Nargur

[gtjorgo]

Äntligen

Misstänker att RP får smila in sig riktigt ordentligt hos dessa stammar för att ta sig landvägen via floderna från Torshem till Barbia.
Är det fientligt inställda mot de flesta sydlänningar på genomresa eller kan man med en lätt "donation" färdas i deras områden?
Hur svarar Kejsaren i Babor om donationen består av järnvapen (om han får reda på det)?
Timmerstadens relation till dessa skogens bestar kanske inte är den allra bästa om jag får gissa?

[birkebeineren]

Den urgamla Vandringsled som går genom Nargur.



Direktlänk: http://img90.imageshack.us/img90/8116/k ... rnaxg9.jpg


Handlarnas Karavanväg med utsatta rastplatser och alternativa rutter.



Direktlänk: http://img228.imageshack.us/img228/6002 ... overna.jpg

[birkebeineren]

Som kan synas så går vägen mellan Timmerstaden och Babor i skogsbrynet väster om Aghargaförbundets kärnland. Den är dock på inga vis säker, tvärt emot, eftersom aghargerna jagar (och plundrar) långt från sina egna marker. Förbundet representerar ytterligheten av den misstro mot söderns svaga folk som helt Kejsardömet Jorpagnas dagar funnits hos nargurerna, en misstro som hos aghargerna har utvecklat sig till närmast hat.
"Jorer" (läs: Icke-nargurer av ungefärligt sydländsk utseende) och andra som har kontakter med dessa duger endast som yxföda och offer åt Mirraghan. Som tur är så tvingas dessa blodtörstiga vildar att agna mycket av sin kraft mot ärkefienden från myrlanden i väst (där aghargerna engång bodde) - svartfolksklanen Frostbitarna. Handeln mellan Timmerstaden och Babor sker därför i mycket liten omfattning, men ibland kan tursamma karavaner lyckas slinka genom mellan agharger och svartfolk med mycket god förtjänst i Babor för både glaspärlor som mithrilvapen.
Handlare från södern avsätter därför heller sina varor på vägen genom Nargur och i Timmerstaden, alternativt så följer de med någon av timmerflottarna nerför floden mot det fjärran Mastika Agga. Kejsar Yddris i Babor skulle därför mycket gärna se Aghargaförbundet krossat men han har mer än nog med regera sitt eget rike som nu också härjas av krig mot både habuloner som tridorkrigare. Hur dvärgarna ställer sig har jag inte riktigt bestämdt men norra Nargur ligger långt från Nidabergen och Kihzâr-Khôns makt.

[DrHus]

Snygga kartor! Jag antar att det är få jorer som reser hela handelsvägen från syd till norr och att nargurerna själva är mellanhänder i handeln? Det torde vara nästan 300 mil mellan Torshem och Mastika Agga.

Ett mycket intrikat flodsystem! Först tyckte jag det var omöjligt (i meningen: vatten rinner alltid nedåt) men jag tror det går att få ihop om man lägger till högplatåer och bergsmassiv inne i skogen. Kanske att de två floder som börjar i väst och leder till Källan kanske skulle ha sin upprinning i bergen kring Nya Bytidens byar?

[birkebeineren]

Jag antar att det är få jorer som reser hela handelsvägen från syd till norr och att nargurerna själva är mellanhänder i handeln? Det torde vara nästan 300 mil mellan Torshem och Mastika Agga.

Precis, mycket få som färdas hela vägen. Från den berendiska kolonin Torshem är det endast småhandlare som beger sig in det narguriska skogsdjupet. De stora handelshusen som Norderebiska Kompagniet, Jorgundiska Handelsförbundet och ett par erebosisiska (främst Festglade och Gararin) är oftast de som organiserar längre färder men det sker från Trasimo i sydöst.

Ett mycket intrikat flodsystem! Först tyckte jag det var omöjligt (i meningen: vatten rinner alltid nedåt) men jag tror det går att få ihop om man lägger till högplatåer och bergsmassiv inne i skogen. Kanske att de två floder som börjar i väst och leder till Källan kanske skulle ha sin upprinning i bergen kring Nya Bytidens byar?

Nargur floder är lite svåra att förstå, både jag och Spelknepe har tolkat och ändrat flera gånger. Det ser dock ut så här:

Från Källan som är en enorm sötvattenskälla (ett mini-golwynda) rinner Sem Dihr söderut och sen västerut för att slutligen mynna ut i Mefamirs sjö (detta syns endast på stora Erebkartan). Ylghyrofloden (namnet finns inte på kartan) rinner norrut mot Timmerstaden. Ogorolihn rinner rakt västerut och har den säregenhet att den ute på slättlanden mellan Nargur och Palinor gradvis försvinner ner i den av kalksten bestående marken (grottfisket här är förövrigt en mycket spännande affär).

