Passar på att lufta lite tankar/besvara frågor från föregående tre sidor om ransard, gripar, krigsmakt etc...
Gripar: Min tanke är att griparna främst haft en symbolisk och/eller religös betydelse innan Argald tämjde den första gripen (med viss alerisk inblandning...)
De har varit de obetvingade stolta bestarna. Få kämpar kan möta sig med en grip och deras närvaro har varit en högts påtaglig vardag.
De röner en hel del utrymme i Aesirmyterna och förebådar om onda eller goda tider, om kommande slag och segrar... eller förluster. De är som Örnens, lejonets och korpens symboliker stöpta i en solid form.
Först sedan tämjandet är de en del i den ranska stridsmaskinen och är framförallt extremt betydande i moralsynpunkt. Aesir har givit ranerna griparna som ett tecken på en begynnande storhetsperiod. Det är nu Trakorien ska näpsas och palinorena kväsas... tecknen är otvetydiga
Militärt är de naturligtvis en fördel även taktiskt. På samma sätt som den ingjuter mod och moral i ranerna så är dess närvaro förkrossande för fiende styrkor. Hästar skenar i dess närhet. När stockarna dråsar in i fiendeleden från himmelen flyr fler soldater än de som faller. Griparnas skrän kan jaga kalla kårar i de flesta.
Den stora styrka som ranerna tidigare uppvisat är som bekant fotfolkens diciplin och formationer. Den har varit tillräckligt för att hålla fiender borta i århundraden, men inte stor nog för några längre erövringståg och landvinningar.
Intressant är att man enligt källorna kan se att alla landvinningar som skett under åren främst är genom försvarskrig... Jag tolkar det som att ranerna älskar och lever för striden men egentligen inte är särdeles expansiva.
Trakorien och Palinor är dock styggelser och måste utplånas. Om det skulle lyckas är frågan om de skulle införliva staterna eller helt sonika bränna allt till grunden och riva sten från sten till endast slättmark och aska ligger kvar? Inte den mest logiska av tankar kanske, men ranerna tänker åandra isdan inte som folk gör mest

(tur att det finns sarder med i spelet som kan placera mer långsiktiga tankar av icke militär natur hos Worthigern...)
Gällande alvskogen kan jag varesig säga bu eller bä, då jag saknar materialet, men utgår från att
Birke som alltid kan sin läxa
En av de texter jag har liggande som jag ska försöka få upp efter helgen är ett försök att knyta gripen till aesirmyten medelst den första Worthigen och
Otvins trevliga text...