Magir
Btw anders! snygg Magir.
Kom på en annan intressant koppling (skrota Lindskiarn kopplingen) ... Vad om de "Legendariska" Stjärn alverna å deras månsilver å Magir? nä vänta? Har inte trollen i Cereval redan lagt beslag på den grejen?
(jösses! skulle behöva läsa om de trakterna också?)
Kom på en annan intressant koppling (skrota Lindskiarn kopplingen) ... Vad om de "Legendariska" Stjärn alverna å deras månsilver å Magir? nä vänta? Har inte trollen i Cereval redan lagt beslag på den grejen?
(jösses! skulle behöva läsa om de trakterna också?)
".. de är klokt att vara eftertänksam före ..."
Ajda, kastsamhälle.
De kanske har ett slags myrsamhälle? Där drönar, krigarmagirer och härskarmagirer (ofta sedda som just "magiker") lever i hard rangordning. De kan inte relatera till den "nya världen" och lever därför i slutna enklaver, ibland under jord. Det finns inte mer än ett hundratal magirer i hela världen, och deras krigarkast hotar just nu att dö ut. Kasten är alltsa genetiskt betingade, precis som hos myror och bin. Magirer kan vara fruktansvärt självuppoffrande, och upplevs som sansade och vänliga. I själva verket saknar de all form av kännsloliv. De är kvarlevor av tidigare eoner i en värld som inte är deras: de kan helt enkelt inte relatera till var värld och dess varelser och växter.
De söker sig inte till magiska noder sa mycket som till platser där forntiden "gar i dagen" - uraldriga cyklopiska ruiner, kullar som en gang var begstoppar, och öar som en gang var forntidens akropoler innan deras tidens skiftningar sänkte hela kontinenter i havet.
Magirer överlag ägnar sig gärna och enkelt at magi. De trollkonster de ägnar sig at är helt främmande för dagens magiker, och de som försökt att verkligen tränga sig in i deras mystik har försvunnit, eller tappat föstandet (kanske vandrar de just nu i de gra hallarna ). De flesta utgar dock fran att deras melodiska besvarjelser är en form av harmonism.
P.S utseendemässigt är de ...trubbiga, och med oroväckande udda proportioner. Manga observatörer upplever dem som "ofärdiga"
De kanske har ett slags myrsamhälle? Där drönar, krigarmagirer och härskarmagirer (ofta sedda som just "magiker") lever i hard rangordning. De kan inte relatera till den "nya världen" och lever därför i slutna enklaver, ibland under jord. Det finns inte mer än ett hundratal magirer i hela världen, och deras krigarkast hotar just nu att dö ut. Kasten är alltsa genetiskt betingade, precis som hos myror och bin. Magirer kan vara fruktansvärt självuppoffrande, och upplevs som sansade och vänliga. I själva verket saknar de all form av kännsloliv. De är kvarlevor av tidigare eoner i en värld som inte är deras: de kan helt enkelt inte relatera till var värld och dess varelser och växter.
De söker sig inte till magiska noder sa mycket som till platser där forntiden "gar i dagen" - uraldriga cyklopiska ruiner, kullar som en gang var begstoppar, och öar som en gang var forntidens akropoler innan deras tidens skiftningar sänkte hela kontinenter i havet.
Magirer överlag ägnar sig gärna och enkelt at magi. De trollkonster de ägnar sig at är helt främmande för dagens magiker, och de som försökt att verkligen tränga sig in i deras mystik har försvunnit, eller tappat föstandet (kanske vandrar de just nu i de gra hallarna ). De flesta utgar dock fran att deras melodiska besvarjelser är en form av harmonism.
P.S utseendemässigt är de ...trubbiga, och med oroväckande udda proportioner. Manga observatörer upplever dem som "ofärdiga"
anders! Är du nu igång igen?
Ursnygg, såklart. Kanske skulle vara lite, som Peter skriver, trubbigare. Öronen är exempelvis klart, uh... knotigare? i Monsterboxen. Annars är kroppsformen helt rätt. Gillar att den verkligen är humanoid, men inte människoformad. Skulle kanske gärna se den mer "slitet civiliserad" än vild.
