Heraldik i Klomellien

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Huvudartikel:Klomellien

Unionsvapnet

S klomellien.jpg

Birke skrev: "...Vad tros i så fall om Klomullen efter hjälten Klomul? Ön får därmed en slags mytisk och historisk betydelse samtidigt som den knyts till Klomellien och Klomelliska unionens tillblivelse? Kanske var det så att här ingick de första tre stadsstaterna den första unionen, vilket även kan förklara de tre tornen i flaggan? De tre staterna kan ha varit Hisskov, Sanzas och Triska vilkas gränser nu möts på ön, eller så var det andra (gränser kan som känt ändra sig). Om denna idé gillas kan ett annat namn på ön vara Tretornen, så går det inte inflation i namnet klomull? ..." [1]

Stadsstaterna

Diskussion: [2]

Snibbens version 2009-10-22: [3]

Om heraldiska djur: [4]

Mercana

Mercana.png

Torquemada skrev: MERCANAS vapensköld fick sin nuvarande form under frihetskampen mot Magilre. Botten är ett fält av små rutor i rött, vilket står för hjältarnas blod som spilldes i kampen, och guld, vilket står för den värdefulla friheten som vanns. Fältet korsas av ett blått band, vilket står för Maure, försvarlinjen mot Magilre och källan till Mercanas välstånd, och ett silversvärd, vilket representerar vaksamheten mot nya invasioner. Vid svärdets spets finns en halv svart krona, vilken representerar Magilres brutna makt. I det understa av de fyra fält som skapas av floden och svärdet finns en grön klomull, Klomelliens nationalsymbol. I vart och ett av de tre andra fälten finns tre svarta hattar, vilka representerar de nio medlemmarna i Handelsrådet. Mercana använder ofta och gärna sin flagga och sin vapensköld, men stadens mäktiga använder ännu hellre sina egna vapensköldar, om än inte i just sköldform, då de sällan bär tung utrustning av det slaget.[5]

Snibben skrev: En något rörig beskrivning. Band? Vad menar du? BJälke, balk, ginbalk, stolpe?[6]

Torquemada skrev: Jag var lite otydlig i beskrivningen av Mercanas sköld. Bakgrunden är korrekt. Klomullen ses från sidan, precis som i riksvapnet. Svärdet och floden, som är lika breda, korsar varandra diagonalt och skapar fyra fält. I ett av fälten, det nedersta, finns klomullen. I de andra tre finns tre hattar i varje, nio totalt. Den svarta kronan ligger vid svärdspetsen i övre högra hörnet. Den är halv, alltså en krona med en och en halv ”spets”.[7]

Snibben ritade: [8]

Torquemada skrev: Mercanas herrar är gråtfärdiga av lycka, Snibben! Inget gör dem så glada som förskönandet av dem själva (ja, förutom berikandet av dem själva, då). Vapenskölden är perfekt! T.o.m. de flankerande djuren är bra. Inga lejon, drakar, eller andra djur som aldrig ses i Mercana här inte, nej, starka, trogna, användbara och lönsamma djur. Björnhetsning är mycket populärt på Mercanas arena (alla evenemang kan inte anordnas framför Olems tempel). Björnen och hunden ses förstås också som symboler för de två stadsmästarna.[9]

