Nej. Det är för att Addiaska styrs (till stor del) av Echter och har ett echtiskt kungahus. se Klomellientråden, sidan 12 eller 13 tror jag.Grisodlar'n skrev:Ser bra ut. Addiaska, är det för den klomelliska saltexportens skull?
Kardien
Förslag:
Det var under kung Harald Krokigs sista färd som kungen av Kardien fick sin jorduashurska hirdgarde, eller waeringatjänsten som den ibland kallas.
_
Kung Vidar II hade ännu inte full lydnad av folken i rikets norra delar och befann sig på trohetståg genom västra Kardien. Han hade lämnat Faltrakien och slagit läger i Indarrike när spanare lät meddela att de iakttagit ett ansenligt läger med nordmän en dagsmarsch närmare kusten. De hade dessutom lyckats ta några nordmän fångar. En av dessa skall ha talat jori och sagt sig ha ett meddelande till Kardiens nya konung. Vidar II lät de fångna nordmännen få träda fram och den av nordmännen med längst skägg, högst ålder och rakat huvud erbjöd på grov jori gåvor från sin kung. Gåvorna visade sig vara välsignade guld och silverskatter från tempel och kloster som rannsakats våren innan. Den rakade sade att hans kung ville hylla Kardiens nya herre och föreslog ett möte för fred och framtid mellan kungarikena. Kung Vidar II's rådgivare avrådde och sade att det endast var en list för att skada echterna och riket. Kung Vidar II som var vis bortom vårt förstånd tackade dock ja och valde att lita på barbarkungen.
Någon tid senare möttes de till åren komna kungarna, Vidar II Rättråde och Harald havsvargarnas kung. Två ärrade kungar fann den dagen fred mellan sina folk. De överenskom att jorduakaerlar skulle få billig tillgång till Kardiens hamnar för handel mot respekt för Kardiens gränser och en allians mot de trakoriska ockupanterna i Torilia. Jorduakaerlarnas kung blev så hedrad och imponerad av Vidar II's visdom och generositet att han svor sin egen hird i echterkungens tjänst. Kung Vidar II å sin sida förstod att detta var en stor gåva för en nordman och lovade generöst att lagrediga jorduakaerlar skulle få land i Nordmark om de så önskade. Till många skratt, broderliga känsloyttringar och fler generösa gåvor skildes de två storkungarna i vänskap och fred.
Av dessa förhoppningar om fred, broderskap och välstånd blev inte mycket långlivat. Visserligen skonades Kardiens kust i två generationer från nordmännens raseri, och visst prövade några jorduakaerlar att bosätta sig i Nordmark, men det föll inte i god jord. Bosättarna var få, inte välkomna och plundring ligger i nordmännens natur. Alliansen mot trakorierna hade mycket liten om någon effekt alls. Konungarnas söner och sonsöner hade heller inte samma intresse och underhöll inte det avtal de visa kungarna tagit i hand på. Det enda bestående blev hirdgardet som lever kvar än idag, om än en något tynande tillvaro.
_
Traditionen med hirdgardet har levt vidare hos de echtiska kungarna av Kardien. Hirden var från början flera långskepp med krigare stor, men idag kan hirden sällan bemanna ett enda skepp. Tjänsten som är öppen endast för jorduakaerlar är framförallt symbolisk. De tjänar som hedersvakt vid cermonier, slottsvakt, piratbekämpare och vid sällsynta tillfällen fronttrupp. Vid fullgjord tjänst på minst tre år ges nordmännen fri med vackra kardiska mynt och en ring av guld, den s.k. waeringen.
På wikin tänkte jag att en kort sammanfattning i Kardien kunde innehålla en länk till en annan sida där hird/waering-tjänsten beskrivs mer utförligt.
Det var under kung Harald Krokigs sista färd som kungen av Kardien fick sin jorduashurska hirdgarde, eller waeringatjänsten som den ibland kallas.
_
Kung Vidar II hade ännu inte full lydnad av folken i rikets norra delar och befann sig på trohetståg genom västra Kardien. Han hade lämnat Faltrakien och slagit läger i Indarrike när spanare lät meddela att de iakttagit ett ansenligt läger med nordmän en dagsmarsch närmare kusten. De hade dessutom lyckats ta några nordmän fångar. En av dessa skall ha talat jori och sagt sig ha ett meddelande till Kardiens nya konung. Vidar II lät de fångna nordmännen få träda fram och den av nordmännen med längst skägg, högst ålder och rakat huvud erbjöd på grov jori gåvor från sin kung. Gåvorna visade sig vara välsignade guld och silverskatter från tempel och kloster som rannsakats våren innan. Den rakade sade att hans kung ville hylla Kardiens nya herre och föreslog ett möte för fred och framtid mellan kungarikena. Kung Vidar II's rådgivare avrådde och sade att det endast var en list för att skada echterna och riket. Kung Vidar II som var vis bortom vårt förstånd tackade dock ja och valde att lita på barbarkungen.
