Hisskoviter

Människofolk i stadsstaten Hisskov.

Beskrivning: [1]

Folkslagets historia

800 talet f.O.

Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många västklomellier, så som hisskoviterna, räknar sig som härstammade från dessa fiskare.

711 f.O.

Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska kolonin erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av hisskoviterna härstammar även från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.

599 f.O. Den Tredje Konfluxen

Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Snart kommer de upp till Drylo Iolevetika där de snabbt slår ut delar av befolkningen innan de drar vidare norrut. (Även om konfluxen på alla vis är en katastrof klarar sig faktiskt Drylo bättre än övriga kejsardömet under den tredje konfluxen).

595-550 f.O.

Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Catonave i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder(samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. På 550fO är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien, där dagens Hisskov nu ligger, avfolkas nästan helt under denna period.

470 f.O.

Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.

450 f.O. Kontinentaljoriska riket går under.

Provinsen Drylo Iolevatica tappar mer och mer kontakt med de tidigare provinserna. Man kommer samtidigt mer och mer att kallas Yolev i folkmun. Svartfolk och vargmän som stoppar yoleviterna att etablera sig på andra sidan åsen.

Ca 100 e.O.

Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela Klomellien. Området som kommer att bli Hisskov är dock nästan obebott av människor vid denna tid. Dock etableras vissa tempel och sommarpalats på fastlandet. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från den sedan länge försvunna ”magiska högkulturen” i träsken i det som kommer att utgöra södra Hisskov. Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid.

186 e.O.

Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för magikernas styre. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades i dagens Hisskov överges helt och förfaller delvis.

192 e.O.

Yolevitiska herdar korsar Hisskoviska högåsen och lägger grunden till Hisskov. Hisskoviterna utgörs alltså till stor del av joriska ättlingar från Yolev som vandrar över Hisskovåsen ner till Jaggaracks stränder. Nu när Joraga rämnat så finns möjligheten att leva fritt från magikernas påfund och otyg även på denna sidan av högåsen. Dessa har även till stor del ”befriat” området från bestfolken som tidigare gjorde en övergång omöjlig.

192 e.O.

Sex yolevitiska herdelag slår sig ned i vad som tidigare varit ett piratrede använt av plundrande nordbor. Platsen har en utmärkt hamn och får namnet Hisskov (vad betyder Hisskov?) Kontakter med områden på andra sidan Jaggarack knyts och fler nybyggare från Yolev anländer. Yolev och deras styrande har egentligen inte några invändningar utan önskar de emigrerande ”lycka till”.

196 e.O.

Solvandraren S:ta Inneda kommer till Yolev och börjar sprida Lysande Vägen. Snart kommer hon in i det som ska bli Hisskov. Hon får stort gehör hos både hisskoviterna, loigerlänningarna och folket i gamla Garrika .

200-talet e.O.

Södra Klomellien upplever en lång period av lugn. Staden Hisskov växer och landsbygden odlas upp. Kustfisket längs Jaggarack utvecklas. Erfavelklostret som grundats på andra sidan Jaggaracksjön erbjuder utbildning och jorisk kultur sprider sig hos ledande familjer. Många spårar sin härkomst tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar i Drylo. Stadsstaten Klorosodium i Melashebergen har sedan långt tillbaka anlagt en hamn vid Jaggaracksjöns södra strand som döpts till Garrika. Med denna utpost utarbetar hisskoviterna ett nära samarbete. Framtiden verkar ljus…

212 e.O.

Jhoulsekten omnämns för första gången. Detta i en skrift av en diplomat från Klorosodium som är på väg mot Yolev. De beskrivs som sorgliga, tystlåtna figurer besatta av att finna spår av Jhoul, ”drömmarnas herre”. De verkar koppla ihop denna figur med den magiska högkultur som sägs ha funnits i Drylos forntid.

222 e.O.

Folket i Hisskov och Loigerlänningarna kommer överens om ungefär var gränsen för respektive samhällen går. Dessa följer i stort geografiska riktmärken som, vattendrag, bäckar och kullar. Befolkningen i de båda grupperna är så liten att inget direkt tryck efter landområden finns vid denna tid.

236 e.O.

Landsrådet sammanträder för första gången och beslutar att Hisskov skall styras av ett råd bestående av representanter från landets mest framstående familjer. För att rösta krävs att du kan betala tillräckligt i skatt till rådsförsamlingen. Dessa röstberättigade utgörs i huvudsak av de största landsägarna samt handelsmännen.

240 e.O.

Hisskovs första spelhålor börjar ta form. Dessa är alltså tavernor som efter hand mer och mer satsar på tärningsspel, olika typer av vadslagning, tuppfäktning, smickelbräde samt diverse kort- och brickspel. Detta verkar slå an en nerv hos Hisskoviterna som fullhjärtat går in för denna typ av underhållning. Även fysiska tävlingar tar form och arenor byggs.

255-257 e.O. Brända jorden och månulvarnas stora plundringsräd.

Svartfolk tränger in över melashebergen och härjar i södra Klomellien. Staden Hisskov bränns till stor del ned och de överlevande flyr upp i kullarna i väst. Horderna från Brända jorden och Månulvarna slår läger vid Jaggaracksjön. De sänder ut mindre trupper men dessa stoppas i väst av Yolev och i norr av en allians av Poaner, loigerlänningar och folk från söderlandet. Därefter lämnar svartbloden då de inte anser att det finns kvar något mer som är värt att plundra i klomellien. i alla fall inte i förhållande till det motstånd som likväl finns. Allt av värde anses redan vara taget.

258 e.O.

Folket kommer ner från kullandskapet. De inser att de har ett stort arbete framför sig. Hisskov är hårt härjat och staden måste byggas upp från grunden.

263-267 e.O.

Stora stadion i Hisskov byggs upp. Hisskovitiska spelen arrangeras för första gången. Deltagare från Garrika, Aguhzmohr/söderlandet (redan inkorporerat i Sandzas?), Loigerlandet och Sandzas är inbjudna redan denna gång. Även Yolev har bjudits in men de sänder ingen deltagare. Hisskoviterna slår gärna vad om en rad olika insatser kopplade till spelen.

