Lysande Vägen

[birkebeineren]

anders: Kan du ta en titt på vad jag skrivit om Aidniska kalenderns hogtidsdagar?

viewtopic.php?p=19631#19631

Material du kan bidraga med, ev kopiera från vad du redan skrivit under Caddo?

[birkebeineren]

Vilken roll spelade Stora Schismen som bidragande till Tredje Soltåget och det Kardisk-Caddiska kriget?

[anders]

Hmmm... Det här tål att tänka på. Mikael har nog mera översikt över historien, men jag ska ta mig en funderare. Jag ska också ta en titt på Aidniska högtidsdagar.

[Regil]

Sådär. återstår endast teologisk granskning av Anders innan det går upp på wikin

Via Aidne
Via Aidne utgör den aidniska kyrkans heligaste pilgrimsled. Ursprungligen var Via Aidne den väg som förband Imperium Iorpagnums kärnområde med Aidnehalvön och sträckte sig från Grivela ända ut till Faltraxnäs. Numera är Via Aidne den pilgrimsled som begynner i västra Jorpagna, vindlar sig genom Nostratiets vilda vidder, genom det glesbefolkade norra Zorakin och slutligen når Exarkens palatstados i Ekeborg. Den gamla vägen finns delvis kvar, jorpagnierna var duktiga vägbyggare, men de 1200 år som förflutit sedan den tredje konfluxen har satt sina spår. Till största delen har vägen fullständigt försvunnit under buskar och snår, särskilt i Nostratiet, och pilgrimsleden följer nya sträckningar. Genom Nostratiet är den oftast inte mer än en getstig som hålls öppen av pilgrimernas handyxor och där endast enkla träbroar korsar vattendragen . Allteftersom pilgrimen närmar sig Ekeborg förbättras vägens kondition och sista dagsetapperna sker på stenlagd väg där två fyrspann kan mötas i bredd.

Via Aidne började användas som pilgrimsled ett per decennium efter den stora schismen. På den tiden var vandringen än mödosammare och farligare än idag. Många pilgrimer mötte döden i händerna på stråtrövare, svartfolk på plundringståg, samvetslösa rovriddare eller kringvandrande vettvillingar. De som överlevde strapatserna spred historierna om de rättfärdiga pilgrimer vars kanat slutfört sin vandring i poddorno och om det ädelmodiga sätt de mötte döden på. Mången pilgrim blev på detta sätt både känd i hela norra Kopparhavet och sedemera gudomligförklarad. Efterföljande pilgrimer har så byggt upp helgedomar kring de platser där helgonen mötte döden. Allt detta har bidragit till en kult där många troende känner en stark längtan efter att följa i de heliga männens fotspår, se vattenfallet där S:t Sigfrid den snubbelfotade mötte döden, be vid S:t Fridegunds bönepemod och träda in i grottan där S:ta Ellke svalt sig själv till döds efter att avlagt ett löfte om att inte äta något innan Nostratiet åter blivit en plats av ära och redlighet. Hon trodde in i det sista att Exarken skulle skicka sina Solriddare till hennes undsättning, men efter tre fortdagar av självsvält avled hon till sin stora förvåning vid middagstid den 29:e Skörde år 454 eO. De mest fanatiska pilgrimerna önskar innerst inne att de skall få mördas på det mest brutala vis av horder av svartfolk på det att de sedan må gudomligförklaras av Exarken.

Varje år är det stora skaror som vandrar Via Aidne. De flesta går då inte hela vägen från Jorpagna utan påbörjar sin resa i hemorten och vandrar sedan genom Aidnes relativt lugna nejder. Denna resa kantas av härbärgen, små trevliga bönepemoder att be vid och kapell där man kan spendera natten under tak. Men det är inte heller få som vandrar hela den mödosamma och farliga vägen genom Nostratiet, många av dem har till och med rest med båt från Aidne till Grivela för att kunna vandra hela sträckan. Munkarna i S:t Fridegundorden måste alla vandra Via Aidne innan de får avlägga sina munklöften, men har dock förmånen av att göra resan eskorterade av Solriddare. Det är inte heller ovanligt att den aidniska kyrkan ålägger pilgrimsvandring längs Via Aidne som bot för svåra budbrott.

[anders]

Ser inga teologiska konstigheter i det du skrivit. Dock skulle jag skriva om följande mening:

De som överlevde strapatserna spred historien de rena själar vars kanat fortsatt sin vandring i poddorno och det ädelmodiga sätt de mötte döden på. Mången pilgrim blev på detta sätt både känd i hela norra kopparhavet och gudomligförklarad.

Jag skulle skriva:

"De som överlevde strapatserna spred historierna om de rättfärdiga pilgrimer vars kanat slutfört sin vandring i poddorno och om det ädelmodiga sätt de mötte döden på. Mången pilgrim blev på detta sätt både känd i hela norra Kopparhavet och sedemera gudomligförklarad."

