Vapen och teknologi

[skaraborgarn]

Hornspets.
Används av minoutarer.
På hornens spets sätter man en liten cirka fem cm stor spets av metall. Dessa vassa spetsar skyddar hornen något men de gör lite extra i skada.
En minoutar som stångas med hornspets gör +1 i skada.
Kostnad 15 sm/paret

[birkebeineren]

Från texten om Wòdur i Aesirtråden:

...och en traditionell västnargurisk rundsköld.

Är detta den "klassiska" runda skölden från exempelvid Expertreglerna eller har den andra säregenheter?

[Fafnir]

Stor rundsköld. Oftast med ”riter” (om jag minns rätt), målningar och ornament.
I grunden baserad på de vilingasköldar som syns i Jorduashur.

Snarlika används givetvis i andra länder också i ereb men anses i många länder gammalmodiga och förlegade.

[Dretski]

Här kommer en liten lista över vapen som återfinns hos i stort sett alla stammar i Morginnerskogen, samt en ingående beskrivning om deras användningsområden och symbolik i kulturen.

Serpentsnaran – Fångst och förintelse

Serpentsnaran, ett vapen lika mycket ett verktyg som en symbol för kontroll och styrka, är en integrerad del av barbarstammarnas arsenal i Morginnerskogen. Den är konstruerad av sammanflätade växtfibrer från djungeln, ibland förstärkt med inslag av ben eller taggar, och används både i jakt och strid.

Beskrivning av vapnet

Serpentsnaran är en flexibel snara, vanligtvis tillverkad av starka djungelväxter som rotfiber eller sammanflätade lianer. Dess design är enkel men effektiv:
Snarans struktur:
En huvudögla eller ett löpande rep som kan kastas över ett byte för att fånga eller dra det till marken. Vid jakt används snaran ofta för att fälla små eller medelstora djur.
Taggar och förstärkningar:
Vissa stammar förstärker sina snaror med naturliga taggar från trä eller ben, ibland doppade i gift. Dessa taggar river kött och försvårar för fienden att frigöra sig.
Handtag och vikter:
Ett handtag eller en vikt i ena änden av snaran gör den lättare att kasta och manövrera. Vikten kan bestå av en enkel sten eller ett ben och används även som en slående komponent.

Symbolik och kultur

Serpentsnaran är inte bara ett vapen utan också en symbol för skogens balans mellan frihet och fångenskap. För barbarfolken representerar den både kontroll över bytet och det ständiga hotet om att själv bli fångad.
Symbolik i Liras profetior:
I Liras berättelser förekommer serpentsnaran ofta som en metafor för de komplexa allianser och svek som präglar barbarfolkens historia.
"Snaran vänder sig alltid mot sin skapare. Den som kastar måste vara redo att dras in."

Användning i strid
Serpentsnaran används både för att fälla fiender och skapa strategiska fördelar i strid. Dess främsta styrka ligger i dess mångsidighet:
Fälla fiender:
Snaran kan kastas för att fånga fiendens ben eller armar, vilket gör dem sårbara för andra attacker. De taggförsedda snarorna gör det nästan omöjligt att frigöra sig utan hjälp.
Skapa rädsla:
Barbarerna använder ofta snaran för att skrämma sina fiender. Att se en kamrat dras ner i djungelns mörker av en osynlig snara är en psykologisk attack i sig.
Jakt och överlevnad:
Utanför strid används snaran för att fånga djur, vilket gör den till ett oumbärligt verktyg för överlevnad.

Ceremoniell betydelse

I barbarstammarnas traditioner används serpentsnaran ofta i prövningar och riter:
Invigning av krigare:
Unga krigare måste använda en snara för att fånga och övermanna ett rovdjur i djungeln, en rit som symboliserar deras kontroll över både naturen och deras egen rädsla.
Straff och rättvisa:
Snaran används ibland i ritualer för att straffa förrädare eller brottslingar. De binds och dras genom stammens område som en offentlig skamhandling.

Serpentsnaran i historien

Serpentsnaran har en mytisk plats i barbarfolkens historia. En berättelse talar om en legendarisk krigare, Thakar Snarväktaren, som använde sin snara för att dra ner en hel vakthållning från träden under en strid mot en rivaliserande stam. Thakar blev en symbol för styrkan i kontroll och hur ett till synes enkelt verktyg kunde förändra stridens utgång.

Serpentsnaran i Ishras revolution

När Ishra börjar organisera barbarfolkens revolt blir serpentsnaran ett av de viktigaste vapnen i hennes strategi. Dess mångsidighet gör den ovärderlig i bakhåll och strider mot de bruna ankorna från Kristalldjupet. Barbarerna börjar använda snaran för att sabotera transporter och fånga vakter, vilket förstärker den skräck som sprider sig bland deras fiender.
Strategiskt användande:
Fiendens styrkor immobiliseras, vilket gör det lättare för barbarerna att vinna utan att behöva möta fienden i öppen strid.
Användning av giftiga taggar förstärker vapnets dödlighet och försvagar fiendens moral.
Symbol för revolten:
Snaran blir en symbol för hur de tidigare fångna nu vänder sina kedjor mot sina förtryckare. Den representerar barbarfolkens förmåga att utnyttja sin djungelmässiga list och slå tillbaka mot teknologiskt överlägsna fiender.

