Akrogals historia

Historia för kontinenten Akrogal.

Förhistoria (10000-6000 f.O.)

Människorna invandrar till Akrogal. De kommer främst från Soluna och tar sig lätt över Golwyndas sötvattenhav som inte har många faror. Många slår sig ned kring sötvattenhavet men flera vandrar vidare upp i Akrogal och över Demontungan in i östra Ereb.

Magir

När människorna vandrade in i Akrogal var det inte tomt. Vid Trimbusbergens östra utlöpare låg ett rike med en högkultur så uråldrig att den börjat då världen fortfarande skälvde efter den Första Konfluxen. Några säger att den till och med var äldre än så. Detta rike beboddes varken av alver, dvärgar eller människor utan en ras vars ursprung är höljt i dunkel och som redan då börjat dö ut - Magir. Magirs rike var av sådan art att dess like ännu inte setts på Altor. Mäktiga magiska maskiner lät magirerna färdas snabbt över hela sitt rike; åkrarna sköttes av mäktiga golems och ljuset flödade nattetid längs dess städers gator.

Magir var mäktiga och stolta men deras ras var döende trots att deras främsta magiker försökte få igång fertiliteten hos sin befolkning. Redan 7000 f.O. låg det som en gång hade varit Altors mäktigaste stat i ruiner och städerna som en gång varit upplysta hade mörknat för alltid. Ett fåtal Magir levde dock kvar även efter deras kultur fallit.

Slimpaku

Vem kan i sanning veta något om slimpaku och slempukarna? Men redan långt innan människor och alver vandrade i Akrogal fanns här deras hemvist.

Stenarnas ålder (6000-5000 f.O.)

Den första Golwyndakulturen eller Timikulturen

Staden Timi låg i det som idag är södra Furgia och var den dominerande stenålderskulturen i Akrogal. Trots enkla flintvapen lyckades man inlemma flera andra statsstater till ett fungerande förbund. Detta kungadöme leddes av den legendariska Röda Kungen. Tack vare att man lärt sig bryta guld och tillverka enkla smycken och föremål av detta, börjar en rudimentär handel med pengar. Ca. 5700 f.O. börjar rikets storhet att dala för att slutligen kollapsa ett hundratal år senare.

Trimbusbergens dvärgar

Vid ungefär samma tid etablerar sig dvärgar i Trimbusbergen. De klaner som bosätter sig här utvecklar snart ett något mörkare hår, nästan svart, vilket gör att de kommer att kallas Nattväktare av de kringliggande samhällen de handlar med.

Dûmak-Ganzirs stammar

Dûmak-folket är under denna tid uppdelade i flera stammar som ständigt ligger i fejd med varandra. De kallar sig för Dûmak-Ganzir - mörkrets söner. I sitt urhem i sydöstra Akrogal börjar deras samhälle allt mer förändras av en ondska. Orsaken till denna ondska har debatterats av Erebs och Furgias lärde länge. En teori menar på att dûmak-ganzirerna vände sig bort från gudarna till att dyrka en ondska så uråldrig att den förekom demonerna, en annan teori menar att dûmakfolkets gudar smittades av en sjukdom från kaos och att detta förvandlade deras folk till en blodtörstig ras.

De första högkulturerna (5000-3500 f.O.)

Den andra Golwyndakulturen eller Gawlakulturen

Staden Gawla, i det blivande Sombatze, lyckas bli det dominerande kulturcentret bland flera stadsstater under 4800-talet f.O. Trots att man använder sig av stenverktyg har man mycket skickliga hantverkare, stadsplanerare och båtbyggare. De större städerna uppför både palats och de stora ziggurater som fortfarande finns i Furgia.

Under 4100-talet f.O. försvagas dock riket men istället för att falla tas dess roll över av stadsstaten Faori och dess kung Palofar.

Den tredje Golwyndakulturen eller Faorikulturen

Det är under denna tid som Palofar sägs ha utmanat en gasell i kapplöpning för att avgöra ett vad mellan gudarna. Då Palofar vinner till favör för vattenguden Enki beviljas han en önskan. Palofar önskar då att axen i hans segerkrans skall bära tredubbelt med korn. Den listige Palofar använder sedan dessa ax till utsäde och skaffar sig på så sätt ett stort övertag mot andra furstar.

Palofar sägs också ha grundat staden Ketori som sin huvudstad.

Dûmakfolkets kungadöme

Efter att i det närmaste ha slagit ihjäl hälften av sina stammar, och hälften av alla medlemmar i de kvarvarande stammarna, i ett blodigt inbördeskrig, förklarar sig Ykan överhövding över alla Dûmak-Ganzir. Med hjälp av domesticerade hästar är hans krigare alltid utvilade då de anländer till slaget. Tack vare detta och hans blodiga rykte, lyckas han förslava de kringliggande folken. Av dessa folk lär man sig att bruka jorden, något som dock endast anses vara värdigt slavar. Man tar också till sig teknik från slavfolken, som konsten att bygga städer och havsfart.

