Klomellien

[Fafnir]

Jag har som vanligt inget att tillföra annat än att yvas över allt som skapas och präntas här. Detta inlägg är således bara en diskret ”tumme upp” för att markera mitt gillande

[gtjorgo]

Jag har som vanligt inget att tillföra annat än att yvas över allt som skapas och präntas här. Detta inlägg är således bara en diskret ”tumme upp” för att markera mitt gillande

Dessa inlägg är minst lika viktiga:)

[gtjorgo]

Hamurer
(det sydnarguriska folket inte alla innevånare i stadsstaten)OBS mycket är taget av er Torquemada och Birke, dock är det lite omknökat för att anpassa efter mitt tycke. Anser ni att jag begått helgerån så säg till

Folkslagets historia
Hamurerna ursprung kommer från "den tredje stora vandringen" 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de under stamfederationen ’Trimurerna ’kommit till kasenu vandrade sedan en del av dem in i dagens Klomellien tillsammans med de folk som skulle komma att bli triskerna, ahaguhrerna och lofernierna. De grupper som skulle komma att bli hamurerna var först över bergen och var de som bosatte sig längs med hamervathna och bergsområdena däromkring.

938-935 f.O. I konflikten som uppstod med joriska kejsardömets uppdykande i området vägrade de att underkasta sig jorernas ok. Striderna blev hårda, speciellt för grupperna i syd, kring Nagnagordalen, och kejsarens trupper bestraffade nargurerna hårt och dräpte eller fördrev dem som kämpade emot.
Drylo Meridionalis etableras i de sydöstliga Melashebergen. I området har stora metallförekomster hittats och provinsen bli snabbt mycket viktig för vapenproduktionen för de västra delarna av kejsardömet. Svartblod och sydnargurier är talrika längs i området så mängder av små befästningar byggs vid bergspass och gruvorter och straffexpeditioner förs mot nargurerna. Hamurerna, folket i bergen, blev till slut avskurna från övriga grupper och gav upp inför för övermakten. Därefter lade imperiet under sig allt mark mellan wemer och hamervathna ned till jaggaracksjöns strand. Hamurerna klarade sig ändå oväntat bra efter de lagt ned vapnen under förutsättning att de betalade tribut och inte gick över till vad kejsardömet ansåg vara ’säkra områden’.
De övriga, Ythuguhrerna- de som lever utanför, fortsatte kampen men kämpades efter tapper kamp ned och fördrevs från deras områden i de fall jorerna ansåg att de var tillräckligt viktiga eller resursrika.
På så vis kom de sydligast levande Ythuhurerna att under stor manspillan tryckas ut från Nagnagordalen och in i Karphervathna. Här blev de Ahaguhrerna, ”forsens folk ”.

599-598.f.O. Den Tredje Konfluxen drabbar Ereb i form av miljontals köttätande insektoider. Kejsardömet Jorpanga faller och lämnar endast isolerade grupper av överlevande runt om i imperiet. Även provinserna i Drylo drabbas om än till en mindre grad. Hamurerna skyddas delvis av sina otillgängliga boplatser men även deras antal reduceras kraftigt. Klorosodium med närområde överlever kejsardömets fall och utgör en av det nya kontinentaljoriska rikets stödjepunkter. I mellanperioder härjar svartfolken. Men jorerna står emot. Hamurerna är fortsatt att betrakta som självstyrande på deras egna områden men deras rörlighet är ännu kraftigt beskuren. Kontinental joriska riket har beslagtagit de mest fruktbara dalarna och i stort sett alla malmfyndigheter.

Under mitten av 400-talet f.O. blev spänningarna mellan det kontinental joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. Lokala makthavare får mer makt och sammanhållningen mellan dessa potentater blir allt sämre. Kontinental joriska riket faller kring 450 talet f.O. Men Klorosodium står kvar som enande makt i södra Melashe bergen. Hamurerna utnyttjar dock kaoset och ser till att få större frihet hänemot Klorosodium än innan.

Under den påföljande tiden av 400talet f.O. så blir stora delar klomellien en del av Jorderväldet. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot året om. Jorerna söker sig in mot Jaggaracksjön och upp för wemer och hamervathna. De träffar sina avlägsna släktingar hamurerna och även om dessa möten ibland blir blodiga finns ett stort och betydande utbyte. Det är nu som hamurerna överger sina gamla gudar och tar till sig Aesir och de handlar med varandra. Många jorder skaffar familj med hamurer vilket syns än idag för den uppmärksamme.

255 e.O.
Svartfolk från Nostratiet tillhörande brända jordens klan och månulvarna kommer härjande till Melashebergen och bryter in i klomellien. Klorosodium står emot men områdena runt om faller. Svartbloden tränger fram genom Nagnagordalen och en del av härstyrkan gör en avstickare upp till Hamervathnadalen. Hamurerna gömmer sig i sina bosättningar i bergen men gruvsamhällena längs älvdalen töms på folk som antingen fångas in och dräps eller drivs fram som flyktingar. Till slut vänder svartbloden åter men Klorosodium måste överges av jorerna. 281e.O. De flesta av överlevarna tar sig mot Jaggaracksjöns stränder.

Ca 290e.O. Svartfolksband och de nu självrådiga hamurer hövdingarna tar över Nagnagordalen då jorerna lämnar området. Efter tusen års frånvaro försöker Ahaguhrerna återta sina förfäders skogar och dalar vilket hamurerna inte kan gå med på. Trots att hamurerna samtidigt blir anfallna av mindre svartfolksgrupperingar lyckas man driva tillbaka sina släktingar in i Karphervathnadal. Nagnagordalen är från detta hamurernas! Ahaguhrerna svär dock att hämnas…

Hamurerna kom efter härjningarna under 250 talet att bli allt mer isolerade. De levde i enlighet med urgamla traditioner som endast sakta förändrats. Viktiga händelser var trots detta alliansen med dvärgarna från det fallna Mirin Khon som sökt sig till området i omgångar.
Under denna period byggs samhället upp i bergslagen där Hamuriska storfamiljer samarbetar med dvärgar för bryta metall i en gruvorna, ofta sådana som jorerna lämnat efter sig. Främst rör det sig om järn, koppar, tenn, men även guld och silver, men i små förekomster. Metallerna exporteras huvudsakligen österut mot andra barbarfolk i Kasenu (och så småningom till kalkländerna och staden O). Handeln med det övriga Klomellien försvåras dock, huvudsakligen p.g.a. Konflikter med triskerna och illvilja mot Trollkarlarna i Bosza.

398 - 403 e.O. Magikernas krig.
Hamurerna klarar sig relativt bra undan denna konflikt då området var i Klomelliens periferi samt att malmfyndigheterna ännu inte på allvar uppmärksammats. Cirkantens intresse för detta våldsamma och vidskepliga folk var också det ringa.

417e.O. Bergsområdena i Melashes södra utlöpare anses fortsättningsvis till stor del vara ett ogästvänligt bakvatten fram till att Niel Småhacka hittade en stor silveråder. Sedan kommer upptäckten av den stora silverfyndigheten och Mercana får upp ögonen för bergslandet och dess folk. Med stöd av Mercana samt andra staters handelshus kunde tidigare kontakter som dvärgarna från Mirin Kohn arbetat fram nu utnyttjas mer än föregående århundrade. Hamurstaden grundas och mercanska men även andra handlare strömmar till. Ett nytt samhälle tar form kring staden och utvecklingen där. En kung väljs på mercanskt initiativ och även om den metod hamurerna kommer fram till inte är optimal så fungerar systemet.


447 e.O. Hamur tas upp som medlem i Klomelliska Unionen. Sannolikt spelade Silverfyndigheterna en stor roll och Mercana, som själva var nya medlemmar i Unionen, såg en bra marknad att skjuta in sig på. Bergslagen tar alla del av de stora silverfyndigheterna och börjar sälja sina metaller härifrån och från sina ättegruvor till mercanerna. Hantverket utvecklas och en egen stadskultur växer fram. Många utländska hantverkare flyttar också till staden. Gillena uppstår ur detta. Nu när det övriga Klomellien fått upp ögonen för Hamur strömmar lycksökare och flera malmletare till Hamurstaden och Hamervathnadalen. Många hamurer är skeptiska till nykomlingarna som kom att kallas Yohrleider ("de som tala joriska"), men så småningom lyckas dugliga sådana köpa in sig i vissa bergslag och även upprätta egna grupper av gruvbrytare. Bland dessa senare uppstår en nybyggarkultur som alltjämt består. Nybyggarna står ofta i motsättning till de gamla bergslagen, men de kan samexistera i Hamurstaden då alla har kungens tillstånd att bryta malm. Hamuriska storfamiljer har även insett att de kan både sälja rättigheter till gruvdrift på sin mark samt att de kan öppna egna gruvor tillsammans med de dvärgar som flyttar ned från det fallna Mirin Kohn.

604 e.O.
Mäster Gaoski från Hamur närvarar vid invigningen av Kronolaben i Tricilve, en förunderlig tidsmätande mackapär hans verkstad har arbetat med i tio år.

606 e.O.
Trisker av ätten Vildbete angriper Hamuriska malmtransporter på Wemer. Detta leder till ett lågintensitetskrig som ännu pågår. Ätten Cudda dras in på Vildbetes sida medan Hamur stöds i det tysta av de av Mercanas köpmän som har intressen i området. Fyra år senare vill alla egentligen avbryta kriget men ingen törs utan att förlora näsan.

610.e.O. NU!

