Kragenspitz
Stad i norra delen av stadsstaten Bozsa i Klomellien.
På Bozsas mark, vid den Garrikiska Sjöns södra strand och nära Gimdis mynning, ligger den lilla staden Kragenspitz. Ursprungligen var staden bara ett utkikstorn byggt under den Första Magokratin, men efter den Andra Magokratins fall blev tornet en mötesplats för handelsmän från Sanzas och Bozsa. Halvlängdsmännen var ännu rädda för de tyranniska och mäktiga magikerna, och ville ogärna gå in i deras magiska stad Bozsa. Bozsaborna, å sin sida, mindes lynchningarna vid Magokratins fall, och ville varken åka utomlands eller släppa in potentiella spioner i sin egen stad. Man möttes därför halvvägs och slapp även att transportera varorna lika långt. Den framväxande staden kom att specialisera sig på magiska drycker, alkemi, dekokter och öl. Särskilt berömt är Kragenspitz för sina pålitliga helande drycker, som är en kombination av Bozsas besvärjelser och Sanzas örtkonster. De förvaras som regel inte i glasflaskor utan i pluntor av härdat läder, med stadens Drake inpräglad i sidan och förseglade med blått vax. Dessa återfinns så långt bort som i [[Jorpagna].
Efter några ganska vänskapliga ”skatteuppbörder” av triskerna byggde man en stadsmur, och då staden sedan växte valde man att varken utvidga muren eller bygga utanför den, utan byggde istället på höjden. Fyravåningshus i tegel är vanliga i Kragenspitz. Under loppet av mer än ett århundrade har en del halvlingar vant sig vid magikerna och bosatt sig i staden för gott. De har dessutom tagit efter det lokala modet, och klär sig i långa och rikt utsmyckade kåpor och kappor. Magikerna å sin sida har insett meningen med gott öl och långsamma måltider, och en hel del intrigtrötta besvärjare har bosatt sig där på sin ålders höst. Kragenspitz har en liten arena och två bordeller, men över fyrtio värdshus. Ett vanligt upplägg är att värdshuset upptar markplanet, medan verkstaden, vare sig den är en alkemisk verkstad eller ett vanligt bryggeri, ligger på den första våningen. Den andra våningen avsätts till bostäder, medan lagren förvaras på vinden, under spetsiga tak. Med hjälp av taljor och block fungerar arrangemangen ganska bra, även om verkstaden ibland rasar ner i värdshuset. Olyckorna har åtminstone gett upphov till diverse muntra historier. Kragenspitzarna gillar att pryda sina hus, och smidda vindflöjlar och hängande metallskyltar som slår i vinden är vanliga. Utanför staden har en del mindre odlingar anlagts, för att minska behovet av importerade basvaror.
Staden styrs av en överståthållare, assisterad av två ståthållare, alla bosatta i det ursprungliga tornet. Posterna reserveras för utmanövrerade maktspelare som känt sig tvungna att lämna Bozsa och partistriderna. Ståthållarnas främsta plikt är att skydda staden från plundrande trisker, infiltrerande zemniter och vilsegångna orcher från Bestberget. En sekundär, inofficiell, plikt är att se till att ingen av stadens pensionerade magiker blir tokig i sin senilitet och börjar ägna sig åt dåligheter. Ståthållarna ignorerar konsekvent alla sina plikter och ägnar sin tid åt studier, ölhävning och att prata om den gamla goda tiden, när ”enkelt folk respekterade magiker, och magiker respekterade sig själva”. I avsaknad av seriöst ledarskap från Bozsa har stadens borgare bildat ett Handelsråd som tar hand om alla löpande ärenden. Medlemskapet är inte fixerat, och ingenting så fast som handelshus har ännu uppstått. Handelsrådet har mycket höga tankar om sig själva och sin jordnära kompetens och sitt sinne för affärer, och ser fram emot en framtid när de leder hela Bozsas territorium, och den världsfrånvända Magikerstaden reduceras till ett museum. Detta är rena fantasier. Bozsa är väl medvetna om tankegångarna, men ser dem inte som ett problem. Med undantag för ekonomiska spörsmål är Bozsas Råd bättre informerat och uppdaterat än några andra i Klomellien.
Zemniterna har infiltrerat Kragenspitz och ägnar sig åt försiktig, långsam och diskret rekrytering av missbelåtna magiker, men framförallt ser man staden som en språngbräda för att ta sig in i själva Bozsa. Den lokala cellen står inte på god fot med zemniterna i Bestberget, som betraktar kragenspitsarna som lata och försoffade oduglingar, i jämförelse med deras eget hårda men magiskt givande liv.
