Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 6675
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-11-27 12:40

Regil skrev:I slutändan så ger kardisk arvsrätt möjlighet för adelsmän att starta fullt lagliga väpnade konflikter för att avgöra tvister. Vilket kan användas för att starta allsköns intriger. :twisted:
Den oppväger alltså lite de begränsningar som de stränga echtiska normerna(!) annars kan tänkas ge?

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-11-27 14:06

birkebeineren skrev:
Regil skrev:I slutändan så ger kardisk arvsrätt möjlighet för adelsmän att starta fullt lagliga väpnade konflikter för att avgöra tvister. Vilket kan användas för att starta allsköns intriger. :twisted:
Den oppväger alltså lite de begränsningar som de stränga echtiska normerna(!) annars kan tänkas ge?
Precis. Det får ju inte bli för tråkigt :wink:

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-11-30 22:54

Känner pressen från Anders och lyckas äntligen klämma ur mig ett alster igen.

Ära

Echterna lever i en hederskultur där en mans och hans släkts Ära är oerhört viktig. En ärelös echt är ingen echt och en person utan Ära kan aldrig vinna en echts respekt. En enskild persons Ära beror givetvis på ett antal faktorer som t.ex. ordhållighet, vänfasthet, adelstitlar, jordinnehav, frikostighet, hjältedåd och skicklighet i strid. Ära är en dynamisk egenskap som ändras under spelets gång. Den påverkas av spelarens handlingar och kan höjas till skyarna av dennes hjältedåd eller sänkas ner i botten ifall denne sviker sina eder. Även mindre handlingar som att fuska i tärning eller skona en ärofull fiendes liv påverkar äran. Viktigt att tänka på är dock att endast det som är känt påverkar äran. Att dräpa en drake i lönndom och sedan inte berätta det för någon ger ingen höjd Ära. Inte heller sänks äran av ett ingånget avtal med häxmästaren. (Det blir dock värre när det uppdagas). Därför är det bland echter inte ansett som ofint att skryta, så länge det inte blir överdrivet, och inte heller ser man ner på skvaller så länge det som sägs är sant.

Alla echter har Ära. Den echt uppträder ärelöst anses nämligen inte vara någon riktig echt. Detta gäller såväl fattiga daglönare som rikets kung. Det ligger dock inte någon större ära i att vara en enkel bonde och det enda som krävs för att upprätthålla den är att uppföra sig någorlunda anständigt mot sin omgivning. Men även enkelt folk kan vinna ära genom stor yrkesskicklighet, insatser för sin by eller genom att skaffa jordegendomar. För adeln är Ära oerhört viktigt, det är äran man slåss för. Det är den som sporrar unga män att vinna torneringar, utföra hjältedåd och söka skaffa sig jord och titlar. Ära betyder anseende, inflytande och status. För den som agerar politisk är det också oerhört viktigt då ingen är villig att följa en ärelös ledare – det finns flera sedelärande historier om ärelösa adelsmän vars vasaller motvilligt, tvingade av sina eder, följt denne i en erövrings attack mot en ärofull men svagare granne. Sedan då ledaren till sist bevisat sin ärelösa natur vänder sig så vasallerna slutgiltligen emot honom. Detta är enda ursäkten att bryta en ed – då personen som eden är svuren till saknar Ära. Det räcker inte att den är låg eller att personen är ett svin – den enda godtagbara ursäkten är avsaknad av ära. Sedan är det ju inte så att en persons Ära står skriven i pannan – saker och ting kan tolkas olika.

Begreppet Ära påverkar i första skedet inte rollpersoners möjlighet att handla fritt – de kan fortfarande svika en ed, överge sin blodsbroder i farans stund eller överfalla den fridsamme baron Stolpe för att komma över hans ägor. Men det får konsekvenser. Den som handlar oförsiktigt kan se flera års ansträngningar gå upp i rök på grund av ett olämpligt avslöjande. Konungens gunstling kan plötsligt finna sig fullständigt utfryst då dennes Ära plötsligt genomför ett välförtjänt magplask. Detta innebär på intet sätt att det inte går att smida ondsinta komplotter för egen vinning – det gäller bara att göra det snyggt: ”avslöja” din länsherre som häxmästarens lakej innan du bryter din ed, se till att din blodsbroder inte överlever anfallet då du överger honom samt ordna att baron Stolpe avlider i en tragisk olycka tillsammans med sin enda arvinge Lyckligtvis så uttrycker han på sin dödsbädd en önskan om att Du skulle ärva hans ägor. Motvilligt accepterar du och kämpar sedan heroiskt för att den noble mannens sista önskan skall uppfyllas.

