Garramil

Stad i Klomellien på en ö i floden Maure nära inloppet från Jaggaracksjön. Tillhörde från 345 e.O. stadsstaten Poane men sedan 561 e.O. kontrolleras den av Mercana.

[1]

[2]

[3]

Karta (Bild 3): [4]

Historia

Från Isthumfolk:

304 e.O. Garramil grundas

Slam från Jaggaracksjön har under åren ansamlats vid Maures mynning. Denna mängd har nu blivit så stor att byggnader kan sättas upp på den ö som skapats. Det rör sig om ganska små hus, ofta fästa på pålar. Större byggnader än så riskerar att sjunka ned och rivas med i floden. En liten men livskraftig handelsplats växer fram för de som inte är så noga med att vara torrskodda. Ön ges namnet Garramil och kommer att styras av de lokala handelsmannarådet under sin korta självständighet.

345 e.O.

Poane tar över styret i staden Garrmil och bara halvåret senare besätter man hamnen i den dåvarande byn Lusloigis. Det verkar som att Poane vill fortsätta söderut men deras framstötar stöter på patrullerande skepp från Hisskov. Då Hisskov kungör att stadsstaten nyligen ingått en allians med prinshertigdömet Garrika vill inte Poane riskera en större konflikt och återvänder till Lusloigis. Någon kärleksfull relation uppstår aldrig mellan Hisskov och Poane men Hisskoviternas öppna sinnelag (samt allians med Garrika och Sandzas) hindrar större konflikter.

374 e.O. Klomelliska unionen skapas.

Tillsammans med Hisskov och Garrika bildar Sanzas Klomelliska Unionen på ön i norra Jaggarack. Ön får sedan namnet Tretorningen efter de tre staterna samt de tre kvarvarande befästningsverken på öns inland. För Isthumfolken innebär detta att söderlänningarna och tretorningarna utgör en del av Klomelliska Unionens befolkning redan från dess födelse. Poane och dess undersåtar i Garramil står utanför.

[Vad händer med Garramil under jordernas härjningar ca. 404-418e.O.?]

431 e.O.

Ett kraftigt försvagat Poane tillåts gå med i Klomelliska unionen. Stadsstaten har numera interna problem och ses inte som ett hot av andra stadsstater. Poanes styrande adelsfamiljer upplever främst problem med handlarna i Garramil som vill ha större representation i styret. Garnisonen i Garramil har numera som huvudsaklig roll att hålla koll på lokalbefolkningen och inte längre att skydda mot angrepp utifrån.

557 e.O.

I Garramil är stadens råd åter missnöjda med sina herrar i Poane. De vill ha mer att säga till om och mindre inblandning från fogden. Flera missnöjesyttringar och ett mindre upplopp utbryter under ledning av stadens borgmästare. Denna man, en ung vit anka vid namn Crimblock Salthare, driver på pöbeln till en belägring av den lokala garnisonen. Fogden hinner dock inte söka skydd innan han trycks ner i en salttunna och skickad nedför Maure. När fogdens kropp några månader senare återfinns utanför Poane är denne visserligen död men absolut välbevarad.

558 e.O.

Adelsrepubliken Poane samlar sina styrkor och tar sig uppströms mot upprorsmakarna i Garramil. Här möter de ett segervisst folkuppbåd som ännu belägrar den Poanska garnisonen. Det visar sig dock att Garramilernas taktiska förmåga är begränsad. Dels är deras skyndsamt hopskrapade befästningsverk för tunga och sjunker ner och rasar i öns slam och dels räknar de inte med att den Poanska garnisonen ska falla dem i ryggen. Efter en fiaskoartad kamp vajar åter Poanes flagga över Garramil. Crimblock Salthare lyckas dock fly i sista stund och svär att återkomma.

561 e.O.

Kung Ahrges angriper Poane, dels som hämnd för Valur och dels för att få en stödjepunkt vid Maure. Poane som har sitt starkaste försvar mot floden faller efter några veckor och intas sedan av Addiaskas trupper. Garramil har under belägringen inte försökt att undsätta Poane utan har istället, genom sin gamla borgmästare ankan Crimblock Salthare, sökt kontakt med Mercana för att få beskydd från Addiaska (något man idag sannolikt ångrar). När Lusloigis inser att man står ensamma så frågar man Hisskov om man kan få ingå i denna stat vilket beviljas.