Har korrigerat det i Wikin. Tack, birke!birkebeineren skrev:Mycket bra mäster anders!anders skrev:Den stora schismen
Redan i slutet av Odos livstid...
S:t Pregon borde vara S:t Pergon..
Det joriska namnet på Kásaniõ II innom parentes kanske?
..och någonstans i slutet av texten tydliggöra den officiella benämningen av de två grenarna; dalkiska grenen och aidniska grenen!
Lysande Vägen
Här kommer lite mer att bita i...
Skall också snart skriva om:
* Stigen - de sex buden
* Försyndelser och budbrott
* Tillbedjan
* Den Gyllene Boken
Lära
Odo förkunnade att Etin, världssjälen, är den ende sanne guden och att allt är skapat av honom. Även alla intelligenta varelser skapades av Etin som gav dem en själ (d. kanat) vilken genomgår ett ständigt kretslopp av födelse, död och återfödelse. Andra så kallade gudar är inte riktiga gudar på samma sätt som Etin, och inte värda att tillbes. De ses istället som lägre andeväsen (antingen ljusandar eller demoner) eller som vanbilder av Etin.
För kanat att frigöra sig från det ständiga kretsloppet måste man i varje liv komma närmre Etin, och avkläda sig mörkrets gärningar och tankar. Detta gör man genom att följa den Lysande Vägen som profeten Odo predikade. Etin visade Odo ”Stigen”, sex levnadsregler som för kanat närmre Etins ljusrike. Endast genom att vandra på Stigen kan man leva ett liv som hyllar och ärar den barmhärtige Etin. Men Odo predikade att detta måste ske av egen fri vilja – något som ofta har glömts bort av den Lysande Vägens ivrare. Endast genom personliga beslut kan man närma sig den strålande Etin och förenas med världssjälen.
Skapelsen
I begynnelsen svävade Etin i intet och fyllde det med sin strålglans. Från början fanns också mörkret, Etins motsats, vilken har kommit att kallas Hemaquiel (d. Hemakiõ). Då Etin skapade Altor och formade världen som ett hem för alla tänkande varelser sökte han fördriva allt mörker, men det kvarstod i skuggorna. Hemaquiels mörka inflytande fanns sålunda kvar och försökte hålla alla varelsers kanat borta från Etins ljus. Det är enligt Odos lära Hemaquiel som är det mörker i våra själar som vill bryta Etins bud och driva oss i fördärvet.
Andra lägre gudaväsen (ljusandar och demongudar) inverkade i skapelsen och formade olika raser (såsom älvfolk, halvlängdsmän, svartfolk och dvärgar). Framför allt på Aidne förkunnar man dock att människan är Etins främsta skapelse, och att andra raser inte reflekterar Etins ljus på samma sätt. Dock undervisar man tydligt att allt liv kommer från Etin, och att han är alltings ursprung – även om andra krafter varit involverade i skapelsen. Endast Etin kan skapa ur intet.
Liv och död
När en person dör frigörs kanat efter tio dagar från kroppen och träder inför Etins ansikte. Där står solserafen Angarion och väger personens gärningar och tankar på en våg. Om de goda överväger de onda sänds själen tillbaka till Altor för att leva ett bättre liv och ytterligare närma sig Etins ljus. Om de onda gärningarna överväger de goda går själen först igenom en rening i eld (den så kallade "luttringen" (d. híro) och sänds sedan tillbaka till världen under svårare förhållanden för att leva dygdigare. Om det på Angarions våg knappast finns några själviska och mörka gärningar välkomnas kanat in i ljusets rike och förenas med världssjälen. En sådan person benämns helgon på Altor. Om det å andra sidan inte finns en enda osjälvisk gärning överlämnas kanat till Hemaquiels kyliga mörker där ständig pina och själanöd råder. Denna fruktansvärda plats kallas ofta "pinoriket" eller "själahålan" (d. ciogokio)
Skall också snart skriva om:
* Stigen - de sex buden
* Försyndelser och budbrott
* Tillbedjan
* Den Gyllene Boken
Lära
Odo förkunnade att Etin, världssjälen, är den ende sanne guden och att allt är skapat av honom. Även alla intelligenta varelser skapades av Etin som gav dem en själ (d. kanat) vilken genomgår ett ständigt kretslopp av födelse, död och återfödelse. Andra så kallade gudar är inte riktiga gudar på samma sätt som Etin, och inte värda att tillbes. De ses istället som lägre andeväsen (antingen ljusandar eller demoner) eller som vanbilder av Etin.