En liten guide till den som vill använda Ära som spelterm:
Det viktigaste är att komma ihåg att det är en dynamisk egenskap som inte bara kan höjas utan även sänkas. Då man skapar en rollperson kan man sätta ett grundvärde utgående ifrån RP:s börd, släkt, titel, och tidigare leverne. Sedan för SL löpande anteckningar över de positiva och negativa händelser som rollpersonen råkar ut för, med hänsyn tagen till vad som blir allmänt känt. Rollpersoner kan givetvis påverka sina ära genom att skryta om sina framgångar och försöka skyla över sina fadäser. Mindre händelser påverkar inte nödvändigtvis ett helt steg utan kan noteras på liknande vis som ep. Precis som när det gäller färdigheter krävs det mer för att påverka en hög Ära än en låg.

Kom också ihåg att låta Äran återspeglas i SLP:s reaktioner gentemot rollpersonerna. Att ha en hög Ära öppnar dörrar och gör alla man stöter på mer samarbetsvilliga och positiva. Den som har låg Ära får finna sig i att bli förbisedd och baktalad, speciellt om RP:ns sociala ställning borde motivera en högre Ära.

Slutligen en liten guide till vad olika händelser kan ha för påverkan på Ära:

Mycket stor
Positiv: räddar Kardien från invasion av Svartfolk, dräper en drake, blir kung eller exark.
Negativ (Ära = 0): Avslöjas som häxmästarens lakej, sviker ed till länsherre eller kung, dräper en kyrkans man, blir fredlös.

Stor
Positiv: räddar en hel byggd eller en stad, dräper en jätte, blir hertig/greve/baron (hertig har givetvis störst effekt), segrar i torneringen i Ekeborg, vinner ett slag, blir utnämnd till kerisgass/bontisal.
Negativ: sviker en ed till länsherre – men har en mycket god ursäkt, sviker ed till vasall (det är alltid bättre att vara på toppen), avslöjas som kättare, hittas i säng med sin länsherres fru, anfaller en fiende utan att ha sak mot denne eller utan förestående krigsförklaring, en nära släkting förlorar all Ära.

Mindre

Positiv: segrar i en mindre tornering/utmärker sig i en större, besegrar en erkänt skicklig motståndare, försonas med en fiende/förlåter en oförrätt, visar prov på stor yrkesskicklighet, skaffar sig jordbruksmark, står upp mot en överlägsen fiendearmé i öppen strid, anordnar påkostade fester eller tornering, är känd som en ”riktig echt”, räddar en by från rövare, blir dubbad till riddare (gränsar till stor påverkan), blir riark, gifter sig.
Negativ: otrohet uppdagas, ger besegrade fiender (echter) hårda fredsvillkor, tar inte ansvar för kärleksbarn (echtisk mor), visar feghet i strid, fäster för stort värde vid pengar, visar sig ha suspekta vänner (dalker, faltrakier, prostituerade etc.), avslöjas som lögnare, uppträder inte som det anstår ens klass (klädsel, manér, sociala koder), sviker en ed till en helt ärelös person.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-12-01 14:12

En beskrivning av ett hertigdöme. Kommer gör en liknande även för darensslätt och ekenfara, kanske även Inmark.

Grinfara

Befolkning: Losdriver. En minoritet penter i Gladaskogen.
Befolkningstäthet: Vid kusten hög, normal nära kusten, låg inåt landet för att nästan bli obefintlig i Gladaskogen
Hertig: Hertig Riddar Arn av Grinfara. För tillfället styrs hertigdömet av Hertiginnan Isalda då hertigen för ett par år sedan försvann under jakt i Gladaskogen. Allmänt antas det att han har avlidit, men det finns många historier om folk som blivit älvatagna i skogen och återvänt efter många år utan tecken på att ha åldrats. Isalda vägrar att erkänna maken som avliden. Hertigens arvinge är den 9 årige Arn Owulf. Han har två yngre syskon, Ambrosius och Anemia.
Välstånd: fattigt, men inte eländigt.
Produktion: Fisk, ull, vaxljus, honung.
Platser: Ispin, Gladaskogen.

