Klomellien

[Mikael]

Idén är rätt och visst låter det konstigt. Bergen som omsluter Klomellien går nästan ner till kusten i norr och söder. Så då är frågan om händelsen skedde längst i norr eller längst i söder? I söder kan det bero lite på när Nya Arno grundades (gärna efter år 380, men får kolla med Caddo Anders), men dvärgklanen kan varit utsänd för att grunda en handelsplats där dvärgriket kunde sälja sitt järn och koppar...)

Kollat med Caddo: 340 e.O. Ett dalkiskt handelsskepp förliser vid dagens Klomellien. Besättningen bosätter sig och upprättar stadsstaten Nya Arno. Idag har Caddo och Nya Arno mycket god kontakt både vad gäller handel, politik och religion.

Ny idé. Dalker och dvärgar har handlat bra i kopparhavet (Fristaden osv) kanske skulle klanen etablera sig just i Nya Arno, gräva ut en dvärgstad ala Nohstrilvarianten men kidnappades på vägen av klavykerna!?

[anders]

Kollat med Caddo: 340 e.O. Ett dalkiskt handelsskepp förliser vid dagens Klomellien. Besättningen bosätter sig och upprättar stadsstaten Nya Arno. Idag har Caddo och Nya Arno mycket god kontakt både vad gäller handel, politik och religion.

Ny idé. Dalker och dvärgar har handlat bra i kopparhavet (Fristaden osv) kanske skulle klanen etablera sig just i Nya Arno, gräva ut en dvärgstad ala Nohstrilvarianten men kidnappades på vägen av klavykerna!?

He. Varför inte..?

[Ahnìon]

En bra ide med saltet. Det kan ju finnas vid kusten också, annars får Addiaska försörja sig på bara pärlor. Jag håller på och filar på en annan näring i Melorgh av ett litet mer udda slag, men det ena utesluter inte det andra.

Ishna-slätten är rejält stor, och inte ens om de samarbetade skulle Mercana och Melorgh kunna vakta hela området. De håller sig till att vakta sina gruvor, så Addiaska skulle lugnt kunna bryta en ny gruva i området utan att de andra två skulle bry sig något så där fruktansvärt.

Angående pärlfisket har jag fått uppfattningen att det var en explosivt lukrativ näring. Addiaska är Klomelliens yngsta stat och Hamur är inte mer än "några hundra år" (EA-SLB) gammalt, så Addiaska kan inte funnits länge alls. Man har dock expanderat enormt under de, säg hundratjugo år staden funnits.

Här följer ett inte helt lättflytande (jag håller på att lära mig att skriva på svenska igen, efter många år av fokus på engelska) utkast till Addiaskas historiebeskrivning. Det är möjligen på tok för detaljerat, men eftersom stadsstaten är så ung verkar det vettig att ge en mer ingående beskrivning av dess utveckling. Finns det andra tankar om stadsstaten är det bara att köra på. Vi kan säkert bråka en stund och slå ihop de bästa delarna till ett gemensamt koncept.


När några melorghiska fiskare år 477eO upptäckte det enorma beståndet av klomelliska jättemusslor vid kusten norr om Moreze-skogen började stora mängder av de närbelägna städernas fattiga, bönder och lycksökare strömma dit för att starta ett nytt och rikare liv. Det blev snabbt bråk om musselstråken och trots allt större intresse från handelsfurstarna i Mercana var det som skulle bli Addiaska i en bra bit över tio år en kaotisk smältdegel av förtrutet våld, sabotage och illdåd.

En dag kom den kardiske kondottiären Targos Friman med en härdad legokontingent till området. De hade blivit anställda för att skydda av en av de mer framgångsrika gruppernas fångst och intäkter. Targos var dock en erfaren och maktlysten man som såg mer än bara pärlors glitter i den kaotiska kåkstad som uppstått på kustslätten. Han skickade sin närmaste man (som råkade vara en kvinna) Aseri Skila till Mercana för att med lånade pengar rekrytera en större grupp hyrknektar, samt anställa yrkesmän och grovarbetare för att anlägga grunden till en borg i området. Efter fem år hade Targos infört en osentimental och handlingskraftig ordningsmakt som höll sig väl med de flesta pärlfiskarfaktionerna och utmätte kustens områden i en någotsånär rättvis ordning. Han utropade sig 496eO till furste och började med den beskattning han tog av pärlnäringen bygga upp en stadsstat med kärnan i den gamla legostyrkan som administration.

