Bäckahäst

Bäckahäst (Parahippos astutus)
Vanlighet
Mycket sällsynt
Miljö
Sjöar, floder och tjärn i skogsmarker

”Redan från diåldern får de narguriska barnen höra berättelserna om Nuishte, det väsen som kallas bäckahäst i söderns traditioner. Personligen så hävdar jag att det rör sig om sedelärande berättelser, helt enkelt varningar till barnen att de ska inte ska leka i närheten av skogens vattendrag. Bäckahästen är då en bekväm metod, ett fantasifoster tänkt att skrämma de små. Mig veterligen så har ingen någonsin kunnat leverera bevis för detta hästmonstrums existens.”

–ur ”Tusen resor i fjärran” av den krunske exploratorn Akhshe Shal Atkaraman

Bäckahäst:

Bäckahästen förekommer i många altoriska folks sägner och sagor. Den är ett fruktat naturväsen, ett förkroppsligande av den skoningslösa naturen. Den har ingen som helst anknytning till Tevatenu eller älvfolken.

Utseende

Bäckahästar är skepnadsändrare. En bäckahäst på land tar formen av en stor och ståtlig häst, ett sto eller en hingst. Hästens färg kan antingen vara skimmel, gråblack eller rapp. Manen och svansen tycks vara fuktiga, precis som om hästen precis har simmat i det närbelägna vattendraget. Bäckahästens skinn känns kallt och lent som sälskinn, och är man på så nära håll så upptäcker man också att det har fastnat vattenväxter som t ex grönslick i den blöta manen och svansen.

När bäckahästen väl har lyckats förhäxa någon och beger sig ned i vattnet (se nedan) så bryts illusionen och den återfår sin sanna skepnad. Dess hästkropp blir både grönslemmig som en ål och svampig som gungfly. Dess mun är nu fylld med vassa, stora rovdjurständer. Bakhasorna omvandlas till en kraftfull fiskstjärt och huvudet förses med gälar. Man och svans ser ut som grönslick och sjögräs.

Bäckahästen kan andas både luft och vatten. Dess båda lungor gör att den kan överleva även i extremt syrefattigt vatten, likt en lungfisk. Däremot torkar den ut snabbt och behöver rikligt med vatten för att inte avlida inom ett par dygn.

Det finns både ston och hingstar bland bäckahästarnas skara, men deras avkomma har aldrig bevittnats. Då en bäckahäst kan leva i uppemot 200 år så är det förmodligen glest mellan parningslekarna.

Uppträdande

Bäckahästen är en glupsk och slug rovvarelse vars lockmetod går ut på att ta sig upp på land och anta skepnaden av en häst utan sadel, hästskor och seldon. För okunnigt folk tycks det vara en häst till synes utan ägare som befinner sig nära vattnet för att dricka. Kommer någon inom 20 alnars håll så kan bäckahästen försöka förhäxa personen och dominera denne med sin starka vilja. Den person som är svag till sinnet känner sig plötsligt manad att försöka rida den ståtliga hästen. Så fort den förhäxade personen sitter upp stormar bäckahästen ut i vattnet för att dränka och slutligen äta denne. Förhäxningen bryts inte förrän offret hamnat i vattnet, vilket oftast innebär att det är för sent.

Bäckahästen festar gärna på rundnätta människobarn (äter allt utom levern). Den bor i vattenfyllda grottor och håligheter i anslutning till bäckar, åar och skogstjärnar. Grottgolvet täcks ofta av högar av benrester och ibland av offers värdeföremål.

Nyckelord

Lömska, Glupska, Kraftfulla

Kuriosa

Att grilla kött vid vattenbrynet eller att hälla blod i vattnet lockar till sig bäckahästen.

Ett stycke kallhamrat järn mellan bäckahästen och vattenbrynet hindrar varelsen att ta sig ned i vattnet med offret samt bryter också förhäxningen omedelbart.