de funnits långt tidigare och dyrkats på Tolan, det finns spår av dagens religion i lämningar av halvöns urinvånare samt paraleller till andra läror på andra håll i Jorpagna. Eventuellt har tron smultit samman av influenser från olika håll. Hur det nu än är med den saken, de lärde lär fortsätta tvista om detta tills norr blir syd och syd blir norr som man säger i Berendien, så finns det också en "officiell" historia, eller myt, som den berättas av de Unga Gudarnas eget prästerskap. Här är en sammanfattning av denna myt, som dock tas som sanning av de Unga Gudarnas prästerskap och tillbedjare.
I den avlägsna forntiden var människan endast en slav åt gudar och deras tjänare, varelser som dvaldes på Altors yta. Hon var underutvecklad och stod inte mycket högre än djuren när det gällde lärdom och konst. Men hennes medkänsla för sin avkomma och för sina artfränder var stark - något som hon hånades för och som som utnyttjades för att förslava henne. Gudarna och deras tjänare var grymma härskare som drev människan och andra raser hårt för sitt eget nöjes skull. En grupp unga gudar som var avkomma till de äldre gudarna äcklades av världens tillstånd och de orättvisor och perversiteter som förekom. De förundrades över människans förmåga till medkänsla och kärlek - känslor som man endast trodde var förenligt med gudomlighet. De unga gudarna beslöt i hemliga rådslag att göra uppror mot sina härskare och de slöt förbund med flera av de kuvade raserna - människor, alver, dvärgar och andra mindre förekommande arter. Ett våldsamt krig utbröt, både i himlen (kosmos) och på jorden där människorna tog till vapen mot de styggelsens varelser som så länge varit deras plågoandar. Kriget utkämpades länge och med stora vedermödor och förluster på bägge sidor, men till sist stod de Unga Gudarna som segrare.
De Gamla Gudarna berövades sin kraft och fördrevs till olika fängelser och tillhåll i multiversum och deras tjänare utplånades från jordens yta. Kriget hade förändrat Altor i sina grundvalar och kastat om planetens utseende. De Unga Gudarnas prästerskap hävdar att man fortfarande kan se spåren efter kriget i platser som Geardons gap, Faryngia, Kargomväggen och att de märkliga fenomen som existerar på olika håll på Altor (t ex Maar Lacra, Krindenmaar, Traxilems giftslätter osv) är eftereffekter av de våldsamma krafter som släpptes lös under kriget då världen var mycket nära att gå under och slitas i stycken och därmed dela den blå månens, de Unga Gudarnas ursprungliga hem, öde.
Efter segern började de Unga Gudarna att tillsammans med människor och andra raser att bringa ordning och bygga upp en stabil, vacker och sund värld där jordens varelser kunde leva i harmoni och välstånd. De olika gudarna fick olika roller och delade upp universum mellan sig och fick sina speciella roller såsom stormgud, vädergud, dödsgud, fruktbarhetsgud osv. Men en av de främsta gudarna var inte nöjd med sin lott. Gudarnas härförare Zeeris ansåg sig vara förfördelad av sina bröder Sholok och Sankma och försökte med ränkspel och fula knep att manövrera sig till en position som Gudarnas ledare. Han avslöjades dock av sin egen hustru, Delitha, och alla gudarna vände sig mot honom. Han valde då den s.k Vänstra Vägen och avföll från de Unga Gudarnas väg (som inte är den Högra, utan den Mittersta). Sedan dess har denne avfälling varit gudarnas ständige fiende och av avundsjuka och illvilja försökt att manipulera och besudla deras skapelser och strävanden. Han anses vara roten till det onda som drabbade människan efter den guldålder (jämför Golwyndatiden) som hon välsignats med efter att kriget mot de Äldre tagit slut.
Idag är de Unga Gudarnas lära fortfarande mycket stark, om än på tillbakagång. Läran är djupt rotad på den berendiska landsbyggden, t o m i de områden som sägs vara trogna Lysande Vägen! I och med att dess religion är så starkt sammanflätad med berendisk kultur (trubadurer, folkliv, högtider, ceremonier, tankesätt osv) så är den mycket seglivad och detta har också ledit till blandkulturer av olika slag. Ett exempel på detta är hur trubadurerna och deras musik fortsatt att frodas även vid adelsmännens hov. Självaste kung Frekvand själv lär vara en stor entusiast och musikälskare. Ett annat, i den Lysande Vägens prästers ögon, mer harmfullt exempel är hur religionerna blandats och Etin upptagit som en gudom i panteonet. Man dyrkar Etin såsom prästerna säger, döper sina barn och gifter sig osv, men behåller de delar av de Unga Gudarnas tradition som man också anser gagnar en i sitt liv. Ett tredje exempel på hur den Lysande Vägen tagit en annan vändning i Berendien är den omtolkning som skett av berendiska riarker och som gett upphov till den s k olmienserrörelsen (uppkallad efter riarken Olmo från Lindaros) vars tolkning av Odos bud skiljer sig från kyrkans gängse i och med att man tar bestämt avstånd från personligt ägande, äktenskapet, köttätande, våld samt bestämmande över andra och dessutom är tolerant till andra åskådningar (jämför medeltidens katarer). Olmos läror är vida spridda i landet, både geografiskt och inom samhällets hierarki.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
User avatar
Spelknepe
Admin
Posts: 2517
Joined: 2007-01-25 20:26
Location: Helsingborg
Contact:

Post by Spelknepe »

Uppdaterad!

Image
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Önskemål

Leipter som namn på floden ner genom Landori
Remos som namn på staden vid Landoris mynning
User avatar
Fafnir
Vortiger
Posts: 2066
Joined: 2007-02-09 12:19
Location: Stockholm
Contact:

Post by Fafnir »

Såg nyss i EA äventyret (edsbrytarna) att Berendien handlar med slavar.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Posts: 5079
Joined: 2007-02-22 19:19

Post by Mikael »

Staden norr om Ventimiglia saknar namn, eller?
birkebeineren
Admin
Posts: 7038
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

I tråden för Riktlinje för Länder kom frågan upp om Vägar. Från Kandra-modulen vet vi att det i Berendien finns såkallade Riksvägar mellan landets viktiga städer och går mellan Atrema och Lindaros, med ett rimligt tillägg ner till huvudstaden Entika. Så som kartan har blivit och Berendien-materialet utvecklats borde det se ut ungefär så här:

http://img5.imageshack.us/img5/4752/01berendien1.jpg

Dessa borde räknas som Stora vägar. Frågan är om sydvästra Berendien och staden Ventimiglia också borde ha en Stor väg (som eventuellt i Berendien också räknas som Riksväg) som går ner från Entika? Sen föreslår jag en Mindre väg från Ventimiglia (eller en av de namnlösa städerna precis nordanför) går österut längs Erbulasbergen bort till Fort Erbula. Östra Berendien tror jag vi kommit fram till är ganska ödsligt och underutvecklat så här behövs förslagsvis varken Stora eller Små vägar (folk färdas på mindre vägar eller i båt längs kusten).
Post Reply