Triska har trappat ner på sina plundringar allt eftersom Bozsas stjärna åter har stigit i Klomellien. Inte minst vill man inte störa den egna handeln, då Kragenspitz importerar allt sitt läder från Triska. Först ville man bara köpa hudar och sköta garvningen själva, men problemet med ett garveri bakom stadens trånga murar stupade på den outhärdliga stanken. År 544 e.O. utbröt ett rejält gräl i Triska, då några glada huskarlar från Wemerkrök, med tyst godkännande från sin oligark, begett sig till Kragenspitz för en snabb vårplundring. Tanken var att man iklädda melorghiska kåpor skulle närma sig västra stadsporten, för att sedan storma in, plundra de närmaste husen och kontoren för att sedan lägga benen på ryggen innan stadsvakten hann reagera. Pinsamt nog stötte man omedelbart innanför stadsporten ihop med oligarken Cuddas äldste son, som följt med den senaste leveransen av läder för att sätta kraft bakom förhandlingarna om priset. Offensiven kom alldeles av sig, då Cudda insåg att nyplundrade kunder betalar dåligt. Då nästa års plundring sprängdes i luften av några gamla magiker på hemväg från krogen fick Wemerkrök helt lägga om taktiken. Numera, under den nya oligarken Barsane av ätten Vildbete, plundrar man hellre båtarna på väg till och från Kragenspitz, fast mycket hövligt och med ett minimum av våld, då man gillar både inkomsterna från läderhandeln och de helande dryckerna. De yngre huskarlarna jobbar dock på mer våghalsiga planer, som att bestiga stadsmuren och plundra växlingskontoren om natten.
Mercana har till sin oerhörda frustration inte lyckats etablera sig i Kragenspitz. Trots försök av både Cusmar, Gombastur och Buacka har man inte ens lyckats köpa ett handelskontor, utan måste handla över disk som vanligt folk. Detta upplevs som djupt förnedrande. Vinsten från Kragenspitz handel delas lika (fast utan formell överenskommelse) mellan Bozsa, Sanzas och Kragenspitz självt. Ölexporten ökar ständigt. En alvisk animistmästare är bosatt i Kragenspitz, men på hemlig adress för att inte bli störd hela tiden.
Magikerstaden Bozsa svämmar över av magiska underverk. Kragenspitzs sevärdheter är blygsammare. En imponerande mekanisk klocka från Hamur, tre tama svartbjörnar som också ingår i stadens heraldiska vapen och en uppstoppad kimera. Med förenade konstarter fyrar man åtminstone en gång i veckan av storartade fyrverkerier. Många av dessa är rena illusioner. Oroliga dvärgar har i tysthet konstaterat att inga av fyrverkerierna bygger på principer som skulle kunna användas i krig.
Kragenspitz främsta attraktion, efter fyrverkerier och gott öl, är dess Drake eller Odjur, som fått stå modell för de helande dryckernas inpräglade sigill. ”Draken” är ungefär tre meter långt, benlös, smutsbrun och mycket bitsk. Den bor i en hemtrevlig håla bakom en liten arena som den numera sällan behöver dela med andra monster. En gång om dagen kommer den ut och springer några varv runt arenan till folkets jubel, och om någon är dumdristig nog att utmana den så gör den sitt bästa för att bita fötterna av honom. Den finner människokött både osmakligt och näringsfattigt, men har en sadistisk förkärlek för skriken som bitna offer ger ifrån sig. Själv har den en ryggsköld som är nästintill ogenomtränglig. Vad ingen har fattat är att ”draken” är en Slugg, samma sorts odjur som hemsöker Melorghs diken. Men då ytterst få melorghier faktiskt har sett sin slugg, och nästan lika få melorghiska kultister besöker en öl-drickande stad utan lokala gudar att blidka, så har ingen sett likheterna. Bozsas magiker gillar att sitta och spekulera om vad ”draken” kan vara för någon sorts best, men det har aldrig fallit dem in att fråga en melorgier om vad de tror om saken. Att inte fråga melorghier om råd i några som helst frågor är en nästan nationell hjärtesak i Klomellien, fast inte riktigt i klass med kärleken till klomuller och gediget hantverk. Sluggen har med åren vuxit sig stor, och dess pansar har vuxit sig tjockt på det myckna läderavfall som Kragenspitzs borgare matar den med. Om den kunde återvända till den demondimension som kläckte den skulle den vägra.