För kanat att frigöra sig från det ständiga kretsloppet måste man i varje liv komma närmre Etin, och avkläda sig mörkrets gärningar och tankar. Detta gör man genom att följa den Lysande Vägen som profeten Odo predikade. Etin visade Odo ”Stigen”, sex levnadsregler som för kanat närmre Etins ljusrike. Endast genom att vandra på Stigen kan man leva ett liv som hyllar och ärar den barmhärtige Etin. Men Odo predikade att detta måste ske av egen fri vilja – något som ofta har glömts bort av den Lysande Vägens ivrare. Endast genom personliga beslut kan man närma sig den strålande Etin och förenas med världssjälen.
Skapelsen
I begynnelsen svävade Etin i intet och fyllde det med sin strålglans. Från början fanns också mörkret, Etins motsats, vilken har kommit att kallas Hemaquiel (d. Hemakiõ). Då Etin skapade Altor och formade världen som ett hem för alla tänkande varelser sökte han fördriva allt mörker, men det kvarstod i skuggorna. Hemaquiels mörka inflytande fanns sålunda kvar och försökte hålla alla varelsers kanat borta från Etins ljus. Det är enligt Odos lära Hemaquiel som är det mörker i våra själar som vill bryta Etins bud och driva oss i fördärvet.
Andra lägre gudaväsen (ljusandar och demongudar) inverkade i skapelsen och formade olika raser (såsom älvfolk, halvlängdsmän, svartfolk och dvärgar). Framför allt på Aidne förkunnar man dock att människan är Etins främsta skapelse, och att andra raser inte reflekterar Etins ljus på samma sätt. Dock undervisar man tydligt att allt liv kommer från Etin, och att han är alltings ursprung – även om andra krafter varit involverade i skapelsen. Endast Etin kan skapa ur intet.
Liv och död
När en person dör frigörs kanat efter tio dagar från kroppen och träder inför Etins ansikte. Där står solserafen Angarion och väger personens gärningar och tankar på en våg. Om de goda överväger de onda sänds själen tillbaka till Altor för att leva ett bättre liv och ytterligare närma sig Etins ljus. Om de onda gärningarna överväger de goda går själen först igenom en rening i eld (den så kallade "luttringen" (d. híro) och sänds sedan tillbaka till världen under svårare förhållanden för att leva dygdigare. Om det på Angarions våg knappast finns några själviska och mörka gärningar välkomnas kanat in i ljusets rike och förenas med världssjälen. En sådan person benämns helgon på Altor. Om det å andra sidan inte finns en enda osjälvisk gärning överlämnas kanat till Hemaquiels kyliga mörker där ständig pina och själanöd råder. Denna fruktansvärda plats kallas ofta "pinoriket" eller "själahålan" (d. ciogokio)
Stigen
Profeten Odo blev det redskap som Etin använde för att befria alla varelser från Hemaquiels förledande och förtärande skugga. Etin uppenbarade den Lysande Vägen, den Sanna Läran som kan leda själen till ljusets rike. Lärans kärna är den så kallade ”Stigen”, vilken sammanfattas av sex bud:
1. Etin är störst!
2. Missbruka icke Läran!
3. Hedra din familj!
4. Begå icke grymma handlingar!
5. Stjäl icke!
6. Håll ditt ord!
Endast genom att forma sitt liv kring dessa levnadsregler kan man hoppas på upplysning och förening med Etin. Stigen är den Lysande Vägens lag och levnadsregel, och sträcker sig bortom de sex budorden även om dessa anses sammanfatta hela förordningen. Här följer en beskrivning av de sex buden och hur de vanligtvis tolkas inom den Lysande Vägen.
Etin är störst!
Detta bud innebär inte bara att Etin skall ses som den högste guden, utan också att ingen annan makt, världslig eller religiös, kan mäta sig med honom. Det är en tvistefråga i vilken utsträckning denna ”storhet” även tillkommer kyrkan och dess företrädare som Etins representanter i världen. Det finns de som hävdar att exarken i Ekeborg borde ha makt att tillsätta och avsätta kungar. Sådana förespråkare tenderas dock att tystna snabbt.
Det dalkiska ordet för ”störst” kan också ha innebörden ”allt”. Budet kan därför också översättas ”Etin är allt”, vilket poängteras i den dalkiska andligheten. Etin ses där nästan som en panteistisk gudom som besjälar världen. På fastlandet ser man snarare Etin som en rådande kung över skapelsen, och därför passar översättningen ”Etin är störst” bättre där.