Serpentsnaran är mer än bara ett vapen – det är en manifestation av barbarfolkens förhållande till sin omgivning och deras förståelse för styrka, list och kontroll. I rätt händer kan den forma skogens framtid och bli en nyckel till Ishras framgång.

[Dretski]

Blodtagg – Gift och list

Blodtaggen, en kort men dödligt effektiv dolk, är en av de mest fruktade vapnen som används av barbarstammarna i Morginnerskogen. Dess skarpa blad och unika förmåga att bära och injicera gift gör den till ett vapen för de skickliga, de listiga och de obevekliga. Även om blodtaggen huvudsakligen är ett verktyg för strid och lönnmord, bär den också djup symbolik inom barbarfolkens kultur.

Beskrivning av vapnet

Blodtaggen är både enkel och genial i sin konstruktion, designad för maximal effektivitet med de begränsade resurser barbarerna har tillgång till:
Bladet:
Vanligtvis tillverkat av obsidian, en svart vulkanisk sten som kan brytas till knivskarpa kanter. Obsidianen gör blodtaggen otroligt vass men också ömtålig, vilket innebär att den är bäst lämpad för snabba, precisa hugg. Längs bladets mitt löper en ihålig kanal eller flera små rännor, skurna med enkla verktyg, avsedda att hålla och leverera gift.
Handtaget:
Gjort av mörkt, hårt trä som är tåligt mot fukt och väta. Handtaget är lindat med växtfibrer eller tunna läderremmar för att ge ett säkert grepp, även i svettiga eller blodiga händer. Det är funktionellt snarare än dekorativt, även om vissa klaner kan lägga till enkla sniderier som visar stam- eller familjetillhörighet.
Storlek:
Blodtaggen är liten och lätt, vanligtvis inte längre än 20–25 cm, vilket gör den enkel att dölja. Dess kompakta storlek och lågmälda design gör den idealisk för lönnmord och nära strider.

Användning i strid

Blodtaggen är designad för närstrid, där dess giftiga blad gör den lika dödlig som den är snabb. Dess huvudsakliga styrka ligger i dess förmåga att överraska och övermanna fienden:
Snabba och dolda attacker:
Vapnets kompakta storlek gör det lätt att gömma och dra fram vid rätt tillfälle, vilket gör det till ett perfekt vapen för lönnmördare eller spioner.
Giftets kraft:
Den ihåliga kanalen på bladet är designad för att hålla gift, utvunnet från skogens växter eller djur. En enda träff med en blodtagg kan förlama eller döda en fiende, även om hugget inte är dödligt i sig.
Dueller och ceremoniella strider:
Blodtaggen används ibland i dueller, där två krigare testar både styrka och list. Även utan gift är vapnet tillräckligt vasst för att vara livsfarligt i rätt händer.

Symbolik och kultur

Blodtaggen är mer än bara ett vapen – den är en symbol för skogens dubbelhet, där död och liv existerar i ett oändligt kretslopp. Den representerar också barbarfolkens beroende av list och intelligens för att överleva i en farlig miljö.
Giftet som liv och död:
Blodtaggen är intimt kopplad till gifternas roll i barbarfolkens liv. Gift används inte bara för att döda utan också för att läka. Vapnet blir därmed en symbol för både förödelse och helande.
Den Lilla Styrkan:
I Liras profetior talas det om att "den minsta taggen kan fälla det största trädet," en metafor för hur list och precision kan övervinna rå styrka. Blodtaggen används ofta som en symbol för detta.
Personlig och familjär identitet:
Vissa blodtaggar överlämnas från generation till generation, och varje märke på bladet eller handtaget berättar en historia om dess användning. För vissa stammar är blodtaggen ett arv lika mycket som ett vapen.

Ceremoniell användning

Blodtaggen spelar en central roll i många av barbarstammarnas riter och ceremonier:
Ritualer för mognad:
Unga vuxna förväntas skapa sin egen blodtagg och använda den i jakt eller strid för att bevisa sin färdighet och sitt mod. En framgångsrik användning av vapnet är en övergångsrit till vuxenlivet.
Hämndrätt:
I vissa stammar används blodtaggen för att utföra rituella hämndaktioner, där en familjemedlem får rättvisa för en förolämpning eller en förlust. Giftet som används i dessa akter väljs med omsorg för att förstärka symboliken.
Blodsband:
I vissa alliansritualer används blodtaggen för att skära små sår i deltagarnas händer, så att de kan blanda sitt blod och skapa ett band som symboliserar deras enighet.