Från norra Nargur rinner Aghargafloden som vid Timmerstaden tar upp i sig Ylghyorofloden. De tre floder som förenas i Cerfloden mot öster har ännu inga namn men tärrengen är sådan i norra Nargur att det lutar svakt åt nordöst (ungefär nordöst om Vandringsleden). Den mellersta av dessa tre floder passerar en sjö och från denna rinner även en kort flod söderut som slutar i de på kartan felplacerade Ysolinafallen (tänk Victoriafallen).

I sydöstra Nargur rinner först (där Ysolinafallen står felmarkerad på kartan) två namnlösa floder mot nordöst och i Mehdreine (inte utsatt) fortsätter den, efter att ha Ysolinafallen har fallit ner i den, för att sen mynna ut i Ylghyorofloden.

Söder om dessa två rinner två nya floder varav den norra är Stora Lan Dihr (inte utsatt) och den södra är Lilla Lan Dihr (heller inte utsatt) som förenas och mynnar i Sem Dihr söder om Källan.

Från Nidapasset rinner Irhusfloden österut och via den lilla Trasimosjön mynnar i Mefamirs sjö.

Tror det var alla?

[Mikael]

Detta kanske är en dum fråga, men om vandringsleden/karavleden nu går så...ringligt istället för "rakt" igenom skogen, varför färdas man inte helt enkelt längs skogen uta på slätten väster om skogen?

[birkebeineren]

Vandringsleden är den uuurgamla väg djur och varelser sedan Altors grynning har följt mellan Nidabergen/Trasimo och norra Ereb/barbiska höglandet, naturliga migrationer och folkvandringar både går och har gått i detta samma spår - för att det här går en led som lämpar sig att färdas längs! Varför den slingrar sig som den gör beror på tillfäldigheter men huvudsakligen på geografiska förhållanden. De två viktigaste är att länderna kring Källan är ett virrvar av vattenskog och blötmyr som är mycket svår att färdas i, och den naturliga stigning som går från sydöst mot nordväst genom skogarna ungefär där ett skilje mellan ljusare grön och mörkare grönt syns på kartan. Andra förhållanden som gör att leden går som den gör är den mycket branta Klippväggen i norr upp mot Barbia (titta på bilden i Barbia-modulen) och i söder är Elbisiska Högåsbergen ett hinder medans Nidapasset ner mot Torshem och Landori är en del av den näturliga migrationsvägen helt nere från Kopparhavet. Drakhonan Mene-Dihz har också haft sitt näste sydväst för Timmerstaden de senaste 9823 åren vilken tidvis försvårar framkomligheten i västra skogsbrynet (hon sover dock för det mästa ...men det gör sällan hennes tillbedjare).

Duger det som förklaringar? (roligare också med en slingrig led än en råk och tråkig )

Att handelskaravanerna går in i Nargur beror förstås också på att där finns nargurerna att handla med...

[birkebeineren]

Ytterligare några viktiga årstal från Nargurs historia, mycket rör dvärgarna i Nidabergen.

• Ca 470-530 eO Dvärgarnas expansion
  Dvärgarna i Nidabergen gör flera stora metallfyndigheter och Kihzâr-Khôn börjar för allvar växa till ett mäktigt rike. Kontakterna med Ovanjorden utökas och Trasimo blir ett centrum för handeln mellan dvärgarna och kopparhavsländerna. Permanenta handelskontrakter etableras med stora handelshus i Erebos och Jorpagna.
  
  484 eO
  Jorgundiska handelsförbundet från Jorpagna etablerar sig i Trasimo. Där den gamla Nargurervallen slutar vid Trasimosjön byggs ett samhälle upp som får namnet Nahrag.
  
  487-488 eO Resekriget
  Stora delar av svartfolken i sydöstra Nargur enas under en grupp storvuxna resar och beger sig ut på plundringståg. De går genom Nidapasset och in i Torshem.
  
  488 eO
  Köpmannen Vedort från Erebos får i Trasimo höra om svartfolkens anfall på Torsborg. Han ser en möjlighet att ta sig in på handeln i den berendiska kolonin och hyr snabbt ett kompani legosoldater. Med tur och skicklighet lyckas han undsätta torshemborna samtidigt som dvärgarna i Kihzâr-Khôn och ovaterna går till anfall från bergen och skogen. Svartfolken besegras och endast en handfull undslipper tillbaka till Nargur.
  
  493 eO
  Dvärgarna öppnar porten Meth-Înhib (g. Nahibû-Meth - Guldporten) upp mot sydöstra Trasimo. Förutom järn och hantverksprodukter erbjuder de erebosierna och jorpagnierna guld från Nidabergens inre.
  
  498 eO
  Norderebiska Kompagniet, ett handelshus från Berendien, grundar Idhaborg i Trasimo.
  
