Plot:
RP skall hitta gammal drottnings kvarlevor. efter lite undersökningar får de veta att kardiska drottningar innan echternas maktövertagande begrovs under pemoden i katedralen i Faltrax. Lätt! RP drar dit och efter lite stök och bök lyckas de få tillstånd/smyga sig ner i kryptan. Väl där... finns alla drottningar, utom den som de söker! (såklart). Konfunderade får de forsätta sina eftersökningar. Om de konsulterar biblioteket i Faltrax (en sorglig instutition, berövad på det mesta av sina böcker, endast ett fåtal lärda män är anslutna) kan de i historieböcker finna att hon avled hastigt under kungabesök i Goiana. Hon begravdes i en liten köping i centrala Goiana. Problem: köpingen finns inte kvar, har man tur kan man finna dess ruiner. Hela landskapet är förändrat, gamla karthänvisningar hjälper föga. All jordbruksmark är ersatt med skog. Alverna kanske inte ser så positivt på äventyraranas intrång. Väl där måste man leta rätt på gravplatsen.
Kunde inte hjälpa det, hoppas att det kan vara till någon hjälp. Lite action, mycket frustrerat letande... Släng in lite stråtrövare/svartfolk i Inmark och krydda med sura, introverta Videlrikingar för att få lite mer att hända. Låt RP bevittna övergrepp från en echtisk adelsman mot sina faltrakiska bönder (ehh, jag menar inte sexuella, mer hugg och slag. kanske är han på väg att summariskt avrätta någon som inte kan betala sina skatter?)
Lysande Vägen
Vi talade lite om Etins uppenbarelser innan Odo, så jag skissade upp detta... Säg vad ni tycker.
Etins uppenbarelser före Odo
Vart kom tron på Etin ifrån? Var höll han hus innan Odod uppenbarelse vid tideräkningens begynnelse? Detta är en fråga som stundom rört den Lysande Vägens främsta teologer till djupa studier och vilda spekulationer. De flesta har varit överens om att Etin uppenbarart sig i historien innan han lät Odo bli upplyst av det eviga och rena ljuset. Inte minst Odosmunkarna på Caddo har kommit fram till en hel del intressanta teorier, som även Mandelorden på fastlandet anser innehåller ett stort mått sanning.
Odosmunkarna menar att Etin försökt uppenbara sig själv åtminstone tre gånger i historien innan han utvalde den unge krukmakarlärlingen från Arno.
1) Solkejsaren i Jorpagna (Eiron) - 720-680 f.O.
Genom en av Mandelmunkarnas expiditioner har Odosmunkarna lyckats få tag på en lunta mycket intressanta dokument från det gamla Jorpagniska kejsardömets dagar. Bland dessa sokument fann man bland annat utdrag ur kejsar Domions krönikor och personliga annoteringar. Många av dessa anteckningar anses gjorda av Solkejsaren själv, och är därför inte bara av historiskt intresse utan även mycket värdefulla. I anteckningarna kan man läsa hur kejsar Domion, runt år 720 f.O. fick en uppenbarelse av solguden Eiron som menade att han, som folkens skapare, tröttnat på hur alla världens väsen fallit från sin storhet och blivit våldsamma, lustfyllda och maktgiriga. Eiron menade att han utvalt Domion till att vara en god och föredömlig härskare som skulle leda folken på rättfärdiga vägar. Eiron sade till och med att om Domion var lydig i allt skulle han belönas med titeln "Eirons fosterson". Eiron gav sedan Domion maktens och talets gåva och gjorde honom mäktig att skåda.
Av senare manuskript har Odosmunkarna kommit fram till att Domion inom ett år måste ha vänt Eiron ryggen. Han menade istället att han fått sin kejserliga makt från guden Maal, och utropade sig till dennes son. Kejsardömet började dyrka Domion och en utbredd kejsarkult etablerades inom ett årtionde. Munkarna inom Andra Orden till Odos Minne menar att "Eiron" egentligen var Etin, som genom den avfällige kejsar Domion försökte sprida sitt ljus över världen. Även den omdiskuterade titeln Solkejsare får i denna teori sin förklaring i att Domion ursprungligen fick sin kejserliga makt av solguden Eiron.