332-336 e.O.

Baxardeltats östra delar dikas ut av magikerna i Bosza och floden Gimdis leds på magisk väg genom Hisskoviska högåsen och ut i Jaggarack. Avsikten är att skapa odlingsbar mark som kan tjäna som magikernas försörjning, men även som en skyddande vallgrav ut mot träsket. Arbetskraften är animerade skelett och bundna elementarer. Utsända från Hisskov och Garrika som oroar sig för fisket i Jaggarack och sina vattenveteodlingar lugnas med skicklig diplomati.

344 e.O.

Hisskov och Garrika ingår en försvarsallians. Denna stipulerar att om någon av medlemmarna blir angripen ska den andra stadsstaten ge understöd.

345 e.O.

Adelsrepubliken Poane tar över styret i staden Garrmil och bara halvåret senare besätter man hamnen i den dåvarande byn Lusloigis. Det tidigare fria Loigerlandet ockuperas helt av Adelsrepubliken från Maure. Det verkar som att Poane vill fortsätta söderut men deras framstötar stöter på patrullerande skepp från Hisskov. Då Hisskov kungör att stadsstaten nyligen ingått en allians med prinshertigdömet Garrika vill inte Poane riskera en större konflikt och återvänder till Lusloigis. Någon kärleksfull relation uppstår aldrig mellan Hisskov och Poane men Hisskoviternas öppna sinnelag (samt allians med Garrika) hindrar större konflikter.

365-369 e.O.

Republiken Poane är inte nöjd med gränsdragningen mot Hisskov utan försöker utvidga gränsen söderut. En rad mindre skärmytslingar tar vid men gränsen kvarstår även om Poane vid ett tillfälle bland annat besätter västra delarna av ön tretorningen. Alliansen mellan Garrika och Hisskov visar sig dock stå stark och Garrika sänder både skepp och ryttare till undsättning. Poane tvingas då utrymme de landvinningar man gjort.

374 e.O.

Republiken Hisskov är med när den Klomelliska unionen först bildades 374 av Prinshertigdömet Garrika, Republiken Hisskov och Rådsstyret Sanzas . Detta sker till stor del som en motvikt mot magikerna i Bosza samt handlarna i Mercana vilka båda börjar hävda sin makt. Unionsmedlemmarna svär varandra trohet på ön tretorningen (som alla har lågintensiva anspråk på).

392 e.O.

Yolev tillåts gå med i unionen. Hisskov är drivande i att ta emot grannen som man oftast har goda relationer med. Yolev har redan vid denna tid haft isolationistiska tendenser. (Dessa blir dock långt värre efter jordiska ockupationen år 427-456).

393 e.O.

Nya Arno tillåts gå med i unionen. Hisskov är positivt inställda och lyckas tillsammans med Yolev övertyga det skeptiska Prinshertigdömet Garrika. Sanzas säger varken bu eller bä. Viss rädsla finns för att dalkerna hamnat under influens från magokratin i Bosza men hisskoviterna vill hellre fria än fälla. De tänker vidare att folket i Nya Arno lättare kan stå emot magikerna om de har uppbackning från unionen vid Jaggaracksjön. Detta visar sig dock vara en felbedömning. Vissa historiker från Yolev hävdar att hisskoviternas öppna sinne i frågan är ett tecken på att många adelsmän i Hisskov redan vid denna tid var under inflytande av Cirkanten. Yolevs egen roll nämner man inte..

400 e.O.

Magikernas krig drar igång. Under kriget är Hisskov en av de stadsstater som drabbas hårdast. Staden intas detta år av en köpmannafalang (benämnda [[Hisskovs barn] ]) med nära band till en av cirkantens grupperingar. Den tidigare, mer aristokratiska ledningen, omgrupperar sig på landsbygden kring hisskovitiska högåsen. Dessa kallar sig för Foedus Iugis (dvs ”Åsligan”). Adelsfalangen kontaktas i sin tur av en av de motsatta sidorna inom cirkanten. Dessa båda hisskovitiska grupper kommer under kriget helt under inflytande av respektive sida inom cirkantens inbördes konflikt. På ytan ser det ut som ett hisskovitiskt inbördeskrig mellan olika adelsfalanger, köpmän och handelshus men i själva verket drar cirkantens maktspelare i trådarna.

402 e.O.

Adelsfalangen med bas i hisskovitiska högåsen tågar mot huvudstaden.”Åsligan” besegrar motståndarna men lyckas inte tränga in i staden. Stora delar av staden Hisskov brinner dock ned under bombardemang från både belägringsmaskiner samt besvärjelser. Bland de byggnadsverk som går förlorade är Klomelliska hantverkargillets första samlingshall.

402 e.O.

Det börjar bli uppenbart att de kämpande grupperingarna ”Hisskovs barn” och ”Åsligan” inte själva sätter sin dagordning. Fraktioner inom båda härarna växer fram som vill skaka av respektive allierad från cirkanten.

403 e.O.

Cirkantens makt bryts till slut efter år av attentat, lönnmord och magiska snedtänningar. För hisskovs del innebär detta även att det lim som håller samman ”Hisskovs barn” och ”Åsligan” löses upp. Magiker som befinner sig i stadsstaten flyr tillbaka mot Bosza för att undvika lynchmobben. Även ledarna för de båda hisskovitiska grupperingarna tappar inflytande och tvingas till förhandlingsbordet. Här tas en kompromiss fram som leder till status quo från tiden före inbördeskriget. Med den stora skillnaden att ingen sida längre hamnat under cirkantens inflytande…

404 e.O. Jordernas återkomst i Jaggaracksjön

Stora delar av Hisskov, Poane (loigerlandet), Sanzas (söderlandet), Lofernie och norra Triska ansetts av jordekarlerna som tagit sig in i klomelliens inland och Jaggaracksjön. Flera så kallade reden bildas i Hisskov som inte klarar att mota bort nordborna annat än från större byar.

410 e.O.

En Levande Ogim enar Melorgh i ett oväntat härtåg mot Mercana. Ogimdyrkan sprider sig i Klomellien och når Hisskov även om den inte blir särskilt inflytelserik. Härtåget avbryts när den påstådde inkarnerade guden avslöjar sin dödlighet i ett kritiskt ögonblick. Ledningen i Hisskov och övriga klomellien kan andas ut.