  536 eO
  Ett nytt ”Si Nel-projekt” initieras av den barbiska kejsaren och staden Mastika Agga grundläggs där den mäktiga Aghargafloden från Nargurs skogar mynnar ut i havet.
  
  549 eO
  Guld upptäcks i Trasimos flodbäddar. Guldtvättare och lycksökare strömmar till området.
  
  552 eO
  Ikdrotz Storkäft, en ung drake, slår sig ner under Nidabergens västa utlöpare. Dvärgarna oroas och under en rekognosering retar de upp draken som sedan följer efter ner i Kihzâr-Khôn västra gruvkomplex.
  
  567 eO
  Timmerstaden grundläggs.
  
  570-talet eO
  Svartfolken börjar öka i antal i södra Nargur. De verkar ha sina boningar uppe i Nidabergen men jagar och plundrar nere i skogarna. Karavanvägen norrut från Trasimo blir farligare.
  
  588 eO
  Dvärgporten Meth-Înhib faller för svartfolken. Stora gruvkomplex och flera mindre städer överges och spärras av från det övriga riket. Erövringen sker på något vis inifrån berget men hur vill inte dvärgarna berätta då händelsen ses som en oerhörd prestigeförlust. Handeln mellan Trasimo och dvärgarna avbryts.
  
  Ca 590 eO
  I de erövrade delarna av Underjorden som dvärgarna nu övergett strömmar stora mängder svartblod in. De blir kända som Yrauk-ilk-mevregg.
  
  601 eO
  Nya lovande guldförekomster hittas uppe i Elbisiska Högåsbergen. Platsen förutspås en lysande framtid och får namnet ”Himmelen”.
  
  603 eO
  Ett heligt Träd tillhörande Halwahaserna, en av den forna trasimerstammens starkaste klaner, återupptäcks i en liten dunge söder om Nahrag. Volvindor (shamaner) inne från skogarna fruktar oro i andevärlden och krigare skickas för att skydda den uråldriga Yhgdrinen.
  
  608 eO
  Amasithas ryttare plundrar brotebyarna norr om Trasimosjön. De överlevande flyr mot Nahrag och Nya Amawhine där de hittar skydd.

[Mikael]

Kanon Mäster Birke!
Kan du passa in mithrilexpeditionen också?

[birkebeineren]

Händelserna från Barbia-modulen finns med i detta tidigare inlägg där även egna utvecklingar finns med:

Mer historia från Nargur, som även rör Barbia och Nidabergens dvärgar:

• 338 eO
  Ett sjöfarande folk når Barbia norr om Nargur. Det är kardier från handelshuset Norrtraden som vid hjälp av jordukaerlar rundat Erebs nordspets och tagit sig ner genom Drakrännan. En sjöhandelsväg etableras mellan höglandet och söderns länder.
  
  341 eO (ändrat från 351 eO i officiella källor)
  Staden Babor återuppstår på Babors klippa.
  
  342 eO
  Dvärgarna i Nidabergen börjar handla med norra Nargur. Ett "dohr", ett dvärgatorn placerad ovan mark, byggs där Ylghyrofloden forsar ner i Aghargafloden (Timmerstaden kommer senare att anläggas på denna plats). Kontakter med Barbia etableras också men denna hålls hemlig för stammarna i södra Nargur som minns kriget några år tidigare. Med Agharga-sahg, det mäktiga Aghargaförbundet vill dvärgarna dock inte handla med, det vore att riskera förhållandet till berendierna i Torshem som Förbundet attackerade vid kriget.
  Dvärgatornet får namnet Môethazadôr (gry. Athmôhz-Dohr)
  
  350 eO
  Dvärgarna hittar mithril i uppe bland bergen på Barbias högland. De har under en prospekteringsexpedition med kejsarens tillstånd kommit över och utforskat en stad som tillhört de utdöda norddvärgarna i Ehed-Gîhn. Dvärgarna etablerar en liten gruvkoloni i staden och börjar i hemlighet föra ut den ädla metallen dolt i sina övriga handelsvaror från Barbia.
  
  357 eO
  Kolonin i det återupptäckta Ehed-Gîhn attackeras av en invandrande koloni gartovidler (nar. kingelmyrd - spindelinsektoid) och dvärgarna flyr söderut. De för med sig en stor last mithril men når aldrig sina hem i Nidabergen utan försvinner på vägen. Dvärgarna i Nidabergen misstänker att barbierna står bakom och kontakterna mellan folken avbryts.

Tanken alltså att nordadvärgarnas rike i Edeginbergen återigen ligger öde och kolonin som dvärgarna från Nidabergen upprättade i de gamla gruvsalarna endast var en kortvarig affär. Jättespindlar härskar i Ehed-Gîhn.

