ErebAltor.se

Stor fråga: Hur ser ni på det nya spelet om Trakorien, och särskilt på dess bild av Klomellien?

Torquemada skrev: ↑2022-04-22 21:48 Stor fråga: Hur ser ni på det nya spelet om Trakorien, och särskilt på dess bild av Klomellien?

Har lite dålig koll. Speciellt kring hur länderna på fastlandet ser ut. Gillar spelmekaniken dock då den är väldigt enkel. Lite som Alien-rollspelet.

Allt i sin ordning då. Mercana ser dock Kardien (och Zorakin, fast de ligger så långt borta) som värdefulla allierade. Det är Greverydarna man har problem med. Hela Klomellien har som sagt två mäktiga allierade: Trakorien och Kardien.

Grävde fram de gamla namnen för att få detaljerna på plats: Ir-Atra, Nålsön.

Glöm inte att överhuvud för Kardiens näst mäktigaste familj är hertig Chestierna Måne, banèrförare av Greverydska orden och syssling till syskonen Friman i Addiaska. Han lägger nog vissa hinder i vägen för altför nära kontakt mellan Kardien och Mercana, till den kardiske ambassadören Mervald Knape i Mercanas troliga förtret. Hertig Måne ser gissningsvis det som en bättre situation om Addiaska tar över som ledande makt i Klomellien, mycket hellre än krämarna och avgudadyrkarna i det dekadenta Mercana.

...och förslagsvis är hertig Månes ingång till att i Greverydska ordens intresse näpsa Mercana att ge stöd till den av syskonen Friman som bäst kan driva Addiaskas till seger i ett upphettad Musselkrig.

Låter troligt:)

gtjorgo skrev: ↑2022-04-22 22:35

Torquemada skrev: ↑2022-04-22 17:11
5. Waliton är namnet på både ön och staden (finns ett äldre melorghiskt namn, ska trassla ut det om jag skriver något längre framöver).
Jag anser att det bara är staden som heter Waliton.ön samt övriga öar har Mirgiska namn då dessa borde varit kända av mirgerna sedan de anlände?

Mirgiska öarna som samlingsnamn kanske?

Angående ett annat namn, det för den nyskapade floden som utgör gräns mellan Klomellien och Magilre innan den mynnar ut i Maure:

birkebeineren skrev: ↑2022-04-06 16:01

gtjorgo skrev: ↑2022-04-06 13:30 Det är en bra placering om vi vill ha en sådan flod. Den inskränker inte på ishnaslätten och förklarar vara Magilre inte fört gränsen länge österut.
Jag föreslår att den på många platser är relativt grund vilket gör att magillerna vid lågt vatten kan vada över dem och på så vis överraska Mercanas försvar under de vilda ritterna?

Torquemada skrev: ↑2022-04-06 14:47 Floden låter bra, jag har tidigare frågat mig varför Magilre skulle respektera ett streck på kartan.

Någon med namnförslag?

Annars kanske Lilla-Maure?

Torquemada skrev: ↑2022-04-06 16:22 Maurelion? Maurugge? Klovattnet (för att de rafsar på Magilre) ?

Jag röstar för Lilla-Maure eller Klovattnet.

Inte mirgiska öarna. Namnet mirger, och de därtill relaterade berättelserna, håller på att glömmas bort även i Melorgh.

Kardien vill förstås gynna Addiaska, men de vill framförallt fortsätta handeln med både Mercana och Addiaska ostört. Trakorien har omvänt synsätt, de ser helst att Mercana behåller sin position, så länge handeln flyter på.

Alla inblandade parter vill hunsa de andra, men inte bränna städer eller göra av med för mycket resurser.

Jag föredrar klovattnet. Kanske är det en gammal förkortning av ”klomellervattnet” som fått en ny betydelse (från Magilres sida)?

Torquemada skrev: ↑2022-04-23 12:33 Kardien vill förstås gynna Addiaska, men de vill framförallt fortsätta handeln med både Mercana och Addiaska ostört.

Kardiska handelshus vill nog fortsätta handla med Mercana. Chestiern Måne med endast kung Vidar VI och exarken över sig på den kardiska rangstegen vill dock kanske inte det? Om han beslutar sig för att agera mot Mercana kan det vara så att ingen varken kan eller vill hindra honom?

Just detta hot om ett eventuellt engagemang i Musselkriget från hertigens sida kan vara situationen 610 eO och där en eventuell äventyrskampanj tar sin början…

Torquemada skrev:Trakorien har omvänt synsätt, de ser helst att Mercana behåller sin position, så länge handeln flyter på.

Låter rätt.

Torquemada skrev:Alla inblandade parter vill hunsa de andra, men inte bränna städer eller göra av med för mycket resurser.

Om hertig Måne beslutar sig för att det är värt att engagera sig så kan det tänkas att han gör det snabbt och effektivt istället för att hålla på med ett segdraget spel. Hertigen är dessutom extremt rik och har potentiella resurser att kunna sätta in. Tror jag!

Hmmm... exakt vad vill de isf ska ske med Mercana? Nedbränning som ytterst avgudadyrkande? Ockupation? Hunsning tills de avsäger sig den ledande rollen och överlåter Maure och dess beskattning på Addiaska, samt bommar igen Olems tempel? Ingen plan, får se hur vi gör ala GW Bush ?