Jag gillar Peters vision, men skulle gärna lägga lite betoning på deras långsinthet, så det blir lite balans. De är väl mycket Yoda om de inte har några bitska och lite mer, ja, levande drag. Vidare torde de finna de unga folken löjeväckande kortsynta och oinformerade. Alverna kanske borde haft kontakt med magir och äldre alver kan med sorg i rösten berätta om det försvunna folkets storbragder. De verkar ju ha något sånär kompatibla sinnelag.
Ursnygg, såklart. Kanske skulle vara lite, som Peter skriver, trubbigare. Öronen är exempelvis klart, uh... knotigare? i Monsterboxen. Annars är kroppsformen helt rätt. Gillar att den verkligen är humanoid, men inte människoformad. Skulle kanske gärna se den mer "slitet civiliserad" än vild.
Jag gillar Peters vision, men skulle gärna lägga lite betoning på deras långsinthet, så det blir lite balans. De är väl mycket Yoda om de inte har några bitska och lite mer, ja, levande drag. Vidare torde de finna de unga folken löjeväckande kortsynta och oinformerade. Alverna kanske borde haft kontakt med magir och äldre alver kan med sorg i rösten berätta om det försvunna folkets storbragder. De verkar ju ha något sånär kompatibla sinnelag.
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!
Med andra ord, absolut INTE en spelbar ras (till skillnad från magir i Monsterboxen)?Peter skrev:Fast min tanke är väl snarast att de inte har NAGRA asikter om NAGON - sadana mänskliga ting som känslor (eller ens tankar?) pysslar de inte med. De är inte Yoda - de är The Great Race of Yith eller Great Old Ones.
Tja, robotar är spelbara i mutant, trots att de per se inte tänker.anders skrev:Med andra ord, absolut INTE en spelbar ras (till skillnad från magir i Monsterboxen)?Peter skrev:Fast min tanke är väl snarast att de inte har NAGRA asikter om NAGON - sadana mänskliga ting som känslor (eller ens tankar?) pysslar de inte med. De är inte Yoda - de är The Great Race of Yith eller Great Old Ones.
Men överlag, nej. Jag har svart att se hur man kan göra Magirer bade spelbara och intressanta att ha kvar i världen.
Jag är med! Tycker att magir som spelbar ras är överflödig. Om de däremot fyller en funktion i Altors "meta-historia" blir de genast intressantare.Peter skrev:Tja, robotar är spelbara i mutant, trots att de per se inte tänker.anders skrev:Med andra ord, absolut INTE en spelbar ras (till skillnad från magir i Monsterboxen)?Peter skrev:Fast min tanke är väl snarast att de inte har NAGRA asikter om NAGON - sadana mänskliga ting som känslor (eller ens tankar?) pysslar de inte med. De är inte Yoda - de är The Great Race of Yith eller Great Old Ones.
Men överlag, nej. Jag har svart att se hur man kan göra Magirer bade spelbara och intressanta att ha kvar i världen.
GOOs? Herregud!Peter skrev:Fast min tanke är väl snarast att de inte har NAGRA asikter om NAGON - sadana mänskliga ting som känslor (eller ens tankar?) pysslar de inte med. De är inte Yoda - de är The Great Race of Yith eller Great Old Ones.
Hum. Då får vi dock skippa "är till naturen goda"-biten, (Monsterboxen) vilket jag ärligt talat är helt med på. Ut med Yoda, in med Yith. (Lite konformade är de minsann!) Jag vill dock gärna ha in lite förkrymning och förskrumpning i bilden. De behöver inte varit lindskiarn-storlek från början, men det vore både tufft och logiskt att de av magin och tiden långsamt deformerats.
Vidare kanske telepatin inte bara gäller den här världen. Kanske är varje magir i viss mån i kontakt med alla andra magirer hela tiden. De har svårt att skilja på vad som sägs muntligt i en konversation och vad som sker telepatiskt, så att tala med dem blir synnerligen förvirrande.