Grinfara uppvisar två ansikten. Utmed kusten är landet tättbefolkat. Här livnär sig losdriverna på fiske, handel, musselodlingar, fårskötsel och jordbruk. Närmast havet sträcker sig långgrunda sand- och stenstränder som då lågvattnet drar sig tillbaka avslöjar rika gömmor av skaldjur. Närmast stranden sträcker sig ett vindpinat område där endast tjocka tuvor av gräs växer. Här går losdrivernas får fritt och betar. Strandängarna upphör så abrupt ett par hundra alnar från havet och avlöses så av knotiga pinjeträd som alla har böjt sig för vinden. Dessa träd får inte avverkas då de ger lä åt losdrivernas boningar som ligger jämnt utspridda längs med kusten. Losdriverna bor oftast inte i byar, men då kusten är tätbefolkad så är det sällan långt till närmsta hus. Husen är enkla, lerklinade stugor. Man har oftast även ett par uthus. Bortanför husen ligger jordbruksmarken i långsmala tegar som sträcker sig bort ifrån havet. Då huvudnäringen är fiske och fårskötsel så är de kustboende losdrivernas odlingar relativt små, då tiden inte räcker till att sköta både fiskebåt och stora arealer mark. Man odlar främst spannmål och rotfrukter och nyttjar oxdragna spann till att plöja som oftast tillhandahålles av den lokale länsherren mot andel i skörden. Då fiskebankarna utanför Grinfara är mycket produktiva kan man leva någorlunda gott av fisket, trots att fiskeflottan egentligen är alldeles för stor. Vid de naturliga hamnar som finns har det vuxit upp en del fiskeläger. Härifrån utgår de större fiskefartyg som ger sig ut längre till havs och fiskar och ett och annat handelsskepp. Dessa byar fungerar även som lokala marknader och här finner man oftast även en occiot. Några av dessa byar var en gång i tiden joriska hamnar och visar tecken på att en gång ha varit blomstrande hamnstäder med stenlagda gator och långa, till stora delar förfallna kajer.

Losdrivernas barn tillbringar ofta dagarna nere vid stranden. Här samlar man musslor, vallar får, simmar, försöker ljustra fisk och hjälper till att lossa fångsten då fiskebåten kommer in om kvällen. Fiskebåtarna är små och lättmanövrerade och kan drivas både av åror och vind. Oftast arbetar men två eller tre ombord på båten. Dessa ägs oftast gemensamt av några hushåll och männen turas om att vara iland för att sköta om jordbruk och ägor. Under de mest intensiva jordbruksveckorna ligger båtarna iland.

Längre inåt landet sträcker jordbruksmarkerna ut sig. Här är befolkningen glesare och ängarna avlöses ofta av stor skogspartier. Losdriverna som bor här har övertagit penternas jordbruk och odlar främst spannmål och ägnar sig åt fårskötsel. En stor del av Kardiens ullproduktion sker här. Grinfaras tredje största exportprodukt efter fisk och ull är bivax. Denna kommer från de många biodlingar som ligger i Grinfaras skogar. Bivaxet används sedan till att tillverka ljus som används flitigt i kyrkor och herresäten. Givetvis tar man även tillvara honungen, men det är faktiskt vaxet som är mest inkomstbringande.

Ju längre norrut man färdas i Grinfara desto mer dominerande blir skogen för att längst i norr övergår i Gladaskogens urskogar där endast penter, knytt och skogarnas älvfolk huserar. Få sätter frivilligt sin fot i skogen.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6675
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-12-01 15:17

Regil skrev:Ära

Echterna lever i en hederskultur...
Interessant text, både massa information om echternas Ära och också hur detta direkt kan användas i rollspelandet. Aldrig användt systemet med Hjältepoeng men det här känns lite likartat fast mycket bättre. Skulle vara kul att prova spela echt med dessa regler! :)
Regil skrev:Grinfara
Mycket trevligt mäster Regil, både struktureringen och innehållet. Den älvatagna hertigen och de joriska lämningarna var bra. Ser fram emot flera hertigdömen, speciellt Inmark... och Tornriddarna!

