Æsìr

En polyteistisk religon med en mycket stor gudafamilj. Dyrkas av majoriteten av de västnarguriska folken exempelvis i Ransard och Jorduashur. Æsírreligon bygger egentligen på tron om två gudomliga familjer; Æsír som anses som goda och deras svurna fiender Vænir.

Det hålles som sannolikt att religonen har sitt ursprung i nargurernas tro på gudinnan.

Skapelsen

I begynnelsen fanns urkällan omgiven av kaos, mörker, kyla och eld i ständig strid och förändring. Ur källan steg ordning, ljus och visdom. Den tog formen av en kvinna och kallades Nærikyrha. Runt henne skapades världen. Bergskedjor reste sig, skogarna bredde ut sig och slätterna täcktes av gräs. Ur urkällan steg floder, hav och sjöar. Nærikyrha gladdes. Hon dansade i skogarna, lekte i bergen och viskade med vindarna. Så födde hon en son. Hon lät honom ta del av urkällans visdom och gav honom namnet Wòdur. Hon var nu Wòdurs moder. Hon tog sig sedan skepnaden av Inaishra och låg hos honom. Hon var nu hans älskarinna. Hon lät sig sedan födas som Narja. Hon var nu hans syster, hans dotter och hans maka. Hon är begynnelsen, nuet och morgondagen. Hon är modern, älskarinnan och systern. Hon är alltings ursprung

Æsír

De kändaste och i sammanhanget viktigaste æsir är:

Wòdur

Gudarnas hövding. Visdomen och i viss mån magins gud. Narjas Make.

Elokìr

Havens gud

Thôrm

Stridens gud. Far till Sthôrm och Bjarowulf

Frajìr

Fruktbarhetens gudinna

Grabìr

De sköna konsternas gud.

Narja

Hemmets, härdens och släktens gudinna. Både släktband, kärlek och blodshämnd. Hon är Wòdurs maka. Hennes prästinnor, Naralerna, är en sorts beskyddarprästinnor försvurna till en särskild ätt.

Sthôrm

Ovädren, vindens och åskans æsir. Med sitt stormhorn och stridstrummor låter han ovädren drabba Altor. När hans far Thôrm och andra æsir drar i strid är det han som står för stridsmusiken. Stridstrumman är spänd med huden från fallna vaenir och urtidens titaner. Som trumpinnar använder han två stridshammare. I upphetsade trummsolon kan det slå gnistor om hammarna.

Norna

Spådommens, ödets och völspornas gudinna.

Bjarowulf

Bärsärkarnas aesir och Thôrms avkomma, även känd som Tveserk.*

Vænir

De kändaste och viktigaste vænir är:<

Gerild

Dödgsguden, underjordens härskare. I Ransard och runt Palinor kallas han ofta Gastguden, eller Dödgångarnas Konung. Alternativa stavning är Ghaerîl eller Ghærîl.

Mol

Den ensamme guden, dårskapens gud. Mol står för det som finns utanför samhället: mord och galenskap och gudomlig inspiration.

Lœge

Lögnen och svekets vænir. Även Giftet och reptilernas gud. "Lœge sår giftiga lögner med sin kluvna tunga bland Æsir, dverger, älfer, bosjotnar och mänsker."

Therk, Hashk den lilla och Babbher

Fredliga men listiga små vænir kända från ransardiska legender om svärdet Acemiel.

Ykk

I Ransard anses detta vara den vænir som "är skuld till" skapelsen av "de perverterade halvfolken" såsom halvlängdsmän, ankor och svartfolk.

Outar

Tjurguden, vildmarkens, raseriets och yxans gudom. Son till Norna och Mol.

Bjargae, Varn och Tveserk

Bärsärkarnas förfäder, Tveserk även känd som aesirn Bjarowulf.*

Religösa cermonier

Högtider

Midvinter och Midsommar är de viktigaste högtiderna.

Offer

Blotoffer sker vid högtidliga och viktiga tillfällen såsom vid begynnandet av en lång resa, vid grundsättningen av ett nytt hus, vid tillsättandet av en ny regent eller inför krig. Dessutom blotas under vedertagna högtider. Som offer blotas vanligen boskap och/eller krigsbyte. Människo offer är extremt ovanligt och idag snarast en historisk företeelse.

Efterlivet

Æsírdyrkarna tror att kämpar som faller i strid återförenas med varandra i Æsgar, Æsírs hemvist. Detta gör att troende kämpar huserar en total avsaknad av dödsfruktan, vilket har gett dem ett rykte som goda krigsmän. Begravningsritualerna skiljer sig något åt mellan dom olika nationerna. I Jorduashur höglägges de döda vanligtvis. Det förekommer även att stora kämpar brännes samman med sina skepp. I Ransard blir de största kämparna "föda åt griparna". Med detta menas att kämparnas kroppar placeras i särskilda tempelbyggnader där de svarta heliga griparna förtär deras kroppar.

Legender och myter

Legenden om bärsärkarnas födelse

Under en av Thôrms jakter i den Eviga Isens nord, under Rimfrostens tid, kom en outhärdlig köld från Isens jätteherrar. Thôrm var visserligen i den vargform han nyttjade vid dessa nordliga jakter, men kölden var så svår att till och med Thôrm fick söka skydd. Han fann en grotta, men i grottan fanns en enorm björnhona i ide och Thorm trodde sig tvungen till strid. Björnhonan var dock gästfri och inbjöd Thôrm att dela hennes värme under hennes mäktiga ram. En tid senare födde björnhonan tre ungar, en björn med varghuvud, en varg med björnhuvud och en man med Thôrms hamnskiftarförmåga (han kan ta formen som björn eller varg). Hon gav dem namnen Bjargae, Varn och Tveserk. Dessa tre anses vara bärsärkarnas förfäder och Tvesaerk, mer känd som Bjarowulf, räknas till aesirs skara. Berättelsena om deras äventyr, då främst Bjarowulfs, är många och populära även utanför Kards gränser.