ErebAltor.se

Karta över råttmännens skog i Gooral färdig. Nu återstår beskrivningar av allt. Får se när jag får tid med det... (Har tyvärr lite för mycket på jobbet f.n.)

En gamayun som jag tänker mig. De har svart fjäderdräkt, stora klor på fötterna och en kvinnas överkropp. Deras ögon är oljiga och svarta och tanken är att de ska kännas rätt omänskliga, annorlunda och mystiska. De är som harpyor, men de är inte ilskna och vresiga utan mer intresserade och observerande. Ofta syns gamayuner till i närheten av spektakulära händelser eller olyckor och kallas därför ofta för olycksfåglar. Folket i Gooral är allierade med dem genom sin drottning som kanske är den enda som känner till deras hemligheter.

Tycker du hinner med rätt mycket jag. Hoppas du vid tillfälle hittar tid att lägga upp kartan (och andra av dina nya kartor) i wikin.

Gamayunbeskrivningen låter bra. Är detta samma typ av harpya som Snibben i Furgia beskrivit som Fågelkvinnorna vid Lammaras berg: https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Furgia#Lisi

Från annan tråd:

Adragoor skrev: ↑2023-08-12 14:57 Även i Gooral dyrkas Sathmog under namnet Sasmo. Sathmog var gud för de de gamla karkutalerna och följde med när Tahuantin erövrade Karkutal och karkutalerna flydde sitt land. Numera utgör de Goorals bondebefolkning och kallar sig karkuter. Allteftersom tiden gick integrerades karkuternas och gooraliternas tro med varandra och idag ses Eme'toga (Goorals skyddsgudinna) och Sasmo som ett gudomligt par som i likhet med de två folkslagen är gifta med varandra. I gooraliternas tolkning står Sasmo för en aggressiv eldig manlighet medan Eme'toga representerar moderlighet och hemmets värme och härd. En annan dikotomi måhända, men ändå relaterad.

Blir det då rätt om jag i wikin gör två olika artiklar, en för de ursprunliga karkutalerna i Karkutal (som Grisodlar'n beskrivit här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 223#p40223) och en för de nuvarande karkuterna i Gooral?

birkebeineren skrev: Blir det då rätt om jag i wikin gör två olika artiklar, en för de ursprunliga karkutalerna i Karkutal (som Grisodlar'n beskrivit här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 223#p40223) och en för de nuvarande karkuterna i Gooral?

Det blir utmärkt.

Lunch på Lotgars värdshus:

Och för den som vill läsa om Lotgars värdshus finns det en artikel i wikin, med länkar till diverse andra akrogaliteter.

birkebeineren skrev: ↑2024-05-01 18:27 Och för den som vill läsa om Lotgars värdshus finns det en artikel i wikin, med länkar till diverse andra akrogaliteter.

Intressant plats.

Hur jag tror att Demontungan ser ut:

Adragoor skrev: ↑2024-05-12 00:12 Hur jag tror att Demontungan ser ut:

Gillar denna skarpt, men vem har format den, hur har den formats och varför?

Och vidare till fråga två, om Vicotnik är borta, är Demontungan framkomlig för äventyrlig trafik mellan Akrogal och Ereb?

Vem som har skapat ansiktena är nog bäst om det är osagt. Kanske var det skapargudarna, kanske en forntida glömd högkultur, eller så stämmer nintimukkernas tro att det rör sig om den hermafroditiske guden Okasus båda ansikten. Nintimukkerna f.ö. är den numera fördrivna urbefolkningen på ön Bahaz precis norr om Demontungan.

Antagligen är det lika besvärligt att ta sig över Demontungan även efter Vicotnics fall. Kalmurri är rätt slutet mot Ereb och handel sker mest över Masevabukten mot Cereval och Barbia samt från Bahaz. Så, nej, Demontungan blir antagligen inte lättare att ta sig över. Om Furgia hade lyckats återerövra området hade det nog blivit lättare. Tills dess är det lättaste sättet för ereber att ta sig till Akrogal att segla till Dharbia, vars befolkning talar en jorisk dialekt även om de är rätt akrogalifierade.

Mandelorden misstänker att skallen har naturligt ursprung från tiden innan Första Konfluxen, att en av den tidens dömda varelser föll över fallen och så blev del av landbryggan. Någon bevisning för att det förstenade kraniet har naturligt ursprung har inte visats, så teorin är inte visad.

"De stora stäpperna på kontinenten Akrogals södra del befolkades ursprungligen av nomadstammar som följde bytesdjurens flockar. Nomaderna var de första som skaffade sig husdjur. Man lärde sig tidigt rida den silkespälsade stäpplaman, samt tog i bruk den långbenta vargillern som jägarpartner och enhornsbuffeln som dragdjur." EA kampanj s.3

Herre min je.
Dessa får ju in väldigt mycket detaljer från källorna:)

Imponerande!