Melorgh

Melorgh.png

Torquemada skrev: "MELORGHS vapensköld var länge helt svart, vilket man ansåg var en passande och högtidlig färg. Tyvärr trodde många besökare att staden hade sorg eller hade drabbats av pesten, så till slut lade man till en vit triangel med spetsen riktad uppåt. Triangeln står för Melorghs Makters trefaldighet: en man, en kvinna och ett djur eller varelse. Dessa Makter står för alla gudar i Melorgh, och har därför inga tydliga symboler, därav den vita färgen. Triangeln representerar även stadsklippan, det hem man kämpar för. Likaså står den för det ljusa hopp som skiner i mörkret, och för en gruvgång som mynnar i dagens klara ljus. Skölden och flaggan används främst i strid. Många kultister sätter sina egna symboler i eller över den vita triangeln. Exempelvis pryds Etins trognas milistrupps standar av en Caddosol. Detta har delvis motverkat känslan av att man kämpar för samma stad. Nyligen har en vit uggla med spridda vingar, Dunderugglan, börjar målas så att den delvis täcker triangeln. Detta har fallit väl ut, då ingen egentligen har något emot Dunderugglan. Till och med den Lysande Vägens kyrka ser den mer som en mytologisk stadssymbol, snarare än en avgud." [10]

Snibben ritade: [11]

Brikho

Brinkhos.png

Torquemada skrev: BRIKHOS vapensköld är röd med en svart halvcirkel på ett svart streck. Från halvcirkeln utgår fyra taggar. Detta symboliserar den nedgående solen, en lyckobringande symbol för ”dagens” början. Brikhos svartfolk använder en mångfald symboler och favoriserar inte de offciella över några andra. En annan mycket populär symbol är en svart drake på röd botten, i olika utföranden. Draken håller ett gult klot, som antingen skall föreställa solen eller drakens skatt, beroende på vem man frågar. [12]

Snibben ritade: [13]

Addiaska

Addiaska.png

Torquemada skrev: "ADDIASKAS vapensköld är blå som Etins himmel och blå som havet, från vilket stadens rikedom kommer, och som också förbinder Addiaska med det fjärran fäderneslandet. Skölden pryds av en gyllene Caddosol. För att skölden alls skall kunna skiljas från en caddisk vapensköld så sitter en gyllene kunglig krona ovanför solen. Detta skall tolkas som att kungen skyddar kyrkan, INTE som att han är mäktigare än Etin! Addiaskabor tolerar med stor självbehärskning att färgblinda arnier blandar ihop deras stolta sköld med Caddos vapen, men när trakorier, kardier eller mercanier gör samma misstag ses det som en medveten skymf, och den skyldige får räkna med att utmanas på envig om han inte omedelbart och uppriktigt ber om ursäkt. Addiaska använder vapensköldar i tid och otid. De pryder sköldar, fanor, ringar, mynt, rustningar, mantlar och bonader. De ristas i dörrar och huggs ut till statyer. Vid sidan av pärlsniderier, skaldekonst och sjungandet av ballader så är heraldiken en av de högst utvecklade konstformerna i Addiaska, där man tar sina vapensköldar och deras olika symboler på stort allvar. Riddarordnarna har egna sköldar, liksom de olika adliga familjerna. En addisk riddare med god ekonomi som är medlem av en riddarorden kan därför ha ett halvdussin sköldar: en för att strida i sin ordens tjänst, en för att strida för sitt land, en med familjens vapen fast med vissa element inlagda för att visa att bäraren är, till exempel, den andre sonen i familjen, en som är hans rent privata fast med detaljer som ändå visar vem han är, en ordenssköld med personliga inslag, en blank sköld för att vara anonym och en botgörarsköld för pilgrimsresor. De flesta går inte till sådana överdrifter, utan bär antingen sin ordens sköld eller sin personliga sköld med familjesymboler inlagda. Kungahusets vapensköld är identisk med landets, sånär som på en del detaljer i kronans utformning. " [14]

Snibben ritade: [15]

Torquemada skrev: Addiaska är de enda som faktiskt tar heraldiken på allvar, och som håller sig till ”nutida” heraldiska regler. Din tolkning av skölden är nästan på pricken, fast jag hade tänkt mig en ”sluten” krona. [16]

Snibben skrev: Slutna kronor inom heraldiken är oftast specifika, dvs specifika kronor. Den svenska kungakronan är Lovisa Ulrikas drottningkrona, den Brittiska är Imperiekronan etc etc. Varje land har sin tolkning. Öppna kronor finns det däremot en drös ospecifika som tex de i lilla riksvapnet.[17]