Folkslagets utbredning
Hamurerna lever i huvudsak längs med floden hamervathnas sträckning samt de intilliggande älvdalarna. De för boskap, främst getter och får, på bergsängarna och arbetar med enkla odlingar där den magra jorden tillåter.
Efter att kontinental joriska riket och sedan även Klorosodium fallit så trängde hamurerna även in i den resursrika Nagnagordalen samt även längs med wemers västra strand.
Ett fåtal hamurer har även kommit att leva på den del av Melashebergen som idag räknas som Nya Arno. Dessa har inte integrerats med dalkerna till någon stor del och lever i sina egna storfamiljer och röstar heller inte i Nya Arnos val.

Hamuriska byar
Hamurerna bor ofta tillsammans efter storfamiljernas markinnehav. De mer framträdande familjerna bor centrerat i byn. Ofta är byarna små med ett fåtal stugor. En typisk hamurerbosättning är en gård där husen grupperas mot en innergård. Detta har idag främst funktionen att den stänger djur ute från innergården. Ett annat minst lika viktigt syfte är att konstruktionen fungerar som ett försvar mot härjande svartblod och konkurrerande storfamiljer.
Man lever ihop i storfamiljer där de med högst status bor i storstugan medan de övriga familjerna finns i gårdens ytterkanter och intilliggande stugor.
De skogsboende hamurerna är färre till antalet än de som lever vid bergen. De har ofta halvnomadiserade liv och följer djurens vandringar i markerna. Under vinterhalvåret är de bofasta men i regel bor dessa storfamiljer mer enkelt än de bofasta hamurerna.

Likt triskerna och lofernierna för man boskapsdjur till fäbodvallar långt bort från huvudgården. Här lever vallpojkar och vallpigor själva en stor del av året. Dessa är enklare boningar och inte sällan består det av flyttbara tält och kojor.

Större bosättningar
Hamur stad
Hamur stad är Klomelliens fjärde största stad. Den ligger högt uppe på en avsats som skapats av att hamervathna dikat ut Melashebergen. Man har en strålande utsikt åt nästan alla håll om man står uppe på murarna. Västersidan är omgärdad av en högre bergsida.
Utanför murarna stupar berget brant ner på tre sidor till den strida floden. Fallet är hela 300 meter djupt vid malmstupan. Denna klippavsats används för att skicka malmen från berget ner till Hamervatna på väntande pråmar nedanför.
Från klippspetsen går flera hängbroar, och åtminstone en gammal stenbro över till andra sidan. Delar av staden är uppdelad i naturliga kvarter på grund av klyftor och sprickor i berget. Några hängbroar går rakt in i berget, in i gångar till ett kvarter kallat ”lilla Mirin” av hamurerna. Denna del av staden är alltså underjordisk.
Hamur har spejartorn uppe på de högsta bergen och stora delar av stadsstaten är översållat med underjordiska gömställen.
Utsocknes köpmän och pålitliga främlingar släpps in innanför den första muren, men längre in kommer man sällan utan eskort. Hamurerna är ännu misstänksamma mot okänt folk men kanske ännu mer mot de man redan känner…
Beroende på omständigheterna kan kungakampen utkämpas ute på klippspetsen eller innanför den tredje muren på kungaborgens borggård.

Gruvsamhällen
Sedan Niels Småhacka hittade silverådern vid gnistrithvathna ( obs förslag!), en biflod till hamervathna har en mängd gruvsamhällen sprungit fram inom Hamurs gränser. Dessa drivs antingen av Bergslagen, en sammanslutning mellan dvärgar från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer eller som ’fria’ gruvlag som ofta har joriska huvudmän. Dessa Jorer benämns av hamurerna (och dvärgarna) som Yohrleider ("de som talar Jori"). De senare är ibland även ägda av folk från andra stadsstater som Mercana och Hisskov.

Bergslagens gruvor är ofta mer uppstyrda inte sällan bestående av trästugor och en stor del av arbetarna bor säsongsvis på andra orter eller ute i byar i stadsstaten. Vid lågsäsong (exempelvis vid skörd eller krig) finns endast en liten grupp kvar som övervakar tillgångarna.
Jorernas ’fria’ gruvlag har en mer kaosartat karaktär. Gruvorna byggs oftast med tillstånd från den lokala storfamiljen mot en ersättning. Tillståndet sätts i regel på flera år framöver vilket gör att viljan att investera i gruvan ändå existerar. Dessa gruvsamhällen är ofta tältläger med något enstaka träskjul. De som arbetar här är ofta lycksökare från andra delar av unionen eller hamurer som av olika anledningar förskjutits från sin storfamilj. Tyvärr är det få som finner lyckan i dessa gudaförgätna gruvor och huvudparten av det som grävs upp tillfaller ägaren.
Mindre orter som köps av små grupper av silversökare kan ha turen att bli riktigt rika om de hittar en åder. De senare decennierna har detta dock blivit mycket ovanligare och dessa orters ägare tvingas under hot att sälja sina avtal. Det är inte helt ovanligt att kropparna från små grupper lycksökare hittas nedströms i älvarna intrasslade i alger eller granruskor...med halsarna uppskurna..både bergslag och gruvägare utifrån misstänks för sådana illdåd.

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Hamur är en monarki där regenten väljs via strid. Denna företas på en rund förhöjd ring där alla självutnämnda kandidater infinner sig. Dessa bekämpar varandra i en kamp ”alla mot alla” och segraren utses till regent under de påföljande året. Officiellt är denna enväldig men oftast så har de mäktiga gillena, skråna Bergslagen, storfamiljerna och gruvlagen en hel del inflytande. En ovanligt populär kung kan lyckas få med sig partiska kämpar till nästa års kamp men det är ovanligt att någon konung regerar mer än par två, tre år.

Ute i stadsstaten är hamurerna generellt organiserade efter sina storfamiljer. Det ledande skiktet består av ’de äldsta’ vilka utgörs av storfamiljens mest inflytelserika medlemmar. Dessa behöver alltså inte vara gamlingar. Det är inte ovanligt att Hamuriska kvinnor sitter i det äldstes råd i egenskap av familjeöverhuvud för sin ”underfamilj.” Kvinnorna i stadsstaten Hamur har generellt bättre liv och status än deras motsvarigheter i Triska och detta gäller i synnerhet för hamurernas kvinnor. Eventuellt utgör det ett arv från jordernas närvaro.(?)
Storfamiljerna samarbetar eller tampas med varandra utefter sina egna lokala angelägenheter. Konflikter rör främst osäkerhet kring markfrågor och tillgång till betesmark för deras djur, främst getter och får. Även inom storfamiljerna förekommer dispyter om några anser sig bli orättvist behandlade av ’de äldsta’.

Vissa storfamiljer har ibland en eller flera gruvorter som de äger i ett "bergslag". Ofta sköts dessa orter samt tillhörande ”hyttor” av dvärgiska experter kallade bergsmän. Vissa bergslag äger inte bara en gruva utan också ett hus och ibland ett helt kvarter i Hamurstaden. En stor del av Hamurs befolkning bor således i staden eller ute i byarna och tjänstgör bara i bergslagens gruvor ute i landet.

Hamurerna har krigargrupper knutna till en storfamilj. Ofta men inte alltid består dessa av själva familjemedlemmarna men inhyrda kämpar liknande triskernas huskarlar kan finnas. Alla hamuriska män över femton räknas som stridsmän och ska kunna kallas till främst storfamiljens men även stadsstatens försvar.

De hamurer som av någon anledning utesluts(oftast rör det sig om stöld, lögn eller att personen i fråga anses vara förbannad av gudarna) från en storfamilj lever ofta sorgliga liv i samhällenas utkant. De anses allmänt vara hederslösa och deras status kan jämföras med andra platsers fredlösa, i alla fall i rättsliga sammanhang. De som kan söker sig till de ”fria” gruvsamhällena som ligger utanför ’bergslagens’ regi eller så försöker de få arbeta hos någon av hantverksmästarna i Hamur stad.

Religion
Hamurerna är Aesirtroende och har fått kulten berättad för sig från jorderna under deras första intrång i Klomelliens inland. De har generellt en tolkning som ligger närmare jordernas kult och har färre avarter än exempelvis triskerna.
(Aesirtempel? Kan detta finnas?)

En liten skara nargurer har blivit omvända till den ljusa vägen. Detta har skett i flera separata omgångar. Dels från st Innendas efterföljare under det kontinental joriska rikets tid, sedan från dalkiska solvandrare från Nya Arno och till sist även från missionär från Hisskov, Yolev, Garrika samt på slutet Addiaska, vilka följt med till gruvsamhällena i silverletarnas spår. De som konverterat är ofta hamurer som av någon anledning blivit uteslutna från sin storfamilj. det finns dock exempel på hela storfamiljer som konverterat.

Relationer
Hamurerna har generellt en bra relation med Yohrleider, de Joriska hamurerna. Det välstånd som kommit till stadsstaten har till stor del kommit samtidigt som jorerna flyttade in igen efter Niel Stålhackas fynd. Visst motstånd finns dock även om detta snarare rör konkurrerande gruvbolag och handelshus än Yohrleiderna själva. De flesta jorer som bor i Hamur är inte längre medborgare i sina tidigare stadsstater och ses som lojala mot konungen av Hamur. Hamurerna ogillar dock generellt när kungen tar mer råd från joriska handelshus än hamurernas storfamiljer.

