Landori
Landori
Landori
-
Johanfk
- Trakorisk Svavelskeppare
- Inlägg: 10
- Blev medlem: 2007-03-18 18:09
- Ort: Hyllinge (Helsingborg)
Texten behöver fixas till då den är lite... dålig i mina ögon men jag tog den direkt från boken mer eller mindre.
(utdrag från Melindors Återkomst)
Landori
Landori är ett vidsträckt skogsområde som ligger i centrala Ereb. I söder gränsar Landori till Berendien (beskrivs i samma bok) och i norr ligger de kända Nidabergen som är hemvist för ett flertal dvärgklaner och Torshem, ett område befolkat av barbarstammar. Åt öster finns i norr Cereval och i söder Hynsolge. I väster gränsar Landori till den forna stormakten Jorpagna och mellersta Erebs vida slätter. Skogen genomkorsas av ett otal bäckar, åar och floder som rinner ner från de i norr belägna Nidabergen. Den består uteslutande av lövträd. Bland annat finns här den sällsynta gyllenlönnen, vars sav har den underliga egenskapen att den är självlysande. Bland alverna är det populärt att måla sig med den vid festliga tillfällen.
Djur- och växtlivet är oerhört rikt och man kan finna ett flertal sällsynta örter. Vädret är alltid mycket behagligt och styrs vid behov med magi av alvmagikerna. I skogen lever också ett flertal skogsväsen. Ett exempel är den svarta Midnattshjorten som ibland kan ses i samband med månförmörkelser. Dess närvara anses bringa lycka. Skogen har ett slags själ som finns överallt. Den finns hos alverna och i trädens minsta kvist. Om någonting händer i skogen får Pargal, skogsalvernas konung, omedelbart reda på det genom skogens själ och han meddelar sig snabbt med skogens innevånare så att den annalkande faran kan stoppas.
Landoris folk
Landoris befolkning består till största delen av skogsalver och andra älvfolk. Skogsalverna lever i trädhus som de till stor del har skapat med sin magi för att undvika att behöva använda annat byggnadsmaterial utöver det träd som blir deras bostad. Det träslag som lämpar sig bäst för den här sortens behandling är silverlinden, vilken det finns gott om i Landori. Landoris alver hyser total avsky mot svartfolk men välkomnar de flesta andra varelser med öppna armar. Det som de alltid sätter i första rummet är sin skog, och den som skadar den kan räkna med att bli jagade en längre tid. Landori styrs av alvkungen Pargal som har en son, Talyros. De idkar byteshandel med dvärgarna i Nidabergen för att få tag på vapen, smycken och ädla metaller. De har även vissa diplomatiska kontakter med grannländerna Hynsolge, Jorpagna och Berendien.
(utdrag från Melindors Återkomst)
Landori
Landori är ett vidsträckt skogsområde som ligger i centrala Ereb. I söder gränsar Landori till Berendien (beskrivs i samma bok) och i norr ligger de kända Nidabergen som är hemvist för ett flertal dvärgklaner och Torshem, ett område befolkat av barbarstammar. Åt öster finns i norr Cereval och i söder Hynsolge. I väster gränsar Landori till den forna stormakten Jorpagna och mellersta Erebs vida slätter. Skogen genomkorsas av ett otal bäckar, åar och floder som rinner ner från de i norr belägna Nidabergen. Den består uteslutande av lövträd. Bland annat finns här den sällsynta gyllenlönnen, vars sav har den underliga egenskapen att den är självlysande. Bland alverna är det populärt att måla sig med den vid festliga tillfällen.
Djur- och växtlivet är oerhört rikt och man kan finna ett flertal sällsynta örter. Vädret är alltid mycket behagligt och styrs vid behov med magi av alvmagikerna. I skogen lever också ett flertal skogsväsen. Ett exempel är den svarta Midnattshjorten som ibland kan ses i samband med månförmörkelser. Dess närvara anses bringa lycka. Skogen har ett slags själ som finns överallt. Den finns hos alverna och i trädens minsta kvist. Om någonting händer i skogen får Pargal, skogsalvernas konung, omedelbart reda på det genom skogens själ och han meddelar sig snabbt med skogens innevånare så att den annalkande faran kan stoppas.
