Birke: Munkar är inte riarker. En riark är en "församlingspräst". Man är inte riark utan en församling, om man inte fårr annat specialuppdrag av sin bontisâl (som t.ex. missionär eller lärare). Munkar har ett annat kall än riarker, och en helt annan funktion och det finns ingen anledning för dem att bli initierade som riarker om de inte ska lämna munklivet och bli "församlingspräster".
Däremot händer det att en riark väljer att senare i livet bli solmunk. En sådan munk tituleras riarkmunk, och har ofta en hedrande ställning på klostren - men det är ovanligt.
Eller...?
Således kan vi både få ett magivänligt samhälle samtidigt som risken för den klassiska "häxbränningen" finns kvar.
Klassisk häxbränning finns kvar så länge nekromanti, spiritism, demonologi och häxkonster är i faggorna! Det behövs inte okunskap om de "mindre magiskolorna" för att häxbränning fortfarande är möjlig.
"Goda skolor" använde jag då detta uttryck finns i officiella källor.
Om jag minns rätt är detta inte ett "in-game" citat (dvs. LV:s syn) utan Äventyrsspels kategorisering av magiskolorna - vilken jag tycker är platt och ointressant. Vi kan däremot behålla den klassificeringen som den Jorpagniska synen - vilken LV utvecklat något i dagsläget till att inkludera även de mindre kända skolorna.
Sedan har jag börjat fundera på det här... Säg vad ni tycker. Ngt att bygga på, eller värdelöst?
Luciterna
Det finns en grupp magiker som samlat sig i en egen orden kallad luciterorden. Luciterna menar att det i viss magi finns helig kraft från Etin, och att dessa besvärjelser skall brukas riktigt i Etins ära. Bland annat elementarbesvärjelser från elementen ljus, värme och eld anses hämta sin kraft från Etins väsen. Även helande och renande animismbesvärjelser, samt körsånger ur harmonismen undervisas och praktiseras. Denna grupp Etins-trogna magiker är kontroversiella även på fastlandet för sin syn på magi. Andra magiker ratar dem. Ljusa Handen är misstänksamma mot dem, men exarken har sedan hundra år tillbaka givit orden sin välsignelse.