Flera likheter mellan Eiron och Etin står att finna. Båda är solgudar som utger sig för att vara alltings skapare. Båda vill "sprida sitt ljus bland folken". Båda är missnöjda med hur folken lever sina liv och vill leda dem på rätta vägar. Båda väljer av någon anledning att kalla en person bland människorna att representera honom.
2) Eledains brödraskap i västra Akrogal (Eledain) ca 400-150 f.O.
I Akrogal har Odosmunkarna funnit ännu en gud som bär stora likheter med Etin. Denna gud kallade sig Eledain, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Vad man vet är att en religion snabbt utbredde sig i delar av Akrogal under 400-talet före Odo. Liksom den Lysande Vägen hade denna tro både munkar och heliga krigare ("Eledains brödraksap"). De Eledain-troende kämpade mot en mörk entitet vid namn Sathmog, vilken bär stora likheter med den Lysande Vägens Hemaquiel.
Efter många turboleta år och stora krig verkar tron på Eledain ha dött ut runt år 150 f.O., men helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder.
Bortsett från munkarna och "riddarna" påpekar Odosmunkarna flera likheter mellan Eledain och Erin. Båda är skapargudar och personifierar godhet, ljus och välvillighet. Det som ofta kallats "Eledains stjärna" (och var symbolen för Eledain-tron) tolkar Odosmunkarna som en stiliserad sol - vilken bär många likheter med den symbol som den Lysande Vägen nu använder sig av. Det råder delade meningar om hur stor inverkan Eledaintron hade på Ereb under mörkertiden, men de flesta är överens om att Eledains tjänare besökte de östra delarna av Ereb vid ett flertal tillfällen - inte minst det som idag är Krun och Hynsolge.
3) Sonekestammen i Efaro (Efthek) ca 200 f.O. - 100 e.O.
Det berättas i Efaro om en ung krigare vid namn Meke som var ute och jagade. Under jakten började solen skina med ovanlig styrka och Meke föll utmattad till marken. En röst kom ur solen och talade till Meke. Den presenterade sig som Efthek - solens gud och världens hövding. Meke undrade varför en sådan mäktig och sträng gudom (i Efaro är solen ofta associerad med torka, likväl som dagsljus och värme) skulle nedlåta sig att tala till en enkel krigare och inte till stammens präster. Efthek förklarade att prästerna var förblindade av sina avgudar och inte kunde höra hans röst, och att Meke visat sig vara en rättfärdig man med rent hjärta. Efthek gav sedan Meke fyra enkla levnadsregler som i stort stämmer överens med den Lysande Vägens sex bud. Vidare sände han Meke till att uppmana hela sin stam, "Sonekestammen", att lämna sina gamla gudar och istället följa Efthek och dennes keke (levnadsregler).
När den Lysande Vägens munkar trehundra år senare kom resande till området med Odos lära blev de varmt mottagna av Sonekestammen, som nu i sin fullhet anammat Mekes budskap och dyrkade Efthek. Man tog villigt emot den Lysande Vägens lära då den i praktiskt taget allt stämde överens med deras tro på Efthek. Även idag är det bland Sonekestammen som den Lysande Vägen har starkast fäste i Efaro, och många av Sonekes folk kallar forfarande Etin för Efthek, och har blandat in många av sina gamla seder i den "nya" tron.
Odosmunkarna misstänker vidare att det finns många fler exempel från historien, och de studerar idogt ämnet för att utröna fler svar. De har till och med på senare tid skickat expiditioner till både Ereb, Samkarna och Soluna för att bekräfta rykten och undersöka legender.