Med åren utvidgades staden enligt en strikt ordning. Man reste starka befästningar och utvidgade borgen, som med viss ironi blivit döpt till Frimansborg. Ingen fick bygga så mycket som ett skjul utan administrationens godkännande. Istället lades stora summor skatteintäkter på att bygga en välorganiserad stadskärna av sten och murbruk, som sedan hyrdes ut till de som hade råd. Därmed behöll man stark kontroll av stadens centrala näringsliv utan att dess medlemmar kände sig alltför trängda. (Ryktet talar om att det var Skilas ekonomiska skarpsinne som låg bakom detta och flera andra förslagna ekonomiska lösningar.)

Den enorma målmedvetenhet som givit Targos förmågan att skapa en kraftfull stadsmakt ur pärlfiskarnas kåkstad blev dock ett stort problem i rollen som stadsöverhuvud. Fursten vägrade göra några avkall från att införliva sin vision om stadens utformning, och även om han såg till att betala sina knektar och stadsmän väl så gick nästan alla pengar åt till att utvidga och underbygga staden, som efter det gammalklomelliska ordet för "pärla" döpts till Addiaska. Handelshusen i Mercana började snart höja sina röster om utestående lån och räntor, vilket i förlängningen ledde den nu hårt ansatte regenten till ett beslut som kom att ha stor konsekvens för stadsstatens framtid. År 517eO utlyste han ett dekret som med föga omskrivning statuerade att staten Addiaska inte erkände några utomstående anspråk på tillgångar. I ett svep hade den nu femtiofyraårige fursten gjort sig fiende med flertalet mäktiga handelsmannafamiljer, isolerat landet ifrån de omgivande stadsstaterna och lagt grunden till fiendskapen med det mäktiga Mercana.

Detta beslut var också med största trolighet anledningen till den regelbundna serie lönnmordsförsök som kom att plåga fursten under de kommande tjugofem åren och slutligen, år 533eO ledde till hans död av en välriktad skäkta som genomborrade hans hjärta. En kort men händelserik era i norra Klomelliens utveckling syntes vara över.

I Mercanas handelskvarter gladdes man mycket åt att den besvärliga fursten äntligen var ur vägen, utan vetskap om den hemlighet han med sin kära rådgivare och älskarinna sedan många år omhuldat. Efter en knapp veckas sorgeperiod steg en sjuttonårig Ahrges av Addiaska fram som sin faders stolta efterträdare och utropade sig utan fördröjning till konung. Med sin mors vägledning genomförde den unga regenten under sina första tio år vid makten flera stora förändringar. En statlig bank utvecklades och all annan bankverksamhet förbjöds. Den aidniska grenen av Lysande Vägen infördes som statsreligion och relationerna till Kardien stärktes genom handelsöverenskommelser och statsbesök. Samtidigt tog man genom diplomatiska sändebud kontakt med det melorghiska rådet och verkade för ett ökat förtroende mellan de kontrastrika grannstaterna. Ett långvarigt understöd till brytande av ny jordbruksmark infördes och man började snegla på Ishneslättens stora och tämligen oövervakade salttillgångar.

Efter Aseri Skilas död år 548eO blev det tydligt att det främst varit hennes influenser som legat bakom den nye kungens framsteg. Addiaskas styre blev så sakteliga mindre framgångsrikt och även om stadsstaten på intet sätt förföll så blev det snart slut på den snabba utveckligen - med ett märkbart undantag; man anlade en stor gruva på den södra utstickaren av Ishneslättens saltmarker, och införde straffarbete som påföljd för nästan all brottslighet. I Mercanas handelsråd var man allt annat än roade, men eftersom Ishnaslätten till största delen traditionellt var ingenmansland kunde man inte mycket göra om man inte ville förklara öppet krig.

Den senare hälften av 500-talet eO var en lugn period i Addiaskas historia. Kung Ahrges hade kanske inte sin fars framåtanda eller sin mors ekonomiska skarpsinne, men under sin regeringstid gav han staten den trygghet och stabilitet den behövde för att forsätta frodas. Detta trots att spänningarna i förhållandet till Mercana ökade markant sedan det blivit tydligt att det allt mer utbredda pärlfisket börjat störa de ovärderliga klomulernas parningslekar. År 551eO gifte sig kungen med den kardiska adelsdottern Lauressa Måne - ett äktenskap som tycks ha varit både lyckligt och barnarikt. Vid sin död, 591eO lämnade Arhges efter sig två döttrar och tre söner, tryggt förvissad om att Addiaskas tronföljd var säkrad.

