Kardien

[birkebeineren]

Det får du gärna. Jag ändrar i wikin.

Har djuren på sidorna, det faltrakiska vildsvinet och det echtiska lejonet, ett namn eller en beteckning inom heraldiken?

[birkebeineren]

Riksvapnet finns nu i artiklarna för både Kardien och Heraldik i Kardien.

Notera att detta är information under utveckling. Artiklarna i wikin är därför inte färdiga utan innehåller både förslag och fakta samt länkar till relevanta diskussioner på forumet.

Vore otroligt bra om vi kunde få till att sammanställa en text, lång eller kort, om hur heraldik i Kardien fungerar. Gärna i sammanhang med hur heraldik i övriga Ereb fungerar då vi föreslagit att Kardien och echterna är de som satt standard för hur det bör se ut. Massa redan skriven information finns redan i den allmäna artikeln för Heraldik.

[skaraborgarn]

Adeln består endast av echter. Men det borde göra att valet av partner borde vara begränsat. Hur löser man det inom adeln för alla måste nästan vara släkt med alla. Hur löser man det?
Man tillåter kusingiften och andra äktenskap mellan släktingar.
Det är tillåtet att en adlig echt gifter sig med en echt som är ofrälse.
Man adlar ganska regelbundet så nya familjer inom adel tillkommer.

Zorakin är ju landet man har bäst relation med. Men hur blir det exempelvis i gränstrakterna mellan länderna, kan en kardisk adelsman tillika echt gifta sig med någon blåblodig på andra sidan gränsen?

[Jeb]

På svärdssidan har i gränsområdet varit flexibelt. Flera Echter har gift sig med Zorakiska donnor.
Jag tänker mig att det är samma lösning som adeln gjorde i vår egen värld. Habsburgska hakor finns säkert bland riktigt konservativa ätter.

[skaraborgarn]

Zorakin tycks vara lite mer tolerant land.

Följande kan tänkas:
Det finns ingenting direkt uttalat förbud att adliga echter gifter sig med ofrälse men det är heller ingenting som man ägnar sig åt inom de förnämsta adeln.
Rik adelsman ger en summa till den bonden eller borgaren så denne kan få en riddartitel och så när detta är klart gifter man sig meddottern eller systern.
Rika bönder och borgare skaffar sig titeln riddare och ger adelsmannen en summa pengar så att familjen kan klättra på sociala stegen.
Gränsadeln har ofta gift bort döttrar med zorakiska adelsmän.
Kusingiften och andra äktenskap med släktingar sker.
Man nyadlar ganska ofta och bli adlig är om man är echt inte allt för svårt men att bli en av högadeln kräver tid, pengar och mod ty man måste visa att man kan kriga mot Svarta tornet men också i olika små feodala konflikter.

[Jeb]

https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Kardien
Du får kika igenom Regils texter. Jag personligen är inte förtjust i nyadlande till höger och vänster. Speciellt inte i ett konservativt Kardien som glorifierar forna tider. Jag tror adeln helst gifter sig med annan (helst Kardisk) adel. Sedan finns säkert undantag, men de bör vara ovanliga. Man gifter sig sällan av kärlek. Kärlek har man frillor till.

[skaraborgarn]

Fast ska man hålla hårt på inte bara del blå blodet utan även det echtiska så får de svårt.

[birkebeineren]

Nyadling som företeelse är möjligt under vissa premisser i echternas Kardien. Rekomenderad läsning: Sociala stånd

[skaraborgarn]

Tänker osökt på att kung Karl IX i början av 1600-talet ifnörde en ny sorts lågadel/frälse i Sverige sköldryttare. Han ska ha försökt mer eller mindre övertala eller tvinga en del män att bli detta. Anledningen vara att krigen kostade mängder med manskap och det var ett försök att få mer soldater.

Riddare och banérryttare är ju lågadel och deras funktion är att vara stridsmän. Men då får man nog förmoda att när det är krig eller ofärd att man måste nyadla i vissa situationer. Vad gör man om hälften av alla riddare stupat i strid mot svarta tornet? Samtidigt så måste de vara echter så urvalet är begränsat.

