Rykten och Meningar: Skillnad mellan sidversioner
| Rad 37: | Rad 37: | ||
{{Huvudartikel| Vad den snikne köpmannen säger}} | {{Huvudartikel| Vad den snikne köpmannen säger}} | ||
*[[Felicien#Rykten och meningar| | *[[Caddo#Rykten och meningar|Caddo]] | ||
*[[Felicien#Rykten & Meningar|Felicien]] | |||
*[[Fil-Tofia#Rykten och meningar|Fil-Tofia]] | |||
*[[Palinor#Rykten och meningar|Palinor]] | |||
===Vad den vittbereste sjöfararen säger=== | ===Vad den vittbereste sjöfararen säger=== | ||
Versionen från 14 februari 2023 kl. 21.27
Vad den...
Vad den erfarne äventyraren säger
- Huvudartikel:Vad den erfarne äventyraren säger
Vad den gamle legosoldaten säger
- Huvudartikel:Vad den gamle legosoldaten säger
Vad den godmodige munken säger
- Huvudartikel:Vad den godmodige munken säger
Vad den klåfingrige tjuven säger
- Huvudartikel:Vad den klåfingrige tjuven säger
Vad den mäktige magikern säger
- Huvudartikel:Vad den mäktige magikern säger
Vad den pratsamme värdshusvärden säger
- Huvudartikel:Vad den pratsamme värdshusvärden säger
Vad den snikne köpmannen säger
- Huvudartikel:Vad den snikne köpmannen säger
Vad den vittbereste sjöfararen säger
- Huvudartikel:Vad den vittbereste sjöfararen säger
Hah, det trodde ni inte, att en gammal sjöbuse som mig skulle ha något att berätta om Nargur? Jodå, jag vet ett och annat om de där skogarna; låg nämligen infrusen i Mastika Agga en hel vinter, 603-604 borde det ha varit, när jag seglade för gamla ärevördiga Norrtraden. Lämnade Sterborg precis efter Lilla höstfesteveckan, vilket är i senaste laget då vinterstormarna kring Huvudet (Ederls huvud – Erebs nordspets) sätter in redan mot slutet av Mörkemånad. Det gick dock bra, inga pirater råkade vi ut for heller även om dessa inte är sällsynta. Vi var lastade med ulltyger från Kardien och skulle föra hem mastvirke, finaste på Altor det narguriska timmret, tål själv den kraftigaste Västerhavstorm. Det flottas till Mastika Agga från det inre av skogarna där det huggits av barbarerna, och samlas sen i stora länsdammar utanför staden där det blir auktionerat bort till farsegels uppköpare. Och jag kan lova att munlädren på några av de där skogsfolken inte står en kopparhavsbo efter. Kardierna som länge haft verksamhet där uppe har dock egna professionella mätare som sköter köpen och brukar få tag på de bästa partierna. Vi skulle alltså ligga över vintern och efter behövligt underhållsarbete på skutan gavs det landlov tills vidare. Staden är träbygd och antalet stenhus går att räkna på fingrarna till en dalk som fastnat i ankarspelet med näven. Tre bränder såg jag under mina månader i staden, men det var tydligen inget ovanligt och de var snabba på att släcka. Nästan helt platt är den också, enda som sticker upp over trägyttret är områderna Lillkull och Storkull. Ett rätt udda byggverk är också det åttkantiga kalmurriska måntemplet. Vintern kom tidigt och mörkt var det nästan dygnet om där norrut. Således blev det många långa kvällar i mjödstugorna. Öl är rätt sällsynt men smakade något som kallades Baborsk Bryggd och det var riktig gott. Nargurerna jag träffade var stort sätt trevliga – och mycket redliga i sitt sätt – men dricksinnet var illa. I sanning barbarer! När isen antligen låg tillräckligt tjock var det dags att lasta mastvirket. De använder mammutar från Orghin som går helt ut till skeppen, och jag kan lova er att det var en mäktig syn att skåda de pälskladda bjässarna bära fram timmret på sina enorma betar. Handel med mammutbetar görs också i Mastika Agga, brevid honung, bärnsten och mängder av olika pälstyg. Åk dit men glöm inte att om ni skal handla timmer, eller om ni seglar för sent på året, får ni stanna over vintern eftersom det inte finns annat sätt att ta sig från Mastika Agga. Om ni inte beger er in i skogarna vill säga!