Någon tid senare möttes de till åren komna kungarna, Vidar II Rättråde och Harald havsvargarnas kung. Två ärrade kungar fann den dagen fred mellan sina folk. De överenskom att jorduakaerlar skulle få billig tillgång till Kardiens hamnar för handel mot respekt för Kardiens gränser och en allians mot de trakoriska ockupanterna i Torilia. Jorduakaerlarnas kung blev så hedrad och imponerad av Vidar II's visdom och generositet att han svor sin egen hird i echterkungens tjänst. Kung Vidar II å sin sida förstod att detta var en stor gåva för en nordman och lovade generöst att lagrediga jorduakaerlar skulle få land i Nordmark om de så önskade. Till många skratt, broderliga känsloyttringar och fler generösa gåvor skildes de två storkungarna i vänskap och fred.
Av dessa förhoppningar om fred, broderskap och välstånd blev inte mycket långlivat. Visserligen skonades Kardiens kust i två generationer från nordmännens raseri, och visst prövade några jorduakaerlar att bosätta sig i Nordmark, men det föll inte i god jord. Bosättarna var få, inte välkomna och plundring ligger i nordmännens natur. Alliansen mot trakorierna hade mycket liten om någon effekt alls. Konungarnas söner och sonsöner hade heller inte samma intresse och underhöll inte det avtal de visa kungarna tagit i hand på. Det enda bestående blev hirdgardet som lever kvar än idag, om än en något tynande tillvaro.
_
Traditionen med hirdgardet har levt vidare hos de echtiska kungarna av Kardien. Hirden var från början flera långskepp med krigare stor, men idag kan hirden sällan bemanna ett enda skepp. Tjänsten som är öppen endast för jorduakaerlar är framförallt symbolisk. De tjänar som hedersvakt vid cermonier, slottsvakt, piratbekämpare och vid sällsynta tillfällen fronttrupp. Vid fullgjord tjänst på minst tre år ges nordmännen fri med vackra kardiska mynt och en ring av guld, den s.k. waeringen.
På wikin tänkte jag att en kort sammanfattning i Kardien kunde innehålla en länk till en annan sida där hird/waering-tjänsten beskrivs mer utförligt.
Senast redigerad av Mikael den 2008-05-06 16:18, redigerad totalt 1 gånger.
mer Ekeborg
Översikt
Ekeborg sträcker sig från Echterborgen på toppen av Hövdehögen via den lite nedgågna Gamla stan, förbi Solstadens både religiösa och värdsliga prakt, över Nya stadens utspridda och lantliga bebyggelse för att avsluta med den myllrande Linhamnen. Staden är kunglig huvudstad, huvudsäte för den Aidniska kyrkan och en stor importhamn. Mest iögonfallande för den nyanlände besökaren är tveklöst Exarkens palatstados som oavbrutet lyses upp av skenet från en väldig solsten. Som god två kommer det kungliga slottet ett par fjärdingsväg bort som gnistrar i rödguld och marmor. Ekeborg är en ganska lugn stad, echternas som bor här är i allmänhet välmående och nöjda och den överväldigande närvaron av kungsgardister, pergoniter och riddare gör att stadens kriminella håller en låg profil. Ekeborg är en plats för intriger i maktens boningar snarare än enkelspårigt våld.
Echterborgen (300)
På toppen av Hövdehögen tronar Echterborgen. Den är om och tillbyggd i flera omgångar, men det stentorn som restes innan Odos födelse står fortfarande högst. Brevid det finns inte mindre än fem torn och borghallar. Då Elfstan Fagerkinds nya slott stod färdigt övergavs Echterborgen och idag fungerar den som huvudsäte för Kungsgardet. Här finns de kungliga vapensmedjorna och utrustning för belägring och fälttåg och även stora spannmålsmagasin. Vissa kungliga ämbetsmän har även sin boning här.