Etins uppenbarelser före Odo
Vart kom tron på Etin ifrån? Var höll han hus innan Odod uppenbarelse vid tideräkningens begynnelse? Detta är en fråga som stundom rört den Lysande Vägens främsta teologer till djupa studier och vilda spekulationer. De flesta har varit överens om att Etin uppenbarart sig i historien innan han lät Odo bli upplyst av det eviga och rena ljuset. Inte minst Odosmunkarna på Caddo har kommit fram till en hel del intressanta teorier, som även Mandelorden på fastlandet anser innehåller ett stort mått sanning.
Odosmunkarna menar att Etin försökt uppenbara sig själv åtminstone tre gånger i historien innan han utvalde den unge krukmakarlärlingen från Arno.
1) Solkejsaren i Jorpagna (Eiron) - 720-680 f.O.
Genom en av Mandelmunkarnas expiditioner har Odosmunkarna lyckats få tag på en lunta mycket intressanta dokument från det gamla Jorpagniska kejsardömets dagar. Bland dessa sokument fann man bland annat utdrag ur kejsar Domions krönikor och personliga annoteringar. Många av dessa anteckningar anses gjorda av Solkejsaren själv, och är därför inte bara av historiskt intresse utan även mycket värdefulla. I anteckningarna kan man läsa hur kejsar Domion, runt år 720 f.O. fick en uppenbarelse av solguden Eiron som menade att han, som folkens skapare, tröttnat på hur alla världens väsen fallit från sin storhet och blivit våldsamma, lustfyllda och maktgiriga. Eiron menade att han utvalt Domion till att vara en god och föredömlig härskare som skulle leda folken på rättfärdiga vägar. Eiron sade till och med att om Domion var lydig i allt skulle han belönas med titeln "Eirons fosterson". Eiron gav sedan Domion maktens och talets gåva och gjorde honom mäktig att skåda.
Av senare manuskript har Odosmunkarna kommit fram till att Domion inom ett år måste ha vänt Eiron ryggen. Han menade istället att han fått sin kejserliga makt från guden Maal, och utropade sig till dennes son. Kejsardömet började dyrka Domion och en utbredd kejsarkult etablerades inom ett årtionde. Munkarna inom Andra Orden till Odos Minne menar att "Eiron" egentligen var Etin, som genom den avfällige kejsar Domion försökte sprida sitt ljus över världen. Även den omdiskuterade titeln Solkejsare får i denna teori sin förklaring i att Domion ursprungligen fick sin kejserliga makt av solguden Eiron.
Flera likheter mellan Eiron och Etin står att finna. Båda är solgudar som utger sig för att vara alltings skapare. Båda vill "sprida sitt ljus bland folken". Båda är missnöjda med hur folken lever sina liv och vill leda dem på rätta vägar. Båda väljer av någon anledning att kalla en person bland människorna att representera honom.
2) Eledains brödraskap i västra Akrogal (Eledain) ca 400-150 f.O.
I Akrogal har Odosmunkarna funnit ännu en gud som bär stora likheter med Etin. Denna gud kallade sig Eledain, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Vad man vet är att en religion snabbt utbredde sig i delar av Akrogal under 400-talet före Odo. Liksom den Lysande Vägen hade denna tro både munkar och heliga krigare ("Eledains brödraksap"). De Eledain-troende kämpade mot en mörk entitet vid namn Sathmog, vilken bär stora likheter med den Lysande Vägens Hemaquiel.
Efter många turboleta år och stora krig verkar tron på Eledain ha dött ut runt år 150 f.O., men helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder.
Bortsett från munkarna och "riddarna" påpekar Odosmunkarna flera likheter mellan Eledain och Erin. Båda är skapargudar och personifierar godhet, ljus och välvillighet. Det som ofta kallats "Eledains stjärna" (och var symbolen för Eledain-tron) tolkar Odosmunkarna som en stiliserad sol - vilken bär många likheter med den symbol som den Lysande Vägen nu använder sig av. Det råder delade meningar om hur stor inverkan Eledaintron hade på Ereb under mörkertiden, men de flesta är överens om att Eledains tjänare besökte de östra delarna av Ereb vid ett flertal tillfällen - inte minst det som idag är Krun och Hynsolge.