Kanske de har färdiga arméer av golem liggande under jord, redo att stiga upp när stjärnorna är rätt?
Ja... ja, ju mer jag läser din post, Peter, ju mer är jag med.
Hmm... jag tänker på magillerskans urspråk och dess magiska verkan. Det vore ju inte fel att göra magir enormt manipulativa när de sätter den sidan till. Man förstår inte alltid vad i helsicke det är de muttrar om, men man tar likförbannat starkt intryck av vad de säger. Visst blir de ganska mäktiga så, men om man ser till att de är få, smått sinnesförvirrade och har funnit sig i att vänta tills stjärnorna är rätt så blir det inget stort problem.
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!
DEFINITIVT. Det var nagot jag missade att ha med: hur Magirerna är de degenererade arvtagarne till en urtida ras - far gärna bo i skuggan av deras gargantueska Ziggurater (som nuförtiden är berg)Ahnìon skrev: Hum. Då får vi dock skippa "är till naturen goda"-biten, (Monsterboxen) vilket jag ärligt talat är helt med på. Ut med Yoda, in med Yith. (Lite konformade är de minsann!) Jag vill dock gärna ha in lite förkrymning och förskrumpning i bilden. De behöver inte varit lindskiarn-storlek från början, men det vore både tufft och logiskt att de av magin och tiden långsamt deformerats.
Njaaa... ser dem snarare som en degenerad kvarleva som egentligen inte har nagon plats i var värld. De kommande "världsherrarna" med deras automatarméer eller vad man nu vill ha sover säkert fortfarande i Altors kärna.Ahnìon skrev: Kanske de har färdiga arméer av golem liggande under jord, redo att stiga upp när stjärnorna är rätt?
De kan ju ha lite "Höga Spraket", fast pidginAhnìon skrev:
Hmm... jag tänker på magillerskans urspråk och dess magiska verkan. Det vore ju inte fel att göra magir enormt manipulativa när de sätter den sidan till. Man förstår inte alltid vad i helsicke det är de muttrar om, men man tar likförbannat starkt intryck av vad de säger. Visst blir de ganska mäktiga så, men om man ser till att de är få, smått sinnesförvirrade och har funnit sig i att vänta tills stjärnorna är rätt så blir det inget stort problem.
Det höga och laga spraket är väl egentligen inte "fornsprak", utan snarare "metasprak" som är en del av verkligheten struktur i Altor och bortom. Däremot kan ju vissa altoriska sprak ha mer eller mindre laddning av Höga Spraket. I manga fall är det detta som gör dem magiska.
(Jag skulle ocksa kunna tänka mig andra typer av magiska sprak: kanske med en spiritistisk laddning etc)
(Jag skulle ocksa kunna tänka mig andra typer av magiska sprak: kanske med en spiritistisk laddning etc)
Om magir är pre-1k lär ju inte deras språk vara något som ens nu finns spår av, mer än i de fall de själva är agenten. Frågan är väl om man i så fall kan placera magir som "urfolket" i Magilre. Kanske stötte en grupp joriska magiker på dem (huga, magiker möter magir i Magilre - låter som en uttalsramsa) och lärde sig brottsstycken av deras språk - det som senare kom att blandas in i magillerskan.
Jag är nog också inne på ett mera jordnära magiskt språk. Något som motsvarar symbolismen, fast fonetiskt. Det är alltså inte det verklighetsformande Höga Språket (ngh! Aklo!) eller Drakspråket med sina sann-namn, utan ett språk där man bygger upp en sorts "meningsbomber" som exploderar i lyssnarens sinne och påverkar dennas subjektivitet. Man är delvis immun om man inte förstår språket, men påverkas ändå av den rena magiska laddningen. I magillerskan kvarstår om vi väljer att göra kopplingen bara ordsymbolerna. Magillerna lärde sig aldrig så mycket att de kunde använda magi i hela meningsbyggnaden (och tur är väl det, annars hade de nog tagit över världen vid det här laget.)