Gamla stan (3 000)
Innan andra stadsmuren byggdes han Gamla stan bli överbefolkad. Här trängs husen om utrymmet och lämnar endast smala gränder kvar för folk att ta sig fram på. Gamla stan har aldrig haft någon stadsplan och gränderna och gångarna slingrar sig fram i ett virrvarr som gör att det tar lång tid att lära sig att hitta här, trots att området inte är så värst stort (ca 20 tunnland). Bebyggelsen är varierad, husen har byggts under nästan 1 000 års tid. Här finns korsvirkesstugor, massiva stenlängor, atriumhus i tegel, marmorvillor och lerklinade backstugor. Om det är någon hustyp som kan sägas dominera stadsbilden så är det väl de för Ekeborg så typiska korstegelhusen.
Runslingan – längs runslingan flockas de lärde. Fast, snarare än lagmän och mandeliter så är det de lite mindre ansedda av de lärdes skara som återfinns här. Här finns visserligen skrivare och bokhållare, men även trollpackor, alkemister, bjäradvokater, astrologer, spåkärringar, helare och drogblandare. Runsligen är även hem för Ekeborgs bohemiska konstnärer vars verk inte röner den uppskattning de förtjänar. Dessa lever för Konsten och tycks livnära sig på sina visioner och omgivningens välvilja. Slingan upplevs av många som en oas av tolerans där även de mest vinddrivna existenser accepteras. För en billig penning finns det alltid plats i någon sovsal. Redliga echter undviker helst att besöka slingan oftare än nödvändigt.
Akademin för Elementaristernas Skolning – I änden av runslingan, inklämd emot stadsmuren, ligger Akademin för Elementaristernas Skolning, Kardiens mest anrika och största magikerakademi. Akademin erhåller kungligt stöd och vaktas ständigt från utsidan av ett tionde kungsgardister. Dess magiker förutsätts i gengäld understödja både kungen och aidniska kyrkan, något som har retat gallfeber på mer än en frihetstörstande magister. För yterligare information, se nedan.
Valentin Echtes torg – den enda öppna platsen i hela Gamla stan. Här ligger bontisâlen av Ekeborgs solkatedral, Ekeborgs rådhus och magister Himbers fontän. Himber Svartskägge var en jordmagiker vid Akademin som anlade den fontän som än idag ständigt sprutar ut sig kristallklart källvatten genom munnen på en bastant och hårlös dvärg (”surgubben” i folkmun) som ser ut att spotta ut vattnet i syfte att blöta ner folk. Vilket han också gör emellanåt, till omgivningens stora förnöjelse. Överskottsvattnet bildar en liten å som rinner ner genom Gamla stan, vidare förbi Pergons torg för att slutligen mynna ut i havet.
tillägg:
Solstaden (2 500)
Solstaden är Ekeborgs gräddhylla. Här bor stadens förmögna borgare, kungliga riddare och långt över ett halvt tusende ulepper, klerker, riarker, bontisâler, tôts-kerîgasser och givetvis hans strålande helighet Exark Partomus II. Stadsdelen är till överväldigande del byggd i mörkrött tegel, oftast då korstegelhus. De flesta hus är tre våningar höga. Gatorna är breda och stenlagda. I Solstaden finner man hantverkare som guldsmeder, boktryckare, illuminatörer, förgyllare, instrumentmakare, glasblåsare, låssmeder, pärlstickare och pälsbrämare. Främst av de alla står guld och silverbrodöserna som förgyller högadelns klädedräkter med geometriska mönster och blomstermotiv. Deras plagg och tyger går även på export och Ekeborg har blivit kopparhavets centrum för den här typen av broderier. Dominerar solstaden gör dock givetvis den Aidniska kyrkan. Överallt passerar riarker och imposanta bontisâler förbi och emellanåt kan man skymta den bländande närvaron av en Tôts-kerîgass med sitt följe. Dagliga processioner av bedjande riarker och pilgrimer passerar genom staden och in i Exarkens palatstados. Här ser man även ständigt riddare, både kungliga och andra, passera förbi på sina kraftfulla Divrahingstar, med huvudet högt och blicken stadigt framåt. Besökare i Solstaden kan inte låta bli att imponeras av dess invånares rikedom och det gäller alla, oavsett ursprung. Solstaden kan mycket väl vara Erebs rikaste stadsdel.
Pergons torg – runt det stora stenlagda torget ligger Exarkens palatstados, Ekeborgs katedralskola, Biblioteket i Ekeborg och flera andra kyrkliga palats. 6 alnar över torget svävar en solsten av väldiga proportioner. Omkretsen mäter nästan två famnar. Solstenen, Etins ljus kallad, är en gåva från äventyraren Riddar Stor-Vidar Halvörn och placerades svävande i luften av magikerna vid Akademin. Dess ljus är inte bländande, men gör att Palatstadosen ständigt vilar i Etins ljus, något som syns över nästan hela staden. I en värld där mörkret råder efter solnedgången är effekten slående.
