Ebenhard Långe

Observera: Denna artikel bör läsas endast av dig som är SL. Rollspelare i övrigt bör endast ta del av informationen i artikeln S:t Ebenhard.

Ebenhard Långe tjänstgör som ledare för den livvakt som skyddar Stormästaren av S:t Palins Orden.

Han helgonförklarades själv, som S:t Ebenhard, av själve exarken i Ekeborg, några år efter sin död 410 e.O. Vad herrarna i Ekeborgs Solstad inte vet, är att Ebenhard, i det avlägsna Palinor, har fortsatt sitt värv – som odöd dödsriddare.

Tidslinje

379 e.O.

Den penniske ädlingen Ebenhard föds som fjärde son till Herr Riddar Tilke Långe i zorakiska Gredelmark.

393 e.O.

Släkten Långe har ett rykte om sig att frambringa mycket dugliga stridsmän och Ebenhard är inget undantag. Blott 14 år gammal är det exempelvis Ebenhard som bringar ledaren för en felicisk kaparstyrka om livet. Kaparna hade plundrat och bränt gårdar längs Gredelmarks sydkust och gång efter annan gäckat försök att slå dem tillbaka med riddarmakt. Ebenhard tillsammans med två bröder och deras väpnare råkar av en slump anhanget i aktion. Den unge Ebenhard åberopar Etins ljus och går omedelbart och utan tvekan till storms. När dammet lagt sig har den lilla gruppen tillintetgjort kaparna och därmed utstakas Ebenhards väg med svärd i hand.

Under flera år reser han till de platser hans svärd behövs. Hans rykte som orädd kämpe växer och det ryktas om att Etin gjort honom "hård mot pilar". Det är under en kampanj mot svartfolk i norra Salamora mellan 403-405 e.O. som Ebenhard först hör talas om S:t Palins Orden och deras strävan att med svärd i hand föra Etins ljus till de barbariska ransarderna. Således kommer det sig att han med flera dugliga kämpar ställer kosan mot till det karga Palinor, där han söker inträde i orden.

410 e.O.

Han gör sig ett namn inom orden och går i det främsta ledet som ledare för stormästarens personliga livvakt. Det är också tack vare Ebenhard som stormästaren överlever det tredje palinoriska soltåget. Ebenhards hjältemod kostar honom förvisso livet, men stormästaren och hans närmaste klarar sig. Hans kropp förs till Kartotum och balsameras i Hjältarnas Hall. Han helgonförklaras en tid senare.

510 e.O.

Ebenhard går ånyo som ledare för den nya stormästarens livvakt i det fjärde palinoriska soltåget. Återigen utmärker han sig på slagfältet, men kan beklagligtvis inte denna gång rädda sin stormästares liv när tåget krossas. Det sägs att mängden ransardiska pilar han täcktes med fick honom att likna ett piggsvin. I dag visar han sig sällan bland folk, men det sägs att han ser fram emot att ånyo tåga mot Ransard för att hämnas sina fallna ordensbröder och sprida Etins ljus.

Utseende

Ebenhard är en reslig krigare på ca. 185 cm. Han visar sig sällan utan sin rustning, varför det axellånga, vita, stripiga håret oftast döljs av en brynjehuva. Hans anlete bär en gulnad ton, som gammalt pergament och smiter tätt över kraniet. Då läpparna sedan länge torkat bort och krympt undan, blottas hans gulnade tänder i ett ständigt, glädjelöst grin. I strid föredrar han sitt enorma bredsvärd "Glogryan" eller en bredbladig stridsyxa. Han är fåordig av naturen och de gånger han överhuvudtaget yttrar något så är det ofta "Etins ljus" han väser fram med sin torra, spruckna stämma. Som hälsning till både frid och strid...

---

Se även S:t Ebenhard.