Jag är nog också inne på ett mera jordnära magiskt språk. Något som motsvarar symbolismen, fast fonetiskt. Det är alltså inte det verklighetsformande Höga Språket (ngh! Aklo!) eller Drakspråket med sina sann-namn, utan ett språk där man bygger upp en sorts "meningsbomber" som exploderar i lyssnarens sinne och påverkar dennas subjektivitet. Man är delvis immun om man inte förstår språket, men påverkas ändå av den rena magiska laddningen. I magillerskan kvarstår om vi väljer att göra kopplingen bara ordsymbolerna. Magillerna lärde sig aldrig så mycket att de kunde använda magi i hela meningsbyggnaden (och tur är väl det, annars hade de nog tagit över världen vid det här laget.)
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!
Hmmm... intressant Gillar tankegangarna
...fast Magir-magiker i Magilre? Är inte det lite tarta pa tarta? Tänk om de far ont i magen och magrar?
Om magirerna är degenererade kvarlevor av en fornstor magikerras som levde i termitsamhällen i gigantiska basaltziggurater (bara som ett exempel ) sa kanske deras sprak är kvarlevor av föregangarnas magiska besvärjelsesprak, med vilket dessa forn magirer (urmagirer, magurer, magarker...) vävde storvulna besvärjelser vars residenta efterskälvningar fortfaranda mullrar djupt nere i altors mylla. Den magiska laddningen i magirernas sprak är i sadana fall revibransen i för länge sedan bortglömda inkantationer och besvärjelsevävar.
Vem vet vad fel ord vid fel tillfälle kan sätta igang.
...fast Magir-magiker i Magilre? Är inte det lite tarta pa tarta? Tänk om de far ont i magen och magrar?
Om magirerna är degenererade kvarlevor av en fornstor magikerras som levde i termitsamhällen i gigantiska basaltziggurater (bara som ett exempel ) sa kanske deras sprak är kvarlevor av föregangarnas magiska besvärjelsesprak, med vilket dessa forn magirer (urmagirer, magurer, magarker...) vävde storvulna besvärjelser vars residenta efterskälvningar fortfaranda mullrar djupt nere i altors mylla. Den magiska laddningen i magirernas sprak är i sadana fall revibransen i för länge sedan bortglömda inkantationer och besvärjelsevävar.
Vem vet vad fel ord vid fel tillfälle kan sätta igang.
Vill bara påpeka! ... även om det inte står i Mutant ... så är Robotar tänkade varelser, egentligen likamycket som en människa!Peter skrev:Tja, robotar är spelbara i mutant, trots att de per se inte tänker.anders skrev:Med andra ord, absolut INTE en spelbar ras (till skillnad från magir i Monsterboxen)?Peter skrev:Fast min tanke är väl snarast att de inte har NAGRA asikter om NAGON - sadana mänskliga ting som känslor (eller ens tankar?) pysslar de inte med. De är inte Yoda - de är The Great Race of Yith eller Great Old Ones.
Men överlag, nej. Jag har svart att se hur man kan göra Magirer bade spelbara och intressanta att ha kvar i världen.
(jag är en smula dator-erotiker ... så jag borde veta hur det ligger till)
De kanske ska föreställa "simulerade" människors psyken, men då är de iaf endå simulerade att agera som en människa, å på så sätt ha "känslor" ... osv.
Bara en liten inflikning!
".. de är klokt att vara eftertänksam före ..."