412 e.O. Slaget vid Erfavelklostret.

Klostret angrips av jordiska pirater som är ute efter dess rikedomar. Nunnorna och den närboende befolkningen kommer till undsättning men en belägring följer. Jorderna omringar klostret från både land som sjösidan. Därpå börjar de bygga en stor murbräcka. ”Huvudet” har sänts nedför hamervathna till piraterna som tribut från tingsförsamligen i Hamur. Innan stormningen hinner sättas igång kommer dock undsättningen. Prinshertig Anovan av Garrikas exokklädda fanor fladdrar i vinden för den Garriska rikshären som faller över jorderna. Kampen mellan jorderna (understödda av Hamurer och Lofernier) och Garriker (med stöd av nunnorna i klostret, Hisskoviter och trisker) blir ett blodbad då jorderna är trängda och inte kan nå sina skepp för att fly. Garrikerna segrar till slut men inte före det att Prinshertig Anovan fällts av ett hylsspjut. Endast jorderna som fört sjöblockaden överlever flykten till baslägret i Lofernie (varifrån de efter ett par års tynande tillvaro lämnar det inre klomellien). Garrikernas här sörjer sina betydande förluster och sin regent men har ännu ingen aning om vad som samtidigt sker söderut…

412 e.O.

Ovetande om händelserna norrut vill Reghuel "Starkkäke" av Cudda göra en maktdemonstration och tågar mot Garrika i hopp om att få gillet att ge med sig kring dispyten kring ullpriset med Garrikas vävargille. Reghuel hade inte räknat med att den Garriska hären befann sig vid Erfavelklostret eller att staden just fått bud om att deras Prinshertig stupat. Cudda kunde inte hålla tillbaka småoligarkerna han tagit med sig och då hans egna huskarlar såg att dessa tog sig över murarna så anföll de med. Garrikas ledande skick flydde över näset till Hisskov och staden var i Cuddas besittning om än motvilligt. Att ge tillbaka staden till Garrika utan att tappa ansiktet gick inte. Oligarken Reghuel tar således även över stadsstatens säte i Klomelliska Unionen med makt. Detta säte delas senare av de tre Triskeroligarkerna mot att Cudda-ätten för behålla Garrikaområdet utan käbbel från de övriga två. Plundringen av Garrika har sedan dess fördöms i det tysta av Cuddas oligarker. Stadsstatens inflytelserika vävargille samt släktingar till Prinshertigen Anovan, flyr över näset och fortsätter sedan mot Hisskov. Här får de beskydd av sina unionsvänner. När den ogenomtänkta ockupationen av staden Garrika blivit ett faktum så skrivs ett gränsfördrag mellan ätten Cudda och Republiken Hisskov. Garrikas västra näs kommer att tillhöra Hisskov och den största landägande släkten på detta näs är den tidigare Garriska Prinshertig-familjen. Dessa tar sedan plats i Hisskovs råd och verkar oftast som en del av adelsfalangen.

418 e.O.

Efter att jorderna besegrats utanför Erfavelklostret börjar de sakta men säkert utrymma sina reden kring Jaggaracksjön.

417 e.O.

Niel Stålhacka finner silver i Gniestervathna, en biflod till Hamervathna. Detta sätter igång en mindre folkvandring av folket från övriga unionen där oftast sämre bemedlade önskar finna lyckan.

433 e.O.

Hisskoviter i märkliga dräkter påträffas vid ett flertal tillfällen långt in i Nya Arnos del av Baxardeltat. När man för frågan på tal med Hisskovs styrande så visar sig de suspekta personerna tillhöra Jhoulsekten, en grupp som bland annat anklagats för att vara demondyrkare. Själva säger de ingenting, ett faktum som förstärks av att de vanligtvis har munnen igensydd. Det är dock tydligt att de letar efter något i träsket.

435 e.O.

Harald Krokigs jordukaerler kommer över åsen i Hisskov 435 eO och plundrar friskt. Flera byar ödeläggs men centrala delarna håller undan.

435 e.O.

Huskarlar under oligarken Glein "Sjusovare" av ätten Vitsippa, bordar ett större antal skepp tillhörande det hisskovitiska handelshuset "Himmlatjuren". Handelshuset som specialiserat sig på handel med manrävs-pälsar från Abzural är nära sammanslutet med de Loferniska forbönderna som drabbas hårt av ätten Vitsippas aggression. Tillsammans med handelshuset bestämmer man sig för att slå tillbaka mot piraterna. Då vare sig Lofernierna eller "Himmlatjuren" har möjlighet att föra ett framgångsrikt anfall mot ätten Vitsippa söker man kontakt med den ökända hisskovitiska Jhoulsekten. Dessa demondyrkare nedkallar Scatzim na'Ghol, en demon också känd som "den blå ängeln". Denne lyckas nedjaga piraterna och skapar kaos och förstörelse kring ätten Vitsippas hemtrakt i centrala Triska.

436 e.O.

Huskarlen Friet "Barske" sänds ut av ätten Vaktelsnattras triskeroligark för att stoppa demonens härjningar som söker sig allt närmare triskernas kärnområde. Med list jagas Scatzim na'Ghol ner av Friet och förgörs i en tvekamp av episka mått intill Raijdirvathnas utlopp. Jholkultisterna som medföljt demonen flyr in i Izeskogen varifrån ingen hört av dem någonsin igen.

456 e.O.

Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.

471-473 e.O.

Hisskovitiska adelsmän som förlorat i prestige i stadsstaten försöker genomföra en kupp mot den då dominerande handelsmannafalangen.

472 e.O.