Hamurerna har en invecklad relation med triskerna. På ett sätt uppfattar man dem som en skränig vargflock man borde plocka pälsarna från men samtidigt är det bara triskerna som förstår hamurerna. Man delar bakgrund, traditioner och språk. Hamurerna ser sig dock som en civiliserad del av unionen medan de av triskerna anklagas vara knähundar till Mercanas handelshus. Till viss del vet hamurerna att de har rätt… å andra sidan har Hamur aldrig varit så rikt som nu…
Mercana och hamur när en vänlig relation. Mercana hjälpte Hamur in i unionen och har löst logistiken kring malmtransporterna mot gryppas vik. Hamur är inte så naiva att detta skett av ren godhet från Mercanas sida men de har än så länge främst märkt det positiva sidorna av upplägget. Vissa bergslag har dock känt av konkurrensen från ’fria gruvor’ och en del storfamiljers äldste klagar att konungen i Hamur mer lyssnar på gillena och mercanska handelshus än på deras råd.
Hamuerna har en avvaktande inställning till Bosza . Magi, alkemi och häxbrygder är vaenirs verk och få hamurer litar på trollkarlar. Vissa hamurer fruktar besvärjare så mycket att dessa färdas ganska osäkert i Hamur. Åsikten att häxmästare bäst hanteras nedgrävda och fastspikade med en märla i bröstet lever kvar i en del bygder. Bosza har av förklarliga skäl aldrig varit särskilt intresserade av grannarna på andra sidan bergen.
Sanzas och Hamur har väldigt bra relationer. Främst rör detta Hamur stad då halvlängdsmännen står för en stor del av matproduktion till bosättningen i bergen. I gengäld handlar hamuerna med hantverk och verktyg samt tackjärn. En del hamurer anländer även till sanzas som legoknektar men då oftast som individer och inte hela kompanier.
Hamurerna och Ahaguhrerna har en lång och bitter historia. Kort kan man säga att det hela cirkulerar kring Ahaguhrernas uppfattning att hamurerna svek de övriga trimurerna i kampen mot kejsardömets legioner. Sedan anser Ahaguhrerna att hamurerna skymfade dem igen när de inte återgav Nagnagordalen till de ’rättmätiga ägarna’. Hamurerna å sin sida hävdar att Ahaguhrerna inte kunde skydda dalen från svartblodens angrepp då de var för svaga. Att ge dem Nagnagordalen och riskera att den blev en svagt försvarad inkörsport för angrepp söderifrån var inget hamurerna ville riskera. Därtill hade Ahaguhrerna inte bebott dalen på tusen år. ”Vill de ha dalen så gärna får de väl komma och ta den..”
Flera Vargmannagrupper rör sig runt Hamur. Ett flertal grupper har en god relation med stadsstaten och med hamurerna då de hjälper nargurerna att hålla reda på svartblodsinvasionerna. Som ersättning rör de sig förhållandevis fritt och får jaga efter behov i Hamurs skogar. En del vargmän som fått lämna sina grupper söker sig till Hamur stad eller gruvsamhällena och tas ofta förvånansvärt väl omhand.
De Dvärgar som rör sig i Hamur härstammar huvudsakligen från det fallna riket Mirin Khon. Detta hade sitt centrum i klomellerbergen men hade flera mindre bosättningar runt om på drylohalvön. När dvärgriket föll sökte de överlevande sig till nya områden och några hamnade i södra Melashebergens utlöpare. Här mötte dvärgarna de kärva men ärliga Hamurerna och ett samförstånd tog vid. De små från Mirin Khon visade nargurerna hur kunde finna rikedom ur bergen och hamurerna var villiga att arbeta. Först använde man sig av gamla övergivna gruvor från kejserlig tid. När fler dvärgar anlände så fanns resurser för att bryta nya gruvor och nu tog näringen fart på riktigt. Bergslags-samarbeten mellan överlevande dvärgklaner från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer blir grunden för hur arbetet organiseras. Folket från Mirin Khon är idag väl integrerade och de ser sig och ses av hamurerna som en självklar del av den Hamuriska stadsstaten.

Diplomatiska förbindelser
Hamurerna för små men återkommande handelsexpeditioner mot kalkländerna och mot Kasenu. Dessa har fördrag med kalkländska furstar eller DreveDaga förbundet men sköts på en väldigt lokal nivå. Hamur som stadsstat har ingen officiell kontakt med vare sig kalkländerna eller folken i Kasenu.


Språk
Hamurerna talar Hamuriska, ett sydnarguriskt språk närbesläktad med exempelvis Triskiska. Hamuriska kännetecknas av sina många jordiska låneord. De har inte heller några av de diftonger som kännetecknar triskiska.

Teknologi
Hamur stads hantverkare anses generellt vara västra Erebs skickligaste. Framförallt gäller detta för smeder, gjutare och andra hantverkare med anknytning till metallframställning och förädling.
Hamuren Mäster Gaoski, kronolabens skapare, bodde och verkade i Hamur och gobelängerna till Kronolaben gjöts i stadens mässingsgjuteri.
Ute i stadsstaten är det tekniska kunnandet mindre spritt. Framförallt jordbruket är eftersatt. Läskunnigheten bland hamurerna är litet förutom i Hamur stad där många dessutom är två till trespråkiga (Hamuriska, klomelliska, Grundyr och eller dalkiska).

Kropp och själ

Fysiologi
Hamurerna är sydnargurer men är märkbart längre och ljusare än sina närboende släktingar. Detta kan eventuellt bero på att man blandats med jorderna under deras två invasioner av Klomellien. Äktenskap mellan grupperna var inte ovanliga vilket märks ännu.
Många Hamuriska män anlägger skägg och kvinnorna bär gärna håret fritt och synligt men flätat. Även männen flätar ofta håret precis som jorderna gjorde under Harald Krokigs tid (funkar?).
Klädedräkten skiljer sig mycket mellan de hamurer som bor i Hamur stad och det som lever i bergen, skogarna och dalarna i övrigt. I Hamur stad används jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder och till och med silke och siden.
I övriga stadsstaten dominerar mer praktiska kläder som pälsar, skinn samt grova ofärgade ullpaltor. Rörande smycken så är man tydligt influerade av både jordiskt och Mirin Kohns bildspråk.

Mentalitet
Hamurer anses av utomstående som stolta, råa och tjurskalliga. Länge betraktades de som oförbätterliga barbarer men silverfynden har gjort att de blivit mer populära. Många konflikter löses dock med våld, i envigar eller holmgångar. Konungavalen i Hamur har även de präglat bilden av dem hos övriga unionen.
Hamurerna har under de senaste par hundra åren kommit att värdera världsliga ting allt mer och har fått ett rykte om sig att vara lite snåla. De minns hur det var när hela Hamur var en fattig avkrok och vill inte tillbaka dit igen. ”Dvärgsjuka” kallar triskerna det lite avundsjukt.
De anses som tydliga, rättvisa men extremt oflexibla affärskontakter. En hamurer förstår inte riktigt Mercanska påhitt som att pruta eller handla i gross. ”Kostar ett mantelspänne tio silverstycken så kostar tio mantelspännen hundra silverstycken.. vad är det du försöker säga med åttiofem?”…

[Torquemada]

Mäkta mycket jobb och ordnande från din sida, gtjorgo!

Några förslag:

1. Utstötta hamuriter får gärna flytta till andra delar av landet, till exempel till Hisskov.
2. Bozsa behöver alltid ädla metaller till sina experiment, och nu för tiden erbjuder de helande drycker, elementarbesvärjelser som gör att man kan gå genom jorden (ovärderligt vid gruvras) och väderbesvärjelser mot de hårda vintrarna i utbyte (utöver vanligt guld). Inget av detta behöver påverka den grundläggande misstron, men de har dock en del anledning att umgås.
3. Om Aesirdyrkare inte har tempel så måste de väl åtminstone ha kultplatser.
4. Stupet utanför Hamur borde absolut vara sådär 300 meter djupt! Jämför Grand Canyon.
5. Kungakampen är ett elände. Till råga på allt vill jag minnas att den är årlig. Långt tillbaka i Vidinas krönikor förklarar en hamurit för henne att en populär kung ofta har flera medkämpar vid kungakampen – detta bör nog framgå. Misslyckade kungar får försvara sig själva.
6. En mer principiell fråga: Hur sällskapliga är egentligen Altors dvärgar? Att leva sida vid sida med andra går ju bra, liksom att i nödläge kämpa sida vid sida. Men att arbeta tillsammans i gruvor, att till och med undervisa andra i sina egna yrkeskunskaper, är de verkligen så mycket trevligare än Tolkiens tjurskallar?

[birkebeineren]

Hamurer
(det sydnarguriska folket inte alla innevånare i stadsstaten)OBS mycket är taget av er Torquemada och Birke, dock är det lite omknökat för att anpassa efter mitt tycke. Anser ni att jag begått helgerån så säg till

Det här ser mycket bra ut, kan inte ha varit helt lätt att få med alla idéer och förslag.

Några kommentarer:

Folkslagets historia
Hamurerna ursprung kommer från "den tredje stora vandringen" 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de under stamfederationen ’Trimurerna ’kommit till kasenu vandrade sedan en del av dem in i dagens Klomellien tillsammans med de folk som skulle komma att bli triskerna, ahaguhrerna och lofernierna. De grupper som skulle komma att bli hamurerna var först över bergen och var de som bosatte sig längs med hamervathna och bergsområdena däromkring.

938-935 f.O. I konflikten som uppstod med joriska kejsardömets uppdykande i området vägrade de att underkasta sig jorernas ok. Striderna blev hårda, speciellt för grupperna i syd, kring Nagnagordalen, och kejsarens trupper bestraffade nargurerna hårt och dräpte eller fördrev dem som kämpade emot.
Drylo Meridionalis etableras i de sydöstliga Melashebergen. I området har stora metallförekomster hittats och provinsen bli snabbt mycket viktig för vapenproduktionen för de västra delarna av kejsardömet. Svartblod och sydnargurier är talrika längs i området så mängder av små befästningar byggs vid bergspass och gruvorter och straffexpeditioner förs mot nargurerna. Hamurerna, folket i bergen, blev till slut avskurna från övriga grupper och gav upp inför för övermakten. Därefter lade imperiet under sig allt mark mellan wemer och hamervathna ned till jaggaracksjöns strand. Hamurerna klarade sig ändå oväntat bra efter de lagt ned vapnen under förutsättning att de betalade tribut och inte gick över till vad kejsardömet ansåg vara ’säkra områden’.
De övriga, Ythuguhrerna- de som lever utanför, fortsatte kampen men kämpades efter tapper kamp ned och fördrevs från deras områden i de fall jorerna ansåg att de var tillräckligt viktiga eller resursrika.
På så vis kom de sydligast levande Ythuhurerna att under stor manspillan tryckas ut från Nagnagordalen och in i Karphervathna. Här blev de Ahaguhrerna, ”forsens folk ”.