MVH,
Yvein av Krerex

[Regil]

Ser inga teologiska konstigheter i det du skrivit. Dock skulle jag skriva om följande mening:

De som överlevde strapatserna spred historien de rena själar vars kanat fortsatt sin vandring i poddorno och det ädelmodiga sätt de mötte döden på. Mången pilgrim blev på detta sätt både känd i hela norra kopparhavet och gudomligförklarad.

Jag skulle skriva:

"De som överlevde strapatserna spred historierna om de rättfärdiga pilgrimer vars kanat slutfört sin vandring i poddorno och om det ädelmodiga sätt de mötte döden på. Mången pilgrim blev på detta sätt både känd i hela norra Kopparhavet och sedemera gudomligförklarad."

MVH,
Yvein av Krerex

Ändrat! Det var ju framförallt här som jag ville ha din hjälp. jag vill att terminologin som har arbetats fram skall återspeglas i de texterna som vi skriver om med din finjustering så tror jag att det blev riktigt bra.

[birkebeineren]

På Håkan Ackegårds galleri (http://ackegard.com) hittade jag foljande bild:

http://ackegard.com/gallery/v/sketches/ ... 7.jpg.html

Kan det tankas att Ljusa Handens tots-kerigâss Yvein Krerex ser ut ungefar som herremannen med den något bistra blicken?

[birkebeineren]

Från Kardien-tråden:

Kyrkorätt: Aidniska kyrkan har domsrätt över sina egna och dömer i mål rörande hädelse och kätteri. Man har dock inte rätt att genomföra påföljderna för brotten utan det överlämnas åt den kungliga rättsapparaten.

Du skriver att LVs prasterskap inte har myndighet att genomfora bestraffningar gentemot sina egna. Kanns som att detta borde vara tvartom, att LV ser det som en mycket viktig fråga att kunna handhava lagen overfor egna praster och inte stalla sig under kungens myndighet. Solorden skulle kunna ges en roll i hur LV skoter något så allvarligt som brott utforda av det egna prasterskapet. Vad tros?

De allvarliga brott mot Stigen,(LVs sex bud) som klassas som Budbrott, vem domer och vem verkstaller staffen?

Gallande for LVs prasterskap:
Domande: LVs egna domare
Verkstallande: Solorden

Gallande for "vanligt" folk:
Domande:
Verkstallande:



Och vad med vanliga/civila lagbrott utforda av LV praster, stalls de under LVs egna domstolar eller under de vardsliga makthavarna?

[Regil]

Från
De allvarliga brott mot Stigen,(LVs sex bud) som klassas som Budbrott, vem domer och vem verkstaller staffen?

Gallande for LVs prasterskap:
Domande: Etin?
Verkstallande: Angarion?

Gallande for "vanligt" folk:
Domande: Etin?
Verkstallande: Angarion?

Jag tänker att bubrott är Etins domän. Många bubrott faller på olika sätt under vanlig rätt, men inte som budbrott i sig. Det är trots allt ingen kyrkostat vi talar om...

Och vad med vanliga/civila lagbrott utforda av LV praster, stalls de under LVs egna domstolar eller under de vardsliga makthavarna?

I Kardien - spontant värdsligt, men tål att tänka på (säg att Vidar riark dräper Eskil bonde i ett svartsjukedrama. torde leda till civil rättegång?)

[anders]

Relationen mellan kyrka och krona varierar ganska rejält från rike till rike. Det värsta straffet som själva kyrkan kan verkställa är "tempelbann", dvs att man utesluts ur den Lysande Vägens gemenskap, och inte tillåts sätta sin fot i något tempel. Ibland är tempelbann temporärt, och ibland permanent (som när en riark eller bontisâl begått budbrott). Vid permanenta tempelbann märks den utstötte i pannan med ett märke som bevittnar att denne är i Etins onåd. Efter tempelbann kan den skyldige dock överlämnas till världsliga myndigheter för att mottaga vidare bestraffning.

I Aidne föreställer jag mig dock att de "världsliga" lagarna också dömer budbrott.

Ur ett mer metafysiskt perspektiv är det naturligtvis Angarion som dömer budbrott och försyndelser (inte Etin), och Hemaquiels demoniska tjänare som verkställer straffet.

[birkebeineren]

Både för att ge förhållandet mellan andlig lag och värdslig lag i Etinstrogna länder en realistisk beskrivning och för att veta hur en spelteknisk situation handteras tycker jag vi skal utveckla lite mera. Får en enkel lagbrytare fogdens busar på nacken eller uppebarar sig Angarion Solseraf?

Om ett budbrott begås och det upptäcks (och då menar jag av icke-gudomliga), vad händer? LV-prästerskapet informeras, kommer med ett "officiellt" fördömande, och sen låter de den värdsliga makten döma och straffa budbrytaren?
Detta händelsesförlopp förutsatter rimligtvis att de civila makthavarna gör som LV beslutar för om inte förlorar ju prästerna makt, förtroende och hela grundlaget som uttolkare för vad som är rätt och fel i världen?

