Ignat Saltkrona

Stadsstaten Melorgh i Klomellien leds av två Främste. Ignat Saltkrona är Melorghs Främste av Mirg. Den andra är Korab Stenfast, Melorghs Främste av Jorpagna.

Ignat Saltkrona ägnade sig innan sin upphöjelse åt att få ordning på sin släkts affärer. Som Främste försökte han därefter att göra samma sak för staden. Att slänga ut mercanierna eller tvinga dem att handla med staten vore alltför farligt. Istället försökte Ignat, med sin auktoritet som Främste i ryggen, att lära stadens hantverkare och småhandlare den svåra konsten att förhandla med Mercanas slingerbultar. För sina ansträngningar togs han snart i upptuktelse av Vorgal Voosch, Pukis mäktige överstepräst. Vorgal ansåg att vitt spridda färdigheter i ljugande och dubbelspel skulle underminera stadens moral och ådra Melorgh gudarnas, och särskilt Pukis, vrede. Hur mycket Vorgal än avskydde mercaniernas utsugeri så befallde han Ignat att sluta. När befallningen inte omedelbart åtlyddes lät Vorgal med hjälp av sina trogna och de påverkbara i Stadspalatset bura in Ignat på dennes rum. Efter ett tag släpptes han ut, men tilläts nu inte att röra sig nedanför stadsplatån. Vorgal har försökt kanalisera den vältalige Ignats entusiasm i andra riktningar, men hittills inte lyckats. Kampanjen för Templens Förskönande möttes med likgiltighet, och Vorgals omhuldade plan att införa Nio Dagliga Böner i hela staden möttes också med kalla handen. Helst skulle Vorgal vilja skicka iväg Ignat som ambassadör till Mercana, där han säkert skulle göra nytta, men det är nu inte möjligt. Ignat är övertygad om att det är hans uppgift i livet att göra Melorgh starkt, och om han inte lyckas kommer han att straffas av både Puki, Ogim och Etin. Isolerad i Stadspalatset håller Ignat långsamt på att bli galen av rädsla för gudarnas straff och av frustration över sin egen situation. Han tillbringar sina dagar med att läsa över axeln på stadens administratörer och att försöka reformera förvaltningen, något han mycket väl skulle kunna lyckas med, om det inte vore för att han inlett sina ansträngningar med att sparka några senila trotjänare och förflytta några öppet Pukitrogna hovmän. Nu är han allmänt avskydd av större delen av stadsförvaltningen, och oavsett hur kloka hans reformer än är kommer de inte att få fäste. Ignats ständiga vredesutbrott möts numera med tystnad. Ignat är god vän med Korab, men Korab vägrar att låta sig dras med i hans fall.