Torquemada skrev: Glöm det där med en sluten krona, den öppna är bra som den är. Jag tog en titt på de gamla vapensköldarna, och Kardien har tre öppna kronor, så Addiaska lär inte vilja ha något annat. För övrigt får ingen klomellisk vapensköld innehålla några liljor eller gripar, då de står för ärkefienderna Magilre och Ransard. [18]

Snibben ritade: [19]

Sanzas

Sanzas.png

Torquemada skrev: SANZAS vapensköld är ljusgrön med korsade pilar och en blomma över pilarna. Den gröna färgen symboliserar det bördiga landet och pilarna försvaret av det. Blomman har fem vita blad med röda kanter och en gyllene pistill. Det är Sanzas unika vita vildros, som färgats röd av hjältars blod. Sanzas använder sin vapensköld vid gränserna och när man drar i fält, men inte annars, och absolut inte hemma i staden. Uppblåst patriotism står inte högt i kurs bland halvlängdsmännen.[20]

Snibben ritade: [21]

Torquemada skrev: Sanzas sköld är något ljusare grön, och har bara två pilar, diagonalt ställda. [22]

Snibben ritade: [23]

Snibben skrev: Grönt är grönt i heraldiken. [24]

Torquemada skrev: Sanzas ser också bra ut. Inga djur, utan två rejäla yxor. Det sänder rätt signal till utlänningarna.[25]

Triska

Triska.png

gtjorgo skrev: "Triskas vapensköld används sällan. Den har bara existerat i ett tiotal år och används i stort endast vid möten med övriga klomelliens stater (och knappt ens då!). Långt vanligare är det att bära en fana vars vapen visar sin respektive Triskeroligarks märke eller färg. Därtill är det inte sällan som huskarlar bär sina egna personliga symboler eller vapen för att kunna utmärka sig och samla ära. Detta för att kunna klättra i den interna hierarkin bland huskarlarna. Den vapensköld som trots allt existerar förekommer i olika tappningar och med olika bakgrundsfärger (beroende på vilken oligark som för den) och har som enda norm en chimera mitt på fanan. Chimeran sägs symbolisera Triskernas trehövdade styre samt att de tre oligarkerna sammansatt utgör en stark,dödlig enhet (Mercana anser att den pekar på triskernas kaosartade och infantila natur emedan sandzas ser deras likheter med bråkiga och dåligt tuktade vakthundar). Chimeror är därtill förhållandevist vanliga (om än extremt ovanliga) i hela klomellien efter magokratins sammanbrott. Vissa av dem flydde upp i Melasherbergen eller in i Izhaskogen där de kanske till och med lyckats yngla av sig! (ej ännu bekräftat av någon med vetenskaplig pondus) [26]

Snibben skrev och ritade: Vapnet är egentligen bara en fana. Vapnet är delat i fyra delar, två vita fält och två röda fält, med en svart rundel i mitten. På de röda fälten finns en gyllene korp och på de vita en rött lejon som motställs på ena sidan. I den svarta rundeln finns en fläkt vit örn. De tre olika motiven symboliserar de tre familjer som styr Triska.[27]

gtjorgo skrev: "Jag gillar estitiken på snibbens triskafana. Framförallt det faktum att du lyckas delge var oligark lika mycket uppmärksamhet. Problemet är endast att själva symbolerna inte representerar någon av ätterna. Kan man behålla fanan men byta ut symbolerna?" [28]

Snibben skrev: "Självklart! Vilka symboler? En get ett lejon och en orm (chimaeran)? Färger?" [29]

gtjorgo skrev: "En svart Getabock, en kurvig kvinna med en kärve i famnen samt en gul tjock gris" [30]

Cudda

gtjorgo skrev: Cuddas märke är en storväxt svart bock på (oftast)vit bakgrund

gtjorgo ritade: [31]