Exarkens palatstados – byggt 318 – 324 eO. [här hoppas jag innerligt på Anders tecknarhjälp och beskriver inte mer än...]
Biblioteket – Biblioteket drivs av Aidniska kyrkan och har Kopprhavets största samling av kyrklig litteratur. Det fyller på ett utmärkt vis sin funktion som kunskapskälla för troende, men i övrigt är utbudet kanske lite magert, om än inte på något vis dåligt. Biblioteket attraherar inte så många lärde män, många föredrar Pendon framför Ekeborg.
Katedralsskolan – om Biblioteket inte står så högt i kurs så är å andra sidan katedralsskolan en institution med myket gott rykte. Man utbildar i första hand blivande riarker i teologi, men även klerker samt en hel del adelssöner som behöver allmänbildning och andlig fostran.
Riddar Halvards plats – kryllar av adelspalats. Det börjar bli alltmer vanligt att adelsmän bosätter sig i Ekeborg, eller skaffar sig åtminstone ett permanent palats här. Utvecklingen kommer sig av att den alltmer utvecklade pengaekonomin möjliggör överflyttning av inkomster från länen till Ekeborg samt att allt fler insett vikten av att komma nära inpå kungamakten. Här finns även ordenshus för bland andra Handslagsorden, Tornriddarna, De ridderliga bröderna och Frihetsbröderna.
I Solstaden finns även platser som Drottning Signhilds park, Stortorget, Lagmanshuset, Greve Albins torn, Pergoniterhusen, Drotslängan och Kungliga myntverket.
Observera att De ridderliga bröderna egentligen är en del av Palinorden, men det får endast de initierade veta.
Översikt
Ekeborg sträcker sig från Echterborgen på toppen av Hövdehögen via den lite nedgågna Gamla stan, förbi Solstadens både religiösa och värdsliga prakt, över Nya stadens utspridda och lantliga bebyggelse för att avsluta med den myllrande Linhamnen. Staden är kunglig huvudstad, huvudsäte för den Aidniska kyrkan och en stor importhamn. Mest iögonfallande för den nyanlände besökaren är tveklöst Exarkens palatstados som oavbrutet lyses upp av skenet från en väldig solsten. Som god två kommer det kungliga slottet ett par fjärdingsväg bort som gnistrar i rödguld och marmor. Ekeborg är en ganska lugn stad, echternas som bor här är i allmänhet välmående och nöjda och den överväldigande närvaron av kungsgardister, pergoniter och riddare gör att stadens kriminella håller en låg profil. Ekeborg är en plats för intriger i maktens boningar snarare än enkelspårigt våld.
Echterborgen (300)
På toppen av Hövdehögen tronar Echterborgen. Den är om och tillbyggd i flera omgångar, men det stentorn som restes innan Odos födelse står fortfarande högst. Brevid det finns inte mindre än fem torn och borghallar. Då Elfstan Fagerkinds nya slott stod färdigt övergavs Echterborgen och idag fungerar den som huvudsäte för Kungsgardet. Här finns de kungliga vapensmedjorna och utrustning för belägring och fälttåg och även stora spannmålsmagasin. Vissa kungliga ämbetsmän har även sin boning här.
Gamla stan (3 000)
Innan andra stadsmuren byggdes han Gamla stan bli överbefolkad. Här trängs husen om utrymmet och lämnar endast smala gränder kvar för folk att ta sig fram på. Gamla stan har aldrig haft någon stadsplan och gränderna och gångarna slingrar sig fram i ett virrvarr som gör att det tar lång tid att lära sig att hitta här, trots att området inte är så värst stort (ca 20 tunnland). Bebyggelsen är varierad, husen har byggts under nästan 1 000 års tid. Här finns korsvirkesstugor, massiva stenlängor, atriumhus i tegel, marmorvillor och lerklinade backstugor. Om det är någon hustyp som kan sägas dominera stadsbilden så är det väl de för Ekeborg så typiska korstegelhusen.
Runslingan – längs runslingan flockas de lärde. Fast, snarare än lagmän och mandeliter så är det de lite mindre ansedda av de lärdes skara som återfinns här. Här finns visserligen skrivare och bokhållare, men även trollpackor, alkemister, bjäradvokater, astrologer, spåkärringar, helare och drogblandare. Runsligen är även hem för Ekeborgs bohemiska konstnärer vars verk inte röner den uppskattning de förtjänar. Dessa lever för Konsten och tycks livnära sig på sina visioner och omgivningens välvilja. Slingan upplevs av många som en oas av tolerans där även de mest vinddrivna existenser accepteras. För en billig penning finns det alltid plats i någon sovsal. Redliga echter undviker helst att besöka slingan oftare än nödvändigt.
