Godssamlingar i Kardien

Kardiens markägande är strukturerat kring gods som ekonomisk enhet.[1]

Godssamlingar

En adelsmans gods kan ligga utspridda runt om i landet eller samlade inom samma län. Nedan följer några svepande generaliseringar, från vilka det finns massor av undantag. Att t.ex. jämställa hertigen av Satgherin med hertigen av Nordmark är förutom att de har samma titel på alla sätt felaktigt. Hertigen av Satgherin är Kardiens näst rikaste man, kan ställa upp en armé i krig och kräva audiens hos kungen närhelst han önskar. Hertigen av Nordmark däremot är fattigare än flertalet grevar och lever ett liv långt från maktens korridorer.

Kungen

Då Vidar delade upp Kardien behöll han Ekenfara som egen domän. Eftersom Vidar endast själv ägde några tusen gårdar så erbjöd han gods runt om i Kardien i utbyte mot mark i Ekenfara och använde sig av Kardiens statskassa för att köpa upp ytterligare mark. Numera äger kungen en tredjedel av jorden i Ekenfara. Kungens största inkomster kommer från de arrenden, avgifter och sköldräntor invånarna i Ekenfara betalar. Kungen får även mycket stora inkomster från den tull som han tar upp i Ekeborg och Faltrax och mindre inkomster från skatter i de fria städerna och penternas tribut.

Hertigar

Vid maktövertagandet fick var hertig ett eget grevskap där all erövrad mark tillföll hertigen samt även ett antal gods spridda i hertigdömet. Omkring hälften av en hertigs gods kom på detta vis att ligga inom domänen. I genomsnitt får en hertig inkomst från omkring 10 000 hushåll. Vissa hertigar har även rätt att ta upp tull, särskilt hertigen av Satgherin får stora inkomster genom att i Arntuna förtulla handeln på Gridefloden och Akhir, och de flesta tar upp skatt från landskapets huvudort (ej Haperike och Darensslätt).

Grevar

Vid maktövartagandet fick de flesta grevar ett område av tre-fem baroniers storlek till sin försörjning. En greves gods brukar ligga samlade i närheten av dennes borg, med endast enstaka gods på annan ort i grevskapet. En genomsnittlig greve får inkomst från omkring 2 000 hushåll och erhåller lagmansränta från grevskapets samtliga hushåll.

Baroner

Den genomsnittlige baronen äger ett stort gods, ett baroni, med omkring 500 skattskyldiga hushåll. Spännvidden är dock stor, storbaronerna äger dussintals gods spridda runt om i landet och fattigbaroner kanske inte mer än en stor gård.

Banérriddare & Riddare

Riddare kan få sin utkomst på olika vis. De kan äga ett litet gods, oftast omfattande en enskild by eller två, från vilket de samlar skatter och avgifter. De kan också hålla ett mindre gods som apanage. Skillnaden blir då endast att sonen inte övertar godset vid faderns död. Eller också kan de leva som hushållsriddare vars vardagsutgifter täcks av riddarens herre som dessutom delar ut mer eller mindre frikostiga gåvor vid olika tillfällen. Banérriddare håller alla ett eget gods.

På Divras udde

På Divras udde (Ekenfara, Haperike, Satgherin) fanns ingen erövrad mark att dela ut vid maktskiftet, men hertigar och grevar utnämndes i alla fall. Dessa fick leva av de gods de redan innehade i området samt de baronier de erhöll i andra delar av Kardien, samt i vissa fall nya tullar och stadsskatter som de erhöll som rättighet. Någon lagmansränta uppbär grevarna inte här då rättsväsendet på Divra ligger utanför feodalsystemet.