Peffomir

gtjorgo skrev: Peffomirs märke är en kärve ofta i famnen på en yppig eller kurvig kvinna på Orange, Gul eller Röd bakgrund. Kvinnan och kärven stiliseras aldrig utan målas i en oändlig uppsättning färger, former och versioner. Dock alltid detaljerat och med stor respekt. Att göra ett havsverk i avbildningen av ätten "Peffomirs mulliga mö" är straffbart inom oligarkens område och detta inte sällan med döden!

gtjorgo ritade: [32]

Vildbete

gtjorgo skrev: Vildbetes märke är en ovanligt knubbig Gul gris stående på alla fyra på en tunna (inte sällan en ölkagge). Bakgrunden är ej standardiserad men oftast blå.

gtjorgo ritade: [33]

Hisskov

Hisskov.png

Torquemada skrev: HISSKOVS vapensköld är vit och består av tio olikfärgade ringar (svart, röd, gul, blå, grön, lila, brun, orange, turkos och grå) som länkats ihop till en pyramid. Pyramiden omsluts av en elfte, gyllene, ring. Det vita fältet står för obegränsade möjligheter och en framtid som formas av den dristige. Ringarna står för de olika stadstaterna och deras sammanhållning. Hisskov är den gyllene ringen som håller ihop alla de andra med sitt centrala läge och sina många gästarbetare i andra städer, och med sin starka tro på Unionen. Ringen står också för ett mål man bör sträcka sig efter, en betydelse som blir extra tydlig under de Hisskovitiska Spelen. Andra städers invånare brukar fråga hisskoviterna vilken ring som representerar deras egen stad, och varför den i så fall inte sitter högst upp istället för den svarta ringen, som ju uppenbart måste symbolisera Brikho. Hisskoviterna brukar inte ha några bra eller entydiga svar på de här frågorna, och det brukat sluta med bråk. Och i Hisskov försöker man ta alla bråk till arenan, så att fler får se på. Hisskoviterna använder vapenskölden lite när de känner för det. Ibland glöms den bort helt och ibland syns den hela tiden. [34]

Snibben skrev: Röd, blå, grön, svart Ok. Gul är detsamma som guld på heraldiskt språk och kan inte läggas mot en vit bakgrund (undantag förkommer men de har då en mycket speciell anledning, som att vara den heliga stolen eller det heliga kungadömmet Jerusalem). Lila eller prurpur förkommer sparsamt då man ofta får måla om den (pigmenten är inte så bra) och att den lätt kan förväxlas med röd likaså orange används sparsamt då den kan förväxlas med rött (röd är alltså dominerande i dessa nyanser). Grå förekommer som naturfärger på sten, järnföremål mm mjen inte som en egen tinktur. Turkos förekommer överhvudtaget inte som heraldisk färg.[35]

Torquemada skrev: Jag behövde elva färger till Hisskovs sköld. Jag visste att turkos, guld och lila inte precis skulle vara lätt att ordna, men alternativet skulle vara likfärgade ringar, och mer stryk för hisskoviterna.[36]

Snibben ritade: [37]

Torquemada skrev: Ditt förslag på nytt vapen för Hisskov är alldeles för snyggt och avancerat för hisskoviterna. Däremot skulle det kunna bli ett nytt fint riksvapen, med det gamla på centralplatsen. Nytt försök för Hisskov: HISSKOVS vapen är en svart båt utan segel, på vit botten. Detta symboliserar stadens närvaro på Maure och Jaggarack. Från båten höjer sig en röd fenix, en symbol för stadens förmåga att resa sig igen vid varje nederlag. På och framför sitt bröst har fenixen tio gröna lagerkransar, symboler för seger i tävling, strid och kamp, och för de tio andra stadsstaterna, ett tydligt tecken på Hisskovs tro på Unionens styrka och sammanhållning. De tio lagerkransarna är arrangerade som en uppochnedvänd pyramid. En elfte lagerkrans, symbolen för Hisskov självt, kröner själva fenixen. En tolfte lagerkrans, mycket större än de andra, omsluter fenixen och de andra lagerkransarna. Detta står för att Unionen är starkare än summan av sina delar. Hisskovs vapen används alltid vid de Hisskovitiska Spelen. Annars använder hisskoviterna vapenskölden lite som de känner för, ibland syns den överallt, ibland är den helt bortglömd.[38]