Under tumultet utropar de boende på den hisskovitiska delen av ön Tretorningen, ’Den jaggarackska republiken’. Öborna är trötta på att Hisskovs landsråd ska bestämma vilka de får handla med och vilka varor som förtullas. Man ogillar även att Tretorningen delats upp mellan tre olika stater trots att befolkningen på ön har större samröre med varandra än de olika klomelliska stadsstaterna. Beslut som genomgående fattats över öbornas huvuden. Vidare är man missnöjda med att både adelsfalangen och handelsmannafalangen under stridigheterna beskattat ön. Detta helt utan att på något vis skydda dem från den andra sidan i konflikten eller från sjöpiraters härjningar. På ön dyrkas nästan bara den gamla kejserliga panteonen ännu vilket utgör en ytterligare en motsättning mot fastlandet.

473 e.O.

Efter en framgångsrik inledning av adelsfalangen faller upproret samman på grund av att man inte kunnat hålla jämn takt med handelsmannafalangen till sjöss. Inga större bestraffningar sker dock då hisskov önskar hålla en gemensam front samt att man ännu inte lyckats få kontroll över sin del av ön tretorningen.

473-475 e.O.

När kuppen nedslagits på fastlandet så vänds blickarna mot ”frihetsivrarna” på ön Tretorningen. Inför hotet från fastlandet så kallar rebellerna på hjälp från även de övriga delarna av ön, främst den triskiska. Detta då sandzas tidigt landstiger med ett legoknektskompani i hamnen i Slånbärsvik för att lägga locket på eventuella upproriska tankar. Sanzas beskattar även sina undersåtar mindre än övriga vilket gör att grogrunden för missnöje är litet här. Upproret bekämpas men det tar lång tid. Detta eftersom de hisskovitiska fastlandstrupperna, vilka i huvudsak består av legosoldater, har dålig kännedom om öns geografi samt inte vågar förfölja upprorsmännen in i de delar av ön som tillhör andra stadsstater. Antovaniterriddarna har god relation med öns befolkning och ger diskret stöd åt sina långtida grannar. Hisskovitiska sändebud informerar den dåvarande oligarken Puedrogh av Cudda om att det är hans ansvar att slå ner upproret på den tidigare garriska delen. För att inte tappa näsan går Cuddas män iland på ön vilken man skytt sedan urminnes tid (på grund av inverkan på klomullerna). Man gör dock därefter inte mycket mer än att patrullera med behörigt avstånd från stränderna för att inte stöta sig med antovaniterriddarna samt för att inte råka störa klomullerna på ön.

475 e.O.

Upproret på tretorningen sipprar ut då varken rebellernas eller de lojalistiska styrkorna gör några framsteg. Fredsavtal sluts där tretorningarna ges amnesti för upproret mot att de åter svär lojalitet mot hisskovs landsråd. Viss autonomi ges och innevånarna har alltjämt kulturella skillnader i språk och klädesdräkt mot övriga hisskov. Man får nu även rätt till representation vid rådsförsamlingen i Hisskov.

478 e.O.

Jättemusslor hittas vid kusten i dagens Addiaska. Hisskovitiska medborgare utgör en av alla de lycksökare som tar sig till kusten. Stadsstaten som sådan är dock inte närmare involverad och undviker Pärlkriget (491-494) mellan Nya Arno och Mercana.

480 e.O.

Yolev börjar krångla med tullreglerna. Detta får den bieffekten att många handelsmän som vill nå Yolev fastnat vid gränsen kring byn Komcea och blir stående i flera dagar. Här spenderar de pengar och söker uppehälle. Upprepade tillfällen av Yolevitisk isolationism gör att behovet av husrum (samt underhållning) ökar. Tillslut har en stad vuxit fram på högåsen till följd av Yolevs krångliga byråkrati.

495 e.O.

En ny Levande Ogim tillkännager sin gudomlighet i Melorgh.

497 e.O.

Den Levande Ogims makt över Melorgh är total. Kulten sprider sig akta men säkert till Mercana, Addiaska, Hisskov, Poane, Brikho och ännu längre bort. Melorghs usla handelsvillkor med Mercana omförhandlas. För första gången står Melorgh i centrum för Klomelliens politik av egen kraft.

506-512 e.O.

Ogimkulten har fått ett litet fäste även i Hisskov. Dessa Ogimdyrkare tror sig nu uppleva en guldålder och konfrontation mellan dem och anhängare av den ljusa vägen sker vid ett flertal tillfällen på gator och torg i stadsstaten.

512 e.O.

I Hisskov lyfts planer fram bland tillbedjarna om att bygga ett ståtligt tempel till gudens ära. Republikens råd är mindre tillmötesgående men vågar heller inte göra motstånd.

522 e.O.

Den Levande Ogim dör av en överdos och Melorghs ”Gyllene år” är slut. Planerna på ett pråligt tempel i Hisskov rinner ut i sanden. Kulten finns alltjämt kvar men är långt mindre synlig än under 500-talets två första decennium.

561 e.O. Ockupationen av Poane

Republiken Poane hamnar i konflikt och ockuperas av Addiaska. När Garramil insåg att man låg näst på tur inbjöd man några handlare i Mercana att beskydda staden varefter Mercana glupskt slukade Garramil. I Lusloigis samt de omkringliggande loigerlandet begärde folket skydd från Hisskov. Mercana var inte intresserade av loigerlandet utan befäste endast Garramil och lät istället övriga området ges till Hisskov (som själva även oroade sig över Addiaskas aggresion och ville stödja sina ”bröder”, loigerlänningarna). På så vis fick Mercanerna även en hisskovitisk buffert mellan sig och Addiaska.

594 e.O.

Ett kloster tillhörande Karlsorden anläggs i norra Hisskov, i loigerlandet. Klostret är hierarkiskt underställt ett abbotkloster som samtidigt anläggs i Addiaska. Ytterligare ett systerkloster byggs i Yolev.

Folkslagets utbredning

Hisskoviter finns framförallt i stadsstaten Hisskov beläget i centrala klomellien på Jaggaracksjöns västra strand. Här har de levat sedan 190 talet e.O. då deras förfäder, herdar från Yolev, vandrade över högåsen. Det är dock inte ovanligt att hisskoviter söker tjänst utanför stadsstaten. De återfinns från Mercana i norr till Hamur i syd där de utgör en inte obetydlig del av Yohrleiderna. De vanligaste är dock att hisskoviterna endast säsongsarbetar och inte blir bofasta i andra stadsstater (här är Yohrleiderna dock ett undantag). Staden Barbuna i södra Sanzas ä exempelvis en plats där många hisskoviter hittas eftersom halvlingarna gärna anlitar dessa att fakta handelsvaror sjövägen över Jaggarack.