Akademin för Elementaristernas Skolning – I änden av runslingan, inklämd emot stadsmuren, ligger Akademin för Elementaristernas Skolning, Kardiens mest anrika och största magikerakademi. Akademin erhåller kungligt stöd och vaktas ständigt från utsidan av ett tionde kungsgardister. Dess magiker förutsätts i gengäld understödja både kungen och aidniska kyrkan, något som har retat gallfeber på mer än en frihetstörstande magister. För yterligare information, se nedan.
Valentin Echtes torg – den enda öppna platsen i hela Gamla stan. Här ligger bontisâlen av Ekeborgs solkatedral, Ekeborgs rådhus och magister Himbers fontän. Himber Svartskägge var en jordmagiker vid Akademin som anlade den fontän som än idag ständigt sprutar ut sig kristallklart källvatten genom munnen på en bastant och hårlös dvärg (”surgubben” i folkmun) som ser ut att spotta ut vattnet i syfte att blöta ner folk. Vilket han också gör emellanåt, till omgivningens stora förnöjelse. Överskottsvattnet bildar en liten å som rinner ner genom Gamla stan, vidare förbi Pergons torg för att slutligen mynna ut i havet.
tillägg:
Solstaden (2 500)
Solstaden är Ekeborgs gräddhylla. Här bor stadens förmögna borgare, kungliga riddare och långt över ett halvt tusende ulepper, klerker, riarker, bontisâler, tôts-kerîgasser och givetvis hans strålande helighet Exark Partomus II. Stadsdelen är till överväldigande del byggd i mörkrött tegel, oftast då korstegelhus. De flesta hus är tre våningar höga. Gatorna är breda och stenlagda. I Solstaden finner man hantverkare som guldsmeder, boktryckare, illuminatörer, förgyllare, instrumentmakare, glasblåsare, låssmeder, pärlstickare och pälsbrämare. Främst av de alla står guld och silverbrodöserna som förgyller högadelns klädedräkter med geometriska mönster och blomstermotiv. Deras plagg och tyger går även på export och Ekeborg har blivit kopparhavets centrum för den här typen av broderier. Dominerar solstaden gör dock givetvis den Aidniska kyrkan. Överallt passerar riarker och imposanta bontisâler förbi och emellanåt kan man skymta den bländande närvaron av en Tôts-kerîgass med sitt följe. Dagliga processioner av bedjande riarker och pilgrimer passerar genom staden och in i Exarkens palatstados. Här ser man även ständigt riddare, både kungliga och andra, passera förbi på sina kraftfulla Divrahingstar, med huvudet högt och blicken stadigt framåt. Besökare i Solstaden kan inte låta bli att imponeras av dess invånares rikedom och det gäller alla, oavsett ursprung. Solstaden kan mycket väl vara Erebs rikaste stadsdel.
Pergons torg – runt det stora stenlagda torget ligger Exarkens palatstados, Ekeborgs katedralskola, Biblioteket i Ekeborg och flera andra kyrkliga palats. 6 alnar över torget svävar en solsten av väldiga proportioner. Omkretsen mäter nästan två famnar. Solstenen, Etins ljus kallad, är en gåva från äventyraren Riddar Stor-Vidar Halvörn och placerades svävande i luften av magikerna vid Akademin. Dess ljus är inte bländande, men gör att Palatstadosen ständigt vilar i Etins ljus, något som syns över nästan hela staden. I en värld där mörkret råder efter solnedgången är effekten slående.
Exarkens palatstados – byggt 318 – 324 eO. [här hoppas jag innerligt på Anders tecknarhjälp och beskriver inte mer än...]
Biblioteket – Biblioteket drivs av Aidniska kyrkan och har Kopprhavets största samling av kyrklig litteratur. Det fyller på ett utmärkt vis sin funktion som kunskapskälla för troende, men i övrigt är utbudet kanske lite magert, om än inte på något vis dåligt. Biblioteket attraherar inte så många lärde män, många föredrar Pendon framför Ekeborg.
Katedralsskolan – om Biblioteket inte står så högt i kurs så är å andra sidan katedralsskolan en institution med myket gott rykte. Man utbildar i första hand blivande riarker i teologi, men även klerker samt en hel del adelssöner som behöver allmänbildning och andlig fostran.
