Klomellien

[Torquemada]

(Låt mig blanda herr Granström med det klassiska Grekland…)

JORDVARKÄLLAN

Nära öppningen till den Dimmiga Dalen, rakt motsatt den svartalfiska staden Njeffheim, ligger en stenig bergsknalle täckt med groteska stenformationer, som går under namnet Jordvarkällan. Mitt på berget växte en gång en jättelik ek upp, och vid dess nu döda rötter bubblar en trög, svart sörja fram, jordens eget var. Den som dricker av det tar omedelbart 1T6 i skada, men får starka monokroma och sanna visioner.

”Sanna” betyder dock inte goda, ty källan tar sin kraft från den onda månen Raukhra. Visionerna är ofta vridna och selektiva. Exempelvis kan en mercanier se hur addiska riddare ödelägger hans stad med stor brutalitet. Vad han inte ser är att förutsägelsen ligger femtio år framåt i tiden. En huskarl hör hur hans närmaste man baktalar honom, men vet inte att det är det ENDA tillfället detta inträffat. En ond zemnit ser hur en högt uppsatt magiker i Bozsa gömmer ett dokument – det kan vara en ledtråd till var deras ledares kraft är gömd.

En präst vakar över källan, och kräver offer för att få dricka – antingen mat, guld eller blod. Prästen bor i det ihåliga trädet, och är omöjlig att överraska, då hen ständigt dricker av källan utan att ta skada, och därmed ständigt är medveten om annalkande hot. Den som trots detta dödar prästen är dömd att ta dennes plats, och är oförmögen att lämna bergsknallen, med mindre än att gudarna själva ingriper. Den nuvarande prästen är en gammal och mager, men inte desto mindre formidabel trollkvinna (alltså inte en trollande kvinna, utan ett kvinnligt troll).

Besökande melorghier tillskriver källans krafter till sina gudar Nerxim och Morguck. Bozsa anar att jordvaret har ännu icke utforskade egenskaper. Njeffheims svartalfer skyr platsen och betraktar den som tabu. Brikhos benmän avlägger regelbundna besök.

[Torquemada]

Glad Frajirsafton på er, paddkramare!

[Torquemada]

Det Klomelliska Folkräkningskontoret konstaterar att här finns för lite folk.

[birkebeineren]

Ett främmande skepp har precis ankrat upp i Mercanas yttre hamn. Det tillhör en jorpagnisk furste som installerat sig på stadens dyraste värdshus Guldkragen. Härifrån har han låtit sprida ryktet att han vill köpa salt, stora mängder salt. Betalningen kommer vara god och han kommer vilja köpa mer. Hur bemöter Mercanas handelshus detta?

[Torquemada]

Trefaldigt och simultant:

1. Misstro. Vem är han? Är guldet äkta? Är han agent för någon annan? Försöker någon manipulera saltmarknaden? Vill Magillre göra oss till åtlöje?

2. Bluffar. Begriper han sig på salt, eller kan man lura på honom sekunda varor? Är han dum nog att betala mycket i förskott? Behöver vi nya hamnavgifter för Kopparhavsbåtar?

3. Fjäsk. Även de som inte handlar med salt försöker kränga saker - och baktala de andra husen. Kanske lite diskret sabotage. Bjud med honom till arenan, ta honom till de bästa bordellerna och tavernorna. Om affären verkar kunna bli tillräckligt stor nog kan man nog ordna en parad för att hylla de klomellisk-jorpagniska relationerna eller nåt.

[Adragoor]

Melorgh: Natt. En dunderuggla (vit, gula ögon, hög som 1,5 människa) flyger iväg med en svartkåpad man i klorna, hans ansiktsuttryck är extatiskt. Under dem finns en stor skara, män och kvinnor, alla i svarta kåpor (magra, blekblonda), utom några som klätt ut sig till ugglor. Några knäfaller, andra lägger sig platt, några jublar, några vrålar, någon ser skräckslagen ut. Alla är knäppa.

Så här kanske?

[Torquemada]

Lycka!

Att se vansinnet, jag menar den religiösa extasen, på nära håll!

Hoppas att ingen utomstående kom till skada.

[Adragoor]

Lycka!

Att se vansinnet, jag menar den religiösa extasen, på nära håll!

Hoppas att ingen utomstående kom till skada.

På något sätt fick jag intrycket när jag gjorde bilden att det som pågår liknar tjurrusningen i Pamplona fast med dunderuggla istället. Typ att alla springer gatan fram, vrålande och flaxande med armarna som ugglor. Endast en ”lycklig” blir dock upptagen av Dunderugglan…

[Torquemada]

Heh, tyvärr, eller turligt nog, för melorghierna är ugglorna normalt sett inte så närgångna, så det här var ett ovanligt "tursamt" tillfälle.