3) Sonekestammen i Efaro (Efthek) ca 200 f.O. - 100 e.O.
Det berättas i Efaro om en ung krigare vid namn Meke som var ute och jagade. Under jakten började solen skina med ovanlig styrka och Meke föll utmattad till marken. En röst kom ur solen och talade till Meke. Den presenterade sig som Efthek - solens gud och världens hövding. Meke undrade varför en sådan mäktig och sträng gudom (i Efaro är solen ofta associerad med torka, likväl som dagsljus och värme) skulle nedlåta sig att tala till en enkel krigare och inte till stammens präster. Efthek förklarade att prästerna var förblindade av sina avgudar och inte kunde höra hans röst, och att Meke visat sig vara en rättfärdig man med rent hjärta. Efthek gav sedan Meke fyra enkla levnadsregler som i stort stämmer överens med den Lysande Vägens sex bud. Vidare sände han Meke till att uppmana hela sin stam, "Sonekestammen", att lämna sina gamla gudar och istället följa Efthek och dennes keke (levnadsregler).
När den Lysande Vägens munkar trehundra år senare kom resande till området med Odos lära blev de varmt mottagna av Sonekestammen, som nu i sin fullhet anammat Mekes budskap och dyrkade Efthek. Man tog villigt emot den Lysande Vägens lära då den i praktiskt taget allt stämde överens med deras tro på Efthek. Även idag är det bland Sonekestammen som den Lysande Vägen har starkast fäste i Efaro, och många av Sonekes folk kallar forfarande Etin för Efthek, och har blandat in många av sina gamla seder i den "nya" tron.
Odosmunkarna misstänker vidare att det finns många fler exempel från historien, och de studerar idogt ämnet för att utröna fler svar. De har till och med på senare tid skickat expiditioner till både Ereb, Samkarna och Soluna för att bekräfta rykten och undersöka legender.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Detta var intressant anders och verkar binda samman många företeelser. Alla tre "uppenbarelser" är också ganska tolkningsbara och borde fungera utmärkt som teorier (börjar gilla dessa Odosmunkar).anders skrev:Etins uppenbarelser före Odo
Vart kom tron på Etin ifrån? Var höll han hus innan Odod uppenbarelse vid tideräkningens begynnelse? Detta är en fråga som stundom rört den Lysande Vägens främsta teologer till djupa studier och vilda spekulationer. De flesta har varit överens om att Etin uppenbarart sig i historien innan han lät Odo bli upplyst av det eviga och rena ljuset. Inte minst Odosmunkarna på Caddo har kommit fram till en hel del intressanta teorier, som även Mandelorden på fastlandet anser innehåller ett stort mått sanning.
Odosmunkarna menar att Etin försökt uppenbara sig själv åtminstone tre gånger i historien innan han utvalde den unge krukmakarlärlingen från Arno.
1) Eirons möte med Domion går nog att koppla samman med Jorpagnas erövring av Efaro. Någon tanke på bakom den snabba övergivningen efter bara ett år? Maal minns jag som en av Oktagonens demoner men det är kanske denne du avser?
2) Eledains brödraskap vet jag inte så mycket om men det ser bra ut, med både rester efter helgedomer och den omtolkade stjärnan.
3) Efthek i Efaro kommer jag definitivt skriva in i historien om Soltågen, har haft lite idetorka när det gäller dessa men nu börjar det lossna... Återkommer i Soltågstråden!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Bestämde vi inte för ett tag sen att faktisk ändra Eiron till Etin? Det känns som om vi knyter händelserna i äventyret S&O mer till Ereb på det viset, men det går ju att ändra tillbaka om Eledains brödraskap passar bättre?Fraxinus skrev:Jag vill bara påpeka att Karlsorden med sitt forna huvudsäte vid sjön Anja i Zorakien var tillägnad Eledain. Klostret skövlas vid ca 540 eO av Svartfolk.