Missbruka icke läran!
Man skall inte vanhelga utan hedra och vörda den Sanna Läran. Det anses vara ett brott mot detta bud att använda sin religion som en ursäkt för själviska och tvivelaktiga handlingar. Inte heller får man ändra på Läran efter eget bevåg, och sålunda skapa villoläror. Därför är det mycket viktigt att lyssna till och lyda kyrkans ämbetsmän, då dessa anses vara förvaltare av den Sanna Läran och ledsagare på Stigen. Just vad gäller riarker, munkar och solriddare anses de bryta mot detta bud om de utnyttjar sin position och sitt ämbetes rättigheter för att tillfredställa personliga önskningar. Dessvärre är det få som har befogenhet att rätta en felande gudsman.
Hedra din familj!
Det är mycket viktigt inom den Lysande Vägen att bringa ära till sin familj. Detta görs mest naturligt genom att föräldrar gör sitt bästa för att ge sina barn en god uppfostran, och för barn att lyda sina föräldrar. En familjs överhuvud hedrar sin familj genom att försörja för dem. En hustru hedrar sin man genom att tala väl om denne och visa ödmjukhet. I Kardien tolkar echterna även detta bud att mana till lojalitet för sitt folk och sin konung. Detta förhållande av omsorg och vördnad översätts även till förhållandet mellan församling och riark, och mellan baron och bönder.
Begå icke grymma handlingar!
Att vara hjärtlös och grym mot andra tänkande varelser är ett allvarligt budbrott. Odo manade sina efterföljare att tänka på andras bästa . Odo sade, ”Allt vad du vill slippa skall du inte heller göra mot andra”. Det vore till exempel grymhet att ignorera en hungrande tiggare, att inte hjälpa en nödställd eller vägra ett lån. Å andra sidan finns en del tolkningsskillnader av detta bud. Medan man på Caddo anser att soltågen är ett enormt brott mot detta bud ser man det inte så på fastlandet. Att ge någon en möjlighet till upplysning är en barmhärtighetshandling, säger man, även om det måste ske med viss blodspillan av Etins fiender. ”Av två onda ting väljes det minst onda: hellre upplysning betald i blod än ingen upplysning alls” sade exarken Veremar I (352-353 e.O.).
Odo själv kategoriserade slaveri som en grym handling, vilket är anledningen till att slaveri (i princip) avskaffats i alla länder där den Lysande Vägen dominerar.
Stjäl icke!
Man skall inte stjäla något som inte tillhör en själv. Det innebär bland annat att man ofta försöker betala av sina skulder och lån så fort som möjligt, och att man inte bedriver otukt med någon annans hustru. Vissa talesmän för kyrkan har menat att erövringar av andra länder bör räknas som ett budbrott, men denna åsikt har alltid motarbetats av världsliga regenter och härskare.
Håll ditt ord!
På dalkiska har detta bud den ungefära innebörden ”Var inte svekfull”, men översatt till de joriska språken blir det ”Håll ditt ord”. Budordet riktar sig naturligtvis mot löftesbryteri och svek, men man räknar ofta även lögn som ett brott mot detta bud. Bland echterna på Aidne tolkar man det lite annorlunda. Man håller det för oerhört viktigt att hålla sitt ord, och för en echt är det sjätte budet det viktigaste. Men det gäller endast då man har att göra med hedersamma personer. Gentemot personer som saknar ära kan man utan dåligt samvete bryta sitt ord om det anses vara nödvändigt. Alla echter och även penniska adelsmän är per definition personer med ära, övriga har bevisbördan på sig. Faltrakier och dalker göre sig inte besvär.
Profeten Odo blev det redskap som Etin använde för att befria alla varelser från Hemaquiels förledande och förtärande skugga. Etin uppenbarade den Lysande Vägen, den Sanna Läran som kan leda själen till ljusets rike. Lärans kärna är den så kallade ”Stigen”, vilken sammanfattas av sex bud:
1. Etin är störst!
2. Missbruka icke Läran!
3. Hedra din familj!
4. Begå icke grymma handlingar!
5. Stjäl icke!
6. Håll ditt ord!
Endast genom att forma sitt liv kring dessa levnadsregler kan man hoppas på upplysning och förening med Etin. Stigen är den Lysande Vägens lag och levnadsregel, och sträcker sig bortom de sex budorden även om dessa anses sammanfatta hela förordningen. Här följer en beskrivning av de sex buden och hur de vanligtvis tolkas inom den Lysande Vägen.