Bra.

599-598.f.O. Den Tredje Konfluxen drabbar Ereb i form av miljontals köttätande insektoider. Kejsardömet Jorpagna faller och lämnar endast isolerade grupper av överlevande runt om i imperiet. Även provinserna i Drylo kollapsar om än till en mindre grad. Hamurerna skyddas delvis av sina otillgängliga boplatser men även deras antal reduceras kraftigt. Klorosodium med närområde överlever kejsardömets fall och utgör en av det nya kontinentaljoriska rikets stödjepunkter. I mellanperioder härjar svartfolken. Men jorerna står emot. Hamurerna är fortsatt att betrakta som självstyrande på deras egna områden men deras rörlighet är ännu kraftigt beskuren. Kontinental joriska riket har beslagtagit de mest fruktbara dalarna och i stort sett alla malmfyndigheter.

Byt gärna "kollapsar" med "drabbas".

Under mitten av 400-talet f.O. blev spänningarna mellan det kontinental joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. Lokala makthavare får mer makt och sammanhållningen mellan dessa potentater blir allt sämre. Kontinental joriska riket faller kring 450 talet f.O. Men Klorosodium står kvar som enande makt i södra Melashe bergen. Hamurerna utnyttjar dock kaoset och ser till att få större frihet hänemot Klorosodium än innan.

Du tänker altså att hamurerna fortsätter att ha kontakt med kontinentaljorerna så länge denna "statsbildning" består?

Under den påföljande tiden av 400talet f.O. så blir stora delar klomellien en vasall av Jorderväldet. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot året om. Jorerna söker sig in mot Jaggaracksjön och upp för wemer och hamervathna. De träffar sina avlägsna släktingar hamurerna och även om dessa möten ibland blir blodiga finns ett stort och betydande utbyte. Det är nu som hamurerna överger sina gamla gudar och tar till sig Aesir och de handlar med varandra. Många jorder skaffar familj med hamurer vilket syns än idag för den uppmärksamme.

Byt gärna "vasall" med "del av". Jorderväldet är ett namn inspirerad från norsk historia under tidig medeltid, det såkallade Norgesväldet. Tänker att detta är historikernas övergripande namn på alla de områden i sydvästra Ereb som antingen koloniserades eller betalade skatt till jorderna under deras Storhetstid.

255 e.O.
Svartfolk från Nostratiet tillhörande brända jordens klan och månulvarna kommer härjande till Melashebergen och bryter in i klomellien. Klorosodium står emot men områdena runt om faller. Svartbloden tränger fram genom Nagnagordalen och en del av härstyrkan gör en avstickare upp till Hamervathnadalen. Hamurerna gömmer sig i sina bosättningar i bergen men gruvsamhällena längs älvdalen töms på folk som antingen fångas in och dräps eller drivs fram som flyktingar. Till slut vänder svartbloden åter men Klorosodium måste överges av jorerna. 281e.O. De flesta av överlevarna tar sig mot Jaggaracksjöns stränder.

Ca 290e.O. Svartfolksband och de nu självrådiga hamurer hövdingarna tar över Nagnagordalen då jorerna lämnar området. Efter tusen års frånvaro försöker Ahaguhrerna återta sina förfäders skogar och dalar vilket hamurerna inte kan gå med på. Trots att hamurerna samtidigt blir anfallna av mindre svartfolksgrupperingar lyckas man driva tillbaka sina släktingar in i Karphervathnadal. Nagnagordalen är från detta hamurrnas! Ahaguhrerna svär dock att hämnas…

Mycket av fiendskapen mellan dagens Hamur och Triska kan då sägas gå tillbaka till denna händelse?

Hamurerna kom efter härjningarna under 250 talet att bli allt mer isolerade. De levde i enlighet med urgamla traditioner som endast sakta förändrats. Viktiga händelser var trots detta alliansen med dvärgarna från det fallna Mirin Khon som sökt sig till området i omgångar.
Under denna period byggs samhället upp i bergslagen där Hamuriska storfamiljer samarbetar med dvärgar för bryta metall i en gruvorna, ofta sådana som jorerna lämnat efter sig. Främst rör det sig om järn, koppar, tenn, men även guld och silver, men i små förekomster. Metallerna exporteras huvudsakligen österut mot andra barbarfolk i Kasenu (och så småningom till kalkländerna och staden O). Handeln med det övriga Klomellien försvåras dock, huvudsakligen p.g.a. Konflikter med triskerna och illvilja mot Trollkarlarna i Bosza.

Mycket viktig händelse det här, att dvärgarna från det fallna Mirin Khon bosatte sig i Hamur. Inte bara får vi veta hur människor och dvärgar började leva tillsammans utan vi får troligtvis mycket av förklaringen till hur hantverket i dagens Klomellien är av så stor kvalitet. Mirin-Khon föll 167 eO men det tog kanske lite tid innan de hittade till Hamur? Spelar det någon roll om de kom innan svartfolksangreppen 255 eO eller efter?

Att hamurerna påverkats av jorderna och Æsìrtron kan tänkas ha underlättat kontakten med dvärgarna. I Jorduashur har som känt människorna nära kontakt med dvärgriket Kward'zak.

417e.O. Bergsområdena i Melashes södra utlöpare anses fortsättningsvis till stor del vara ett ogästvänligt bakvatten fram till att Niel Småhacka hittade en stor silveråder. Sedan kommer upptäckten av den stora silverfyndigheten och Mercana får upp ögonen för bergslandet och dess folk. Hamurstaden grundas och mercanska men även andra handlare strömmar till. Ett nytt samhälle tar form kring staden och utvecklingen där. En kung väljs på mercanskt initiativ och även om den metod hamurerna kommer fram till inte är optimal så fungerar systemet.

Kan tänkas att dvärgarna var centrala i hur handeln etablerades.

447 e.O. Hamur tas upp som medlem i Klomelliska Unionen. Sannolikt spelade Silverfyndigheterna en stor roll och Mercana, som själva var nya medlemmar i Unionen, såg en bra marknad att skjuta in sig på. Bergslagen tar alla del av de stora silverfyndigheterna och börjar sälja sina metaller härifrån och från sina ättegruvor till mercanerna. Hantverket utvecklas och en egen stadskultur växer fram. Många utländska hantverkare flyttar också till staden. Gillena uppstår ur detta. Nu när det övriga Klomellien fått upp ögonen för Hamur strömmar lycksökare och flera malmletare till Hamurstaden och Hamervathnadalen. Många hamurer är skeptiska till nykomlingarna, men så småningom lyckas dugliga sådana köpa in sig i vissa bergslag och även upprätta egna grupper av gruvbrytare. Bland dessa senare uppstår en nybyggarkultur som alltjämt består. Nybyggarna står ofta i motsättning till de gamla bergslagen, men de kan samexistera i Hamurstaden då alla har kungens tillstånd att bryta malm. Hamuriska storfamiljer har även insett att de kan både sälja rättigheter till gruvdrift på sin mark samt att de kan öppna egna gruvor tillsammans med de dvärgar som flyttar ned från det fallna Mirin Kohn.

Kan vi kanske hitta ett namn på dessa nybyggare? Om de huvudsakligen är av jorisk härkomst lär de ju skilja sig något från de narguriska hamurena?

Folkslagets utbredning
Hamurerna lever i huvudsak längs med floden hamervathnas sträckning samt de intilliggande älvdalarna. De för boskap på bergsängarna och för enkla odlingar där den magra jorden tillåter.
Efter att kontinental joriska riket och sedan även Klorosodium fallit så trängde hamurerna även in i den resursrika Nagnagordalen samt även längs med wemers västra strand.
Ett fåtal hamurer har även kommit att leva på den del av Melashebergen som idag räknas som Nya Arno. Dessa har inte integrerats med dalkerna till någon stor del och lever i sina egna storfamiljer och röstar heller inte i Nya Arnos val.

Låter bra. Boskap bestående av får och getter kan tänkas?

Hamuriska byar
Hamurerna bor ofta tillsammans efter storfamiljernas markinnehav. De mer framträdande familjerna bor centrerat i byn. Ofta är byarna små med ett fåtal stugor. En typisk hamurerbosättning är en gård där husen grupperas mot en innergård. Detta har idag främst funktionen att den stänger djur ute från innergården. Tidigare var dock syftet främst för att fungera som ett försvar mot svartblod och konkurrerande storfamiljer.
Man lever ihop i storfamiljer där de med högst status bor i storstugan medan de övriga familjerna finns i gårdens ytterkanter och intilliggande stugor.
De skogsboende hamurerna är färre till antalet än de som lever vid bergen. De har ofta halvnomadiserade liv och följer djurens vandringar i markerna. Under vinterhalvåret är de bofasta men i regel bor dessa storfamiljer mer enkelt än de bofasta hamurerna.

Likt triskerna och lofernierna för man boskapsdjur till fäbodvallar långt bort från huvudgården. Här lever vallpojkar och vallpigor själva en stor del av året. Dessa är enklare boningar och inte sällan består det av flyttbara tält och kojor.

