Folkmagi

Huvudartikel:Magi

Vid Akademier runt om i Ereb utbildas magiker enligt den joriska magitraditionen. Utgående ifrån de joriska encyclopediernas kunskap får de får lära sig magins trivium och qvadrivium. De tvingas även läsa Ganôfryn Järnekstavs samlade verk, lära sig tyda forntunga och dvärgarunor, memorera alla magiska equninoxer som har inträffats och beräknats kommer att inträffa under de närmsta 1000 åren och de tillåts att ta in magiskt vetande när deras sinnen anses vara förberedda. När de är färdigutbildade kan de ikläda sig magikerns klassiska kappa, greppa sin stav, bege sig ut i världen och åtnjuta respekt, vördnad och en viss fruktan. En värld av äventyr, bildning och eventuellt rikedomar ligger öppen.

Dessa magiker är dock ganska sällsynta. Den vanligaste formen av magiutövare är betydligt mer jordnära och folklig. På varje person med sann magisk talang som får möjligheten att utveckla sin fulla potential går ett dussin viskarlar, trollpackor, stavkarlar, väderkännare, andeviskare och spåmän. Dessa har i jämförelse med en riktig magiker oftast begränsade talanger och en outvecklad magisk förmåga, men kan ändå utföra handlingar som ligger långt bortom det normala. Många utövare av folkmagi lever ett någorlunda vanligt liv i eller i enslutning till en by och använder sin förmåga till eget och det gemensammas bästa. Andra får dock tampas med omvärldens brist på förståelse och lever ett liv i avskiljdhet. Nedan följer en kort beskriving av några arketyper inom folkmagin.

Viskarl/Viskona - är den klassiske kloka gubben/gumman. Den typiske viskonan bor i en stuga i närheten av byn och kallas dit för att bota barnafeber, hjälpa till vid förlossningar och stilla blod vid olyckor. Viskonan arbetar med en blandning av dekokter, helande örter, våtvarma omslag och magiska ramsor. Att ha en kunnig viskona i grannskapet leder till en drastisk minskning av barna- och mödradödlighet och påtagligt ökad meddellivslängd. De mest kunniga viskonorna omtalas kunna bota skallspräckarsoten. De minst kunniga saknar helt magiska förmågor och är inte till mer hjälp än grannfrun.

Trollpacka - häxmagi ses inte som en rumsren form av magi och trollpackor håller sig därför utanför samhället eller arbetar i det fördolda för att undvika att bli anklagade för kätteri. Bland trollpackor finns många som är har stora magiska förmågor och som egentligen inte passar in i kategorin folkmagiker. Väderkännare - den lite egne gubben i utkanten av byn som känner i högerbenet när det är storm på väg in, som på vårkanten VET att det kommer att bli en lång och torr sommar i år och som kan finna vatten med slagruta. Många viskarlar är också väderkännare. De som har en dragning åt kraftigare magisk talang kan också i någon utsträckning påverka vädret.

Stavkarl - En stavkarl är en magiker som har påbörjat en klassisk skolning till magiker hos en magister vid en magiskola eller för en annan trollkarl, men som aldrig slutförde sina studier eller befanns sakna tillräckligt stor talang. Stavkarlen försörjer sig genom att låta sina, ibland något begränsade, magiska förmågor stå till tjänst i de byar han passerar förbi. En stavkarl står ganska lågt i rang, men är å andra sidan respekterad och i viss mån fruktad för sina magiska förmågor. Få stavkarlar lyckas bli rika och många av dem är stort inte mer än kringstrykande tiggare som visar upp enkla trick mot en bit bröd och ett stop öl. Den klassiske stavkarlen är klädd i en gråsvart kappa med huva, lutar sig mot en väderbiten trästav översållad med runor och på ryggen bär han en ränsel med sina fåtaliga tillhörigheter. Stavkarlar förekommer i många folksagor och ett återkommande tema är byn som tar hjälp av en stavkarl mot en överrenskommen betalning. När stavkarlen har slutfört sitt uppdrag blir dock byborna snåla och vägrar att ålägga betalningen, varpå de drabbas av stavkarlens gruvliga hämnd.

Andeviskare - kan tala med spöken/de döda/andar och/eller liknade. Många andeviskare tycks lida av psykiska sjukdomar och har överlag svårt att skilja mellan det bara de ser och vad resten av världen uppfattar. Det är därför svårt att avgöra om den information en andeviskare ger är sann eller bara en produkt av ett förvirrat sinne, och också mellan de andeviskare som verkligen har en kontakt med de döda och de som bara är psykiskt sjuka. Många andeviskare har bränts på bål då de inte respekterat de döda.

Utver dessa arketyper så finns även männsikor som kan kommunicera med djur, spå framtiden, tala med tomtar och avläsa andra människors aura. Alla dessa ses med skepsis av riktiga magiker (av den joriska traditionen) som sällan missar en chans att framhålla att det de representerar är sannt magiska kunande baserat på tusentals år av magisk utforskning och tradition och att det inte bör blandas ihop med den iofs existerande, men betydligt mindre precisa och svagare folkmagin.