Att det är svårare att avancera in i högadeln säger sig självt och få lyckas med klassresor på en eller två generationer. Det tar tid, kanske fem eller sex?

[Mikael]

Jag har uppfattat det som att echterna vid maktövertagandet tillät en del lojala äldre icke-echter få behålla gods och utgöra lågadel? Normanderna och Saxarna liksom. Minns ev fel.

[skaraborgarn]

Möjligt men hur är det omkring år 610?

[birkebeineren]

I det som skrivits om Kardien finns det öppningar för att ett fåtal icke-echter har upptagits i den echtiska gemenskapen och räknas som adel i Kardien. Detta både historisk vid Maktskiftet 424 eO och senare i historien. Huvudsakligen rör set sig om penner från Zorakin men det borde gå att tänka sig både magiller och jorpagnier, kanske även etinstrogna berendier (som annars huvudsakligen dyrkar Unga Gudarna). Av den gamla kardiska adeln, faltrakierna, har vissa kunnat behålla sina gamla ägor men då främst som lågadel med sina gamla titlar som ogdar (en lokal titel med rang ungefär mitt emellam baron och greve).

[birkebeineren]

Om penner (och andra):

Echterna ser sig som Erebs bästa folk. Detta beror dock inte på att man ser sig som starkare, uthålligare eller klipskare än andra. Det är helt och hållet en moralisk överlägsenhet, nedärvd ifrån Valentin Echthe och förädlad genom Odos lära. Även om en echt per definition är född av en echtisk mor så går det alltså för utomstående att upptas i echtiskheten om man anammar echternas moral och heder. Detta är inte vanligt, men det finns ändå ganska många penniska adelsmän med gods i Kardien som accepteras fullt ut och det finns även ett fåtal halvlängdsmän (alla ekenfaringar) som kommit att få benämningen ”hedersecht”.

Om ogdar:

Några ogdar som stödde Vidar II och anslöt sig till De Edsvurna har fortfarande egna gods, svär trohet till en länsherre och kan hålla sig med egna knektar. Här finner man många bittra män som drömmer om fornstora dagar och vältrar sig i gamla sagor och sånger från den brandiska dynastin.

De Edsvurna
Grupp av faltrakiska adelsmän som var centrala i händelserna förut för Maktskiftet 424 e.O. då styret i Kardien övergick från faltrakierna til echterna.

[Jeb]

Nyadling som företeelse är möjligt under vissa premisser i echternas Kardien. Rekomenderad läsning: Sociala stånd

Jag kan inte riktigt se hur nyadling sker alls. Att bli slagen till riddare är ju möjligt, men det förutsätter att man redan är adel som jag läser det. Givetvis står kungen eller liknande över detta, men adel finns redan och behovet får anses litet.

Jag har uppfattat det som att echterna vid maktövertagandet tillät en del lojala äldre icke-echter få behålla gods och utgöra lågadel? Normanderna och Saxarna liksom. Minns ev fel.

Så läser även jag det.

[skaraborgarn]

Greve Ekh

Ja ni gamle greve Ekh eller rättar greve Valiur Ekhe (den äldre Ekheätten)? Inte det, ja låt mig säga att greve Ekh var av ädlaste echtiskt blod och börd. Men han var inte som de andra med sitt högtravande språk och manér. Men han var lite dryg som alla echter mot andra folk. Men full av demoner och drakar var han och han tycks ha brutit mot alla konventioner, regler, uppförandekoder bara för att han kunde! Outtalade regler är till för att brytas ska han själv ha sagt!

Nu var det så att greven hade förblivit ogift, ja det är väl inte så många damer på samhällsstegen högsta toppar och än färre var de som ville gifta sig med den där busen. Gjorde väl inte så mycket för han tycks ha varit en inbiten ungkarl. Men så hände det att utanför Ekeborg bodde det en familj urfattiga. Det enda de hade var echtisk blod men farfadern var dikesgrävare och hans son hade väl grävt så mycket diken att han lyckades bedriva lite handel. Eller rättare, han sände in dottern till staden och hon sålde en del krams men också bär och nötter.