[birkebeineren]

Trefaldigt och simultant:

1. Misstro. Vem är han? Är guldet äkta? Är han agent för någon annan? Försöker någon manipulera saltmarknaden? Vill Magillre göra oss till åtlöje?

2. Bluffar. Begriper han sig på salt, eller kan man lura på honom sekunda varor? Är han dum nog att betala mycket i förskott? Behöver vi nya hamnavgifter för Kopparhavsbåtar?

3. Fjäsk. Även de som inte handlar med salt försöker kränga saker - och baktala de andra husen. Kanske lite diskret sabotage. Bjud med honom till arenan, ta honom till de bästa bordellerna och tavernorna. Om affären verkar kunna bli tillräckligt stor nog kan man nog ordna en parad för att hylla de klomellisk-jorpagniska relationerna eller nåt.

Låter passande.

Furst Korbiuz Beto ab Elberderum framstår som seriös, kunnig och framför allt rik. Det är tänkt framstå som en säker och inkomstgivande affär trots frånvaron av tidigare förbindelser. Jag har en äventyrsidé kring detta spesifikt men tänker att tillvägagångssättet kan vara beskrivande för hur det vanligen går till i Mercana.

[gtjorgo]

Strålande fint jobbat alla.

Man kanske även kan tänka sig att den jorpangiske furstens närvaro kommer innebära att de Mercanska handelshusen försöker vinna gunst hos denne (samt börjar sabotera för varandra!)

[gtjorgo]

(Låt mig blanda herr Granström med det klassiska Grekland…)

JORDVARKÄLLAN

Nära öppningen till den Dimmiga Dalen, rakt motsatt den svartalfiska staden Njeffheim, ligger en stenig bergsknalle täckt med groteska stenformationer, som går under namnet Jordvarkällan. Mitt på berget växte en gång en jättelik ek upp, och vid dess nu döda rötter bubblar en trög, svart sörja fram, jordens eget var. Den som dricker av det tar omedelbart 1T6 i skada, men får starka monokroma och sanna visioner.

”Sanna” betyder dock inte goda, ty källan tar sin kraft från den onda månen Raukhra. Visionerna är ofta vridna och selektiva. Exempelvis kan en mercanier se hur addiska riddare ödelägger hans stad med stor brutalitet. Vad han inte ser är att förutsägelsen ligger femtio år framåt i tiden. En huskarl hör hur hans närmaste man baktalar honom, men vet inte att det är det ENDA tillfället detta inträffat. En ond zemnit ser hur en högt uppsatt magiker i Bozsa gömmer ett dokument – det kan vara en ledtråd till var deras ledares kraft är gömd.

En präst vakar över källan, och kräver offer för att få dricka – antingen mat, guld eller blod. Prästen bor i det ihåliga trädet, och är omöjlig att överraska, då hen ständigt dricker av källan utan att ta skada, och därmed ständigt är medveten om annalkande hot. Den som trots detta dödar prästen är dömd att ta dennes plats, och är oförmögen att lämna bergsknallen, med mindre än att gudarna själva ingriper. Den nuvarande prästen är en gammal och mager, men inte desto mindre formidabel trollkvinna (alltså inte en trollande kvinna, utan ett kvinnligt troll).

Besökande melorghier tillskriver källans krafter till sina gudar Nerxim och Morguck. Bozsa anar att jordvaret har ännu icke utforskade egenskaper. Njeffheims svartalfer skyr platsen och betraktar den som tabu. Brikhos benmän avlägger regelbundna besök.

Snyggt! Jag säger rödmarkera denna hiskeliga Pythia:)

[gtjorgo]

Heh, tyvärr, eller turligt nog, för melorghierna är ugglorna normalt sett inte så närgångna, så det här var ett ovanligt "tursamt" tillfälle.

strålande tjusigt

[birkebeineren]

Man kanske även kan tänka sig att den jorpangiske furstens närvaro kommer innebära att de Mercanska handelshusen försöker vinna gunst hos denne (samt börjar sabotera för varandra!)

Jag har som sagt en tanke med just den här fursten men relevant för de mercanska handelshusen generellt kan vara att beskriva hur de konkurrerar (och saboterar) sig emellan för att säkra sig vad som till synes verkar som en säker och inkomstgivande handelskontakt.

Det kan också vara intressant att reda ut hur mercanierna beter sig om det dyker upp några lurviga äventyrare som vill göra sig av med åtta ton salt (eller en drakskatt?) på ett snabbt och smidigt sätt. De är kanske inte så erfarna i att köpslå eller hur det går till i den mercanska affärsvärlden men de är ytterst mistänksamma och har vassa svärd. Vad tror ni?

[Torquemada]

Av en slump så håller jag på och slipar på en sak som kan besvara just det. Återkommer.