Landoris folk
Landoris befolkning består till största delen av skogsalver och andra älvfolk. Skogsalverna lever i trädhus som de till stor del har skapat med sin magi för att undvika att behöva använda annat byggnadsmaterial utöver det träd som blir deras bostad. Det träslag som lämpar sig bäst för den här sortens behandling är silverlinden, vilken det finns gott om i Landori. Landoris alver hyser total avsky mot svartfolk men välkomnar de flesta andra varelser med öppna armar. Det som de alltid sätter i första rummet är sin skog, och den som skadar den kan räkna med att bli jagade en längre tid. Landori styrs av alvkungen Pargal som har en son, Talyros. De idkar byteshandel med dvärgarna i Nidabergen för att få tag på vapen, smycken och ädla metaller. De har även vissa diplomatiska kontakter med grannländerna Hynsolge, Jorpagna och Berendien.
Stämmer med min bild. Det enda som är lite motsägelsefullt, och som jag valt att "ändra", är biten om att alla tas emot med öppna armar. Inte ens i modulen som du citerar beskrivs det så senare med det magiska låset som gör att ingen kan komma till alvkungens hov om man inte vet vägen. Som det ska tolkas, i enlighet med vad jag skrivit om alver än så länge, är att ingen får besöka hovet utan inbjudan men skogen är mycket större än så. Men öppna armar är inte sant, däremot är det sant att en främling varken är välkommen eller ovälkommen. Det beror helt på beteetendet och individen själv.
Jag är lite osäker på hur den diplomatiska kontakten med omkringliggande riken ser ut men jag misstänker att den är sparsmakad och när det sker är det en märkvärdig händelse (värd att spinna ett äventyr kring) när antingen ett sällskap (hög)alver skrider in i respektive konungs hov eller så sker överläggningen på neutral mark i Landori. I enstaka fall kan en härskare bli inbjuden till Pargals hov men detta sker oerhört sällan.
I övrigt verkar Landori vara mer fantastisk än jag trodde, vilket iofs är tacksamt. Skogsväsen som midnattshjprten, självlysande sav...Coolt.
Jag är lite osäker på hur den diplomatiska kontakten med omkringliggande riken ser ut men jag misstänker att den är sparsmakad och när det sker är det en märkvärdig händelse (värd att spinna ett äventyr kring) när antingen ett sällskap (hög)alver skrider in i respektive konungs hov eller så sker överläggningen på neutral mark i Landori. I enstaka fall kan en härskare bli inbjuden till Pargals hov men detta sker oerhört sällan.
I övrigt verkar Landori vara mer fantastisk än jag trodde, vilket iofs är tacksamt. Skogsväsen som midnattshjprten, självlysande sav...Coolt.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Landori korsas även av floden Leipter som rinner söderut från Torshem och här färdas handelsmänn från Kopparhavet.
Denna "gränsöverträdelse" borde rimligtvis reguleras/kontrolleras på nåt sätt av alverna. Redan kejsardömet Jorpagna färdades denna vägen norrut till Nida-passet och fortet Grafferburg.
Är Nida-passet kanske enda väg over Nida-bergen och alverna låter det vara öppet för naturliga migrationer? Kanske var det för att vakta passet mot svartfolk som ovaterna fick tillåtelse av alverna att bosätta sig i området senare känd som Torshem?
Funderingar...
Denna "gränsöverträdelse" borde rimligtvis reguleras/kontrolleras på nåt sätt av alverna. Redan kejsardömet Jorpagna färdades denna vägen norrut till Nida-passet och fortet Grafferburg.
Är Nida-passet kanske enda väg over Nida-bergen och alverna låter det vara öppet för naturliga migrationer? Kanske var det för att vakta passet mot svartfolk som ovaterna fick tillåtelse av alverna att bosätta sig i området senare känd som Torshem?
Funderingar...
Det låter utmärkt tycker jag!birkebeineren skrev:
Är Nida-passet kanske enda väg over Nida-bergen och alverna låter det vara öppet för naturliga migrationer? Kanske var det för att vakta passet mot svartfolk som ovaterna fick tillåtelse av alverna att bosätta sig i området senare känd som Torshem?
Funderingar...
