Ghazam skrev:Detta stämmer inte med beskrivningen av den riksbildning som finns sedan tidigare då det var Bermond Riksfader som utropade Berendien efter svartfolkskrigen. Dessa krig är viktiga för landets historia för de förklarar dels hur feodalismen i riket föddes och det förklarar de djuriske halvfolkens juridiskt fria ställning. På Tebarchus tid var Berendien ett svagt hoplänkat ättesamhälle som valde kung (lite som Britannien pre-Arthur).
Det dök for ett tag sedan upp några ideer rörande Berendien; sammanhängande historia, UGs uppkomst , LVs roll m.m. Jag gjorde då en sammanfattning baserad på dina gamla ideer och de nya som dykt upp. Ville inte utelämna något, varken gammalt eller nytt men försökte få med allt och fläta det in i en logisk och sammanhängande kronologi som även stämde med övriga Ereb och den utveckling som händt där. Detta verkade gillas och såg ut så här:
Vill du återgå helt till din historia Ghazam eller använda denna revidering? Viktiga anledningar till mina omskrivningar var att göra ursprunget till UG lite luddigt genom att förlägga det till det "första" riket - Berendia, som sedan föll och numera ses som nationens ärorika tid; och att senarelägga det "andra" - Berendien och östra Kopparhavets inträde i "Den nya Tiden" i förhållande till västra Ereb som gör det kring år 0. Din historia måste oavsett editeras lite då flera händelser ligger förskjutna (tror du engång skrev att du i din kampanj medvetet hade gjort detta?).Mörkertiden 600-150 fO
Tolan retarderar gradvis bakåt i utvecklingen, naturahushållning återinförs, jordbruket förfaller, gårdar, gods och hela samhällen lämnas öde. De organiserade grupper som finns kvar efter konfluxen försöker på olika sätt att överleva. Olika maktfraktioner dyker upp som ivrigt försöker plundra varandra. Landsbygden härjas av rövarband. Svartfolken i Erbulasbergen, som klarat sig undan konfluxen i sina hålor, expanderar norrut mot de tre stora skogarna på Tolan. Landori stänger sina gränser.Riket Berendia 150-50 fO
Tabarcus (av gammal jorisk patricierfamilj från Entichon) lyckas samla norra Tolans hövdingar och med gemensam kraft driver de bort svartfolken. Alverna i Landori bistår med trupper och även många älvfolk deltar i striderna. Slaget vid Sankmas klint kommer att bli legendarisk i Berendiens historia Tabarcus utropar sig själv till kung och delar upp landet enligt ett primitivt feodalsystem. Riket får namnet Berendia. Han lovar att respektera alvernas gränser och att älvfolk alltid skal ha en fristad här. Berendiernas öppna sinne för andra folk och kulturer härstammar från denna tiden. Tabarcus deklarerar att de Gamla Gudarna nu har drivits bort och att de nya Unga Gudarna nu råder. Han samlar diverse lokala bruksgudar och naturandar som existerat redan på tolanernas tid, innan Kejsardömet Jorpagna, knådar lite om och slår ihop dem i ett panteon som känns nytt och "ungt" men som folket ändå kän känna sig igen i. Fred råder nu under lång tid (i ett relativt isolerad land) och berendierna kommer alltid att referere till detta Berendia under de Unga Gudarnas välsignade styre som ett idealrike då allt var bra och ingen ondskap eller missnöje fanns. Så var dock inte fallet.Inbördeskrigen 50 fO-150 eO
Tabarcus rike faller samman kort tid efter hans död, splittrat av maktgiriga adelshus, otaliga gudar och prästerskap samt svartfolken som återhämtat sig i Erbulasbergen i söder. Snart råder igen kaos och anarki idet som synes att vara Mörkertiden som återvändt. Inget enhetligt styre finns utan befolknigen i landets olika delar tvingas klara sig själva. Mot slutet av perioden vinner en morëlvidynsk krigsherre vid namn Zedufar terräng och inför ett skräckvälde i stora delar av norra Tolan och befolkningen lider svårt. Ett nytt samarbete börjar spira bland flera av adelshusen som även de ser sin makt hotat och man börjar tala om att återupprätta kungariket.Nya tiden 150-610 eO
Trots sina svårigheter för samarbete har adelshusen samlats bakom den unge Beronrik och går ut i krig mot Zedufar. I Slaget vid Aro besegras fienden och Beronrik utropas till kung av det nya Berendien. Det gamla feodalsystem blir av kungen och hans närmaste försökt gjort mera likt det i Aidne men behåller mycket av sin "röriga" särlprägel. Beronrik samlar även några av de starkaste gudarna och gudinnorna bland de Unga Gudarna och ger dessa en mera framstående roll i panteonet. Missionärer från den Lysande Vägen finns i landet men har mycket liten betydelse. Morëlvidynen Zedufar bedrev under sitt skräckvälde en mycket nitisk och resultatrik jakt på Etinstrogna.
Vad tycks?