Var det Eiron?! Jag minns väl fel! Men för mig spelar det egentligen ingen större roll vilken gudom vi använder oss av. Karlsorden verkar dock ha haft en del märkliga aspekter i sin orden om man tänker på hur orden och dess kloster beskrivs i Skönheten och odjuret-modulen.birkebeineren skrev:Bestämde vi inte för ett tag sen att faktisk ändra Eiron till Etin? Det känns som om vi knyter händelserna i äventyret S&O mer till Ereb på det viset, men det går ju att ändra tillbaka om Eledains brödraskap passar bättre?Fraxinus skrev:Jag vill bara påpeka att Karlsorden med sitt forna huvudsäte vid sjön Anja i Zorakien var tillägnad Eledain. Klostret skövlas vid ca 540 eO av Svartfolk.
Mycket snyggt - speciellt Eledainbiten.
Det enda jag tycker är lite konstigt är att alla namn börjar pa E-... är Etin verkligen guddomens "sanna" namn, eller är det etindyrkarnas namn pa honom? Att lata ett "sannt" namn skina igenom i de olika historierna tycker jag gör Etin lite för "närvarande" och lite för lätt att sätta fingret pa...
Annars är det mycket mysigt Undrar om det inte finns nagon gammal solkult uppe i Nargur ocksa? Hjallbrand, nagon?
Det enda jag tycker är lite konstigt är att alla namn börjar pa E-... är Etin verkligen guddomens "sanna" namn, eller är det etindyrkarnas namn pa honom? Att lata ett "sannt" namn skina igenom i de olika historierna tycker jag gör Etin lite för "närvarande" och lite för lätt att sätta fingret pa...
Annars är det mycket mysigt
Undrar om det inte finns nagon gammal solkult uppe i Nargur ocksa? Hjallbrand, nagon?Riktigt trevlig läsning anders. Det nämns ju i något officiellt material att lysande vägen och ashinas läror har många likheter och jag vet att Lukas Sjöström hade planer på att ashinas läror skulle vara äldre än lysande vägen och influerat bla fastlandsgrenen. Nu har ju lysande vägen tagit en annan väg sedan detta projekts första trevande steg. Men din text om Eledains brödraskap ger ju en möjlighet att fortfarande ge de bägge religionerna någon form av gemensam nämnare. Ashinas läror skulle då kunnat ha sitt ursprung i Eladain,eller iaf vissa delar.
Ser bra ut Anders.
1) Varför Domion? Om det bara är för att han även kallades Solkejsaren så är det dålig motivering. Enligt officiell text (inte mina tillägg om Maal) så var han en rätt ruskig typ som inte backade för lönnmord och utrensning. Varför skulle Etin vilja vända sig till en sådan typ? (Såvida det inte skedde i hans ungdom innan han föll för sin girighet och makthunger, och då långt innan ev. Maaal, men att han senare ändå tog solen som symbol?) Förespråkar hellre någon tidig kejsare med trevligare inställning till sina medmänniskor, kanske redan på Kruns tid vilket skulle kunna lämna lite kopplingar i Krun till senare dagar!?
2) Ja Karlsordens tempel bytte vi väl till LV, men det kan ligga på grunden av ett äldre tempel för Eledain. Jag har föreställt mig Eledaintron existerande i skymundan i Imperiet, liksom i Ereb idag.
3) Finnemang, inga invändningar.
1) Varför Domion? Om det bara är för att han även kallades Solkejsaren så är det dålig motivering. Enligt officiell text (inte mina tillägg om Maal) så var han en rätt ruskig typ som inte backade för lönnmord och utrensning. Varför skulle Etin vilja vända sig till en sådan typ? (Såvida det inte skedde i hans ungdom innan han föll för sin girighet och makthunger, och då långt innan ev. Maaal, men att han senare ändå tog solen som symbol?) Förespråkar hellre någon tidig kejsare med trevligare inställning till sina medmänniskor, kanske redan på Kruns tid vilket skulle kunna lämna lite kopplingar i Krun till senare dagar!?