Större bosättningar

Hisskov stad

Hisskov är den största staden i södra Klomellien och ligger vid Jaggaracksjön. Staden har, trots att den brunnit ned flera gånger, alltid lyckats återuppstå vid västra stranden.

Rimvors den Gaggige, exilboszier och föga aktad före detta historiker i Yolev gör följande beskrivning:

Jag närmade mig Hisskov från landsidan. Redan på långt håll kunde jag se arenornas höga murar höja sig över hustaken. Det kan tyckas underligt att en stad som Hisskov har arenor som kan mäta sig med den i Tricilve, men det är egentligen inte konstigare än att det finns en katedral i Addiaska. Hisskoviterna älskar sina spel och tävlingar, och det märks på deras arenor. En annan stad skulle ha en fursteborg där Hisskov har en arena. Arenorna är inte bara stora utan också vackra, och jag tvekar inte att kalla dem ett av Klomelliens Sju Underverk. Från sjösidan ger Hisskov ett mer avvisande intryck. På grund av plundringar från triskier och vanliga sjöpirater så inringas stadens hamn numera av ett omfattande pålverk förstärkt med kedjor och krönt med vakttorn. Men inget intryck kunde vara felaktigare. Av alla klomellier så är hisskoviterna de mest tillmötesgående och vänliga.(..)

Parindas pigor, glädjehus med långa anor finns i staden(eventuellt nedbrunnet?)

Komcea - (Gomza)

Uppe på hisskovska högåsen, på andra sidan gränsen från den Yolevitiska tullborgen Östanlås, ligger den lilla staden Komcea. Staden var från början en liten by som främst bestod av boskapsskötare och småbönder. Komcea växte dock märkbart till sig på 480 talet. Detta eftersom Yolev under några år krånglade till tullreglerna så pass att gränsövergångar ibland kunde ta flera dagar. När resande försökte ta sig och sina varor in så blev de stoppade och blev tvungen att söka husrum. Närmaste plats blev Komcea där det snart uppstod gästgiverier (samt även andra typer av underhållning som handlare kunde göra av med sina pengar på).

Efter några år hade byn vuxit till sig då även lokal småadel och ledningen i Stadsstaten Hissskov började intressera sig för Komcea. Den lokala småadeln besökte staden för både ärenden men även det lilla utbud av krogar och bekvämligheter som uppstod i väntan på Yoleviternas ”handläggningstider”. Hisskovs ledning kom att utnyttja Komcea som förvaltningsort för högåsens bosättningar.

Själva centrum av byn ser lite malplacerad ut med sitt rådhus och sitt torg fullt med kommers. En närmare granskning visar dock att de flesta varor som erbjuds är klassiska bondeprodukter även om en och annan vara som förs mellan Jaggaracksjön och Yolev går att finna. Det tar inte heller särskilt många steg bort från torget förrän staden mer påminner om en by än en stad. Till största delen består Komcea av envåningshus med antingen halmtak eller planktak.

Stadens stora attraktion är de kreatursmarknader som ofta hålls i staden. De lockar folk från hela högåsen, ja även hästhandlare och boskapsägare från Nya Arno och Bosza kan dyka upp.

Staden har en fluktuerande ekonomi som just nu är på nedgång. Trots att man är en gränsstad så är man beroende av att de omkringliggande godsen och bondgårdarna går bra. Komcea drar alltså nytta av höga tullar och spannmålspriser och en passiv handelspolitik, en åsikt som går i klinch med den hisskovitiska handelsmannafalangen som vill ha billig matförsörjning, låga tullar och en aktiv, ibland våldsam, handelspolitik. I staden bryggs även ett bra hantverksöl, Gomzas röda, som exporteras runt en stor del av klomellien. Bryggeriet ägs av den lokala adelsmannasläkten Poltevein sedan många år. De som driver själva bryggningen är dock den hetsiga ankan Nahr’ Havvas och hans något försupna kompanjon, halvlängdsmannen Baam Gåsrygg.

Komceas mest beryktade person är nog annars skalden Strypto da Gomza, numera känd som Arvor ”de snyftande pergamentens snickare”. Strypto lämnade ganska tidigt i karriären Komcea och passade då även på att byta sitt namn efter sin populära hjälte då serien började bli en framgång. ”Arvor” levde dock ett lite väl vidlyftigt liv åren efter succén. Efter några års utsvävande liv i Garrika (och bland oligarkerna Gisslare, Bälgblåsare och Cudda) var Arvor svårt skuldsatt. Än värre så var hans skuld efterfrågad hos ockrare av benknäckartyp. Arvor befinner sig just nu på ett skepp på väg mot Clusta Noba vid Marjura där en rik godsägare sägs ha efterfrågat hans skaldekonst…(källa femte konfluxen).

Komcea har som stad en ganska tydlig provinsiell känsla. Till skillnad från Hisskov så är de boende här mindre begeistrade i unionen även om främlingar oftast är välkomna här. De är även som stad tämligen beroende av Yolevs nycker och grannstatens återkommande lutningar mot isolationism verkar ofta negativt på handeln (och Komceas välbefinnande).

Lusloigis

(kanske off topic då detta ju mest berör Loigerlänningarna?)

Staden är den största bosättningen i Loigerlandet och ligger vid Jaggaracksjöns västra strand. Den har karaktären av en provinsiell fiskehamn och har få pråliga hus att stoltsera med. Staden anlades på 190-talet under utvandringen från Yolev av loigerlänningarna (samtidigt som hisskov anlades). Den fungerade som huvudort för Loigerlandet även om dessa nybyggare aldrig vare sig var särskilt urbana eller centralt organiserade. Redan under 250-talet förstörs staden för första gången. Ett öde som kommer att drabba Lusloigis flera gånger. Detta då staden aldrig av sina styrande ansetts vara värdig ett riktigt försvarsverk. År 345.e.O. blir hela Loigerlandet, inklusive Lusloigis, ockuperat och inkorporerat i adelsrepubliken Poane. Som sådan är staden främst en förvaltningsort för hela det införlivade området. De Poansksa adelsmän, vilka agerar som styrande i Loigerlandet, är föga intresserade av den förvuxna fiskehamnen. Istället håller de sig på sina gods ute i landskapet. När Poane sedan faller för Addiaskas trupper och Hisskov tar på sig att beskydda loigerlandet fortsätter Lusloigis att vara huvudort. Hisskoviterna är dock inte heller särskilt villiga att investera i hamnstaden som stagnerat något. Att den av och till plundrats av pirater gör inte läget bättre även om angriparna brukar kunna fås på bättre tankar med en muta.