Etin är störst!
Detta bud innebär inte bara att Etin skall ses som den högste guden, utan också att ingen annan makt, världslig eller religiös, kan mäta sig med honom. Det är en tvistefråga i vilken utsträckning denna ”storhet” även tillkommer kyrkan och dess företrädare som Etins representanter i världen. Det finns de som hävdar att exarken i Ekeborg borde ha makt att tillsätta och avsätta kungar. Sådana förespråkare tenderas dock att tystna snabbt.
Det dalkiska ordet för ”störst” kan också ha innebörden ”allt”. Budet kan därför också översättas ”Etin är allt”, vilket poängteras i den dalkiska andligheten. Etin ses där nästan som en panteistisk gudom som besjälar världen. På fastlandet ser man snarare Etin som en rådande kung över skapelsen, och därför passar översättningen ”Etin är störst” bättre där.
Missbruka icke läran!
Man skall inte vanhelga utan hedra och vörda den Sanna Läran. Det anses vara ett brott mot detta bud att använda sin religion som en ursäkt för själviska och tvivelaktiga handlingar. Inte heller får man ändra på Läran efter eget bevåg, och sålunda skapa villoläror. Därför är det mycket viktigt att lyssna till och lyda kyrkans ämbetsmän, då dessa anses vara förvaltare av den Sanna Läran och ledsagare på Stigen. Just vad gäller riarker, munkar och solriddare anses de bryta mot detta bud om de utnyttjar sin position och sitt ämbetes rättigheter för att tillfredställa personliga önskningar. Dessvärre är det få som har befogenhet att rätta en felande gudsman.
Hedra din familj!
Det är mycket viktigt inom den Lysande Vägen att bringa ära till sin familj. Detta görs mest naturligt genom att föräldrar gör sitt bästa för att ge sina barn en god uppfostran, och för barn att lyda sina föräldrar. En familjs överhuvud hedrar sin familj genom att försörja för dem. En hustru hedrar sin man genom att tala väl om denne och visa ödmjukhet. I Kardien tolkar echterna även detta bud att mana till lojalitet för sitt folk och sin konung. Detta förhållande av omsorg och vördnad översätts även till förhållandet mellan församling och riark, och mellan baron och bönder.
Begå icke grymma handlingar!
Att vara hjärtlös och grym mot andra tänkande varelser är ett allvarligt budbrott. Odo manade sina efterföljare att tänka på andras bästa . Odo sade, ”Allt vad du vill slippa skall du inte heller göra mot andra”. Det vore till exempel grymhet att ignorera en hungrande tiggare, att inte hjälpa en nödställd eller vägra ett lån. Å andra sidan finns en del tolkningsskillnader av detta bud. Medan man på Caddo anser att soltågen är ett enormt brott mot detta bud ser man det inte så på fastlandet. Att ge någon en möjlighet till upplysning är en barmhärtighetshandling, säger man, även om det måste ske med viss blodspillan av Etins fiender. ”Av två onda ting väljes det minst onda: hellre upplysning betald i blod än ingen upplysning alls” sade exarken Veremar I (352-353 e.O.).
Odo själv kategoriserade slaveri som en grym handling, vilket är anledningen till att slaveri (i princip) avskaffats i alla länder där den Lysande Vägen dominerar.
Stjäl icke!
Man skall inte stjäla något som inte tillhör en själv. Det innebär bland annat att man ofta försöker betala av sina skulder och lån så fort som möjligt, och att man inte bedriver otukt med någon annans hustru. Vissa talesmän för kyrkan har menat att erövringar av andra länder bör räknas som ett budbrott, men denna åsikt har alltid motarbetats av världsliga regenter och härskare.
Håll ditt ord!
På dalkiska har detta bud den ungefära innebörden ”Var inte svekfull”, men översatt till de joriska språken blir det ”Håll ditt ord”. Budordet riktar sig naturligtvis mot löftesbryteri och svek, men man räknar ofta även lögn som ett brott mot detta bud. Bland echterna på Aidne tolkar man det lite annorlunda. Man håller det för oerhört viktigt att hålla sitt ord, och för en echt är det sjätte budet det viktigaste. Men det gäller endast då man har att göra med hedersamma personer. Gentemot personer som saknar ära kan man utan dåligt samvete bryta sitt ord om det anses vara nödvändigt. Alla echter och även penniska adelsmän är per definition personer med ära, övriga har bevisbördan på sig. Faltrakier och dalker göre sig inte besvär.