Så var emellertid inte fallet. Det äldsta barnet var dottern Nadoia, som var en progressiv tänkare och inte såg något skäl till att hon inte som förstfödd skulle ärva rätten till tronen. Detta var för de andra tronättlingarna - då speciellt den äldste brodern Targos - fullständigt otänkbart och inre stridigheter bröt ut i Frimansborg redan under sorgeperioden. Snabbt konsoliderades de två faktionerna i läger, understödda av olika delar av de från Kardien inflyttade adelsfamiljerna. Man började omgärda sig med hyrsvärd och kungavakt och det är mycket möjligt att ett mindre inbördeskrig skulle brutit ut om Mercanas handelsfurstar inte tagit denna tid av inre svagheter som tillfälle att göra något åt "problemet Addiaska".

När Mercanska legotrupper attackerade nordligt belägna pärlfiskare med uppenbar avsikt att fortsätta söderut blev det tydligt att kungafamiljen hade att välja på att samsas eller gå under. Med hjälp av några skickliga diplomater upprättades en undantagsadministration där Nadoia blev tillfällig regent över staden, medan Targos fick fristående kontroll över statsarmén. Kriget trappades upp över loppet av sex år och har sedan dess härjat fram och tillbaka över kusten. Stora mängder legosoldater har hyrts in på båda sidor och utfallet av kriget är ännu ovisst - liksom vad som kommer att hända med tronföljden när Ahrges barn inte längre har en gemensam fiende att fokusera på.

Kollat med Caddo: 340 e.O. Ett dalkiskt handelsskepp förliser vid dagens Klomellien. Besättningen bosätter sig och upprättar stadsstaten Nya Arno. Idag har Caddo och Nya Arno mycket god kontakt både vad gäller handel, politik och religion.

Ny idé. Dalker och dvärgar har handlat bra i kopparhavet (Fristaden osv) kanske skulle klanen etablera sig just i Nya Arno, gräva ut en dvärgstad ala Nohstrilvarianten men kidnappades på vägen av klavykerna!?

He. Varför inte..?

Låter bra! Dock måste dvärgarna nog gått lite vilse om de kom från Melashebergen och blev kidnappade på kusten. Nya Arno ligger ju precis i sydöstra hörnet.

[Regil]

Olemdyrkan passar bra ihop med mercaniernas egen livsinställning. En gudomlig ursäkt för att supa, festa och ha sex. Jag vet att gudarna inte skall gripa in i världen, men i min version så har Olem, som inte är särskilt mäktig, personligen instiftat sin religion i Mercana. Eftersom han inte gör så mycket så har han kraft över till gudomliga ingripanden, men det enda han har brytt sig om att göra det senaste decenniet eller så är att hindra magillerska katapultstenar från att krossa sin kupol. Om man inte gillar gudar som griper in själva kan mercanierna efter brottet med Magilre ha tagit avstånd från allt magillerskt, även deras religion. Men alla behöver något att tro på, i alla fall människor (utom magiker kanske), och mercanierna började söka efter en ny gud. De behövde inte gå längre än till Melorgh, som hade ett överskott på gudar. Mercanaborna tonade ner Olems vrede och hans många regler och krav på böner och piskningar och anpassade honom efter sina egna behov. Olem finns där för att ge en sorts gudomlig mening åt deras livsföring, och skulle de någon gång få dåligt samvete så tillåter Olem att man piskar sig lite inne i hans kupol. Tack vare Olem kan en köpman slugt lura sin konkurrent, festa tills han spyr och besöka en bordell och ändå på kvällen somna som en rättfärdig man som har glatt Olem.

Men jag håller med om att Olem låter som något som sprungit ur Granströms hjärna. Olem skulle ju kunna komma från en mycket undanskymd position i deras stora gudafamilj.

Olem är mycket Granströmsk, och dina texter lyfter ju fram det väldigt tydligt.

Om det är den lille metafysikern som råder (vilket jag tror att det är) så får gudar inte ingripa i skapelsen. men gudalika väsen ett pinnhål ner, som är en del av skapelsen får väl det? Så lösningen för att tillåta att Olem ingriper personligen är väl att degradera honom ett snäpp? Det är ju inget han behöver skryta om att det enda han egentligen har skapat är sin egen avgudadyrkan. eller nåt sånt.