Masevabuktens kust

Kusten mot Masevabukten bebos främst av jägarnomader. Dessa nomader lever av jakt och samling. Vissa av dem vågar till och med att jaga den mäktiga indriken. Landet är rikt på både vild frukt och byten. Den enda nageln i ögat är hippogrifferna som lärt sig att det kan löna sig att riva upp ett tält för att få sig ett skrovmål.

Bronsåldern (3500 f.O. - 1400 f.O.)

Trimbusbergens dvärgar

Nattväktardvärgarnas kultur har utvecklats annorlunda än dvärgarnas i Ereb. Nattväktarnas kultur står vid sin höjd omkring 3600 f.O., då man lärt sig tillverka fantastiska verktyg av Trimbusbergens svarta stenar. Man har dock fortfarande kontakt med Grynnerbergen vilket gjort att man på sin höjdpunkt även fått del av koppargjutningens hemliga konst. Denna konst är dock så pass förödande för nattväktarnas kultur att det uppstår ett inbördeskrig mellan de konservativa stenarbetarna och de progressiva koppargjutarna. Detta krig varar i över hundra år och utkomsten blir att den unika dvärgkulturen i det närmaste försvinner och de kvarvarande mörkhåriga dvärgarna tar till sig Grynnerbergens kulturella drag.

Vid 3500 f.O. har man återhämtat sig så pass att man återigen kan bilda ett stabilt rike. Den nya legeringen brons importeras och man försöker kopiera denna hemlighet genom att blanda i arsenik. Följaktligen blir de första bronsföremålen tillverkade i Akrogal en legering av koppar och arsenik.

Furgia

Konsten att gjuta brons sprider sig snabbt inom Golwyndas kultursfär. Man lär sig snabbt konsten från det som i dag är Krun. Denna nya metall ger snabbt Faori-kulturen ett övertag och man börjar expandera snabbt på halvön mellan Golwyndahavet och Valgussjön.

Då den ledande rollen som tillverkare av bronsföremål ligger på den krunska sidan av sötvattenhavet börjar golwynderna allt mer ta över den ledande positionen. Trots att stenåldershögkulturen i Faoriam har utvecklat avancerade byggtekniker och en början till att utforma komplicerade matematiska formler och spekulativ filosofi, förlorar man sin ledande roll och får nöja sig med att spela andra fiol under golwyndernas glansperiod.

Dûmak-Ganzirs och Margyl

Dûmakfolkets kungadöme är vid denna tid ett löst hopfogat rike där varje hövding i princip är autonom. Kung är den hövding som kan lägga anspråk på titeln utan opposition, åtminstone efter att han slagit ihjäl den. Dûmakfolket är helt enkelt dömt att som folk gå under - om inte ett utomaltoriskt väsen brutit sig in i Altor 2600 f.O. i trots mot gudarnas vilja - Margyl. Margyl presenterar sig som en gud, och då hans makter i sanning är starka är det få som opponerar sig. Margyl lyckas också med något som ingen inom Dûmak-Ganzir tidigare helt lyckats med, nämligen att ena folket. Som ett enat folk ger nu Margyl dem namn efter sig själv - margylerna.

Dûmak-Ganzirs, eller margylerna som de nu kallades, är dock ännu ett stenåldersfolk. Konsten att använda metall har inte nått dem. Margyl besitter dock många förborgade kunskaper och lär sitt folk att använda hemliga och farliga konster inom magisk metallurgi. 2500 f.O. inriktar han sig på att erövra den vackra och fridfulla ön Yndar. Yndar var under denna tid ett blomstrande paradis med överflöd av frukt och bördig jord. Det är dock knappast detta som lockar Margyl. Några källor hävdar att Margyl ville åt det energiflöde som här då bildade några av de kraftigaste maginoderna på Altor. Andra källor menar på att Margyl sökte mörka hemligheter bevarade i resterna av Yndars förkonfluxa städer.

Kamsunerna

När margylerna ger sig av efter erövringen, står inte Yndars länder tomma länge. Från bortre Altor vandrar ett nytt folk in 2000 f.O. Folket kallar sig för kamsuner och sitt land för Kamsun. Man bosätter sig längs med kusten mot Valgussjön. Trots att de inte fått lära sig bronsgjutning av golwynderna besitter de redan denna kunskap, vilket de påstår sig själva kommit på.

---

Nyare historia

400-talet f.O.

Dyrkan av Eledain sprider sig

Kejsardömet Kalmurri grundas