Riddar Halvards plats – kryllar av adelspalats. Det börjar bli alltmer vanligt att adelsmän bosätter sig i Ekeborg, eller skaffar sig åtminstone ett permanent palats här. Utvecklingen kommer sig av att den alltmer utvecklade pengaekonomin möjliggör överflyttning av inkomster från länen till Ekeborg samt att allt fler insett vikten av att komma nära inpå kungamakten. Här finns även ordenshus för bland andra Handslagsorden, Tornriddarna, De ridderliga bröderna och Frihetsbröderna.
I Solstaden finns även platser som Drottning Signhilds park, Stortorget, Lagmanshuset, Greve Albins torn, Pergoniterhusen, Drotslängan och Kungliga myntverket.
Observera att De ridderliga bröderna egentligen är en del av Palinorden, men det får endast de initierade veta.
Platser i Kardien och Kartfunderingar
På Adragoors inrådan listar jag nu lite funderingar jag har över kartan och kanske främst ortnamn. Jag skriver ner alla tankar jag har, så Spelknepe - kan du uppdatera? någon gång...
Ekenfara:
Ekeborg ligger vid Ekeborgsflodens östra strand, där floden rinner ut i havet. Här finns även den stora orten Vallstena (3 000 inv) som måste finnas med på kartan.
Andra platser som kan finnas här:
Grönlunda, Ekelund, Lund (kom igen, skärp er, allla platser kan väl inte heta något på lund! - joo, men vi gillar det. och vi har ju så många ekelundar...
)
Grönlunda. Liten by vid gränsen mellan Haperike och Ekenfara. Idylliskt belägen på Grudeflodens strand. Som klassisk plats för traditionella firanden vid sommarsolståndet har byn fått stå som urtypen av kardiskt sommarsolståndsfirande.
Satgherin:
Arntuna liggar fint på spelis karta (placeringen varierar i Aidnhäftet, därav påpekandet).
Östra Satgherin - divrastäppen. torrt område.
Bredsö - stora ön öster om Divras udde. måste finnas med på karta.
Ruinstad där floden rinner ut i havet. gammalt namn.
Darensslätt:
Faltrax är en fri stad, så hertigens borg kan ju gärna få markeras. Annars bara åker. Någon mer stad av någorlunda storlek borde ligga längs kusten.
Inmark:
Tornriddarborgen - nära Grudergborg, längs Phaltofloden. Namnbyte mottages tacksamt, namnet är ju lite tråkigt...
Gärna lite bergigare än på spelis karta.
Platser: Vitaby samt några gruvorter kanske
Grinfara:
Platser: Rosenskog (baroni), samt några fiskesamhällen med gamla joriska namn.
Haperike:
Skapen är kyrklig fristad och hertigen residerar inte här.
Edsmark (baroni)
Nordmark
Klippeborg, huvudort i Klippelän.
Övrigt:
Gladaskogen - måste ju märkas ut ordentligt
Via Aidne - pilgrimsled från Ekeborg till Fil-Tofia och vidare bort genom norra Zorakin. Kan möjligen också markeras. (Vägen är en av kardiens bästa, speciellt sista sträckan).
Divraslätten - jag har aldrig förstått vad och var den finns och vill inte att det namnet används. På kartor står den över det enda kuliga området på Divra. Ogenomtänkt. (Ifall den skall finns så är det västra satgherin, kanske även haperike).
Andra någorlunda stora vägar: Ekeborg-Arntuna, Ekeborg-Faltrax, Faltrax-Grudergborg
På Adragoors inrådan listar jag nu lite funderingar jag har över kartan och kanske främst ortnamn. Jag skriver ner alla tankar jag har, så Spelknepe - kan du uppdatera? någon gång...
Ekenfara:
Ekeborg ligger vid Ekeborgsflodens östra strand, där floden rinner ut i havet. Här finns även den stora orten Vallstena (3 000 inv) som måste finnas med på kartan.
Andra platser som kan finnas här:
Grönlunda, Ekelund, Lund (kom igen, skärp er, allla platser kan väl inte heta något på lund! - joo, men vi gillar det. och vi har ju så många ekelundar...
)Grönlunda. Liten by vid gränsen mellan Haperike och Ekenfara. Idylliskt belägen på Grudeflodens strand. Som klassisk plats för traditionella firanden vid sommarsolståndet har byn fått stå som urtypen av kardiskt sommarsolståndsfirande.
Satgherin:
Arntuna liggar fint på spelis karta (placeringen varierar i Aidnhäftet, därav påpekandet).
Östra Satgherin - divrastäppen. torrt område.
Bredsö - stora ön öster om Divras udde. måste finnas med på karta.