Kultur och samhälle

Statsskick

Hisskov är en rådsrepublik där de stora jordägarna och de högst beskattade borgarna har representation i rådsförsamlingen. Denna rådsförsamling kallas för Landsrådet. Stadsstaten har en furste som väljs (och som måste väljas om regelbundet även om några regerat fram till sin död via omval). Fursten måste tillhöra någon av de"fina" arstokratiska adelsfamijerna från Hisskov för att vara valbar. Fursten får inte föra otur med sig eller vara gammal, enfaldig eller klen. Fursten kan däremot vara en kvinna, viket har skett vid ett par tillfällen. Det är dock vanligast att hisskov har en furste och inte en furstinna. I Hisskov finns ett antal falanger som ibland konkurrerar med varandra och ibland samarbetar. Dessa är den jordägande adeln, större handelshus, mindre enskilda handlare samt patricier eller rikare adelsmän som agerar utefter egen agenda.

Även Loigerlänningarna och tretorningarna har representanter vid rådsförsamlingen.

Eventuellt har folkförsamlingen två kammare? Överhuset kallas Landsrådet och underhuset Folkrådet? I Överhuset finns främst patricierna, de mest inflytelserika adelsfamiljerna, de största handelshusen och de viktigaste templens överhuvud. I Underhuset hittar vi fattigadel, framgångsrika köpmän, skrånas överhuvud (dessa kanske betalar skatt ihop så de får en representant?) och representanter från Loigerlänningarna och tretorningarna?

Eventuellt har den valde Fursten av Hisskov (som utses av Landsrådet, bestående av ett underhus och ett överhus) stöd av Bontisâlen av Hisskov (!) och Enkitemplets urigallu (administrativ tempelföreståndare enligt Trakorien-modulen) som medlemmar av sitt personliga råd?

Exakt hur mycket makt Fursten av Hisskov har tror jag inte diskuterats men det kanske beror lite på person och situation? Lite som en vald konstitutionell monarki med visst inflytande, ett inflytande som ibland bontisâlen och urigallun medverkar i? Det mesta av makten ligger hos Landsrådet men inte all?

Utfyllnad här!

Religion

I Hisskov följer man ytterst den Lysande vägens aidniska gren. Denna förkunnades till den dåvarande herdebefolkningen av s:ta Innenda strax före 200.e.O. Det är dock ovanligt att man är så fasligt fromma och inte heller är den genomsnittlige hisskoviten särskilt snabb till att pådyvla andra sin andlighet. I Garrika finns ett talesätt som säger att ”hisskoviten går till templet först när han behöver stöd i spelhålan” och det ligger nog en del i det.

I stadsstaten finns även den kejserliga panteonen kvar. Framförallt i loigerlandet i norr som tidigare tillhörde den historiska stadsstaten Poane. Det ska dock sägas att den kejserliga panteonen aldrig försvann från hisskoviterna från första början. Ett par tjusiga tempel har byggts inne i själva Hisskov stad. Bland annat ett Enkitemplel som till hälften ligger under vatten. Även på ön Tretorningen är man i huvudskaligen tillhörande denna kult. På tretorningen är det öns inre delar som huvudsakligen är bebodda och kontakten med omvärlden är inte alltför frekvent och i kombination med viss egensinnighet hos invånarna har LV inte så stort inflytande. Detta gäller även på de delar som inte tillhör Hisskov. Triskerna är inte så noga med andra folks trosföreställningar (samt har litet egentligt inflytande på ön), halvlingar likaså och anovaniterorden är en liten riddarorden som dessutom inte driver aktiv mission. Några gamla Enkikällor besöks, vissa ställer ner gravurnor i kolumbariet under runierna av ett Ereshkigaltempel, många gör Marduks tecken när åskan går.

Ogim dyrkas ännu i Hisskov. Det lilla templet står dock i nöjeskvarteret oc besöks främst när tärningarna ha börjat rulla fel. Något direkt prästerskap har man inte heller att tillgå och de flesta cermonierna förs av lekmän.

En kult som inte återfinns på andra platser är Jhoulkulten. Dessa gynnare är en grupp demondyrkare som levde halvofficiellt i Hisskovs träskmarker. Sannolikt var de från början en motreaktion på LVs inflytande kring Jaggaracksjön (och dyrkade eventuellt den kejserliga panteonen). Ju längre tiden gick blev de intresserade av den ”första magiska högkulturen”. Bland annat fann de en artefakt, en spegel, varmed de kom i kontakt med den fallna guden Jhoul (en obetydlig guddom som ett tag anses ha rått över rusdrömmar, avfallshögar och delvis även glupskhet). Kort sagt så gav Jhoul dem de sanna namnet på demonen Scatzim na’ghol, även känd som ”den blå ängeln”. Detta mot att kulten sökte efter en grupp artefakter som eventuellt skulle kunna kalla Jhoul till altor. (Guden hade suttit i halvlimbo i en angränsande dimension sedan den magiska högkulturens dagar). Kulten sökte dessa artefakter överallt där de trodde att högkulturen verkat. Gruppen finansierade sig även genom diverse ”smutsiga jobb”. Deras sista jobb vad vi vet var att näpsa ätten Vitsippa efter att de plundrat för hårt på Jaggaracksjön. Där besegrades Scatzim na’ghol av huskarlen Freit ’Barske’ och de medföljande kultisterna flydde in i izeskogen för att aldrig senare återses. (Till SL. Jhoulkultisterna finns ännu kvar och deras sökande har inte upphört…)

Relationer

Hisskov och Mercana har goda relationer men med stor konkurrens mellan handelshusen kring handeln runt Jaggaracksjön. Ankorna i de två stadsstaterna kommer bra överens. Dock tävlas det även här ekonomiskt. En återkommande källa till gruffande är om hur mycket Mercana i egenskap av utsocknes tillåts köpa in sig, samt om hamnavgifter.