Senast redigerad av anders den 2008-01-15 23:10, redigerad totalt 2 gång.
Avsteg och budbrott
Att avträda från Stigen och ge vika för Hemaquiels frestelser är allvarliga försyndelser som utgör hinder för sann upplysning. Det är därför viktigt att regelbundet föra dessa mörka dåd och tankar ”in i ljuset” genom att berätta dem för sin riark (församlingspräst) eller en solmunk. Riarken eller munken tänder då en oljelampa och vandrar runt den bekännande, och läser böner över denne. Slutligen tvättar försyndaren sitt ansikte och sina händer i ett heligt tvagningfat i hopp om att Etin skall visa barmhärtighet och överseende.
Brott mot de sex buden anses särkilt svåra försyndelser och kallas budbrott. Det finns följaktligen sex budbrott:
1. Avgudadyrkan
2. Heresi (villolära)
3. Respektlöshet
4. Grymhet
5. Stöld
6. Svek (eller lögn)
När man brutit ett bud måste man göra bot för att förtjäna Etins benådning. Botgörelsen varierar beroende på hur allvarligt budbrottet varit. Ytters sett är det upp till riarken att ge en lämplig botgöring. För mindre stöld kan boten t.ex. bestå i att lämna tillbaka det som stals och ge allmosor till de fattiga. För svår grymhet (t.ex. mord eller våldtäkt) kan botgöringen bestå i att man måste lämna allt och viga sitt liv i kloster. Även riarker skall regelbundet blotta sina försyndelser och budbrott inför sin bontisâl.
Även om inget av Odos bud direkt har att göra med sexuella brott har den aidniska grenen av den Lysande Vägen en mycket sträng sexualmoral. Detta beror främst på den traditionella echtiska dygdeläran vilken förkunnades av Valentin Echte. Enligt dennes regel är det förkastligt att ha något som helst sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Fastlandskyrkan har därför kommat att betrakta sådan avsteg från Stigen lika allvarligt som budbrott. Många unga män som misslyckats med att behålla hosorna på har skickats på soltåg och andra militära kampanjer i fjärran länder.
På Caddo är det istället bruket av magi som betraktas lika allvarligt som ett budbrott. Skulle man som medlem av kyrkan upptäckas bruka besvärjelser får man först en sträng varning och tung botgörelse. Skulle man ännu en gång använda magi utesluts man utan omsvep från kyrkans gemenskap. Dessutom ställs man inför Caddos riksrätt och bannlyses från ön.
Att avträda från Stigen och ge vika för Hemaquiels frestelser är allvarliga försyndelser som utgör hinder för sann upplysning. Det är därför viktigt att regelbundet föra dessa mörka dåd och tankar ”in i ljuset” genom att berätta dem för sin riark (församlingspräst) eller en solmunk. Riarken eller munken tänder då en oljelampa och vandrar runt den bekännande, och läser böner över denne. Slutligen tvättar försyndaren sitt ansikte och sina händer i ett heligt tvagningfat i hopp om att Etin skall visa barmhärtighet och överseende.
Brott mot de sex buden anses särkilt svåra försyndelser och kallas budbrott. Det finns följaktligen sex budbrott:
1. Avgudadyrkan
2. Heresi (villolära)
3. Respektlöshet
4. Grymhet
5. Stöld
6. Svek (eller lögn)
När man brutit ett bud måste man göra bot för att förtjäna Etins benådning. Botgörelsen varierar beroende på hur allvarligt budbrottet varit. Ytters sett är det upp till riarken att ge en lämplig botgöring. För mindre stöld kan boten t.ex. bestå i att lämna tillbaka det som stals och ge allmosor till de fattiga. För svår grymhet (t.ex. mord eller våldtäkt) kan botgöringen bestå i att man måste lämna allt och viga sitt liv i kloster. Även riarker skall regelbundet blotta sina försyndelser och budbrott inför sin bontisâl.
Även om inget av Odos bud direkt har att göra med sexuella brott har den aidniska grenen av den Lysande Vägen en mycket sträng sexualmoral. Detta beror främst på den traditionella echtiska dygdeläran vilken förkunnades av Valentin Echte. Enligt dennes regel är det förkastligt att ha något som helst sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Fastlandskyrkan har därför kommat att betrakta sådan avsteg från Stigen lika allvarligt som budbrott. Många unga män som misslyckats med att behålla hosorna på har skickats på soltåg och andra militära kampanjer i fjärran länder.