Ruinstad där floden rinner ut i havet. gammalt namn.
Darensslätt:
Faltrax är en fri stad, så hertigens borg kan ju gärna få markeras. Annars bara åker. Någon mer stad av någorlunda storlek borde ligga längs kusten.
Inmark:
Tornriddarborgen - nära Grudergborg, längs Phaltofloden. Namnbyte mottages tacksamt, namnet är ju lite tråkigt...
Gärna lite bergigare än på spelis karta.
Platser: Vitaby samt några gruvorter kanske
Grinfara:
Platser: Rosenskog (baroni), samt några fiskesamhällen med gamla joriska namn.
Haperike:
Skapen är kyrklig fristad och hertigen residerar inte här.
Edsmark (baroni)
Nordmark
Klippeborg, huvudort i Klippelän.
Övrigt:
Gladaskogen - måste ju märkas ut ordentligt
Via Aidne - pilgrimsled från Ekeborg till Fil-Tofia och vidare bort genom norra Zorakin. Kan möjligen också markeras. (Vägen är en av kardiens bästa, speciellt sista sträckan).
Divraslätten - jag har aldrig förstått vad och var den finns och vill inte att det namnet används. På kartor står den över det enda kuliga området på Divra. Ogenomtänkt. (Ifall den skall finns så är det västra satgherin, kanske även haperike).
Andra någorlunda stora vägar: Ekeborg-Arntuna, Ekeborg-Faltrax, Faltrax-Grudergborg
Ekeborg (forts)
Nya staden (4 800)
”Nya staden” fnös Banérriddare Mayok. ”Snarare en förvuxen bondby. Här finns fler grisar än människor, fler bönder än skomakare och fler fruktträd än gatstenar. Låt oss rida fort så kommer vi snart till mitt magnifika residens vid Riddar Halvards plats! Tag ingen notis om halvlingarna vi passerar snart, de är givetvis fullständigt hopplösa, men har åtminstone vett nog att ta efter goda echtiska seder.” Banérriddar Mayok från Edsmark sporrade så sin hingst nerför Hagmovägen så att folk och fä knappt han undan det framstormande sällskapet.
Nya staden påminner mycket riktigt mer om en förvuxen bondby eller, för den sentida betraktaren, ett villakvarter i en välmående förort med, som mäklarna säger, "generösa trädgårdstomter". Längs de enkla gatorna ligger låga korvirkeshus av samma typ som dominerar övriga Ekenfara. Överallt finner man fruktträdgårdar, trädgårdsodlingar och örtagårdar. Ett par kvarvarande lundar med ekskog bidrar även till det lummiga intrycket. Det är svårt att tro att man kommit till Kardiens största stad för den som anländer till Ekeborg genom Arntunaporten och finner sig kryssa mellan bökande grisar och artigt hälsas välkommen av bönder på väg till fälten. Endast längs Jarl Bankes väg och Vidarvägen finns en påtaglig stadskänsla. Nya staden befolkas av ”vanligt folk”, de flesta goder echt, som livnär sig som bönder, skomakare, tunnbindare, snickare, murargesäller, stadsvakter, tjänare, skräddare, slaktare och liknande. Inga märkvärdiga sysslor, men då löneläget är högt i Ekeborg klarar man sig ganska gott. En vanlig inkomst ligger på 45 km per dag.
Kungens nytorg – centrum för handel med jordbruksprodukter. Här bjuds säsongens färska frukt och grönsaker ut av Ekenfaras bönder. Runt torget finns även slaktare, bagare, en vinstuga, några ölhus, ett bryggeri och ett värdshus. Mitt på torget reser sig en staty i romantisk stil av Riddar Gadaryus Stolpe som sträcker sitt svärd emot skyn. Vid hans fötter vilar den livlösa Grinfaraormen.
Vidarvägen – sträcker sig från stadsporten till Kungens nytorg. Kantas av nybyggda och påkostade korvikes-tegelhus. Det finns ännu obyggda tomter och på ett par av dessa arbetar men med att uppföra nya byggnader. Längs Vidarvägen bor nyrika borgare: åkeriägare, handelsmän, byggmästare, drotsar etc.
Lilla Ekeborg – i en idyllisk och välskött by med rosenbuskar och körbärsrträd bor omkring ett halvt tusende halvlängdsmän. Många av dem har åkrar utanför staden där man odlar frukt och grönsaker som säljs på kungens nytorg. Det vanligaste yrket bland männen år dock finsnickare. Bland kvinnorna är det många som arbetar som barnuppassare åt det rika borgarskapet och adeln. Här finns även ett tehus där Ragnvald Fyrfinger söker lära Echterna riktig tekultur och serverar ljuvligt frasiga smörflarn. Halvlängdsmännen har kommit att bli en accepterad del av staden, även om man får stå ut med fulla ungdomar emellanåt drar igenom Lilla Ekeborg, brummandes på ”Va´ har’u har’u för’e lilla pyre?”, en för staden ny visa av okänt ursprung.