[Regil]

Ahnion:

Lauressa Måne
Kardiskt namn och knyter an till redan omnämnd adelssläkt.

[Ahnìon]

Ahnion:

Lauressa Måne
Kardiskt namn och knyter an till redan omnämnd adelssläkt.

Tackar så ödmjukast!
Inmonterat.

[Regil]

Ahnion:

Lauressa Måne
Kardiskt namn och knyter an till redan omnämnd adelssläkt.

Tackar så ödmjukast!
Inmonterat.

Sedan så bör kanske poängteras att Targos inte bara var kardier utan också att han var echt (annars så funkar inte de goda relationerna med kardien)

Tredje kommentar är att termen kondottiär inte används i kardien, men å andra sidan så används den säkert i Klomellien, så det funkar nog ändå.

Ser framför mig alla yngre adelsöner som fylkas i Klomellien på jakt efter ära och rikedomar som inte är möjligt för dem att nå hemma i Kardien. kan man tänka sig att echter har kommit att besitta de flesta viktigare poster i furstendömet? (det är så man jobbar hemmavid...)

Fjärde kommentar: vi har lagt bankverksamheten i ereb på en relativt enkel nivå (se handelshuset hugger under Caddo i wikin). caddo går i tryck snart, så det vore bra om klomelliens banksystem inte avviker alltför mycket... (det är i första hand handeslhus som sköter bankandet). Stora summor pengar gör man bäst i att låna från maktens boningar då dessa fortfarande är de som har de största tillgångarna.

[birkebeineren]

När några melorghiska fiskare år 477eO upptäckte det enorma beståndet av klomelliska jättemusslor vid kusten norr om Moreze-skogen började...

Mycket bra text Ahnìon, jag gillar!

Några vidare tankar kring klomulerna? Inledningstexten till Klomellien i EA boxens Spelarbok har alltid varit en av mina favoriter...

[Ahnìon]

Sedan så bör kanske poängteras att Targos inte bara var kardier utan också att han var echt (annars så funkar inte de goda relationerna med kardien)

Noterat. Skall se om jag kan få in det utan att det snubblar alltför mycket. (Skall texten i någon form publiceras på wikin bör vi kanske inte anta att läsaren har någon aning om vad en echt är. )

Tredje kommentar är att termen kondottiär inte används i kardien, men å andra sidan så används den säkert i Klomellien, så det funkar nog ändå.

(Tredje? Har du kommentarer du håller för dig själv? )
Hmm. Mja, jag kanske borde omformulera just den raden helt. Jag tänkte mig att han var kondottiär och råkade komma från Kardien, så begreppet var som du säger mer allmänt använt.

Ser framför mig alla yngre adelsöner som fylkas i Klomellien på jakt efter ära och rikedomar som inte är möjligt för dem att nå hemma i Kardien. kan man tänka sig att echter har kommit att besitta de flesta viktigare poster i furstendömet? (det är så man jobbar hemmavid...)

Jag tänkte mig att det är på väg åt det hållet. Just nu är situationen såpass spänd att det kanske inte är lika tilltalande men till skillnad från Targos (d.ä.) som nog inte var sådär enormt kär i sitt hemland (han måste ju blivit kringströvande legosoldat av någon anledning) är den nuvarande generationen av kungafamiljen starkt inspirerad av kardisk kultur och tar glatt emot inflyttande adel. Tanken var just att Addiaska är på väg in i en period av långsam "kardifiering".

Fjärde kommentar: vi har lagt bankverksamheten i ereb på en relativt enkel nivå (se handelshuset hugger under Caddo i wikin). caddo går i tryck snart, så det vore bra om klomelliens banksystem inte avviker alltför mycket... (det är i första hand handeslhus som sköter bankandet). Stora summor pengar gör man bäst i att låna från maktens boningar då dessa fortfarande är de som har de största tillgångarna.

Just Mercana är ju styrt av enormt starka handelshus, så i det här fallet är det troligen lite jämnare fördelat mellan statsmakt och handelshus. Dock noterat. Skall ändra "banker" till "handelshus".
Addiaskas statliga bankverksamhet var tänkt som ett av fröken Skilas slipade ekonomiska drag och en känga mot handelshusen i Mercana.

Mycket bra text Ahnìon, jag gillar!