Hisskov och Sanzas har mycket goda relationer. De var tillsammans med Garrika i dagens Triska de två stadsstaterna som bildade Klomelliska Unionen 374 e.O. och har sedan dess fortsatt samarbeta. Politisk stödjer de varandra och handeln stadsstaterna emellan är omfattande. Halvlingar är alltid lite försiktiga med storfolk men hisskoviterna litar de på och de två folken är vana vid varandras kulturer. Sanziska handelshus anlitar ofta hisskovitiska skeppare att frakta varor över Jaggarack. Halvlingarna är inget båtburet folk och tycker detta är en mycket praktisk lösning. Flera handelshus från Hisskov har också egna kontor i Sanzas. Detta i staden Aguzmor och i Slånbärsvik på ön Tretorningen. På båda dessa platser bor också en del hisskoviter knutna till handel och hantverk. Sanzas anlitar gärna hisskovitiska legokompanier och ingick nyligen ett långtidskontra

Hisskov och Melorgh har goda relationer, så länge Melorgh inte drabbas av någon hysterisk kultnyck. Hisskoviter kan till och med besöka Melorgh ibland (Melorhierna är faktiskt generellt gästvänliga, det är bara det att få har lust att hälsa på!) (Torqemada?)

Hisskov och Nya Arno har bra relationer och de bägge stadsstaternas flexibla inställning gör att de ofta söker samstämmighet och inte problem.

Hisskov har relativt goda relationer med Addiaska. Den nya stadsstaten anses vara en bra motvikt mot Mercana och motverkar den senares strävanden på monopol. Det finns dock vissa bryderier kring Addiaskas upplevda aggressivitet. Man befarar att Addiaska i framtiden kan tänka sig att, som Poanes betvingare, även äga rätt till alla områden som tillhörde adelsrepubliken. För Hisskovs del skull detta innebära att Addiaska hävdar överhöghet över Loigerlandet. Detta är dock inte en konflikt som idag är aktuell, främst på grund av musselkriget mellan Addiaska och Mercana.

Triskas och Hisskovs relationer är komplicerade. De olika oligarkerna och hisskovs handelshus handlar väldigt mycket med varandra. Det är Hisskoviterna och Mercana som främst sköter handeln med Triska och de förra är långt mer ärliga än krämarna från Maures utlopp i havet. Dock så plundrar triskerna även hisskoviterna tämligen ofta. Dessa plundringar är så pass återkommande att de nästan ses dom en rättighet bland triskerna. Hisskovs inställning kan beskrivas på detta vis: ”Det är ett bra år när Triska inte försöker plundra oss. Men de är inte så farliga. De slår inte ihjäl oss ens när vi gör motstånd, och de bränner aldrig ner Hisskov eller byarna.”…

Hisskov har goda relationer med Hamur. De respekterar hamurernas goda hantverkstraditioner och skicklighet och många hisskoviter har flyttat upp i bergen för att bli en del av Yohrleiderna. Handelskontakterna är täta även om hamurerna kan vara lite oflexibla (samt allmänt ruskiga).

Hisskov har fungerande relationer med Bosza. Dock litar mn inte helt på magokratin. Likväl har man en hel del utbyten, främst komersiella med varandra och hisskoviter är sällan långsura. En del Hiskoviter med magisk talang studerar vid akademi 'de hundra och en' i Bosza, främst mentalism.

Hisskov har ansträngda relationer med Brikho. Folk spottar ibland efter svartfolken men sår inte ihjäl dem utan anledning. Det finns svartblod som har grovjobb i Hisskov, ofta farliga sådana i exempelvis hamnen. Några stöddiga typer har också bra betalt som kämpar på arenorna i Hisskov. ambassadörer från Brihko finns bland på plats.

Hisskoviterna har bra relationer med loigerlänningarna. Loigerlänningarna är generellt fredsamma och gladlynta, något som passar hisskoviterna bra. Dessutom hjälper ofta hisskoviternas landsråd Loigerlänningarna mot de adelsmän (ofta Poanerättlingar) som äger mycket land och gods i loigerlandet. Man har representanter vid landsrådet trots att man egentligen sällan uppfyller kraven för detta. Dessa kallas för ’loigeräldsten’.

Hisskoviterna har ansträngda relationer med tretorningarna. Tretorningarna ogillar att beslut fattas över dras huvuden. Dock är de inte så världsfrånvända att de inte inser att det finns betydligt värre herrar än hisskoviternas rådsförsamling. Beskattningen är inte särskilt högt och man har numera rätt att sända representanter till landsrådet (trots att man generellt saknar befolkning som betalar tillräckligt mycket skatt). Dessa kallas för ’tornäldsten’.

Hisskov har generellt bra relationer med Yolev. Grannstatens lynniga isolationism har hisskoviterna vant sig vid nuförtiden. Man ser Yolev som sitt ursprung och som sin nära släkting. Hisskoviterna är däremot inte naiva nog att räkna med stöd från Yolev.

Hisskoviterna har väldigt bra relationer med garrikerna. Detta har inte nämnvärt ändrats sedan Cuddas övertagande även om det blivit mer komplicerat att göra affärer. Garrikas gamla styrande ätt bor numera i hisskov och de har säten vid rådet.

Hisskoviter och vargmän har ansträngda relationer (?). Som en stadsstat vars ursprungsbefolkning bestod av herdar finns ett gammalt motstånd mot vargmännen. Detta eftersom vargmännen generellt ser boskap som bytesdjur och inte riktigt accepterar konceptet ”ägande” av levande ting.

Diplomatiska förbindelser Hisskov har egentligen inga egna diplomatiska förbindelser med statsbildningar utanför Klomelliska unionen.