Vad sägs om att göra hotet från svartfolk stort även i dagens Hamur? Hamuriterna verkar vara ett krigersk folk och då kan de ju behöva ha någon att behöva kämpa emot utäver grannfamiljer och trisker?

Större bosättningar
Hamur stad
Hamur stad är Klomelliens fjärde största stad. Den ligger högt uppe på en avsats som skapats av att hamervathna dikat ut Melashebergen. Man har en strålande utsikt åt nästan alla håll om man står uppe på murarna. Västersidan är omgärdad av en högre bergsida.
Utanför murarna stupar berget brant ner på tre sidor till den strida floden. Fallet är mellan tio till tjugo meter ner beroende på klippavsats. Från klippspetsen går flera hängbroar, och åtminstone en gammal stenbro över till andra sidan (var?). Några hängbroar går rakt in i berget, in i gångar till ett kvarter kallat ”lilla Mirin” av hamurerna. Denna del av staden är alltså underjordisk.
Hamur har spejartorn uppe på de högsta bergen och stora delar av stadsstaten är översållat med underjordiska gömställen.
Utsocknes köpmän och pålitliga främlingar släpps in innanför den första muren, men längre in kommer man sällan utan eskort. Hamurerna är ännu misstänksamma mot okänt folk men kanske ännu mer mot de man redan känner…
Beroende på omständigheterna kan kungakampen utkämpas ute på klippspetsen eller innanför den tredje muren på kungaborgens borggård.

Det där med stenbron tror jag är en av mina gamla idéer men jag minns inte helt hur jag tänkte... Det kan ha varit att den yttersta delen av staden är skiljd från den vriga av en spricka eller klyfta som byggts över av broar?

Sen kan vi gärna, så som Torquemada också förelsår, höja klippavsatserna, åtminstonde just där malmen skickas över den såkallade "Malmstupan" ner till Wemer och väntande handelspråmar nedanför.

Gruvsamhällen
Sedan Niels Småhacka hittade silverådern vid gnistrithvathna ( obs förslag!), en biflod till hamervathna har en mängd gruvsamhällen sprungit fram inom Hamurs gränser. Dessa drivs antingen av Bergslagen, en sammanslutning mellan dvärgar från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer eller som ’fria’ gruvlag som ofta har joriska huvudmän. De senare är ibland även ägda av folk från andra stadstater som Mercana och Hisskov.

Bergslagens gruvor är ofta mer uppstyrda inte sällan bestående av trästugor och en stor del av arbetarna bor säsongsvis på andra orter eller ute i byar i stadsstaten. Vid lågsäsong (exempelvis vid skörd eller krig) finns endast en liten grupp kvar som övervakar tillgångarna.
Jorernas ’fria’ gruvlag har en mer kaosartat karaktär. Gruvorna byggs oftast med tillstånd från den lokala storfamiljen mot en ersättning. Tillståndet sätts i regel på flera år framöver vilket gör att viljan att investera i gruvan ändå existerar. Dessa gruvsamhällen är ofta tältläger med något enstaka träskjul. De som arbetar här är ofta lycksökare från andra delar av unionen eller hamurer som av olika anledningar förskjutits från sin storfamilj. Tyvärr är det få som finner lyckan i dessa gudaförgätna gruvor och huvudparten av det som grävs upp tillfaller ägaren.
Mindre orter som köps av små grupper av silversökare kan ha turen att bli riktigt rika om de hittar en åder. De senare decennierna har detta dock blivit mycket ovanligare och dessa orters ägare tvingas under hot att sälja sina avtal. Det är inte helt ovanligt att kropparna från små grupper lycksökare hittas nedströms i älvarna intrasslade i alger eller granruskor...med halsarna uppskurna..både bergslag och gruvägare utifrån misstänks för sådana illdåd.

Gnistrihvathna låter helt i stil med övriga sydnarguriska flodnamn.

Och angående namn, återigen gärna ett eget sådant för de joriska nybyggarna...

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Hamur är en monarki där regenten väljs via strid. Denna företas på en rund förhöjd ring där alla självutnämnda kandidater infinner sig. Dessa bekämpar varandra i en kamp ”alla mot alla” och segraren utses till regent under de påföljande åren. Officiellt är denna enväldig men oftast så har de mäktiga gillena, skråna Bergslagen, storfamiljerna och gruvlagen en hel del inflytande.

Du antyder att en kung kan sitta flera år på tronen? Så kan det isåfall kanske vara, och då kanske att en sittande kung varje år kan utmanas men inte alltid gör det? Eller att den sittande kungen har andra fördelar och därför ofta vinner ett "nyval"?

De hamurer som av någon anledning utesluts från en storfamilj lever ofta sorgliga liv i samhällenas utkant. De anses allmänt vara hederslösa och deras status kan jämföras med andra platsers fredlösa, i alla fall i rättsliga sammanhang. De som kan söker sig till de ”fria” gruvsamhällena som ligger utanför ’bergslagens’ regi eller så försöker de få arbeta hos någon av hantverksmästarna i Hamur stad.

Någon tanke om vad som kan orsaka denna uteslutning? Det verkar ju vara ganska allvarligt.

Religion
Hamurerna är Aesirtroende och har fått kulten berättad för sig från jorderna under deras första intrång i Klomelliens inland. De har generellt en tolkning som ligger närmare jordernas kult och har färre avarter än exempelvis triskerna.
(Aesirtempel? Kan detta finnas?)

Tar upp den frågan i Æsìrtråden.

Relationer
Hamurerna har generellt en bra relation med de Joriska hamurerna. Det välstånd som kommit till stadsstaten har till stor del kommit samtidigt som jorerna flyttade in igen efter Niel Stålhackas fynd. Visst motstånd finns dock även om detta snarare rör konkurrerande gruvbolag och handelshus än jorerna själva. De flesta jorer som bor i Hamur är inte lägre medborgare i sina tidigare stadsstater och ses som lojala mot konungen av Hamur. Hamurerna ogillar dock generellt när kungen tar mer råd från joriska handelshus än hamurernas storfamiljer.

Silverbrytare? Malmmän? Argentumer (silver = Argentum)?

De Dvärgar som rör sig i Hamur härstammar huvudsakligen från det fallna riket Mirin Khon. Detta hade sitt centrum i klomellerbergen men hade flera mindre bosättningar runt om på drylohalvön. När dvärgriket föll sökte de överlevande sig till nya områden och några hamnade i södra Melashebergens utlöpare. Här mötte dvärgarna de kärva men ärliga Hamurerna och ett samförstånd tog vid. De små från Mirin Khon visade nargurerna hur kunde finna rikedom ur bergen och hamurerna var villiga att arbeta. Först använde man sig av gamla övergivna gruvor från kejserlig tid. När fler dvärgar anlände så fanns resurser för att bryta nya gruvor och nu tog näringen fart på riktigt. Bergslags-samarbeten mellan dvärgar (överlevare inom en klan?) och Hamuriska storfamiljer blir grunden för hur arbetet organiseras. Folket från Mirin Khon är idag väl integrerade och de ser sig och ses av hamurerna som en självklar del av den Hamuriska stadsstaten. (Kanske har någon till och med haft konungavärdighet?)

Du letar efter ett ord för ett dvärgisk överhuvud? Dvärgarna i MirinKhon tillhörde grynnerdvärgarnas kultur och där är inte klansystemet lika framträdande (som det är hos nordadvärgarna). Men det kanske har kommit till återanvänding hos hamurdvärgarna?

Och det kan väl mycket väl tänkas att någon dvärg har lyckats vinna kungakampen vid tillfälle?

Diplomatiska förbindelser
Hamurerna för små men återkommande handelsexpeditioner mot kalkländerna och mot Kasenu. Dessa har fördrag med kalkländska furstar eller DreveDaga förbundet men sköts på en väldigt lokal nivå. Hamur som stadsstat har ingen officiell kontakt med vare sig kalkländerna eller folken i Kasenu.

Det här måste vi vidareutveckla vid tillfälle.

[birkebeineren]

6. En mer principiell fråga: Hur sällskapliga är egentligen Altors dvärgar? Att leva sida vid sida med andra går ju bra, liksom att i nödläge kämpa sida vid sida. Men att arbeta tillsammans i gruvor, att till och med undervisa andra i sina egna yrkeskunskaper, är de verkligen så mycket trevligare än Tolkiens tjurskallar?

Dvärgar och människor lever nära varandr i Jorduashur vet vi från källorna. Och om då jorderna har påverkat hamurernas kultur kan detta ha underlättat kulturmöter sen mellan hamuer och dvärgar från Mirin-Khon. Att detta blivit så välfungerande i Hamur kan tänkas vara ganska unikt.

I övrigt så diskuterades det nyligen i Dvärgar-tråden att dvärgar från Nidabergen har det som ett kulturellt kännetecken att de är mera öppensinniga mot omvärlden och andra folkslag. Grynnerdvärgar och Nordadvärgar är mera egensinniga.

[Torquemada]

Gnistrihvathna blir ju förstås Grisvattnet i mercaniernas och triskiernas munnar.

Har jag missförstått ahaguhrerna? De har väl inget med konflikten mellan Hamur och Triska att göra?

[Torquemada]

Detta är inte skrivet av Vidina, hon vet inte allt det nedanstående.