Mikael
Admin
Inlägg: 4999
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-12-01 15:48

Två stora tummar upp! :D

Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2007-12-01 16:00

Mycket stiligt och inspirerande, Regil! Kul att jag bidragit med lite "press" på dig! :D Nu känner jag mig i min tur uppmuntrad att börja skissa på några dalkiska samhällen. Synergi! Det är så här ett forum ska fungera! :wink:

vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije » 2007-12-01 19:46

Regil skrev:Ära

Echterna lever i en hederskultur...
Ovationer! Mycket inspirerande med dylika både regel- och världsförankrade termer. Mera! :D

(Gillade också den älvtagna hertigen och de joriska hamnruinerna.)

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1623
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-12-02 13:47

Det slår mig att de Kardier som ser Zorakien som ett likartat brodersland kan komma att bli chockerade när de inser hur Zorakierna beter sig under ytan. Zorakierna sätter högt värde på ära och en ärofull handling blir gärna ombesjunget av landets många barder. De sätter stort värde på bildning. Att kunna spela ett musikinstrument, tala kejserlig jori och kunna föra en bildad diskussion är lika viktigt som att kunna hantera vapen och leda trupp för adelsmän liksom för alla andra som vill bli något i samhället.

Men skrapar man på den välpolerade ytan så upptäcker man snart att de flesta Zorakiska adelsmän en samling samvetslösa krigare och politiker. Bismarks valord "blod och stål" passar in på dessa herrar.

Alla förväntas försöka söka sig högre upp i stegen. Detta gäller inte minst familjerna som helhet.

Vissa försöker få en plats i rådet (överhuset) eller underhuset för att skaffa sig en politisk position i statsapparaten och låta sig stiga i graderna där. Vissa försöker göra sig karriär antingen hos de olika adligas krigsföljen eller i den snabbtväxande kungliga arméen. Vissa söker sig till kyrkan för att försöka göra sig en politiska karriär där.

Ingifte görs kors och tvärs mellan de adliga familjerna där det bedöms ge politisk och ekonomisk vinning. Därför går det inte säga att den baronen är under lydande den greven och hertigen. Man kan vara greve i ett hertigdöme och baron i två andra grevskap och hertigdömen.

Sedan så finns det de så kallade Markisskapen som är en mycket attraktivt titel då det oftast innebär att man tilldelas ett grevskap där man inte står i någon hertigs sold eller trohetsed. Den enda man står i trohetsed till och måste betala skatt till är Kungen.

Nu är det inte ofta ett markisskap blir ledigt men när det blir det så finns det en uppsjö av kandidater som vallfärdar till hovet för att förklara att de är de mest kungatrogna och värdiga för denna titel.

Hertigarna i Zorakien är däremot inte så förtjusta i markiserna då markiserna står vid sidan av hertigarnas makt. Så en greve eller annan adlig som vill stiga i rang hos någon hertig gör klokt i att undvika att skaffa sig en markistitel.

I vissa fall kan en adelsfamilj gifta in sig i en högborgerlig familj men då har sannolikt den högborgerliga familjen mycket pengar i bagaget och sannolikt en eller två familjemedlemmar som gjort sig en lysande karriär inom kyrkan.

När adelsmän för krig motvarandra så kan det mycket väl ske på ett sätt som Echterna skulle betrakta som ärofullt. Och det kommer att omtalas med respekt och de inblnadade höljs i ära. Men det kan lika gärna bedrivas med en blodig frenesi som skulle förvåna Kardierna. Motståndarens bönder är inte skyddade av några krigslagar, lika lite som hans världsliga tillgångar etc. Det är fritt fram att bränna skördar, byar och bondgårdar. (Det drabbar ju motståndarens plånbok och därmed hans möjlighet att föra krig).

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-12-03 07:34

Fraxinus skrev:Det slår mig att de Kardier som ser Zorakien som ett likartat brodersland kan komma att bli chockerade när de inser hur Zorakierna beter sig under ytan. Zorakierna sätter högt värde på ära och en ärofull handling blir gärna ombesjunget av landets många barder. De sätter stort värde på bildning. Att kunna spela ett musikinstrument, tala kejserlig jori och kunna föra en bildad diskussion är lika viktigt som att kunna hantera vapen och leda trupp för adelsmän liksom för alla andra som vill bli något i samhället.