Språk

Hisskoviterna talar den västklomelliska dialekten Hisskovitiska. Denna joriska dialekt är nära besläktad med Yolevitiska och Loigermål. Utmärkande för dialekten är att man ofta ’visslar’ tje-ljud..

En annan influens till hisskovitiskan, som främst rör platsnamn, är Reptilmännens språk. Innan ens de första jorerna anlände på 900-talet fO, fanns vissa små kolonier av reptilmän här och var i Klomellien utanför Baxar. Och att vissa namn finns kvar från när de första jorerna (eller några ännu tidigare sydnargurier) för en kort tid handlade med reptilmän här. Perioden var kort och reptilmännen fördrevs men vissa namn på gamla reptiliska bosättningar/handelsplatser överlevde. Ett exempel på detta är jusst namnet Hisskov samt flera andra mindre platser runt baxar med närområde. Detta lingvistiska arv är dock något få är medvetna om...

Teknologi

Hisskoviterna är precis som huvudparten av klomellien på en hög teknologisk nivå. Faktiskt jämförbar med kopparhavsländerna. Bland annat inom jordbruket har man gjort upptäckter exempelvis vetevattnen i södra delen av stadsstaten. Vidare är man sedan några hundra år tillbaka, experimentella uppfödare av det klomelliska vattensvinet. Ankorna nere i Vetevattnet använder även flatbottnade vassbåtar av samma typ som återfinns på Bactulge (varifrån många vita ankori Klomellien Härstammar). Hisskov är dock, likt stora delar av södra klomellien något ekonomiskt svagare än exempelvis Mercana så tillgången till dessa landvinningar är inte lika stor. För de hisskoviter som lever i Hamur som Yohrleider saknas dock få tekniska underverk.

Hisskoviterna är inte heller utan akademisk kunskap och det Klomelliska folkräkningskontoret ligger i Hisskov stad. Den högre utbildningen sköts dock oftast i Yolev, stangvaller klippa eller i Erfavelklostret på Serafudden.

Export = hantverk, vattenvete, lin, arbetskraft, exotiska blommor, amfibier (delikatess för ankor), kreatur och storkägg (vilka säljs vidare till Mercana där en utgör en finare version av nationalrätten "Olems blängöga", dvs en landning a äg, småfisk, tång och smålökar.)

Import = spannmål, salt, ull, tyger, hantverk, metaller och timmer.

Välstånd= medelrikt och ganska välspridd välstånd. Få hisskoviter är riktigt rika men det finns inte heller något större armod hos befolkningen. Många hisskoviter arbetar säsongsvis i andra stadsstater och sänder hem pengarna.

Kropp och själ

Fysiologi

Husskoviterna härstammar i huvudsak från inflyttade från det joriska kejsardömet. Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade. Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. Generellt kan man säga att hisskoviterna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd även om aristokratin ofta klär sig betydligt pråligare, till och med i silke och siden av tämligen modernt snitt.

Generellt är hisskoviternas klädedräkt av mycket god hantverksmässig kvalitét i en stil med med praktiska och förstärkta detaljer. Trekantiga hattar är precis som i många delar av unionen vanliga. Det gäller även den typ av tjocka ullkåpor med huva som är vanlig längs Maure. Den generella Hisskovitern kär sig om möjligt något färggladare än sina unionsbröder och systrar. Vid festliga tillfällen pryder man sig gärna i prydnadsband om fästs i kläder och hår. Pärlsmycken är ganska vanligt hos adelsaristrokratin.

Mentalitet

Hisskoviterna verkligen älskar spel och tävlingar. Det finns få saker som man inte kan slå vad om och resultatet respekteras i regel. Att fuska är synnerligen illa sett och de som åker fast straffas hårt. Att vara känd som en fuskare är starkt vanärande och ingen skulle vare sig vilja bo nära eller arbete ihop med en dylik typ.

Hisskoviterna har ett rykte om att de kommer till allas hjälp och är allas vän. Man var en av grundarna till unionen och har inga direkta fiender. Detta trots att hisskov ofta drabbats av andra staters otyg. De är synnerligen diplomatiska och ses oftast som välvilligt inställda.

Hisskoviterna är väl integrerade med de ankor och halvlängdsmän som bor i stadsstaten. De har samma juridiska rättigheter och ses som vilka medborgare som helst om än lite annorlunda.

Bland hisskoviter går ofta duglighet framför börd även om adeln har en självklar plats i rådet. Hisskoviter ser ofta att finess går framför råstyrka och väger hellre problem än väljer sida om möjligt. Med det sagt så stödjer de sina vänner och förbundna. Hisskoviterna lever gärna livet som ett äventyr, och med stil. Alla är välkomna hos dem och de är sannolikt de som är mest positivt inställda till Klomelliska Unionen.

Hisskoviterna är dock inte utan belackare. Många med en frommare natur anser det ovärdigt när blodet skvätter på stadsstatens arenor. Att det därtill sker till folkets jubel gör inte saken bättre. Vissa hävdar även att hisskoviternas velighet är spelad. Att de ofta vänder kappan efter vinden med ett oskyldigt flin för att undvika att ta ställning på riktigt.

Kända personer

Strypto da Gomza

Strypto da Gomza, även känd som Arvor. Känd poet och skald. De snyftande pergamentens snickare. Dålig hand med pengar.

Typisk bosättning

Utöver Hisskov stad, Komcea och Lusloigis bor de flesta hisskoviter i mindre byar bestående av en handfull stugor. Husen är nästan alltid uppförda i trä. Beroende på var i stadsstaten man bor så finns regionala skillnader. Uppe på åsen i väster så bor hisskoviterna generellt i timmrade stugor med en våning. Vindläget samt träets kvalitet gör att husen här skiftar dess fasader i grått, ibland nästan silvervitt, och brunsvart.

I våtmarkerna vid stranden samt i vetevattnet i syd så är det vanligt att husen byggs på pålar. Detta för att komma över strandlinjen som kan bete sig nyckfullt vid träsket. Dessa hus måste ganska ofta pålas om och inte sällan byggas om från grunden. Det är dock vanligt med snickarglädje och andra typer av utsirningar på särskilda bräder som flyttas vidare till det nya huset.