ZEMNITERNA

Klomellien kan sägas ha många skurkar; mercanska utsugare, orcher, Ljusa Handen, reptilmän, galna melorghiska kultister, triskiska rövare, vanliga banditer och diverse härjande magiska kritter. Alla dessa är dock onda med modifikationer, inga är onda på samma sätt som Vicotnik eller Häxis. Klomelliens stora skurkar är zemniterna, en magikersekt som vill återupprätta magokratin och lägga alla andra icke-magiker under sig, för att sedan ägna sig åt vilda livsfarliga experiment. Zemniterna består runt 610 av ungefär två hundra magiker av olika skolor. De pekas ofta ut som nekromantiker, då deras grundare Zemnus själv var nekromantiker, men alla skolor återfinns i deras led. De klär sig ofta i svarta kåpor, men det är mest ett sätt att låtsas vara melorghier och därmed undgå upptäckt – många klomellier undviker att tala med melorghier i onödan. Till magikerna kan läggas en del lönnmördare, legoknektar och bundna magiska skapelser. Zemniterna är allmänt avskydda i hela landet, fast av lite olika skäl. I Brikho är de själva sinnebilden för underkastelse under människor, i Melorgh ses de som medvetna nedkallare av Gudarnas vrede, i Addiaska anser man att de jobbar direkt för Hemaquiel (detta stämmer dock inte. Zemniterna sluter pakter med, men tjänar inte demoner), i Bozsa är de antitesen mot vad man vill vara idag, och en ständigt värkande pr-katastrof.

Zemnus började sitt liv som medelmåttig nekromantiker i Sanzas. Sedan han med nöd och näppe undgått att dödas i Magikerkriget försökte han samla överlevande magiker runt sig, fast övertygad om att det enda misstag man begått var att tillåta inre splittring. Tack vare livsförlängning överlevde han till 500-talet, då Bozsa med hjälp av anlitade hjältar lyckades ta död på honom. Föga förvånande återuppstod han som en fysisk gast. Även gasten dräptes, för att till allas irritation återuppstå efter några månader. När man hållit på så i några årtionden lyckades Bozsa spåra upp en underlig utom-altorisk artefakt som på något sätt var knuten till Zemnus. Man misstänkte att Zemnus fjättrat sin livskraft i den, men alla försök att förstöra den visade sig fruktlösa. Artefakten låstes in i djupa järnkammare under Bozsa, där man satte en guludursk styggelse att gnaga på den, i förhoppningen att artefakten åtminstone inte skulle kunna skicka ut några energier till Zemnus. Förmodligen var man framgångsrika, för nästa gång Zemnus dödades, runt 560, efterlämnade han bara ett skelett och en mycket svag och förvirrad viskande skugga, som dock tyvärr föll i de flyende zemniternas händer.

Zemniterna jobbar idag på att få tillbaka sin ledare, och man har spioner och infiltratörer i Bozsa. Parallellt jobbar man vidare på hans gamla planer; man försöker värva fler magiker till sin sak, man gräver efter gamla magiska lämningar och man sprider splittring och strid över hela landet. Allmänt kaos ska bereda vägen för ett nytt maktövertagande, men det fyller också andra syften. Dels blir det enklare att ta sig in i Bozsa om deras resurser töms på att hålla fred i landet, dels tror man att Bozsas magiker till slut kommer att tröttna på de käbblande klomellierna och se ljuset till slut, dels tvingar man Bozsa att i praktiken bli vad de aldrig velat bli, Klomelliens poliser och inofficiella styresmän, bara ett steg bort från Den Tredje Magokratin, ett lysande och oövervinneligt Tredje Rike, där man strax efter barndomen tilldelas statusen av antingen magiker eller slav. Sedan väntar hela Altor på magins välsignelser.

Allt samröre med zemniter är belagt med dödsstraff, till och med i Sanzas. Enda sättet att rädda livet är att tjalla väldigt mycket och väldigt fort.

[Torquemada]

Apropå kungakampen, jag kom ihåg något jag läste I Frasers Den Gyllene Grenen, kommer inte ihåg vilket folk det rörde.

Med jämna mellanrum kan den sittande kungen utmanas och dödas av hågade ynglingar som vill blir kungar. Men för att nå fram till tronen måste de passera genom en smal gång omgiven av knektar med spjut, en säker dödsdom. Trots detta, säger Fraser, deltog de med liv och lust och ansåg sig vara mycket ärofulla.

Ingen direkt parallell, men ganska kul faktoid.

[birkebeineren]

Detta är inte skrivet av Vidina, hon vet inte allt det nedanstående.

ZEMNITERNA
...

Det här kan fungera som en helt vanlig informationstext i Bozsas eller Klomelliens wiki-artikel.

Och vi fick här en intressant inblick i Bozsas interna problem.

[birkebeineren]

Gnistrihvathna blir ju förstås Grisvattnet i mercaniernas och triskiernas munnar.

Ja vad annat kan vi vänta oss från Mercana? Men i Triska hade jag trott att grisen, och då särskilt vildgrisen, ses på som ett mycket nobelt djur och inte något som används i ordsmädande syfte?

Har jag missförstått ahaguhrerna? De har väl inget med konflikten mellan Hamur och Triska att göra?

Både trisker och ahaguhrerna verkar ha ett konfliktfylld förhållande till hamurerna om jag tolkar gtjorgo rätt.

[Torquemada]

Sannolikt hålls grisen högst av Vildbetarna - de andra grymtar när de bröstar sig för mycket.

[gtjorgo]

Mäkta mycket jobb och ordnande från din sida, gtjorgo! Tackar även om det är ni som de facto skrivit det mesta

Några förslag:

1. Utstötta hamuriter får gärna flytta till andra delar av landet, till exempel till Hisskov. Absolut de finns nog över hela landet men kanske inte lika koncentrerat?
2. Bozsa behöver alltid ädla metaller till sina experiment, och nu för tiden erbjuder de helande drycker, elementarbesvärjelser som gör att man kan gå genom jorden (ovärderligt vid gruvras) och väderbesvärjelser mot de hårda vintrarna i utbyte (utöver vanligt guld). Inget av detta behöver påverka den grundläggande misstron, men de har dock en del anledning att umgås. Osäker på hur mycket Hamur konsumerar magiska hjälpmedel men ett utbyte lär definitivt finnas nu under tredje magokratin (korrekt benämning?)
3. Om Aesirdyrkare inte har tempel så måste de väl åtminstone ha kultplatser. Trisker använder mest mindre offerstelar och dyrkar ute i naturen eller på den egna gårdsplatsen. Hamur känns dock lite mer grandiosa...Gärna ett pråligt tempel i Hamur staden eller ett ännu äldre vid hamervathna om det passar med aesir?
4. Stupet utanför Hamur borde absolut vara sådär 300 meter djupt! Jämför Grand Canyon. Ändrar det!
5. Kungakampen är ett elände. Till råga på allt vill jag minnas att den är årlig. Långt tillbaka i Vidinas krönikor förklarar en hamurit för henne att en populär kung ofta har flera medkämpar vid kungakampen – detta bör nog framgå. Misslyckade kungar får försvara sig själva. Oj fan..den är årlig alltså!...inte konstigt att mest Yolo-nissar anmäler sig... någon typ av doping med partiska medkämpar kan nog finnas
6. En mer principiell fråga: Hur sällskapliga är egentligen Altors dvärgar? Att leva sida vid sida med andra går ju bra, liksom att i nödläge kämpa sida vid sida. Men att arbeta tillsammans i gruvor, att till och med undervisa andra i sina egna yrkeskunskaper, är de verkligen så mycket trevligare än Tolkiens tjurskallar? Jag tänker att de från början, när bergslagen började, var så pass få att de behövde samarbetet från hamurerna. Man var tekniskt kunniga men i beroendeställning till nargurerna. Detta tänker jag var ganska unikt...möjligt undantag är även jordashaur? Dvärgar är enigt mg rätt stora surkartar men likväl pragmatiska om ingen annan utväg finns

[gtjorgo]

Hamurer
(det sydnarguriska folket inte alla innevånare i stadsstaten)OBS mycket är taget av er Torquemada och Birke, dock är det lite omknökat för att anpassa efter mitt tycke. Anser ni att jag begått helgerån så säg till

Det här ser mycket bra ut, kan inte ha varit helt lätt att få med alla idéer och förslag. Det var lite pyssel men mysigt pyssel. Som partisk i triskerfrågan måste man j lära känna sina fiender med

Några kommentarer:

Folkslagets historia
Hamurerna ursprung kommer från "den tredje stora vandringen" 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de under stamfederationen ’Trimurerna ’kommit till kasenu vandrade sedan en del av dem in i dagens Klomellien tillsammans med de folk som skulle komma att bli triskerna, ahaguhrerna och lofernierna. De grupper som skulle komma att bli hamurerna var först över bergen och var de som bosatte sig längs med hamervathna och bergsområdena däromkring.

938-935 f.O. I konflikten som uppstod med joriska kejsardömets uppdykande i området vägrade de att underkasta sig jorernas ok. Striderna blev hårda, speciellt för grupperna i syd, kring Nagnagordalen, och kejsarens trupper bestraffade nargurerna hårt och dräpte eller fördrev dem som kämpade emot.
Drylo Meridionalis etableras i de sydöstliga Melashebergen. I området har stora metallförekomster hittats och provinsen bli snabbt mycket viktig för vapenproduktionen för de västra delarna av kejsardömet. Svartblod och sydnargurier är talrika längs i området så mängder av små befästningar byggs vid bergspass och gruvorter och straffexpeditioner förs mot nargurerna. Hamurerna, folket i bergen, blev till slut avskurna från övriga grupper och gav upp inför för övermakten. Därefter lade imperiet under sig allt mark mellan wemer och hamervathna ned till jaggaracksjöns strand. Hamurerna klarade sig ändå oväntat bra efter de lagt ned vapnen under förutsättning att de betalade tribut och inte gick över till vad kejsardömet ansåg vara ’säkra områden’.
De övriga, Ythuguhrerna- de som lever utanför, fortsatte kampen men kämpades efter tapper kamp ned och fördrevs från deras områden i de fall jorerna ansåg att de var tillräckligt viktiga eller resursrika.
På så vis kom de sydligast levande Ythuhurerna att under stor manspillan tryckas ut från Nagnagordalen och in i Karphervathna. Här blev de Ahaguhrerna, ”forsens folk ”.