Några vidare tankar kring klomulerna? Inledningstexten till Klomellien i EA boxens Spelarbok har alltid varit en av mina favoriter...

Tackar!

Med tanke på Addiaskas läge och attityd till kusten har jag svårt att tänka mig att just den staten nyttjar klomuller. Detta gäller även för Melorgh. Mercana lär nyttja dem i stor utsträckning och Triskas användning finns ju beskriven i EA-SLB. Jag tänker mig att man främst använder dem för att dra allehanda flod- och till viss del kustpråmar, samt i krigstid, då det finns goda skäl att skicka in dem (de är ju trots allt väldigt värdefulla) för kustkrigsföring.

Just Triskas montering av torn på klomullerna skall nog ses med bakgrund av att landet inte ligger vid kusten. Det är alltså enbart på floden denna taktik används, vilket verkar något mindre toklivsfarligt (även om jag själv aldrig skulle sätta mig i ett sådant torn. )

Vad mer? Hm. Vill minnas man någonstans pratar om "nordklomuller", vilket skulle innebära att det finns skillnader mellan de i norr och de i söder. Skall titta efter någon dag snart. I övrigt lämnar jag bordet öppet och återkommer när jag får en idé.

[vije]

Nu när Klomellien tar fart vill jag påminna om det som jag skrivit i Vargmans-pdf:en. Jag har slängt ur mig namn och företeelser helt obekymrat, så hoppeligen går det att sammanfoga.
(Pdf:en får väl ses som officiell så det är bara att anpassa sig )

och det klomelliska legoförbandet Randrim är vida känt för sina insatser i klomellerkrigen. De anses ha intagit tre städer på egen hand för Mercanas räkning. Ledarhanen Tukkutok den Vanställde nedgjorde ensam 8 dalkiska riddare utanför Addiaskas portar och åt deras hjärtan oberörd av pilregnet från bågskyttarna på stadsmuren. När staden väl var intagen och de resterande dalkiska riddarna kapitulerade blev han så besviken över detta vekliga beteende att han skar upp sin buk för att slänga bort den värdelösa måltiden. Mirakulöst nog så överlende Tukkutok och leder fortfarande Randrim, fast deras nuvarande uppdragsgivare är okänd.

Här har jag alltså bl.a. hittat på "Klomellerkrigen". Det behöver ju inte vara en stor grej, något miondre uppror el.dyl. Dessa torde väl inte vara alltför ovanliga i Klomellien?

Till exempel den stora flocken Shesh-Nilak av svartsnöstruparnas stam i Klomellien har sitt vinterläger på sluttningarna norr om högpassen i Melasherbergen dit älg och vattensvin söker sig undan de frusna och översvämmade låglanden kring Kaltersjön. På våren flyttar flocken ner till sommarlägret vid deltat på Baxarslätten, fiskar djupmal och vattenorm och handlar med de klomelliska bosättningarna längs floderna.

Kaltersjön, hoppsan... hehe, använde visst ordet Kalterstranden i Mirel-tråden för området söder om Mefamir Kanske Kalterstranden får stryka på foten, Birke hade ju nåt annat namn för området...? Eller?

Kolla också vad ni tycker om det jag skrivit mera ingående om vargmännen i Klomellien som förslag tidigare i tråden. Här:
viewtopic.php?t=14&postdays=0&postorder=asc&start=60

[birkebeineren]

Kaltersjön, hoppsan... hehe, använde visst ordet Kalterstranden i Mirel-tråden för området söder om Mefamir Kanske Kalterstranden får stryka på foten, Birke hade ju nåt annat namn för området...? Eller?

Jag härledde ditt Kalterstranden till en rik förekomst av ödlesorten Kaltbitar vid Mefamirs södra brädder. Tycker vi behåller detta namn och låter kaltbitarna även ha givit namn åt den klomelliska Kaltersjön.

[Regil]

Sedan så bör kanske poängteras att Targos inte bara var kardier utan också att han var echt (annars så funkar inte de goda relationerna med kardien)

Noterat. Skall se om jag kan få in det utan att det snubblar alltför mycket. (Skall texten i någon form publiceras på wikin bör vi kanske inte anta att läsaren har någon aning om vad en echt är. )

Tredje kommentar är att termen kondottiär inte används i kardien, men å andra sidan så används den säkert i Klomellien, så det funkar nog ändå.