Men dottern hon var rasande grann, hon var vackrast i minst tre hertigdömen som man säger. Fager och ljuv som en sommarmorgon. Ja hon var väl ingen affärsbegåvning men vad gjorde det? Folk kom och köpte av henne bara för att hon var så vacker och då fick hon lite extra och folk betalade överpriser.

Greven fick höras om detta och blev nyfiken och åkte in till Ekeborg. Ja pang och bom som dvärgarna säger, han blev kär! Förvisso finns det väl ingen lag som direkt förbjuder en greve att gifta sig med en nötförsäljerska men greven var listig. För att inte den tilltänkta skulle skämmas och eventuell avkomma skulle förringas på grund av moderns börd gjorde han så här:

Han åkte hem till flickans farfar som bodde i någon slags hydda, den plockade han ihop och tog med sig när det skulle grävas diken och brunnar. Greven stannade utanför och sa att han ville vila en stund för att han var trött. Ja gubben vågade väl inte neka men hade bara vatten och lite torrt bröd. De satt där och åt brödet och drack vattnet och då sa greve Ekh att han gillade gissningslekar. Låt oss slå vad om ett kopparmynt sa greven och gubben hade väl ett mynt i fickan så han godtog utmaningen.

Vad är det för färg på gräset och himlen sa greven. Ja vad annars kunde den gamle säga? Grönt och blått. Bravo sa greven och gav honom ett mynt. Nu satsar vi två kopparmynt, för det har du nu ska greven. Dikesgrävaren fick ställa frågan: Vad är skillnaden mellan ett tjog och ett dussin? Greven tänkte länge, må vara osagt om det var spel för gallerierna eller om han inte visste. Adel är aldrig bra på att räkna sa den vita ankan. Men så sa han att ett tjog det är tjugo och ett dussin det är detsamma som tolv. Jo det var rätt och han fick mynten. Men då ställde sig greven upp och sa. Nej nu höjer vi insatserna. Vi slår vad om en gård, en stor gård som har minst tjugo kor, fem svin och får, höns och en stor gårdvar. Samt vad som därtill krävs för att sköta gården. Drängar och pigor samt pengar till utsäde och redskap för gården har tio tunnland.

Den gamle skruvade på sig men då han såg att greven höll i svärdsfästet och stirrade på honom vågade han inte säga emot. Greven gick fram till gubben och sa strängt: Vad är det för färg på min vita häst? Ja svaret var ju givet., hästen han ridit på stod ju fem meter därifrån och var så vit en vit häst kan vara.

Ja dikesgrävaren blev i ett hux flux som magikerna säger en mycket välbeställd herre. Sonen och dennes dotter flyttade in och nu var det slut med såväl grävandet som försäljningen. Nu kom greven igen. De tog emot honom och det blev såväl vin som stekt fågel. Men greven var tung till sinnet. Ack ack sa greven. Den onde borta i tornet blir farligare för varje dag. Men dagens ungdom bara tänker på nöjen. Ack och ve, vi borde ha mer krigsmän och kämpar i Kardien som kan bjuda stånd mot häxmästaren och hans bestar! Jo det kunde väl värdfolket hålla med om. Då tittade greven på sonen i huset och jag ska väl säga att han var inte bara far till den vackra utan hade två söner också. Ni borde bli riddare sa greven. Ni borde göra tjänst för kung och Etin. Ja så drack han ur vinet och red iväg, hästen var vit förstås. Kort tid därefter, mellan frukost och middag som halvlängdsmännen säger hade sönerna utrustats med häst, svärd, och hjälm och blev riddare. Fadern blev riddare han med och sedan någon slags banérriddare. Sedan inte långt därefter blev det äktenskap för dottern till en riddare var ju tillräckligt ädelt tyckte greve.

Det är många år sedan nu. Grevinnan är i sjuttioårsåldern men ser ganska bra ut för sin ålder. Barn och barnbarn har det blivit. Alla pojkar har ärvt gamle grevens ohyfsade sätt och alla flickorna grevinnans utseende.