Bra.

599-598.f.O. Den Tredje Konfluxen drabbar Ereb i form av miljontals köttätande insektoider. Kejsardömet Jorpagna faller och lämnar endast isolerade grupper av överlevande runt om i imperiet. Även provinserna i Drylo kollapsar om än till en mindre grad. Hamurerna skyddas delvis av sina otillgängliga boplatser men även deras antal reduceras kraftigt. Klorosodium med närområde överlever kejsardömets fall och utgör en av det nya kontinentaljoriska rikets stödjepunkter. I mellanperioder härjar svartfolken. Men jorerna står emot. Hamurerna är fortsatt att betrakta som självstyrande på deras egna områden men deras rörlighet är ännu kraftigt beskuren. Kontinental joriska riket har beslagtagit de mest fruktbara dalarna och i stort sett alla malmfyndigheter.

Byt gärna "kollapsar" med "drabbas". ändrar enligt anvisning

Under mitten av 400-talet f.O. blev spänningarna mellan det kontinental joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. Lokala makthavare får mer makt och sammanhållningen mellan dessa potentater blir allt sämre. Kontinental joriska riket faller kring 450 talet f.O. Men Klorosodium står kvar som enande makt i södra Melashe bergen. Hamurerna utnyttjar dock kaoset och ser till att få större frihet hänemot Klorosodium än innan.

Du tänker altså att hamurerna fortsätter att ha kontakt med kontinentaljorerna så länge denna "statsbildning" består? ja precis, och att kontinentaljorerna fortsätter ha senioritet fram till egentligen 255.e.O.

Under den påföljande tiden av 400talet f.O. så blir stora delar klomellien en vasall av Jorderväldet. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot året om. Jorerna söker sig in mot Jaggaracksjön och upp för wemer och hamervathna. De träffar sina avlägsna släktingar hamurerna och även om dessa möten ibland blir blodiga finns ett stort och betydande utbyte. Det är nu som hamurerna överger sina gamla gudar och tar till sig Aesir och de handlar med varandra. Många jorder skaffar familj med hamurer vilket syns än idag för den uppmärksamme.

Byt gärna "vasall" med "del av". Jorderväldet är ett namn inspirerad från norsk historia under tidig medeltid, det såkallade Norgesväldet. Tänker att detta är historikernas övergripande namn på alla de områden i sydvästra Ereb som antingen koloniserades eller betalade skatt till jorderna under deras Storhetstid. Bra input! jag ändrar

255 e.O.
Svartfolk från Nostratiet tillhörande brända jordens klan och månulvarna kommer härjande till Melashebergen och bryter in i klomellien. Klorosodium står emot men områdena runt om faller. Svartbloden tränger fram genom Nagnagordalen och en del av härstyrkan gör en avstickare upp till Hamervathnadalen. Hamurerna gömmer sig i sina bosättningar i bergen men gruvsamhällena längs älvdalen töms på folk som antingen fångas in och dräps eller drivs fram som flyktingar. Till slut vänder svartbloden åter men Klorosodium måste överges av jorerna. 281e.O. De flesta av överlevarna tar sig mot Jaggaracksjöns stränder.

Ca 290e.O. Svartfolksband och de nu självrådiga hamurer hövdingarna tar över Nagnagordalen då jorerna lämnar området. Efter tusen års frånvaro försöker Ahaguhrerna återta sina förfäders skogar och dalar vilket hamurerna inte kan gå med på. Trots att hamurerna samtidigt blir anfallna av mindre svartfolksgrupperingar lyckas man driva tillbaka sina släktingar in i Karphervathnadal. Nagnagordalen är från detta hamurrnas! Ahaguhrerna svär dock att hämnas…

Mycket av fiendskapen mellan dagens Hamur och Triska kan då sägas gå tillbaka till denna händelse? Nej inte riktigt. Triskerna skiter nog egentligen i Ahaguhrerna och deras historiska rättigheter. Men har man behov av att kasta något i ansiktet på en hamur så kan og en huskarl påminna bergsgetterna både om sveket i kriget mot kejsardömet samt detta "ohederliga" beteende.

Hamurerna kom efter härjningarna under 250 talet att bli allt mer isolerade. De levde i enlighet med urgamla traditioner som endast sakta förändrats. Viktiga händelser var trots detta alliansen med dvärgarna från det fallna Mirin Khon som sökt sig till området i omgångar.
Under denna period byggs samhället upp i bergslagen där Hamuriska storfamiljer samarbetar med dvärgar för bryta metall i en gruvorna, ofta sådana som jorerna lämnat efter sig. Främst rör det sig om järn, koppar, tenn, men även guld och silver, men i små förekomster. Metallerna exporteras huvudsakligen österut mot andra barbarfolk i Kasenu (och så småningom till kalkländerna och staden O). Handeln med det övriga Klomellien försvåras dock, huvudsakligen p.g.a. Konflikter med triskerna och illvilja mot Trollkarlarna i Bosza.

Mycket viktig händelse det här, att dvärgarna från det fallna Mirin Khon bosatte sig i Hamur. Inte bara får vi veta hur människor och dvärgar började leva tillsammans utan vi får troligtvis mycket av förklaringen till hur hantverket i dagens Klomellien är av så stor kvalitet. Mirin-Khon föll 167 eO men det tog kanske lite tid innan de hittade till Hamur? Spelar det någon roll om de kom innan svartfolksangreppen 255 eO eller efter? Jag tänker mig att det dels tog tid och dels så ville inte Klorosodium, som innehade gruvorna före anfallet 255.e.O. släppa in konkurrerande dvärgar. efter så var jorerna borta men gruvorna kvar.

Att hamurerna påverkats av jorderna och Æsìrtron kan tänkas ha underlättat kontakten med dvärgarna. I Jorduashur har som känt människorna nära kontakt med dvärgriket Kward'zak. Absolut!

417e.O. Bergsområdena i Melashes södra utlöpare anses fortsättningsvis till stor del vara ett ogästvänligt bakvatten fram till att Niel Småhacka hittade en stor silveråder. Sedan kommer upptäckten av den stora silverfyndigheten och Mercana får upp ögonen för bergslandet och dess folk. Hamurstaden grundas och mercanska men även andra handlare strömmar till. Ett nytt samhälle tar form kring staden och utvecklingen där. En kung väljs på mercanskt initiativ och även om den metod hamurerna kommer fram till inte är optimal så fungerar systemet.

Kan tänkas att dvärgarna var centrala i hur handeln etablerades. Definitivt. De kanske både hade handelskontakter med exempelvis Mercana och koll på hur varorna kan flyttas.

447 e.O. Hamur tas upp som medlem i Klomelliska Unionen. Sannolikt spelade Silverfyndigheterna en stor roll och Mercana, som själva var nya medlemmar i Unionen, såg en bra marknad att skjuta in sig på. Bergslagen tar alla del av de stora silverfyndigheterna och börjar sälja sina metaller härifrån och från sina ättegruvor till mercanerna. Hantverket utvecklas och en egen stadskultur växer fram. Många utländska hantverkare flyttar också till staden. Gillena uppstår ur detta. Nu när det övriga Klomellien fått upp ögonen för Hamur strömmar lycksökare och flera malmletare till Hamurstaden och Hamervathnadalen. Många hamurer är skeptiska till nykomlingarna, men så småningom lyckas dugliga sådana köpa in sig i vissa bergslag och även upprätta egna grupper av gruvbrytare. Bland dessa senare uppstår en nybyggarkultur som alltjämt består. Nybyggarna står ofta i motsättning till de gamla bergslagen, men de kan samexistera i Hamurstaden då alla har kungens tillstånd att bryta malm. Hamuriska storfamiljer har även insett att de kan både sälja rättigheter till gruvdrift på sin mark samt att de kan öppna egna gruvor tillsammans med de dvärgar som flyttar ned från det fallna Mirin Kohn.

Kan vi kanske hitta ett namn på dessa nybyggare? Om de huvudsakligen är av jorisk härkomst lär de ju skilja sig något från de narguriska hamurena? Hmm gärna det.. vad blir Nyfolket på narguriska? ....eller låglänningar?

Folkslagets utbredning
Hamurerna lever i huvudsak längs med floden hamervathnas sträckning samt de intilliggande älvdalarna. De för boskap på bergsängarna och för enkla odlingar där den magra jorden tillåter.
Efter att kontinental joriska riket och sedan även Klorosodium fallit så trängde hamurerna även in i den resursrika Nagnagordalen samt även längs med wemers västra strand.
Ett fåtal hamurer har även kommit att leva på den del av Melashebergen som idag räknas som Nya Arno. Dessa har inte integrerats med dalkerna till någon stor del och lever i sina egna storfamiljer och röstar heller inte i Nya Arnos val.

Låter bra. Boskap bestående av får och getter kan tänkas? Jajjamän! mest getter dock

Hamuriska byar
Hamurerna bor ofta tillsammans efter storfamiljernas markinnehav. De mer framträdande familjerna bor centrerat i byn. Ofta är byarna små med ett fåtal stugor. En typisk hamurerbosättning är en gård där husen grupperas mot en innergård. Detta har idag främst funktionen att den stänger djur ute från innergården. Tidigare var dock syftet främst för att fungera som ett försvar mot svartblod och konkurrerande storfamiljer.
Man lever ihop i storfamiljer där de med högst status bor i storstugan medan de övriga familjerna finns i gårdens ytterkanter och intilliggande stugor.
De skogsboende hamurerna är färre till antalet än de som lever vid bergen. De har ofta halvnomadiserade liv och följer djurens vandringar i markerna. Under vinterhalvåret är de bofasta men i regel bor dessa storfamiljer mer enkelt än de bofasta hamurerna.