Ja, deras arsenal är nog ganska omfattande, att använda djur och natur är fräckt. (regelfråga: kan animister tala med djur?) Anden i Landori är Tevatenu i sin (på Ereb) starkaste form. Åtminstone i min text om alverna.Johanfk skrev:
Skulle tro att alverna använder sig av alla möjliga olika tricks för att hålla koll på sina gränser. Deras främsta vapen borde vara dels naturen själv samt den ande som gör skogen lika levande som Goiana (verkar som alla större alvområden har det).
-
Otvin Käkslite
- Ransardisk Gripryttare
- Inlägg: 205
- Blev medlem: 2007-03-03 22:34
- Ort: Stockholm
Om jag inte misstar mig helt så finns det ett yrke som heter druid i magikerns handbok (Jag säger ju att jag bara äger skitmoduler), alla druider kan automatiskt prata med djur. Djur säger tyvärr oftast inte särskilt mycket nyttigt. Kanske hundar, hästar och dylika lite mer intelligenta djur. Fåglar däremot, eller typ kaniner har förmodligen ett ganska begränsat "ordförråd".
//M
//M
Kanske finns druider fortfarande kvar inom den folkliga lite inofficiella religionen i delar av sydvästra och södra centrala Ereb som en kvarleva av den Erdirska fornkulturen... Druiderna och deras anhängare håller fortfarande hemliga möten i skogarna om natten trots att flera av länderna tillhör den lysande vägen. Givetvis med risk för bränning på bål om man blir upptäckt...
Bra idé! Vad säger Narguri om druider?Adragoor skrev:Kanske finns druider fortfarande kvar inom den folkliga lite inofficiella religionen i delar av sydvästra och södra centrala Ereb som en kvarleva av den Erdirska fornkulturen... Druiderna och deras anhängare håller fortfarande hemliga möten i skogarna om natten trots att flera av länderna tillhör den lysande vägen. Givetvis med risk för bränning på bål om man blir upptäckt...
Ingen aning men jag kan tänka mig en tidig druidkult som lever kvar med starka band till alverna.Mikael skrev:Bra idé! Vad säger Narguri om druider?Adragoor skrev:Kanske finns druider fortfarande kvar inom den folkliga lite inofficiella religionen i delar av sydvästra och södra centrala Ereb som en kvarleva av den Erdirska fornkulturen... Druiderna och deras anhängare håller fortfarande hemliga möten i skogarna om natten trots att flera av länderna tillhör den lysande vägen. Givetvis med risk för bränning på bål om man blir upptäckt...
Ja, det är väl klart att animister kan tala med djur...
Och det behöver inte ha så mycket vettigt att säga heller. Det räcker med att alverna kan använda dom som vaktstyrka. Collt när äventyrarna gr in i skogen och de får ögonkontakt med en sparv, som synar var och en av RP, och sedan flyger iväg. "Var det bara jag eller tittade den där sparven på oss?"-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Druider låter mer som en erdirsk företeelse. Nargurer har volver/vinder och jag funderar även på "trädmästare" men det hör mer hemma i Nargur-tråden, och kanske i en ny tråd för den erdirska kulturen?
Båda folk/kulturer borde rimligtvis ha ett förhållande till alver om "druidism"/naturmagi bedrivs men frågan är vilket?
Nargurerna har och har alltid haft stor respekt for alverna då det var dessa som lärde barbarerna om naturen, men då alverna isolerade sig från människorna på 3000-talet fO blev synen på dessa annorlunda. Alverna ses som en slags naturandar med mycket makt och vördas på avstånd av nargurerna. Alver, andar och magi ses som mycket nära besläktad, som naturens kraft, och behandlas därefter med mycket stor respekt och försiktighet. Jag kommer att beskriva nargurernas syn på magi i Nargur-tråden.
Båda folk/kulturer borde rimligtvis ha ett förhållande till alver om "druidism"/naturmagi bedrivs men frågan är vilket?
Nargurerna har och har alltid haft stor respekt for alverna då det var dessa som lärde barbarerna om naturen, men då alverna isolerade sig från människorna på 3000-talet fO blev synen på dessa annorlunda. Alverna ses som en slags naturandar med mycket makt och vördas på avstånd av nargurerna. Alver, andar och magi ses som mycket nära besläktad, som naturens kraft, och behandlas därefter med mycket stor respekt och försiktighet. Jag kommer att beskriva nargurernas syn på magi i Nargur-tråden.
)
)
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25