På Caddo är det istället bruket av magi som betraktas lika allvarligt som ett budbrott. Skulle man som medlem av kyrkan upptäckas bruka besvärjelser får man först en sträng varning och tung botgörelse. Skulle man ännu en gång använda magi utesluts man utan omsvep från kyrkans gemenskap. Dessutom ställs man inför Caddos riksrätt och bannlyses från ön.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Det ser bra ut anders, och det livar upp texten mycket att få veta hur de olika grenaran och kulturerna tolkar stigföljd och budbrott.
Skulle förövrigt vara interessant att få ett uttalande från Khartotum om hur palinerna tolkar det andra budet på Stigen:
Skulle förövrigt vara interessant att få ett uttalande från Khartotum om hur palinerna tolkar det andra budet på Stigen:
Missbruka icke läran!
Man skall inte vanhelga utan hedra och vörda den Sanna Läran. Det anses vara ett brott mot detta bud att använda sin religion som en ursäkt för själviska och tvivelaktiga handlingar. Inte heller får man ändra på Läran efter eget bevåg, och sålunda skapa villoläror. Därför är det mycket viktigt att lyssna till och lyda kyrkans ämbetsmän, då dessa anses vara förvaltare av den Sanna Läran och ledsagare på Stigen. Just vad gäller riarker, munkar och solriddare anses de bryta mot detta bud om de utnyttjar sin position och sitt ämbetes rättigheter för att tillfredställa personliga önskningar. Dessvärre är det få som har befogenhet att rätta en felande gudsman.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kan jag få komma med en modifiering?anders skrev: Håll ditt ord!
På dalkiska har detta bud den ungefära innebörden ”Var inte svekfull”, men översatt till de joriska språken blir det ”Håll ditt ord”. Detta bud riktar sig naturligtvis mot löftesbryteri och svek, men man räknar ofta även lögn som ett brott mot detta bud. På Aidne tolkas det lite friare. Echterna har länge menat att man bara har förpliktelser gentemot de människor som på något sätt står över eller är jämlik med en själv. Därför är det inte fel att bryta ett löfte mot någon som är av lägre rang eller ställning. [/color]
Jag skulle på sätt och vis vilja säga att det är tvärtom... Som jag har skrivit det så är echterna stenhårda vad gäller det här budordet, som räknas som det som är allvarligast att bryta mot (förutom det första möjligen). Det går visserligen att komma runt genom att personen som man har givit sitt ord är hederslös, vilket de flesta icke echter per definition kan räknas som, men jag tycker att det borde omformuleras.
Kanske återkommer med förslag på text. Springande punkten är att det inte är rang utan heder och ära som är avgörande för löftets giltighet.
Klart du får komma med en modifiering! Det är ju därför jag lägger texten i forumet innan jag lägger upp det på wikin!Regil skrev:Kan jag få komma med en modifiering?anders skrev: Håll ditt ord!
På dalkiska har detta bud den ungefära innebörden ”Var inte svekfull”, men översatt till de joriska språken blir det ”Håll ditt ord”. Detta bud riktar sig naturligtvis mot löftesbryteri och svek, men man räknar ofta även lögn som ett brott mot detta bud. På Aidne tolkas det lite friare. Echterna har länge menat att man bara har förpliktelser gentemot de människor som på något sätt står över eller är jämlik med en själv. Därför är det inte fel att bryta ett löfte mot någon som är av lägre rang eller ställning. [/color]
Jag skulle på sätt och vis vilja säga att det är tvärtom... Som jag har skrivit det så är echterna stenhårda vad gäller det här budordet, som räknas som det som är allvarligast att bryta mot (förutom det första möjligen). Det går visserligen att komma runt genom att personen som man har givit sitt ord är hederslös, vilket de flesta icke echter per definition kan räknas som, men jag tycker att det borde omformuleras.
Kanske återkommer med förslag på text. Springande punkten är att det inte är rang utan heder och ära som är avgörande för löftets giltighet.
Återkom med förslag på text från "På Aidne tolkas det..."Vi skulle kunna säga att det är Odomunkarna på Caddo som lagt fram teorier om "Etins för-Odiska uppenbarelser". Och visst skulle Odomunkarna riskera att få ett besök av Ljusa Handen - om de inte satt trygga, undangömda i sina kloster på Caddo.birkebeineren skrev:Tror ni vi risikerar få Ljusa Handen på nacken om vi börjar spekulera på om inte Etin uppenbarade sig för Solkejsare Domion av Jorpagna på 700-talet fO?