Från Övriga Folkslag tråden mars-april förra året:
adragoor skrev:Man kan ju tänka sig att det var magirerna som befolkade världen innan den första konfluxen, blev för expansiva och förstörde planeten, och att några få (som gudarna gillade) fick tillåtelse att överleva konfluxen och börja om på nytt. Alverna skapades då också för att skydda Altor. Magirernas minnen om tiden före konfluxen blev ytterst dimmiga (p.g.a. ett gudaingripande) men de kom ihåg tillräckligt för att bygga upp en rätt avancerad kultur rätt fort, denna gång i harmoni med naturen, dessutom var magirerna vid denna tid ytterst fertila och de förökade sig i snabb takt. Något hände dock... Magirerna började föda barn som i deras ögon var kortlivade och anskrämligt fula (vissa av dem fick päls över hela kroppen, andra blev onaturligt kortväxta, osv.). Magirerna födde färre och färre "vanliga" barn och deras antal minskade därför drastiskt. Kanske var det gudarna som inte ville göra om samma misstag som förra gången och bestämde sig för att stoppa magirerna innan det var för sent, magirerna började helt enkelt bli för många och för aggressiva... Runt 9000 f.O. var läget så kritiskt för magirerna att de "renrasiga" bestämde sig för att dra sig undan och lämna "missfostren" åt sitt öde. Dessa "missfoster" som endast hade sporadisk kunskap om magirernas civilisation förföll snart till stenåldersnivå och blev stamfäder till människor, halvlängdsmän och raggmän.
Människor har i viss mån ärvt magirernas expansiva och teknologiska sida, men då de inte besitter telepati kan de inte ens bli i närheten så organiserade som magirerna.
Halvlängdsmän och raggmän har ärvt de mer naturnära egenskaperna, halvlängdsmännen kärleken till odling, och raggmännen kärleken till den vilda naturen...
Det här var bara lite vilt spånande, men jag tror att magirerna faktiskt har lite potential... Skulle gärna se lite diskussion kring dem...
(Jag har faktiskt spelat magir en gång... )
adragoor skrev:Min tanke var att magirerna ska bakas in som ett mycket ovanligt folkslag i Ereb. (Ett par hundra finns kvar på hela kontinenten, fördelade på ett par tre bosättningar). Normalt håller de sig undan från världen. De använder t.o.m. magi för att dölja sina bosättningar eftersom de är rädda för "den mänskliga smittan". Detta är f.ö. en av de få saker de använder magi till trots sina fantastiska psyken. Magirerna är nämligen rädda för att använda för mycket magi och därigenom dra på sig gudarnas vrede.
På Akrogal däremot finns fortfarande ett gäng magirer i ett litet rike ngnstans i de centrala delarna av kontinenten.
Gunther skrev:Det låter bra. Dom kanske letar efter Densel? Det snackades ju om att dom var en väldigt gammal "ras", så dom kan ju mycket väl ha besökt Magikernas stad när det begav sig. Jag säger inte att dom ska komma ihåg detta, men att man kanske väver in sökandet efter noden i deras kultur eller whatever. Dock så bör dom väl ha ett annat syfte med detta sökande än t ex Vicotnik, eftersom dom är rädda för (respekterar?) gudarna. Det kanske handlar om att dom trivs vid feta maginoder?
Didra skrev:Kan man inte ge de små äckliga magirerna någon pestliknande sjukdom som de bär på men utan att själva drabbas av. Alla de kommer i kontakt med blir smittade vilket gjort dem hatade och jagade av pilbågsskyttar som på behörigt avstånd lobbat pilar på dem tills de knappt finns någon kvar och de som finns gömmer sig i erebs avkrokar.
Peter skrev:Jag har funderat en smula på vad som skulle kunna göra magirerna fräckare, för mig. Tanken att låta de vara resterna av ett urfolk är nog en god tanke. Kanske man kan beskriva dem som lite klumpiga och "ofärdiga" i utseende och rörelsemönster. De har trubbiga och grunda anletsdrag, och resonerar på ett annat sätt än människor. Deras trötta och ofokuserade blick upplevs vid första ansyn boskapsaktig och död. Men talar man med dem kan man ana en tidlös likgiltlighet som får blodet att isas på den modigaste.
För att tala med EG så har de hög Myndighet (MYN) men ingen Charm (CHA). För att tala med monsterboxen kanske de rent av har ett värde på skräcktabellen.
För att tala med Lovecraft är de rester ur förtidens namnlösa evigheter: som reste mäktiga städer och tempel varav bara ruiner återstår, som tillbad onämnbara guddomar under en azurblå himmel när Altor ännu var nydanat, och för vilka människorna och deras riken bara är en i raden av kortlivade pretendenter.