Historiska berättelser och legender

Det sägs att Jhaska Gifttand, en legendarisk krigare från Morginnerskogen, inte bara var mästare på blodtaggen – han var vapnets förkroppsligande. Historien om hans största bedrift berättas än idag runt eldarna, en påminnelse om hur list och precision kan övervinna till synes oöverstigliga hinder.

Konflikten

Jhaska levde under en tid av intensiva konflikter mellan barbarstammarna i Morginnerskogen. Hans stam hade blivit offer för en mäktig grannstam, vars ledare, Thalarn Daggklo, hade lagt beslag på jaktmarker och tillfångatagit flera av Jhaskas släktingar. Thalarn var känd för sin brutala styrka och sin till synes oövervinnerliga förmåga att dominera i strid. Hans stamhus var omgivet av vaksamma krigare och fällor, vilket gjorde ett direkt angrepp omöjligt.

Planen

Jhaska insåg att styrka inte kunde övervinna Thalarn. Istället förberedde han ett vapen som var lika tyst och dödligt som djungeln själv – en blodtagg med en djupt skuren giftkanal. Han fyllde kanalen med ett gift utvunnet från skogsormen myrklo, en varelse vars gift kunde förlama och döda på bara några andetag.
Med blodtaggen i sin hand och en målmedvetenhet som matchade giftets dödliga kraft, smög han ensam genom djungeln mot Thalarns läger. Han använde djungelns naturliga ljud – syrsornas sång, fåglarnas rop, och vinden som susade genom lövverket – för att maskera sina rörelser.

Natten i stamhuset

Jhaska nådde lägret precis innan månen nådde sin högsta punkt. Han väntade tålmodigt i skuggorna, studerade vakternas rörelser och de fällor som låg gömda bland markens vegetation. När rätt ögonblick kom, smög han obemärkt förbi dem, som en skugga som smälte in i natten.
Han tog sig in i Thalarns stamhus, där ledaren sov omgiven av skuggande träd och väggar täckta av troféer från hans erövringar. Thalarns andning var tung, hans kropp avslappnad av segerns arrogans. Jhaska höll blodtaggen hårt och smög närmare.
Med en rörelse så snabb och exakt att det var som om själva djungeln styrde honom, lät han bladet glida genom Thalarns hals, precis där giftet snabbt kunde sprida sig till hjärtat. Thalarn hann bara vakna tillräckligt länge för att se Jhaskas ansikte innan livet lämnade honom.

Efterdyningarna

Med Thalarn död flydde Jhaska tillbaka ut i djungeln, lika tyst som han hade kommit. På morgonen, när Thalarns krigare upptäckte sin ledare död, bröt kaos ut. Utan sin ledare föll stamens allianser sönder, och de tillfångatagna från Jhaskas stam kunde räddas utan större strid.
Jhaskas dåd blev en legend, inte bara för dess precision och mod, utan också för vad det symboliserade: att ingen är oövervinnerlig, och att djungelns gåvor, i rätt händer, kan övervinna även den mäktigaste fiende.

Blodtaggens plats i historien

Den blodtagg som Jhaska använde blev känd som Myrklons Sting, och det sägs att dess blad bar kvar en skugga av Myrklons gift långt efter Jhaskas tid. Vapnet blev ett arv inom hans stam, ett bevis på deras förmåga att använda list och mod för att överleva i en värld fylld av faror. Berättelsen om Jhaska Gifttand fortsätter att inspirera både unga krigare och de som förstår att styrka inte alltid är det som avgör.

Blodtaggen är ett vapen som speglar barbarfolkens styrkor: deras förmåga att använda skogen som sin allierade, deras tillit till list och precision över råstyrka, och deras vilja att slå tillbaka mot sina fiender. I händerna på rätt person blir blodtaggen inte bara ett verktyg för överlevnad – det blir ett instrument för förändring och en symbol för deras unika kultur och motståndskraft.

[birkebeineren]

Kul med nya vapen med en så detaljerad beskrivning både rent teknisk och inte minst kulturellt.

Används olika gifter till blodstaggen? I så fall vore det intressant att lista några av dessa.

[Dretski]

Kul med nya vapen med en så detaljerad beskrivning både rent teknisk och inte minst kulturellt.

Används olika gifter till blodstaggen? I så fall vore det intressant att lista några av dessa.

Det kommer flera vapen i samma stil, jag har några i utvecklingsstadiet även om tiden tryter lite för tillfället. Ja, Samkarna är vida berömt för olika gifter, vilket jag tror att jag nämnt tidigare. Hexakwak-akademien i Ankh-Castellum har en hel flygel vigd till giftforskning, men många av djungelgifterna används ytterst lokalt och den större delen av de gifter som finns på kontinenten är ej identifierade av den breda massan. Med det sagt så finns förstås även vanligare och relativt lättillgängliga gifter, och kanske kan vi försöka lista dessa.