Jag kommer att lägga in ett avsnitt om "palinism" under delen Sekter och heresier. Jag räknar med att det kommer att behandlas mer i detalj av Peter i Palinor-modulen.birkebeineren skrev: Skulle förövrigt vara interessant att få ett uttalande från Khartotum om hur palinerna tolkar det andra budet på Stigen:
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kejsar Domion lär nämligen ha haft anknytning till Efaro och de joriska provinserna som upprättades här, i land som senare blev mål för Soltåg...anders skrev:Vi skulle kunna säga att det är Odomunkarna på Caddo som lagt fram teorier om "Etins för-Odiska uppenbarelser". Och visst skulle Odomunkarna riskera att få ett besök av Ljusa Handen - om de inte satt trygga, undangömda i sina kloster på Caddo.
Kanske var det Eiron eller Eledain som uppenbarade sig för Domion?birkebeineren skrev:Tror ni vi risikerar få Ljusa Handen på nacken om vi börjar spekulera på om inte Etin uppenbarade sig för Solkejsare Domion av Jorpagna på 700-talet fO?
Det skall ju tydligen finnas ganska bristfälligt med anteckningar från Jorpagnatiden och i de av konfluxen sargade skrifter man funnit har man tolkat den kejserliga jorin till Eiron (Som Etin kallades i Skönheten och Odjuret) eller Eledain (Etins föregångare i dom riktigt gamla äventyren skelettbyns hemlighet och Ärans väg). Man har senare börjat misstänka att det rör sig om en pro odo uppenbarelse...
(Så slipper vi ljusa handen utan att behöva fly till Caddo (vilket iochförsig verkar väldigt lockande), och tjoffar in lite påskägg-bonus-material till alla hardcor-erebier
)...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9446
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Glöm då inte S:t Bintor som diskuterades i Monturerna-tråden:anders skrev:Jag kommer att lägga in ett avsnitt om "palinism" under delen Sekter och heresier.
S:t Bintor
Monturierna följer den Lysande Vägens dalkiska gren. Ögruppen (åter-)befolkades på 370-talet eO av oliktänkande minoriteter och en liten grupp av dessa var den caddiske munken Bintor Hadõ och hans lärjungar. Från borjan, under de två forsta hertigarna, Mauritz och Adinovan, tilläts alla trosinriktningar verka på Monturerna, och staten forespråkade ingen officiell religion. Detta ändrades under den tredje hertigen, Benoval, då han i samråd med sin syster Abina och munken Oval Aftonsky 449 eO instiftade den Lysande Vägen enligt Bintor Hadõs teorier som enda tillåtne religion. Aftonsky lyckades få sin läromästare upphöjd till helgon av den dalkiske exarken och skrev ner hans tolkningar i S:t Bintors Heliga Skrift, en bok som nu används brevid Gyllene Boken vid alla ceremonier på Monturerna. Det hela var dock ett bedrägeri av magikern Aftonsky och hans älskarinna Abina. Likt de troende på Caddo sades S:t Bintor forkasta användandet av magi men sanningen är att alla monturiska Lysande Vägen präster är magiker. Någon närvaro av Etin finns inte i monturiska Soltempel men däremot magiska krafter som används av prästerna for att förleda de ”troende”.
En liten undran kring dina funderingar rörande religionen: föreslår du ett byte från Sbintor (guden) till S:t Bintor (helgonet), eller missuppfattade jag något...? Hur som helst tycker jag att din förklaring känns rimligare än de officiella källornas (i mitt tycke) lite märkliga och plötsliga införande av en ny gud som helt plötsligt accepteras och dyrkas utan något nämnvärt förbehåll.
Precis så tänkte jag! Lysande Vägens dalkiska-gren är alltså den officiella religionen på Monturerna, tolkad av Bintor Hadõ, nitiskt praktiserad av häxjagare, och understödd av imariotiska interessen...
Tänkte mig att den dalkiska-grenen av Lysande Vägen har mycket mindre kontroll över sina kerigasser (ett lands LV överhuvud) än den aidniska-grenen. På Monturerna har kerigass Frithiof Gråhand alltså en mycket självständig position gentemot exarken på Caddo.
Men som sagt bara ideer...