Snibben skrev: Angående Hisskov föreslår jag en lind med tio blad (linden är ett gamalt vårdträd som symbolisaerar gemenskap) kanske med en fenix i toppen.[39]

Torquemada skrev: Det viktigaste elementet hos Hisskov är spelande, tävling och seger. Det är långt viktigare än enighetstanken, så skölden måste ha ha med något (eller helst mycket) av det, tex lagerkransar. Ett träd måste ha elva blad, inte tio. Hisskov är inte övermodigt nog att tro sig vara stammen.[40]

Snibben ritade: [41]

Snibben ritade: [42]

Hamur

Hamur.png

Torquemada skrev: HAMURS vapensköld är gul som guld. Den pryds av en gruvhacka, för att gräva fram guldet, korsad av en hammare, för att bearbeta det, och en yxa, för att försvara det. Vapenskölden utformades av dvärgarna. Hamuriterna använder den inte om de inte måste, såsom vid möten där alla andra har en vapensköld.[43]

Birke skrev: Sen en fundering, hittas de guld i Hamur? Hade för mig att det var silver ...men det skulle även kunna vara endast järn...[44]

Torquemada skrev: Jag tänkte på att guld faktiskt inte var en av fyndigheterna i Hamur - men sen tänkte jag att guld ju var vad man VILLE hitta...[45]

Torquemada skrev: Silver i Hamurs vapen vore snyggt och mer passande än gult, som jag skrev i beskrivningen av vapensköldarna. Det är dock ett litet problem: Cuddas sköld är vit, och Hamur och Cudda ligger ofta i krig med varandra. Två ganska okomplicerade sköldar, bägge vita med svarta symboler, kan vara väldigt trassligt i fält.[46]

Snibben ritade och skrev: De geometrisk formerna skm kallas stålhattar favoritesras av dvärgarna. De två färgerna står för människor och dvärgar som lever tillsammans som en enhet. Den blå bården symboliserar de många bäckar som rinner nedför de höga bergen som likt bården är fyllda av guldklimpar. Postamentet föreställer stadsmurarna och de två bergsgetterna som håller skölden är en vanlig syn i Hamurs berg. Tuppen är striddsignalen om de nya dagar som väntas.[47]

Torquemada skrev: Hamurs vapensköld ser mycket bra ut. Getter och murar passar väl in. Tuppen knyter an till Aesirdyrkan utan att vara för uppenbart religiös. Det finns väl inte så mycket guld i Hamurs vatten, men i det här fallet är det tanken som räknas - man har alltid velat att det skall finnas guld där. Mitten av skölden kan behöva modifieras en smula. Jag ser gärna att hackan, hammaren och yxan får plats där på något sätt.[48]

Snibben skrev: För Dvärgarna är geometriska mönster betydligt viktigare än direkta symboler. Arkitektur och hantverk präglas av dem inte bara för att de är tilltalande men också för att de talar ett språk av stabilitet, matematik och logik. Jag utgick från premissen att det är Dvärgar som gjort vapnet och om man pluggar på lite om dvärgar så får man vetaskap om detta. Men det kan å andra sidan vara människor som gjort vapenskölden? De skulle säkert använda sig av hackor, hammare och yxor.[49]

Mikael skrev: Hamurs sköld känns för modernt riddarsköld, inte som hårdföra, barbarer och dvärgar i bergen. En rund sköld eller fyrkantig eller varför inte oktagonen som väl är dvärgarnas favorit? Annars var symboliken bra.[50]

