Historia:
Ankorna skapades för ca 9000 år sedan av djurfolkens högsta skapargudinna Hélodèrna (av många lärda sedd som en form av Moder Jord) i det sjörike som idag kallas Krystalerna. (alternativa skapelser har diskuterats: mäktig magiker eller älviska hamnskiftare som inte kunnat skifta tillbaks har föreslagits) Här utvecklades de tre raserna och ankornas gemensamma kultur vid sidan om Krystillerna.
6000-3500 f.O. Människor och ankor börjar befolka Krystalerna. I flera tusen år dominerar ankorna med sin naturliga fallenhet för vatten. Människorna förökar sig dock snabbare och tillslut uppstår en slags balans. Respekt råder mellan de olika raserna och deras vitt skilda kulturer. Endast de svarta ankorna ställer till med tidens tidigaste krig och skärmytslingar.
3500-1500 f.O. Mindre människostammar befolkar landet kring sjöarna. De lär sig snart göra vassbåtar och kan utbyta handel med hela sjösystemet. Deras språk assimileras med varandra och snart växer en löst sammansatt kultur upp. Ankorna utgör nu en minoritetskultur vars landområden minskar samtidigt som deras antal fortfarande ökar.
973 f.O. Så småningom blev ankorna för många och de Svarta (rövarhövdingen Yaggamuk) utsatte de Bruna för den Stora Oförrätten. Det var också under denna tid som de svarta ankorna lämnade sitt ursprungsområde för att bosätta sig vid Kopparhavet, och då främst längs Morelvidyns kust.
971-907 f.O. Ankkriget. Efter den Stora Oförrätten, utvandrade majoriteten av de svarta ankorna från Krystalerna. Först som nyfikna skräniga upptäcktsresande, men då de genast blev illa omtyckta och blev behandlade illa, övergick deras utvandring snart till erövring. Orädda svarta ankor bara hälften så stora som morelvidynerna tog kustområdena med storm, och under de följande 70 åren gav de tillbaka mycket lite av vad de lyckades erövra. Tillslut slöts fred, och ankorna tog upp lokalbefolkningens vana i sjöröveri. Mindre krig och stridigheter har fortsatt ända fram till idag, men de svarta ankorna hade kommit för att stanna. Även de vita och bruna ankorna prövade sina omvandlade vingar, och spred sig längs Erebs alla kuster. Idag finns de största ankkolonierna, förutom i Morëlvidyn, i Berendien, Erebos, Caddo, Aidne och Ruhl i Trakorien. Det finns fortfarande grupper av framförallt vita ankor i Krystalerna, och då särskilt i staden Ankh-Castellum.
599 f.O. 5e Konfluxen. Morëlvidyn drabbas hårt av Köttbitare. Nästan 75% av befolkningen dör.
598-400 f.O. Arméer av Insektoider kryllar ut över Samkarnas yta från Juronaträsket. Få kunde stå emot Tupagons härar, men efter två hundra år av massakrer, insektsinvasioner och plundring återvänder insektoiderna frivilligt till träsket och lämnar Samkarna förött att börja på ny kula.
312 f.O. Kastellet Lin-Pin-Fria byggs som ett mäktigt fort för skydd mot insektoider och ödlemän från Samkarnas inre. Det är byggt där Krystalerna möter Juronaträsket, och byggdes i gemensam ansträngning av både krystiller och ankor.
266 f.O. En jorduashurisk expedition på 20 skepp hamnar av misstag på stränderna utanför dagens Santander i Morëlvidyn. De stöter på människorna som befolkar området och strid uppstår. Jorduakærlarna vinner, och gör ett kortare plundringståg öster ut längs kusten innan de besegras av svarta ankor. Ankorna är dock så imponerade av Jorduakærlarnas skepp och snabba överraskande anfall, att de börjar använda dessa och egna kopior av dem. Ett par decennier senare finns det få piratankor som använder andra skepp.
55 f.O. Klaner av svarta ankor allierar sig med Caddo och anfaller det unga kungariket Zorakin. De besegras men först lyckas de plundra och bränna bland annat Pendon.
ÅR 0
Ca 60-130 e.O. Svarta ankor från Morëlvidyn härjar upprepat Zorakin och Caddos kuster.
98 e.O. På en plats vid Krystalernas norra gräns där området möter havet, sedan många hundra år en ankdominerad handelsplats, byggs stenfortet Ankh-Castellum av en stor klan vita ankor. Staden får kraftigt försvar mot Morelvidynska pirater, djungelfolk och minnet av insektoiderna från söder.
250-talet Den legendariska ankhjälten och äventyraren Kvalbak lär ha levat under denna tid. Legenderna säger att han delade sina många äventyr med Coprostomba (lärd människa), Prolzo (hob) och Okrof (vargman). Deras många resor och underhållande äventyr roar ankor Ereb runt ännu.
498 e.O. Morelvidynska ankpirater anfaller Kardien och tar sig ända fram till Arntuna, ivrigt brännande och plundrande. Kardiens kung Vidar III anländer med sin riddararmé och ankorna flyr i panik. Dock inte ankornas hövding Illerest av Dakai-klanen, som utmanar Vidar på envig. Striden blir hård, men tillslut lyckas Vidar slå huggaren ur Illerests händer. I samma ögonblick som Vidar skall ränna sitt bredsvärd genom ankhövdingen faller han död ner, genomborrad av en armborstpil från en dold anka. I skam över sina undersåtars hederslösa agerande spetsar sig Illerest på Vidars svärd. Piratankorna nedgörs till siste anka av de beridna riddarna, men Illerests kropp förs till Ekeborgs Lyceum, där den begravs och får en minnessten.
609 e.O. Dodlock Grimbads havsorcher attackerar, föröder och massakrerar tre mindre ankbosättningar väster om Ankorath. Doften av grillad anka ligger kvar länge över nejden. Grimbad är sedan länge berömd för sina segrar mot svarta ankornas långskepp. Sextetten har satt ett pris på 3500 silvermynt till den som kan leverera Grimbads huvud, och lika mycket för att krossa hans kyrakh.
När anläggs Ankorath och Dunderin? Någon gång mellan 973-907 fO verkar möjligt i mitt tycke, men det kan ju ha skett efter konfluxen också? Dessutom finns ju en viss skillnad städerna emellan, vilket gör att Dunderin (tror jag det var, som var blandad?) kan ha anlgts av människor både före och efter denna tidpunkt.
Edit: lägger även in frågan på tråden om Morëlvidyn
Gillar klart den bild jag får för mitt inre av ankhandelsmännen på Wals gata. Det där med optioner och del i saker som ännu inte gjorts, helt klart lysande