Tycker sen att brott begådda av personer tillhörande LVs prästerskap (och med det menar jag allt från ulepper och solmunkar till solriddare och tots-kerîgasser) döms och bestraffas av LV själv. Brotten vanliga regelbrott, värdsliga brott och de andliga budbrotten.

Jag vill gärna hitta solriddarnas plats när det gäller rätt och myndighetsbefogenheter, och även Ljusa Handens. Och inte att förglömma - Exarkens!

[Mikael]

Hur är det med permanent tempelbannade personer, blir de också fredlösa? Finns den domen?

[anders]

Återigen, sådana här frågor varierar nog från land till land - men borde beskrivas i religionskapitlet under varje separat land där den Lysande Vägen har inflytande. Skulle gissa att det är särskilt i Kardien och Zorakin som kyrkan och den världsliga makten är mest överens.

Om ett budbrott begås och det upptäcks (och då menar jag av icke-gudomliga), vad händer? LV-prästerskapet informeras, kommer med ett "officiellt" fordömande, och sen låter de den värdsliga makten döma och straffa budbrytaren?
Detta händelsesförlopp förutsätter rimligtvis att de civila makthavarna gör som LV beslutar för om inte förlorar ju prästerna makt, förtroende och hela grundlaget som uttolkare för vad som är rätt och fel i världen?

Tycker jag låter ungefär rätt.

Får en enkel lagbrytare fogdens busar på nacken eller uppebarar sig Angarion Solseraf?

Det vore ganska häftigt, men det hör nog till extrem ovanlighet. Visst händer det att en svår budbrytare dör av oförklarliga skäl genom att spontant fatta eld, eller dö i en märklig sjukdom - och då vet man att Domaren varit i farten. Men det är naturligtvis också extremt ovanligt, och i det närmaste legendariskt. Det är nog troligare att rättsmakten, eller fogdens busar, tar saken i egna händer.

[anders]

Hur är det med permanent tempelbannade personer, blir de också fredlösa? Finns den domen?

Så kan det nog vara, särskilt på Aidne. Kyrkan tempelbannar, världsliga rätten dömer till fredlöshet. Eller så har den världsliga makten helt enkelt gjort det till lag att den som kyrkan förklarar tempelbannad automatiskt också blir fredlös.

[Regil]

Hur är det med permanent tempelbannade personer, blir de också fredlösa? Finns den domen?

Så kan det nog vara, särskilt på Aidne. Kyrkan tempelbannar, världsliga rätten dömer till fredlöshet. Eller så har den världsliga makten helt enkelt gjort det till lag att den som kyrkan förklarar tempelbannad automatiskt också blir fredlös.

Tempelbann (permanent) = utesluts ur den echtiska gemenskapen. Packa dina grejer och dra, du är inte välkommen att stanna.

Jag tänker mig att följande händer. Karsten Kyriansson har vanhelgat pemoden (vi är för finkänsliga för att beskriva hur, men det var grovt). Den lokale bontisalen sammanstrålar med sina rådgivare och kallar till sig Karsten. Efter ett långdraget förhör visar det sig att Karsten inte visar tillbörlig ånger (då hade han kunna sona sitt brott genom ett vandra Via Aidne eller liknande och endast får ett temporärt tempelbann). Bontisalen dömer så denne budbrytare till ett permanent tempelbann. Karsten har nu en fortdag på sig att avlägsna sig från sin by, och egentligen hela Divra. Byalaget samlas och beslutar att Karsten bror får ta över det markland jord som Karsten arrenderar av Baron Klinga. Broderna har kraftfullt tagit avstånd från sin bror och är känd som en man av ära. Baron Klinga samtycker.

Nu kan en av två saker hända:
1) Karsten samlar ihop sina saker och drar någon annanstans. Faltrax ligger närmast till hands, annars så finns det alltid jord i Videlrike som en man kan få odla utan att alltför många frågor ställs.

2) Karsten spottar och svär och dröjer sig kvar i byn, utan att visa minsta tecken på att flytta sig. Byalaget svär tillbaka, alla är upprörda. Karsten har dock tur och blir inte ihjälslagen. istället hämtas han av häradsfogden och ställs inför lagmannen vid nästa ting. Han döms här fredlös. Karsten vägrar fortfarande att ge sig av och blir till sist uppsökt av en av Baron Klingas riddare som tröttnat på oredan på baronens marker och hugger huvudet av Karsten (som uppenbarligen inte är mentalt helt frisk, han borde ha valt alternativ 1).

vad tror ni?

vad gäller budbrott: skulle man döma strikt efter boken så skulle varje echt med gods i Faltraxnäs dömas för brott mot det fjärde budet. men det händer ju inte. Så jag tycker att det är främst vanhelgande av etin och Kyrkan som man dömer för (bud 1 & 2), i övrigt så faller budbrotten inom ramarna för vanlig lag.