Snibben skrev: Här är det frågan om en nationalsymbol. Man försöker härma vad som är modernt utanför och använder sig av dessa. De olika människoklanerna och dvärgklanerna har antagligen egna symboler som är dem mer kär. När man skapar en konstruerad nationasköld härmar man hur det skall se ut enligt senaste modet hur barbarisk man nu än är. Skölden kan vara oktagonal - heraldiskt sett kan man ha olika former på skölden, men dett är dock konstnärligt.[51]

Nya Arno

Nya Arno.png

Snibben skrev och ritade: "En sköld delad medlest vågskura i grönt och blått med en sol i sin härlighet stigande ur det blå fältet. Det blå står för det gamla Caddo och det gröna för Nya Arno. Den uppgående solen symboliserar också en ny dag för den nya staten. Sjöhästarna symboliserar det marina livet och vågorna de står på för havet. Skölden kröns av ett vingpar med en sol si sin härlighet mellan dem. Vingarna symboliserar skeppen som flyger över vattnet och solen för tron." [52]

Snibben skrev: "Dalker är färgblinda med undantaget för färgen blå. De kan altså inte se skillnad på röda eller gröna nyanser nyanser. Grönt eller lila är alltså detsamma för dem. De borde dock kunna se viss skillnad i de röd - gula färgerna även om det egentligen bara ter sig som grått."[53]

Yolev

Yolve.png

Torquemada skrev: YOLEVS vapensköld är rund och silverfärgad. På den vrider sig två fiskar, en svart och en vit, och biter varandra i stjärten. I mitten finns ett timglas utan sand. Skölden går tillbaka till den jorpagniska Imperietiden, därav den runda formen, och det tomma timglaset står för stadens eviga och oföränderliga natur. Fiskarna står förstås för stadens fiske. Vad gäller fiskarnas färg och att de biter varandra i stjärten så har den ursprungliga symboliken gått förlorad, men stadens lärde har många intressanta teorier om saken. Vapenskölden är ganska vanligt förekommande på stadens byggnader och på olika dräktdetaljer hos stadens tjänare och soldater. Detta beror inte på någon särskild vurm för symbolen, men man har inte för vana att plocka bort vad man en gång satt dit, och med tiden har de blivit ganska många.[54]

Snibben ritade: [55]

Torquemada skrev: Yolevs sköld är rund (som Japans kejsarhus), och äldre än reglerna för heraldik. Grå botten, tomt timglas i mitten, en vit och en svart fisk vrider sig runt kanten och biter varandra i stjärten. Tänk yin-yang. [56]

Snibben skrev: Den japanska skölden räknas som vapen ety den är gjord efter japanska heraldiska regler. En liten jämförelse med vår värld och det imperium som dominerade innan medeltiden. I rom hade man inte sköldar på samma sätt som man hade under medeltiden. Varje familj hadde sitt sigill som ändrades med olika tillägg och tolkningar. Sigillet hade inga färger på det sätt som sköldar hade. I armén användes förvisso ett vexilium. Vexiliet (fana, standar) var både fasta föremål, skyltar och symboler såväl som ett rött skynke. På detta skynke fanns det en symbol i gult eller guld. Redan under denna tid utgick man från att inte lägga guld mot gult eller silver mot vitt av den enkla anledningen att man kan inte se vilka som slåss var om de för snarlika färger mot varandra. På ca 400 meters avstånd kan man inte göra någon större skillnad på silver och vit vilket kan vara nog så kritiskt vid ett fältslag. Rund, fyrkantig, triangulär... det spelar ingen roll utan är upp till konstnären som tolkar. Om det däremot är en rundel med omgivande färg så....[57]

Torquemada skrev: Yolevs vapen får nog förbli silverfärgat, en böjd svart fisk är tillräckligt för att bli igenkända i fält. Vapnet är runt när det används som symbol, men i strid hamnar det ju ändå på en fana eller en sköld, och blir en rundel på en sköld…[58]

