(Honest to god taget direkt ifrån världsboken till D&D samuraj) Därmed inte sagt att jag tycker att ankor skall vara speciellt överrepressenterade. Däremot tycker jag att alla former av djurmän passar in. Särskilt de som hör hemma i ett asiatiskt bondelandskap såsom katter, ankor, koi-fiskar, kråkor, grisar, getter, hundar, apor och andra krabater. Det finns ju redan Hengeyokai (formförändrare) beskrivna i boken men jag tycker att det kan få finnas betydligt fler djurmän som inte kan byta form utan är fast i en halvdjurform. Det passar bra in med asiatiskt mytologiskt material och sätter mindre fokus på en specifik sorts varelse och mer fokus på att det finns en underliggande andlig orsak till detta mindre Zoo. Dessutom är då alltså fältet öppet för mindre vänligt sinnade andar att även de manifestera sig och bli diverse äckliga halvkreatur och monster som håller till i de mindre civiliserade delarna av landet. Någonting som, om man betänker att det är stort som Sverige med ungefär lika mycket folk alltså, man kan tänka sig att det finns gott om.
Angående dessa andefolks ställning i samhället så kan de antingen vara så pass få att de anses stå utanför samhället helt och hållet eller så kan de vara så pass vanliga att de försöker passa in. I så fall kan man tänka att det liksom hos människorna finns en infödd tendens att hamna i en viss kast/samhällsklass beroende på vilken sorts djur man är. Rävar kan tänkas bli landsstrykare medan tanuki (Japansk mårddjur) mycket väl skulle kunna tänkas bli krigare etc.