Ankeborg – någon sådan plats finns inte. Ankorna bor i Linhamnen, eller (om de är rika) i Solstaden.
Nya staden (4 800)
”Nya staden” fnös Banérriddare Mayok. ”Snarare en förvuxen bondby. Här finns fler grisar än människor, fler bönder än skomakare och fler fruktträd än gatstenar. Låt oss rida fort så kommer vi snart till mitt magnifika residens vid Riddar Halvards plats! Tag ingen notis om halvlingarna vi passerar snart, de är givetvis fullständigt hopplösa, men har åtminstone vett nog att ta efter goda echtiska seder.” Banérriddar Mayok från Edsmark sporrade så sin hingst nerför Hagmovägen så att folk och fä knappt han undan det framstormande sällskapet.
Nya staden påminner mycket riktigt mer om en förvuxen bondby eller, för den sentida betraktaren, ett villakvarter i en välmående förort med, som mäklarna säger, "generösa trädgårdstomter". Längs de enkla gatorna ligger låga korvirkeshus av samma typ som dominerar övriga Ekenfara. Överallt finner man fruktträdgårdar, trädgårdsodlingar och örtagårdar. Ett par kvarvarande lundar med ekskog bidrar även till det lummiga intrycket. Det är svårt att tro att man kommit till Kardiens största stad för den som anländer till Ekeborg genom Arntunaporten och finner sig kryssa mellan bökande grisar och artigt hälsas välkommen av bönder på väg till fälten. Endast längs Jarl Bankes väg och Vidarvägen finns en påtaglig stadskänsla. Nya staden befolkas av ”vanligt folk”, de flesta goder echt, som livnär sig som bönder, skomakare, tunnbindare, snickare, murargesäller, stadsvakter, tjänare, skräddare, slaktare och liknande. Inga märkvärdiga sysslor, men då löneläget är högt i Ekeborg klarar man sig ganska gott. En vanlig inkomst ligger på 45 km per dag.
Kungens nytorg – centrum för handel med jordbruksprodukter. Här bjuds säsongens färska frukt och grönsaker ut av Ekenfaras bönder. Runt torget finns även slaktare, bagare, en vinstuga, några ölhus, ett bryggeri och ett värdshus. Mitt på torget reser sig en staty i romantisk stil av Riddar Gadaryus Stolpe som sträcker sitt svärd emot skyn. Vid hans fötter vilar den livlösa Grinfaraormen.
Vidarvägen – sträcker sig från stadsporten till Kungens nytorg. Kantas av nybyggda och påkostade korvikes-tegelhus. Det finns ännu obyggda tomter och på ett par av dessa arbetar men med att uppföra nya byggnader. Längs Vidarvägen bor nyrika borgare: åkeriägare, handelsmän, byggmästare, drotsar etc.
Lilla Ekeborg – i en idyllisk och välskött by med rosenbuskar och körbärsrträd bor omkring ett halvt tusende halvlängdsmän. Många av dem har åkrar utanför staden där man odlar frukt och grönsaker som säljs på kungens nytorg. Det vanligaste yrket bland männen år dock finsnickare. Bland kvinnorna är det många som arbetar som barnuppassare åt det rika borgarskapet och adeln. Här finns även ett tehus där Ragnvald Fyrfinger söker lära Echterna riktig tekultur och serverar ljuvligt frasiga smörflarn. Halvlängdsmännen har kommit att bli en accepterad del av staden, även om man får stå ut med fulla ungdomar emellanåt drar igenom Lilla Ekeborg, brummandes på ”Va´ har’u har’u för’e lilla pyre?”, en för staden ny visa av okänt ursprung.
Ankeborg – någon sådan plats finns inte. Ankorna bor i Linhamnen, eller (om de är rika) i Solstaden.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Jag har en skiss i en pärm. Problemet är att jag saknar artistisk talang, så det är inget som man kan använda sig av, även om jag skulle lyckas med konsstycket att scanna in den...Mikael skrev:Ekeborgs karta eller planritning skulle vara intressant att se nu. Här i denna metropol kommer fler äventyr utspela sig i framtiden.
PS. ingen ankeborg...någonstans får det finnas en.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