Snibben ritade: [59]

Torquemada skrev: Yolevs ceremonimästare vill se stadens timglas.[60]

Snibben ritade: [61]

Bozsa

Bozas.png

Torquemada skrev: BOZSAS vapensköld är lila, enligt vissa lärdomens färg. I mitten finns ett gyllene öga utan pupill. Detta står för magikerns insikt i dold kunskap. Magikern skådar inåt i sig själv, eller låter sin andes ljus stråla ut över världen. Alla icke-bozsabor anser att ögat utan pupill visar att magiker är blinda tokar som leker med krafter de inte förstår sig på. Eller att de är förblindade av självgodhet, eller att de har tappat synen av för mycket bokläsande. Olems präster har tre dussin varianter på det här skämtet. Ögat är omgivet av ett vitt pentagram, en välkänd magisk symbol. Pentagrammet omsluts av en röd orm som sväljer sin egen svans. Exakt vad ormen står för är lite osäkert, men en gång i tiden tyckte man att den såg bra ut. Eventuellt kan det ha att göra med att ormar ses som ovanligt intelligenta djur. Runt ormen står en text i svarta, utsirade bokstäver: OPTIS OCLUS ILLUMINATI. Detta skall tydligen betyda ”Jag lyser upp världen med min blick”, men både yoleviterna och bozsaborna vet att texten är en grammatisk och språklig katastrof. Att ändra den vore dock att medge att man har haft ett obegripligt hafsverk på sin sköld i några hundra år, och det vore otänkbart för Bozsas stingsliga mästermagiker. Istället hävdar man att allt är i sin ordning, tystar ner gästande magiker, tackar gudarna för att klomellierna inte är några stora språkvetare och svär i tysthet åt yoleviternas ständiga pikar. Vapenskölden är inte särskilt populär bland magikerna, som gärna skulle byta ut den mot något bättre och värdigare. Man har dock efter långdragna gräl i det förflutna givit upp om att kunna ena alla akademierna om en ny symbol, och bär istället sina individuella akademiers vapen på sina kåpor, mantlar och hattar. Bozsas vanliga medborgare ser dock till att alltid bära vapenskölden väl synlig, särskilt när de reser runt i Klomellien. De ser den som ett ganska säkert skydd mot angrepp, då folk i hela landet fruktar Bozsas makt. Hur det faktiskt är med den saken är omtvistat, och varierar mellan olika landsändar och tider. [62]

Snibben ritade: [63]

Torquemada skrev: Bozsa kanske skulle klaga på att det saknas en del detaljer, men vill chefsheraldikern bespara dem skammen i deras gamla hafsverk utan att de behöver medge något offentligt, så inte skall de klaga.[64]

Snibben ritade: [65]

Torquemada skrev: Bozsas ledare ger den pratsamme Andarov Kalamir strafftjänstgöring för att han uppmärksammade chefsheraldikern på den där pinsamma röda ormen. Andarov skriker i protest att de åtminstone slapp den grammatiskt felaktiga texten runt ormen, och blir nerslängd i Gimdis. [66]

Snibben skrev och ritade: Är inte förtjust i att Bozas vapen har en röd orm mot purpurbakgrund. Detta är så dålig heraldik att det är skamligt. Ett vapen måste synas i fältslag och rött och purpur är svårt att se skillnaden på. Föreslår därför följande: [67]

Torquemada skrev: Bozsas ledning förpassar i tysthet den gamla designen till historiens glömska utan saknad. Andarov Kalamir, som aldrig lärde sig simma (han är eldsmagiker, så det är emot hans personliga principer), trampar vatten i vallgraven och kan inte invända. Bozsa skulle dock föredra en stängd bok framför en öppen och tom sådan. De vill inte uppmuntra folk att håna dem. [68]