Eledain

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gud känd från historieböcker och solfararers berättelser om Eledains Brödraskap i Akrogal och östra Ereb. Även känd inom Ashînas lära i Krun. Eledain hade under sin storhetstid ett starkt fäste på Stjärnön i Aqusuili-Kartals Innanhav. Eledain kämpade mot den onde guden Sathmog.

Eledain enligt Mandelorden

400-150 f.O Eledains Brödraskap – Den Lysande Stjärnans tid

Under denna period spred sig tron på guden Eledain bland folken i Akrogal och bortom dess kuster, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Det är dock troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare som först hängav sig till Eledain. Eledaintrons centrum och möjlig plats för uppenbarelsen skall ha varit deras örike även kallat Stjärnön. Var dessa öar låg är osäkert, men möjligen bland öarna i det jättelika innanhavet Aqsuili-Kartal eller utanför kusten någonstans mellan Kamsun och Slimpaku. Eledains brödraskap hade både munkar och heliga riddare ("Eledains brödraskap"). Eledains brödraskaps främsta motståndare var den redan etablerade tron på Sathmog, en mörk entitet och en eldens gudom. Sathmogs tjänare var mäktiga i österlanden och hans präster fanns nära den världsliga makten även där Sathmogs prästerskap själva inte styrde. Men även andra mörkrets förkämpar stred mot Eledains brödraskap. Arméer av riddare med stjärnbannér mötte arméer av odöda innan tron fick bestående fästen på fastlandet. Eledain bredde snabbt ut sig i Akrogal under 400- och 300-talen f.O. men efter återkommande krig tycks brödraskapet och med dem tron ha dött ut runt år 150 f.O. Helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder, och även på några få platser i östra Ereb. Den Evige Stjärnans Brödraskap lever dock främst vidare i Akrogals legender. [1]

Odosmunkarna om Eledain

I Akrogal har Odosmunkarna funnit ännu en gud som bär stora likheter med Etin. Denna gud kallade sig Eledain, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Det är dock troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare som först hängav sig till Eledain. Vad man vet med säkerhet är att en religion snabbt utbredde sig i delar av Akrogal under 400-talet före Odo. Liksom den Lysande Vägen hade denna tro både munkar och heliga krigare ("Eledains brödraskap"). De Eledain-troende kämpade mot en mörk entitet vid namn Sathmog och dennes tjänare. Sathmog bär stora likheter med den Lysande Vägens Hemaquiel. Efter många turbulenta år och stora krig verkar tron på Eledain ha dött ut runt år 150 f.O., men helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder, och även på platser i östra Ereb. Bortsett från munkarna och "riddarna" påpekar Odosmunkarna flera likheter mellan Eledain och Etin. Båda är skapargudar som personifierar godhet, ljus och välvillighet. Det som ofta kallats "Eledains stjärna" (och var symbolen för Eledain-tron) tolkar Odosmunkarna som en stiliserad sol - vilken bär många likheter med den symbol som den Lysande Vägen nu använder sig av. Det råder delade meningar om hur stor inverkan Eledain-tron hade på Ereb under mörkertiden, men de flesta är överens om att Eledains tjänare besökte de östra delarna av Ereb vid ett flertal tillfällen - inte minst det som idag är Krun och Hynsolge. Man misstänker också att denna tro genom Krun påverkat framför allt fastlandsgrenen av den Lysande Vägen.