Likt triskerna och lofernierna för man boskapsdjur till fäbodvallar långt bort från huvudgården. Här lever vallpojkar och vallpigor själva en stor del av året. Dessa är enklare boningar och inte sällan består det av flyttbara tält och kojor.

Vad sägs om att göra hotet från svartfolk stort även i dagens Hamur? Hamuriterna verkar vara ett krigersk folk och då kan de ju behöva ha någon att behöva kämpa emot utäver grannfamiljer och trisker? Absolut! södra Melashe är mer eller mindre konstant nedlusade med svartblod. Oftast lokala smågrupper men inte sällan ännu större hot.

Större bosättningar
Hamur stad
Hamur stad är Klomelliens fjärde största stad. Den ligger högt uppe på en avsats som skapats av att hamervathna dikat ut Melashebergen. Man har en strålande utsikt åt nästan alla håll om man står uppe på murarna. Västersidan är omgärdad av en högre bergsida.
Utanför murarna stupar berget brant ner på tre sidor till den strida floden. Fallet är mellan tio till tjugo meter ner beroende på klippavsats. Från klippspetsen går flera hängbroar, och åtminstone en gammal stenbro över till andra sidan (var?). Några hängbroar går rakt in i berget, in i gångar till ett kvarter kallat ”lilla Mirin” av hamurerna. Denna del av staden är alltså underjordisk.
Hamur har spejartorn uppe på de högsta bergen och stora delar av stadsstaten är översållat med underjordiska gömställen.
Utsocknes köpmän och pålitliga främlingar släpps in innanför den första muren, men längre in kommer man sällan utan eskort. Hamurerna är ännu misstänksamma mot okänt folk men kanske ännu mer mot de man redan känner…
Beroende på omständigheterna kan kungakampen utkämpas ute på klippspetsen eller innanför den tredje muren på kungaborgens borggård.

Det där med stenbron tror jag är en av mina gamla idéer men jag minns inte helt hur jag tänkte... Det kan ha varit att den yttersta delen av staden är skiljd från den övriga av en spricka eller klyfta som byggts över av broar? Fullt möjligt. någon sugen på att rita en karta?

Sen kan vi gärna, så som Torquemada också förelsår, höja klippavsatserna, åtminstonde just där malmen skickas över den såkallade "Malmstupan" ner till Wemer och väntande handelspråmar nedanför. Jag håller med. Ballare med ett stort fall

Gruvsamhällen
Sedan Niels Småhacka hittade silverådern vid gnistrithvathna ( obs förslag!), en biflod till hamervathna har en mängd gruvsamhällen sprungit fram inom Hamurs gränser. Dessa drivs antingen av Bergslagen, en sammanslutning mellan dvärgar från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer eller som ’fria’ gruvlag som ofta har joriska huvudmän. De senare är ibland även ägda av folk från andra stadstater som Mercana och Hisskov.

Bergslagens gruvor är ofta mer uppstyrda inte sällan bestående av trästugor och en stor del av arbetarna bor säsongsvis på andra orter eller ute i byar i stadsstaten. Vid lågsäsong (exempelvis vid skörd eller krig) finns endast en liten grupp kvar som övervakar tillgångarna.
Jorernas ’fria’ gruvlag har en mer kaosartat karaktär. Gruvorna byggs oftast med tillstånd från den lokala storfamiljen mot en ersättning. Tillståndet sätts i regel på flera år framöver vilket gör att viljan att investera i gruvan ändå existerar. Dessa gruvsamhällen är ofta tältläger med något enstaka träskjul. De som arbetar här är ofta lycksökare från andra delar av unionen eller hamurer som av olika anledningar förskjutits från sin storfamilj. Tyvärr är det få som finner lyckan i dessa gudaförgätna gruvor och huvudparten av det som grävs upp tillfaller ägaren.
Mindre orter som köps av små grupper av silversökare kan ha turen att bli riktigt rika om de hittar en åder. De senare decennierna har detta dock blivit mycket ovanligare och dessa orters ägare tvingas under hot att sälja sina avtal. Det är inte helt ovanligt att kropparna från små grupper lycksökare hittas nedströms i älvarna intrasslade i alger eller granruskor...med halsarna uppskurna..både bergslag och gruvägare utifrån misstänks för sådana illdåd.

Gnistrihvathna låter helt i stil med övriga sydnarguriska flodnamn. Spikar vi det?

Och angående namn, återigen gärna ett eget sådant för de joriska nybyggarna...jo precis

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Hamur är en monarki där regenten väljs via strid. Denna företas på en rund förhöjd ring där alla självutnämnda kandidater infinner sig. Dessa bekämpar varandra i en kamp ”alla mot alla” och segraren utses till regent under de påföljande åren. Officiellt är denna enväldig men oftast så har de mäktiga gillena, skråna Bergslagen, storfamiljerna och gruvlagen en hel del inflytande.

Du antyder att en kung kan sitta flera år på tronen? Så kan det isåfall kanske vara, och då kanske att en sittande kung varje år kan utmanas men inte alltid gör det? Eller att den sittande kungen har andra fördelar och därför ofta vinner ett "nyval"? Felläst av mig. Antog att streten satt ett tag men ett år är från källorna

De hamurer som av någon anledning utesluts från en storfamilj lever ofta sorgliga liv i samhällenas utkant. De anses allmänt vara hederslösa och deras status kan jämföras med andra platsers fredlösa, i alla fall i rättsliga sammanhang. De som kan söker sig till de ”fria” gruvsamhällena som ligger utanför ’bergslagens’ regi eller så försöker de få arbeta hos någon av hantverksmästarna i Hamur stad.

Någon tanke om vad som kan orsaka denna uteslutning? Det verkar ju vara ganska allvarligt. Jag tänker att det inte behövs mycket om man redan har svag status i en storfamilj. Stöld, lögn eller att man verkar vara förbannad av gudarna kan nog räcka... för värre brott finns nog en yxa eller hamare nära till hands.

Religion
Hamurerna är Aesirtroende och har fått kulten berättad för sig från jorderna under deras första intrång i Klomelliens inland. De har generellt en tolkning som ligger närmare jordernas kult och har färre avarter än exempelvis triskerna.
(Aesirtempel? Kan detta finnas?)

Tar upp den frågan i Æsìrtråden. Grett!

Relationer
Hamurerna har generellt en bra relation med de Joriska hamurerna. Det välstånd som kommit till stadsstaten har till stor del kommit samtidigt som jorerna flyttade in igen efter Niel Stålhackas fynd. Visst motstånd finns dock även om detta snarare rör konkurrerande gruvbolag och handelshus än jorerna själva. De flesta jorer som bor i Hamur är inte lägre medborgare i sina tidigare stadsstater och ses som lojala mot konungen av Hamur. Hamurerna ogillar dock generellt när kungen tar mer råd från joriska handelshus än hamurernas storfamiljer.

Silverbrytare? Malmmän? Argentumer (silver = Argentum)? Jag skulle föredra en nargurisk benämning. kanske senare "jorifierad"?

De Dvärgar som rör sig i Hamur härstammar huvudsakligen från det fallna riket Mirin Khon. Detta hade sitt centrum i klomellerbergen men hade flera mindre bosättningar runt om på drylohalvön. När dvärgriket föll sökte de överlevande sig till nya områden och några hamnade i södra Melashebergens utlöpare. Här mötte dvärgarna de kärva men ärliga Hamurerna och ett samförstånd tog vid. De små från Mirin Khon visade nargurerna hur kunde finna rikedom ur bergen och hamurerna var villiga att arbeta. Först använde man sig av gamla övergivna gruvor från kejserlig tid. När fler dvärgar anlände så fanns resurser för att bryta nya gruvor och nu tog näringen fart på riktigt. Bergslags-samarbeten mellan dvärgar (överlevare inom en klan?) och Hamuriska storfamiljer blir grunden för hur arbetet organiseras. Folket från Mirin Khon är idag väl integrerade och de ser sig och ses av hamurerna som en självklar del av den Hamuriska stadsstaten. (Kanske har någon till och med haft konungavärdighet?)

Du letar efter ett ord för ett dvärgisk överhuvud? Nej mer om dvärgar skulle vilja delta i "konungavalet" trots hur riskfyllt detta är. Dvärgarna i MirinKhon tillhörde grynnerdvärgarnas kultur och där är inte klansystemet lika framträdande (som det är hos nordadvärgarna). Men det kanske har kommit till återanvänding hos hamurdvärgarna? Nej, har inte grynnervärgar klaner så bör inte Mirn Kohn ha detta heller tycker jag. Jag stryker biten om klaner

Och det kan väl mycket väl tänkas att någon dvärg har lyckats vinna kungakampen vid tillfälle? Frågan är om dvärgar är så dumdristiga? Ära absolut...men ingen lär leva mer än fem år...typ någonsin

Diplomatiska förbindelser
Hamurerna för små men återkommande handelsexpeditioner mot kalkländerna och mot Kasenu. Dessa har fördrag med kalkländska furstar eller DreveDaga förbundet men sköts på en väldigt lokal nivå. Hamur som stadsstat har ingen officiell kontakt med vare sig kalkländerna eller folken i Kasenu.

Det här måste vi vidareutveckla vid tillfälle. Jag tänker det

[gtjorgo]

Gnistrihvathna blir ju förstås Grisvattnet i mercaniernas och triskiernas munnar.

Har jag missförstått ahaguhrerna? De har väl inget med konflikten mellan Hamur och Triska att göra?

Haha, skulle kunna funka det är ju ändå skillnad på lillgris och vildsvin

Nej du har rätt. Triskerna struntar i regel i ahaguhrerna och ahaguhrerna har knappast insett att de skulle anses vara triskernas undersåtar.