[Peter]

310 eO
I Trasimo har overkasalherre Lakadon ab Kolanoff samlat stora delar av de narguriska brotarna under sitt kommando. Han har förberett dem for det heliga soltåg som snart skal avgå från Palinor. När ghaerîten kallar går en stor styrka västerut för att ansluta sig till ordensstatens härstyrkor. Soltåget når dock inga framgångar och palinorerna slås tillbaka med stora förluster. Få nargurer återvänder till Trasimo.

För det andra palinoriska soltåget hade jag tänkt mig mer av ett snopet misslyckande än en militär katastrof. Funkar det att beskriva det som att palinorierna istället "slås tillbaka [punkt]. Snopet återvänder de narguriska solfararna till Trasimo."

Funkar detta?

[birkebeineren]

Vad tycks om detta?

310 eO
I Trasimo har overkasalherre Lakadon ab Kolanoff samlat stora delar av de narguriska brotarna under sitt kommando. Han har förberett dem for det heliga soltåg som snart skal avgå från Palinor. När ghaerîten kallar går en stor styrka västerut för att ansluta sig till ordensstatens härstyrkor. Soltåget når dock inga framgångar och palinorerna slås tillbaka. Få nargurer återvänder till Trasimo då kontingenten härifrån lider stora förluster.

Tanken är att Palinorden med denna händelse börjar förlora makt i Nargurs skogar ("Östra Nargur" möjligtvis enligt palinorerna?), en process som avslutas en generation senara när orden krossas av barbierna i Slaget på Irhusfloden. Du får dock gärna nämna händelsen med de trasimska solfararna i historien för Palinor.

Från Nargurwikin:

335 e.O.
En allians bildas mellan barbier och det mäktiga Aghargaförbundet från Nargurs norra delar. De har länge varit avundsjuka på stammarna kring Trasimo och Torshem, som genom handel med södern blivit starka och kunnat hålla svartfolken borta från sina marker. En stor härstyrka tar sig söderut genom skogarna mot Nidapasset. Barbierna går härifrån västerut mot Trasimo medans Förbundet korsar bergen in i Torshem. I Sjölandet drivs ovaterna bakåt mot jorernas stad Torsborg och här möter de tillsammans invasionshären. Förbundet belägrar staden och härjar både ovaternas brotebyar och torshembornas gårdar. Ovana vid belägringskonst står krigarna från norr dock snart i villreda, och när dvärgarna i Kihzâr-Khôn hotar falla dem i ryggen och spärra passet, drar de sig tillbaka över bergen.

336 e.O.
På den frusna Irhusfloden söder om Elbisiska högåsbergen står ett mäktigt slag mellan barbier och S:t Palins riddare. Palinorerna krossas men höglandsnomaderna lider stora förluster och tvingas dra sig tillbaka. Civilisationen i Trasimo faller samman, brotebyar och kasaler läggs öde. En indirekt följd av dessa tragiska skeenden är att dvärgarna i Nidabergen blir medvetna om det hästridande folket i norr och börjar spekulera på att öppna handel även här.

[Peter]

Gillar verkligen sammanflätning av palinorisk och nargurisk historia, liksom det episka slaget mot Barbierna.

Sedan tycker jag väl inte nödvändigtvis att man behöver använda slag och drabbningar som förklaringsmodell för ett rikes uppgång eller fall. Snarare är det tvärtom: när ett rike expanderar eller utarmas ekonomiskt så är det större risk för krig och stridigheter. Så en alternativ förklaringsmodell för vad som hände i Trasimo kan ju vara att Palinors missionsbudget krympte till ingenting, och man bortprioriterade mission utanför rikets gränser. Sedan är det ju riktigt fräckt om försöken att lirka sig ur sina åtaganden i Nargur leder till strid och fältslag. Men snarare än dramatisk uppgång och fall så vill jag gärna se saker som att Palinors får benen slagna undan från sin ekonomi etc

Funkar detta eller är jag ute och cyklar?

[birkebeineren]

Det funkar absolut.

Erebs historiker har förmodligen bara samma tendens att likt våra egna sådana fokusera på militära händelser och inte så mycket på de väl så viktiga politiska, ekonomiska och sociala. Slaget på Irhusfloden är förövrigt visuellt lite inspirerad av Slaget på Peipussjön i vår världs Baltikum där Tyska Orden led ett svårt nederlag.

[gtjorgo]

Anledningen till att Barbierna slog ordensriddarna på irhusfloden kan ju varit en långvarig (främst ekonomisk?)stagnation hos paliorden i området? Att det sedan fick ett mera episkt avslut älskas förstås av historikerna men grunden till palinordens nederlag lades säkert då de tänkta finansiärerna inte var sugna på att ösa ner mera guld till riddarna i norr. Framförallt inte när man själv kanske drabbats av misslyckade spannmålsspekulationer kring år 330 eo, hemma i aidne och blivit mer rädd om sina penningar?