(Tredje? Har du kommentarer du håller för dig själv? )
Hmm. Mja, jag kanske borde omformulera just den raden helt. Jag tänkte mig att han var kondottiär och råkade komma från Kardien, så begreppet var som du säger mer allmänt använt.

Ser framför mig alla yngre adelsöner som fylkas i Klomellien på jakt efter ära och rikedomar som inte är möjligt för dem att nå hemma i Kardien. kan man tänka sig att echter har kommit att besitta de flesta viktigare poster i furstendömet? (det är så man jobbar hemmavid...)

Jag tänkte mig att det är på väg åt det hållet. Just nu är situationen såpass spänd att det kanske inte är lika tilltalande men till skillnad från Targos (d.ä.) som nog inte var sådär enormt kär i sitt hemland (han måste ju blivit kringströvande legosoldat av någon anledning) är den nuvarande generationen av kungafamiljen starkt inspirerad av kardisk kultur och tar glatt emot inflyttande adel. Tanken var just att Addiaska är på väg in i en period av långsam "kardifiering".

femte kommentar:
Det här är givetvis HELT upp till dig. Men det finns ju möjligheter att han inte är i onåd och ändå blivit legosoldat (dessutom ledare). 1) Son till en vanlig bonde eller likande. ett bli legoslodat är en utväg för den som vill bli rik och vågar ta risker. Så länge men sköter sig hemmavid så kan man svina ganska ordentligt ute i fält utan att tappa äran. 2) yngre son i adelsfamilj, sätter upp legoförband, vinner ära genom strid. Så länge han slåss från hästen och behandlar andra riddare höviskt är alla konvetioner uppfyllda.
Men sen kanske det bästa alternativet ändå är att han är lite i onåd.

[Regil]

Lyfter bara fram lite gammalt tankegods som jag gillade, angående kust och klomuller.

Jag tänker mig mkt långa, djupa, släta sandstränder. Långgrunt. Starkt tidvatten. Sköldpaddorna lägger sina ägg här. Människorna skyddar dom.

kanke lite sydenglands kust. Små öar en bit ut med borgar på som bara går att nå under ebb, och tidvattnet kommer fort.....

Sköldpaddorna är mästare i denna terrängen.

Gillar dethär.
Lite mera tankar om sköldpaddorna (som jag tyckte var det tuffaste som fanns när det begav sig (och det sitter väl lite i ännu...))

Kusten har också väldiga vassvidder, förrädiska sandbankar som flyttar på sig, längre in slamslätter och vattensjuka flodängar, konstanta översvämningar mm. En klomul är helt enkelt oöverträffbar som transport här.
På handelsplatserna (i skuggiga och välbevakade algsidentält) säljer de finaste köpmännen verkliga skatter; sköldpaddsägg i slemfyllda kalkstenskar. Bredvid står fläktarslavar och äggmödrar som ser till att den optimala temperaturen hålls konstant.

De lokala furstarna håller sig med specialutbildade dykare, sk skalborrare, vars uppgift är att ta sig fram till fiendeklomuler, borra hål i skalet och fylla det med salt. Detta får de sävliga och lugna djuren att löpa amok, med stor förödelse som följd.

[Regil]

Vad tror du? (Tänkt som en del av kardisk historia. Funderar på att kanske låta kungen stödja den andra sidan, även om tronföljden enligt kardisk lag hade varit solklar)

592 Släkten Måne skickar ett skepp med sammanlagt 18 lansar (90 man) att understödja Addiaskas rättmätige tronföljare Targos II i dennes kamp mot sin upproriske syster.

[Ahnìon]

Vad tror du? (Tänkt som en del av kardisk historia. Funderar på att kanske låta kungen stödja den andra sidan, även om tronföljden enligt kardisk lag hade varit solklar)

592 Släkten Måne skickar ett skepp med sammanlagt 18 lansar (90 man) att understödja Addiaskas rättmätige tronföljare Targos II i dennes kamp mot sin upproriske syster.

Det låter jättebra. Det behövs klart mer saker som binder samman Klomellien med omvärlden. Det är ett isolerat land, men det är knappast totalt bortglömt och har tagit flera steg mot en mer utrikespolitisk prägel under de senaste hundra åren. Det enda jag har att invända är att jag gärna skulle se det något år senare, om det inte blir till bekymmer med andra händelser i Kardien.

Angående kust och klomuller har jag tagit med den där biten i min egen sammanfattning, som jag utgår ifrån. Det är mycket bra idéer som ger området karaktär.