När adelsmän för krig motvarandra så kan det mycket väl ske på ett sätt som Echterna skulle betrakta som ärofullt. Och det kommer att omtalas med respekt och de inblnadade höljs i ära. Men det kan lika gärna bedrivas med en blodig frenesi som skulle förvåna Kardierna. Motståndarens bönder är inte skyddade av några krigslagar, lika lite som hans världsliga tillgångar etc. Det är fritt fram att bränna skördar, byar och bondgårdar. (Det drabbar ju motståndarens plånbok och därmed hans möjlighet att föra krig).
Jag har tänkt mig att det finns något av ett lillebrorskomplex hos kardierna. Zorakierna är rikare och förgångare inom kultur och bildning. I Zorakin upppstår moden som sedan sprider sig till kardien. Här skrivs nya vågade teaterstycken som kardierna först fnyser föraktfullt åt för att sedan ta till sig helhjärtat. För de kardier som söker bildning finns egentligen bara en plats att bege sig: lyceet i Pendon. Sdena kommer de åter fulla med intryck av Zorakisk kultur. Zorakiska gästabud är mer eleganta och påkostade än de kardiska motsvarigheterna, som kan ses som lite bondska av en Zorakisk adelsman "...ehhh, ska det bara vara åtta rätter? (återhållet hånlende).

De zorakier som äger län i kardien (inte helt få, tycker att korsgifte etc skall vara relativt vanligt) riskerar att ta med sig sina politiska vanor till kardien. och snart finna sig utfrysta och kanske till och med avsatta av uppretade vasaller sedan man beodrat skövling av echtiska bönders gårdar. De flesta torde dock (uppgivet?) anpassa sig efter de nya sedarna. Trots allt så kan ju skillnaderna i politisk kultur lösas med rikligt med passionerad retorik och lite smarthet.

Tänker mig också att kardierna under senare tid har skapat något av en kulturell motreaktion mot zorakin under den bisarra parollen "mindre är mer". Vilket får ses som rent hyckleri. Mer om detta senare. Nu skall jag nog jobba...

Mikael
Admin
Inlägg: 4999
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-12-04 17:19

Av KK kan man utläsa att Kardien handlar mkt lite i Kopparhavet. De handlar med Zorakin, Caddo, Erebos, och länderna längs Västerhavet, dvs norröver. Men större än handeln med Kopparhavet är också deras handel med Melukha, Sivoa och minst två andra länder kring Pringuabukten (Samkarna).

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6675
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-12-04 17:31

Det kardiska handelshuset Norrtraden (visst heter det så?) tänker jag mig har ett mycket betydelsesfullt kontor i Mastika Agga. Bärnsten och mammutbetar från Orghins kuster, honung och mastvirke från Nargurs indre.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-12-05 08:39

Mikael skrev:Av KK kan man utläsa att Kardien handlar mkt lite i Kopparhavet. De handlar med Zorakin, Caddo, Erebos, och länderna längs Västerhavet, dvs norröver. Men större än handeln med Kopparhavet är också deras handel med Melukha, Sivoa och minst två andra länder kring Pringuabukten (Samkarna).
man kan väl tänka sig att det i första hand är de andra länderna i kopparhavet som handlar med kardien än tvärtom. Det finns väl några kardiska handelshus, men de har svårt i konkurrensen från Erebos och Caddo.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-12-08 19:54

Tänker börja använda termen "landskap" istället för hertigdömen. tycker att det ligger bättre i mun. Det innebär inte att landskapen inte också är hertigdömen, men två av dem är faktist inte det och jag tycker att det tillåter lite större frihet vad gäller gränser och maktförskjutningar.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6675
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-12-09 08:54

Regil skrev:Tänker börja använda termen "landskap" istället för hertigdömen. tycker att det ligger bättre i mun. Det innebär inte att landskapen inte också är hertigdömen, men två av dem är faktist inte det och jag tycker att det tillåter lite större frihet vad gäller gränser och maktförskjutningar.
Eventuella mindre skillnader mellan landskap och hertigdömen kan eventuellt ha sin grund i Maktskiftet 424 eO då echterna delade upp Kardien enligt zorakisk modell? Vilka två landskap tänker du på; Ekenfara och... Goiana?

Skriv svar