IR-VEKK, ÅTTAÖARNA, DE MELORGHISKA ÖARNA

MELORGHS VIDSKEPELSE

Melorgh fruktar allt som har med himlen och havet att göra; solen, som representerar Etin och Ogim, är det enda undantaget. Havet och himlen är hem för outsägliga demoner och namnlösa makter. Man undviker regn, blåst och havsresor och ser med misstänksamhet på molnen, bakom vilka man tror att alvörade demoner bor. Att se ut mot havet under någon längre tid ses som skadligt för själen och kan leda till vansinne och att den dåraktige blir besatt av en demon. Följaktligen lejer man ut uppgiften att spana efter främmande skepp från toppen av Stadsklippan på utlänningar. Den här inställningen förklarar varför man har så lite intresse för den kust som ligger mindre än en mil från Melorgh, och varför man inte är herrar över de åtta öarna utanför sin kust till mer än namnet. Öarna fick sina namn mycket tidigt under Melorghs historia, på det numera nästan utdöda språket mirgiska, vars enda rester bevaras i ortsnamn, enstaka specifika melorghiska ord och i de äldsta gudarnas ritualer. Bland dessa gudar räknas Puki, Melorghs främste gud och Klippans Beskyddare, och demonguden Morguck Främlingsdråparen.

RANSARDS HÄRJNINGAR

I valet mellan att angripa någon av de fyra klomelliska kuststäder som har en större flotta, och att angripa den enda som inte har det väljer Ransards plundrare ofta det sistnämnda. Att man sedan sitter fast mellan Mercanas och Addiaskas flottor är ett senare bekymmer. Att plundra Melorgh är dock ett ganska dystert företag. Ransarderna tycker att maten är osmaklig, kvinnorna beniga och seniga, och de eftertraktade guldmynten är som regel kopparmynt. Det stora målet är att ta sig upp på stadsplatån och plundra de rikas hem och de finare templen. Storvinsten är att ta sig ända fram till det ofantligt rika Ogims tempel, men Melorghs trassliga gränder gör det svårt att orientera sig. I varje prång väntar en fanatisk kultist på att hoppa på dem. I krigstid upphör nästan alla de många tunga bud som melorghierna normalt sett lider under, varför de drar i strid med sång på läpparna och glada leenden klistrade i ansiktet. Att bli angripen av svagt beväpnade, kortväxta och blödande galningar, som trots detta fnissar, skrattar och skämtar kan vara förödande för stridsmoralen hos även den blodtörstigaste barbar.

IR-FEK, FÅRÖN

Fårön är en av de mindre öarna, och den som ligger närmast Melorgh. Den är den enda av öarna som Melorgh kontrollerar. Marken duger inte till jordbruk, men bara det faktum att den inte är full med salt och att det växer gräs där är ett stort tillskott till Melorghs ekonomi och mathållning. ”Brunkåpor”, alltså melorghier som bor utanför Stadsklippan, ägnar sig åt stillsam fåravel och slipper den värsta religiösa hetsen på fastlandet. Ön är platt, fattig och så allmänt ointressant att till och med utsvultna pirater lämnar den i fred. Brunkåporna gör regelbundna resor till Stadsklippan för att inte drabbas av svår hemlängtan, ofta med sjömän från Nya Arno eller Waliton som besättning, då dessa anses kunna avvärja havets demoner. Ibland stationeras Melorghs blygsamma flotta här. Ön exporterar ull, fisk och kött och importerar allt annat.

IR-JORPAG, IMPERIEÖN

Länge var Imperieön hem åt Mercanas rivaler i staden Mykasse. På 500-talet ödelades dock Mykasses civilisation av Ransard i maskopi med Mercana, och nu återstår bara storslagna ruiner och ruckel. Imperieön är en av de värsta och farligaste platserna i hela Klomellien, inte lika farlig som Bestberget, men värre än Brikho. Ön är i stort sett laglös och här ger sig mercanier öppet hän åt de synder som fortfarande är olagliga där hemma, och rumlar runt i en fest som aldrig riktigt tar slut. Här handlas med slavar, något som är olagligt i övriga Klomellien (Brikho undantaget). Blodsporter är vanliga, och har som regel någon form av dödlig utgång. Gömda i underjordiska laboratorier framställer landsflyktingar från Bozsa nya och farliga droger. I utkanten av detta brottslingsvälde gömmer sig desperata rebeller från både Mercana, Melorgh och Addiaska i exil. Dessa är allt från kättare till besegrade maktpretendenter till demokratianhängare. Hemliga möten mellan allierade som inte får träffas offentligt, som till exempel Addiaska och Magilre eller Mercana och Magilre, sker ofta här. I Mercana kallas ön ”Festön” medan den i Addiaska går under det betydligt mer nedsättande namnet ”Köttön”. Trakorier avlägger ofta ett besök vid öns bordeller på vägen hem. Trakorien har till och med vid behov skyddat ön från ödeläggelse. Gömt bland ruinerna finns ett stort tempel åt demonen Narkathoth, där människor regelbundet offras. Två grupper, numera fast bosatta, har föresatt sig att göra slut på öns elände, den blodtörstiga Stymparsekten från Melorgh, och en riddarorden utan kunglig sanktion, Justins bröder, från Addiaska. Bägge hugger in på allt och det mesta. Här finns inga oskyldiga, utom de som bär kedjor.

Härnäst följer Waliton.