Kanske är det så att Bintor Hadõ inte var dalk utan egentligen en halvgud (det skulle förklara stavningsfelen Rolling Eyes ) som Etin själv lyckades dupera och genom denna lyckades sprida sitt... välsignande ljus till ännu flera... goda trogna?
Eller var det kanske magikern Aftonsky och hans älskarinna Abina som gjorde honnom till en profet för den Lysande Vägen då det skulle vara mycket svårare att omvända folket till en okänd solguddom än till en mycket känd och även redan av många tillbedd sådan; Etin själv?
Kanske finns det någon obskyr liten sekt som tillber den riktiga Bintor?
Vad gäller Sbintor-dyrkandet har jag funderat en del. Visst bör man vara försiktig med utbredandet av Lysande Vägens inflytande över världen, så att man inte hamnar i en position där Ereb Altor förvandlas till ett svagt maskerat kristet medeltids-Europa. Samtidigt tycker jag att om man skärskådar det officiella materialet vad gäller religionsutövande på Monturerna känns det inte 100% hållbart. Befolkningen är trots allt av kardiskt ursprung, och att en härskare helt sonika hittar på en ny gud som befolkningen börjar dyrka, synbarligen utan några som helst förbehåll känns (åtminstone för mig) inte helt realistiskt. Den spelmässiga tillämpningen av religionen i det officiella materialet (duperandet av befolkningen etc) tycker jag däremot fungerar utmärkt, och det jag främst eftersökte var en mer logisk, stabil grund för att förklara framväxten och förekomsten av Sbintor-dyrkandet.
Låt säga att de urpsrungliga kardiska kolonisatörerna faktiskt tillhörde Lysande Vägen, men ingick i en gren där helgondyrkan hade en mycket framskjuten position. Genom åren som gått då den monturiska befolkningen vidareutvecklat sin kultur på ögruppen har Etin förlorat sin ställning, medan olika helgon stärkt sina positioner till den grad att det mest populära och dyrkade helgonet (S:t Bintor) i princip upphöjts till gudomlig status och ersatt Etin. Tidens gång har även medfört att namnbruket förvanskats från det ursprungliga S:t Bintor till det nutida Sbintor. Med en sådan förklaringsmodell känns införandet av Sbintor-dyrkan som officiell statsreligion mer logisk, utan att de praktiska följderna av religionen i det officiella materialet behöver förändras. Benoval och Abina utnyttjade helt enkelt det redan utspridda dyrkandet av S:t Bintor och gjorde det till statsreligion (vilket kunde accepteras av invånarna) men reglerade teologin och uttövandet så att det skulle passa deras egna syften (dvs. att suga ut och kontrollera befolkningen). Dagens Sbintor-kyrka har sålunda föga gemensamt med Lysande Vägen, även om ursprunget kommer därifrån.
Låter inte fel att ha en länk till teorier om för-odo-etin. Att sedan Solkejsaren inte har något med Etin att göra och att namnet bara var fjäsk är en helt annan sak.anders skrev:Vi skulle kunna säga att det är Odomunkarna på Caddo som lagt fram teorier om "Etins för-Odiska uppenbarelser". Och visst skulle Odomunkarna riskera att få ett besök av Ljusa Handen - om de inte satt trygga, undangömda i sina kloster på Caddo.birkebeineren skrev:Tror ni vi risikerar få Ljusa Handen på nacken om vi börjar spekulera på om inte Etin uppenbarade sig för Solkejsare Domion av Jorpagna på 700-talet fO?
Och fortsatt lysande skrivet Mäster Anders! Skulle Inferno kunna läggas till namnen som pinoriket har? Finns ju trots allt beskrivet i Härskarserien och Krilloan.
Fafnir, jag kan tänka mig att Odomunkarna ser Eledain och Eiron som tidiga uppenbarelser av Etin (så får vi in de namnen i alla fall, vilket jag tycker är coolt). Odo var med andra ord inte den första som Etin utkorade, men enligt LV den främste och störste. Tidigare uppenbarelser var bristfälliga och ofullständiga...
Birke, angående S:t Bintor finns det mycket som kan utvecklas nu när den dalkiska grenen är färdigbeskriven... Ska ta mig en titt på det där och inkludera "sbintorismen" som en avart av LV.
Birke, angående S:t Bintor finns det mycket som kan utvecklas nu när den dalkiska grenen är färdigbeskriven... Ska ta mig en titt på det där och inkludera "sbintorismen" som en avart av LV.