2) Ja Karlsordens tempel bytte vi väl till LV, men det kan ligga på grunden av ett äldre tempel för Eledain. Jag har föreställt mig Eledaintron existerande i skymundan i Imperiet, liksom i Ereb idag.
3) Finnemang, inga invändningar.
Det var väl just det Anders skrev?Mikael skrev:Ser bra ut Anders.
1) Varför Domion? Om det bara är för att han även kallades Solkejsaren så är det dålig motivering. Enligt officiell text (inte mina tillägg om Maal) så var han en rätt ruskig typ som inte backade för lönnmord och utrensning. Varför skulle Etin vilja vända sig till en sådan typ? (Såvida det inte skedde i hans ungdom innan han föll för sin girighet och makthunger, och då långt innan ev. Maaal, men att han senare ändå tog solen som symbol?)
Är inte själva poängen att han vände Etin ryggen? Jag tycker inte att Etin måste ha vänt sig till mannen som sedan blev tidernas gullegullkejsare 
Tycker att texten är fullständigt brillijant (Observera hur jag försöker att inte använda ordet lysande mer)!
Och btw så var det Eiron, inte Eledain som omnämndes i Sjönheten och odjuret. Eledain finns i Skelettbyns hemlighet, ärans väg och möjligtvis ngn mer produkt från ÄSs ungdom.
Och btw så var det Eiron, inte Eledain som omnämndes i Sjönheten och odjuret. Eledain finns i Skelettbyns hemlighet, ärans väg och möjligtvis ngn mer produkt från ÄSs ungdom.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Precis, men han bör ha varit hyfsat god när Etin vände sig till honom. Jag säger bara att jag hellre ser det när han är ung soldat, kanske redan då grundar en liten kult, för att sedan fall för girighet och maktmissbruk.Regil skrev:Det var väl just det Anders skrev?Mikael skrev:Ser bra ut Anders.
1) Varför Domion? Om det bara är för att han även kallades Solkejsaren så är det dålig motivering. Enligt officiell text (inte mina tillägg om Maal) så var han en rätt ruskig typ som inte backade för lönnmord och utrensning. Varför skulle Etin vilja vända sig till en sådan typ? (Såvida det inte skedde i hans ungdom innan han föll för sin girighet och makthunger, och då långt innan ev. Maaal, men att han senare ändå tog solen som symbol?)
Redan som ung general i det oroliga östra Lasutyp hade Domions sinne förmörkats. Hans metoder för att kuva folket och fördriva sina fiender var brutala. Han var dock framgångsrik och blev Belisarions val som 2e man vid invasionen av Efaro. När han senare konfronterades med Maals profet hade han inte tänkt på Etin på mkt länge. Han såg potentialen i Maal för sina fortsatta ambitioner mot Kejsartiteln...tex
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Invasionen av Efaro utspelade sig 734-730 fO då Zenobia satt på den Jorpagniska tronen. Domion tog själv makten 727 fO efter att ha undanröjt kejsarinnans adoptivson Elgabion och lär förmodligen ha blivit "ond" innan detta. Känns som om vi behöver veta lite mera om denna Maal för att klargöra hur Solkejsaren utvecklades?Mikael skrev:Precis, men han bör ha varit hyfsat god när Etin vände sig till honom. Jag säger bara att jag hellre ser det när han är ung soldat, kanske redan då grundar en liten kult, för att sedan fall för girighet och maktmissbruk.
Redan som ung general i det oroliga östra Lasutyp hade Domions sinne förmörkats. Hans metoder för att kuva folket och fördriva sina fiender var brutala. Han var dock framgångsrik och blev Belisarions val som 2e man vid invasionen av Efaro. När han senare konfronterades med Maals profet hade han inte tänkt på Etin på mkt länge. Han såg potentialen i Maal för sina fortsatta ambitioner mot Kejsartiteln...tex